POLAROIDS FROM SAINT LAURENT

det var en känsla av mer höjd än vanligt till himlen
och mycket kärlek liksom konserverad i jardin majorelle.
slingrande mellan enorma kaktusar och agave-plantor levde som en
egen luft gjord på skratt, varm bris och konstnärlig passion.

så säger en av mina anteckningar,
från när vi var där 2014 för att fotografera. 

målaren jacques majorelle började skapa trädgården
runt sitt hem och studio på 30 talet.
yves saint laurent och hans partner pierre bergé fann
trädgården på 60 talet, under sin första resa till marrakech.
de skrev i sin ’éditions de la martinière’

“We quickly became very familiar with this garden,
and went there every day.
It was open to the public yet almost empty.
We were seduced by this oasis where colours used by Matisse
were mixed with those of nature.“

under 80 talet köpte saint laurent och bergé jardin majorelle
och räddade den undan från ett fastighetsprojekt där
trädgården skulle jämnas med marken och i dess ställe 
skulle ett hotell komplex byggas.
paret flyttade in och tog hand om trädgården
och saint laurent hördes ofta beskriva hur han i den
funnit en otömlig källa av inspiration och att han
’ofta drömde om trädgårdens unika färger’.

2008 gick saint laurent ur tiden i paris,
men hans aska spreds i rosenträdgården i jardin majorelle.
vid begravningsceremonin där i trädgården avslutade
hans partner pierre bergé sitt tal med orden;

.. ’but i also know that i will never forget what i owe you

and that one day i will join you under the moroccan palms’ ..

kanske är det för att de räddade stadens lunga,

kanske är det för målarens alla drag med penseln,

för modeskaparens drömmar om dess färger eller för hans kärleks sista ord,

- som jag fann där leva så mycket kärlek och konstnärlig passion,

tillsammans med den fullkomliga skatten av växter.

jag är oerhört tacksam idag, över den mapp bilder

jag har i min samling därifrån och har nu delat med mig

av tre polaroider; två inifrån trädgården och en utifrån gatan

’rue yves saint laurent’. de finns som fine art tryck i

min personliga ’print shop’.

varmt tack till Er som redan sänt efter dessa tryck..!

det ska bli så fint att få se hur trädgården lever vidare också i Era hem.

hannah

x

image n°1 | polaroids from saint laurent n°2 can be found

here in the print shop and

image n°2 | polaroids from saint laurent n°1 here 

image n°3 | yves saint laurent portrayed by pierre boulat

image n°4 | bergé’s words on one of my shots from the garden

image n°5 | polaroid from rue yves saint laurent 

can be found here in the print shop

//

there was a feeling of more height than usual to heaven

and much love kind of preserved in jardin majorelle.

winding between huge cactus and agave plants lived as if

an air of its own,

made of laughter, a warm breeze and artistic passion.

or so says one of my notes, from when we

were there in 2014 to photograph.

painter jacques majorelle started creating the garden

around his home and studio in the 30's.

yves saint laurent and his partner pierre bergé found

the garden in the 60's, during their first stay in marrakech.

they wrote in their 'editions de la martinière';

“We quickly became very familiar with this garden,
and went there every day.
It was open to the public yet almost empty.
We were seduced by this oasis where colours used by Matisse
were mixed with those of nature.“

*

during the 80's saint laurent and bergé bought jardin majorelle

and saved it  from a real estate project in which the garden

was to be demolished and turned into a hotel complex.

the couple moved in and took care of the garden and

saint Llurent was often heard describe how he was able

to find an unlimited source of inspiration there and that he

’often dreamt about its unique colours’.

in 2008 saint laurent passed away in paris,
but his ashes were scattered in the rose garden of jardin majorelle.
at the funeral ceremony right there in the garden
his partner pierre bergé finished his speech with the words;

.. ’but i also know that i will never forget what i owe you

and that one day i will join you under the moroccan palms’ ..

perhaps it is because they saved the lungs of the city,
perhaps it is the painter’s every stroke of a brush,
the designer’s dreams of its colours or the last words from his love,
- that i found so much love and artistic passion living there,
along with the amazing treasure of plants.

i am extremely grateful today, for the folder of photographs i have in
my collection from there and i have now shared three polaroids,
- two from inside the garden and an from outside,
on rue yves saint laurent.
they are now available as fine art prints
in my personal 'print shop'.

heartfelt thanks to you who have already sent for these prints..!
it’ll be so beautiful to see how the garden lives on,
also in your homes.

