OM VARFÖR VÅREN TVEKAR

den sista mars lämnar vi skrutthuset.
jag flyttar sakta hit, i både lådor och tanke. 
försöker vara varsam med mig själv. 
om det ska gråtas får det göras ut mot vinterträdgården
som snart ska överges, 
kanske jämnas med marken efter oss.
det som packas ner, det som tas med, 
- det är sorterat och bär inte sorg.
så gott det går måste det få vara så. 

någonstans mellan de få saker, utvalda, som får följa med;
favoritsaker i en pappers-påse
och en skör planta i kruka på armen,
- & det som packas ner i lådor;
märks och stuvas undan,
slutade skrutthuset att vara vårt hem.

{mitt tillfälliga lilla hem & studio i norska magasinet kk*}




och så förflyter dagarna,
fast man undrade hur de ens skulle 
kunna fortsätta göra det, eller jag med dem, 
~ för några månader sedan.

jag kommer på mig själv ofta nu med att tänka
vad är det Du väntar på?

för det känns som att jag väntar.
jag försöker ta reda på vad det är jag tror ska hända.
visst väntar jag på våren, eller längtar efter den.
som så många andra. 
men det är något mer än så.

 {funderar-sällskap i studion | noël i morfars stetson} 





vad är det jag väntar på?
för den är ju inte ett tillstånd, lyckan, 
som fylls på av saker utifrån, kommer jag på.

och dagarna som går nu är ju också mina, 
också mitt liv som förflyter. försvinner. 

det är märkligt, för det låter ju så självklart
när man skriver ner det.
men det är så lätt att tänka sen.
sen ska jag må bättre, sen ska jag, sen kommer jag.
och så svårt att bara vara precis här.
även de timmarna, de dagar det värker.

{min vår-favorit scilla tar sig fram, ut, - & upp}




hon var klok, karin boye, när hon skrev

ja visst gör det ont när knoppar brister.
varför skulle annars våren tveka?

för det är ju det där med processen.
att vänta. att ha tålamod.
att längta, men acceptera att man inte är redo än.
däri ligger nog även min väntan.
och jag kapitulerar inför det.
jag överlämnar mig till det ’frusna, bitterbleka’
och det hölje jag måste vila i,
innan något nytt alls ska kunna spira.




kärlek till Er,

h


vad är det för nytt, som tär och spränger?
ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.




±

* i kk kan Ni norska läsare vinna
ett av mina fine art prints