hannah

x

EAT BEAUTIFUL

böcker är kanske det jag tycker allra, allra mest om att köpa.
och dem blev många i slutet av förra året.
en av böckerna var eat beautiful av wendy rowe. 
jag vill ta bättre hand om både in, - & utsida under det här nya året
och den här boken påminner om mycket logisk kunskap,
men kan kanske mest av allt ge den där sortens inspiration som
gör att man inte bara lär utan får kicken att också leva,
just som, - man lär.

jag är hemtam i ett kapitel av den där boken,

- det som så fint kallas mindful eating.

det har jag i ryggraden från min uppväxt och

försöker värna om nu, när vi skapar ett nytt liv som familj.

kalla det vad man vill men där sitter vi och pratar, äter.. och njuter. 

vi äter vackert på vårt vis, med kökshanddukarna som långa servetter, 

levande ljus och jazz nästan varje kväll.

det får vara hur stökigt som helst runt om i lägenheten,

eller precis hur fullt det vill i tvättkorgen och brevlådan i datorn.

just den stunden är helig. om än med glorian på sne’ ibland.

eat beautiful står nu rygg i rygg med en favorit på hyllan,

polpo, - som är att 'äta vackert' på en annan nivå.

om den där nya boken är för att vårstäda kroppen, så är polpo’s

nu tummade bok kanske mer en receptbok för själen.

vi har turen att ha nära till en av deras restauranger och

den är rätt så rakt upp och ner underbar.

aldrig har vi tumlat ut därifrån, med både vänner & familj,

annat än nöjda med ungefär allt i livet. 

jag får försöka ta med Er på vår nästa runda dit..

det är fredag och jag fortsätter kurera årtiondets allra envisaste influensa.

jag ska se om jag kan hitta fler dunderkurer än manuka honung i eat beautiful

och försöka att inte tycka alltför synd om mig själv

med vad som känns som en bikupa till huvud på trötta axlar.

med kärlek,

h

the portrait of my little muse lina lindholm

is an extra i forgot, shot for fira s/s’17 |

hair and make up : jossi madsen

books are perhaps what i love the very, very most to buy.

and they were many at the end of last year.

one of the books i bought was eat beautiful by wendy rowe.

i want to take better care of both my in, - & outside on this new year

and this book has many reminders of very logical knowledge,

but can perhaps, most of all, give the kind of inspiration

that makes you not only appreciate,

- but also practice, what you’ve been preached.

i feel right at home in one chapter of the book,

about that which is so delectably called mindful eating.

i’ve got that in my backbone from my upbringing and am

now trying to cherish it as we create a new family life.

call it what you want but there we sit and talk, eat and.. revel.

we eat beautifully our way, with the kitchen towels as long napkins,

candlelight and jazz, almost every night.

it can be as messy as it likes around the flat or

so full it flows over in both laundry basket & mailbox.

that moment is sacred.

albeit with its halo askew at times.

eat beautiful now stands back to back with a favorite on the shelf,

polpo, - which is to 'eat beautiful' in a whole other way.

if that new book is on how to spring-clean your body,

then polpo’s now well-thumbed book is

perhaps more of a recipe book for the soul.

we are fortunate to live close to one of their restaurants and

it's pretty much simply, but straight up, wonderful.

never have we tumbled out from there, with friends and family alike,

more than pleased with just about everything in life.

i’ll have to try to take you along on our next visit..

it’s friday and i’ll be continously curing the flu of the decade.

maybe i can find additional miracle cures to manuka honey in eat beautiful

to continue the battle. and i’ll try not to feel too sorry for myself,

in face of what feels like a beehive for a head.

with love,

h

x

FREE AGENT MÃMA

om några dagar är det hans allra första födelsedag. ett år.

men jag håller fortfarande på att.. ta in. så känns det för mig.

jag fingrar liksom på att han är vår. att det är vi, fortfarande.

när jag stryker hans fjuniga huvud och inget annat finns.

när jag hänger upp en stor skjorta och en liten skjorta, bredvid varandra
på tork bland solkatterna i fönstret.

när han sitter och äter en bit grönt äpple och blicken har fastnat

någonstans långt borta, där som jag ser mig i honom.

då tar jag sakta in. som att jag bara kan det i korta drag.

jag tänker kanske drunknade jag annars. 

kärleken till honom var omedelbar.

att landa i att leva inuti den, fortfarande svävande. 

jag håller riktning kärlek. leder mig längs en fin vän’s

låt inte allt bli en strid. inte det lilla. 

och där känner jag igen mig.

kan kurvorna i det mjukslitna trappräcket.

också sprickorna som tar emot. få men vassa.

38 år av smekningar och åka baklänges.

i det huset växte jag själv upp en gång.

det har några stökiga rum.

det som för vissa kanske är vad som håller samman,

vad som måste till, blir för mig för främmande.

jag kan inte leva i fyrkanter,

jag behöver runda tornrum där man kan se himlen & horisonten.

där man aldrig glömmer sina vingar.

kanske är det egoistiskt att forma kärleken så, som sin egen.

men om inte jag är stark,

om inte jag är så lycklig jag bara kan,

hur ska jag då vara mitt bästa jag,

- och på riktigt där för honom..?

det finns heller ingen kontorsstol som står och väntar,

en vacker utsatt dag,

på att jag ska komma tillbaka till jobbet.

så jag fotograferar och han kryper runt bland blombladen.

jag läser mail högt på svenska, - viskar modersmål till sömns.

skickar svar i det tysta, i hans sovande hud mot min.

det svåra är att jag har mindre av det som är bara mitt.

jag har mindre tid och fler fladdriga tankar som måste trängas,

men mer lust, fler idéer, inspiration som snart spränger sömmarna.

och det är också de två som ska mötas.

inte bara vi tre som ska vara familj.

jag håller riktning kärlek och leder mig längs det där

mjukslitna trappräcket. uppåt uppåt.

ibland blundar jag och ler i det jag inte vet. har full tillit.

ibland måste jag börja om. ända nere från första steget.

efter att ha tvättat bort salta tårar med kallt vatten.

där är jag nu.

var är Du..?

h

x

in a few days it’s his first birthday. one year old.
and i’m still in the midst of.. taking it in. that’s what it feel like to me.
i fiddle with the fact that he’s ours. that it is us. still.
when i stroke his downy head and that’s all the world consists of.
when i hang up one large and one tiny shirt,
next to each other to dry in the window, towards the sun.
when he sits and eats a piece of green apple and his gaze gets caught
somewhere far away, where i also see myself in him.

that’s when i take it in. as if i can only do it in brief breaths.
i think to myself perhaps any other way i’d drown.

the love for him was immediate.

to land in living inside of it, is still indeterminate.

i take direction love. lead myself along a beautiful friend’s;

don’t let everything be a battle. not the small stuff.

and there i recognise the way. i know it by heart.

the curves of that softly worn, velvety banister.

also the small cracks. few but sharp.

38 years of caresses and of sliding down backwards.

in that house i grew up myself once.

it has some messy rooms.

that which for some might be what holds it all together,

what’s needed for it to work, to me is unfamiliar.

i can’t live inside of squares, 

i need round tower rooms where you can see

the sky and the horizon.

where you never forget your wings.

maybe it’s selfish to shape love like that, just like your own.

but then, if i’m not strong, if i’m not as happy as i can be,

how can i be the best version of myself

- and really be there for him..?

there is also no office chair waiting,

on a beautiful appointed day, for me to return to work.

that’s the life of a freelancing mãma.

so i photograph and he crawls around among the petals.

i read e mails out loud in swedish, - whisper him in native tongue to rest.

i send replies quietly, in his sleeping skin against mine.

the hard part is that i have less of that which is just mine.

i have less time and more flighty thoughts that’s crowding.

but i have more desires, more ideas,

more inspiration that’ll soon rupture the seams.

and it is those two that also need to match,

not just us three that’s forming a family.

i take direction love. lead myself along that

softly worn, velvety banister.. upwards, upwards.

at times i close my eyes and smile inside of that which i don’t know.

trust myself, trust it, completely.

at times i have to start over. all the way down from the very first step,

after having washed away salty tears with cold water.

that’s where i am now.

where are you..?

x

A SUNDAY STORY | POPPY STUDY n°3

’poppy study n°3’ är en del av en serie vallmo fotografier,

en önskan att föreviga ett vilt vallmo fält.

vallmo är ju så inspirerande bara så..!
virginia woolf skrev

she was like a crinkled poppy;

with the desire to drink dry dust.

jag menar.. är inte det galet vackert så säg..?

jag plåtade det här fotografiet av ett vallmo fält i skymningen,

för att jag önskade mig en påminnelse av hemma

och av min familj, nu långt borta.

det var alltid något lite mörkt över den där ritualen.

vi satt oftast vid det stora köksbordet och drack ett glas vin,

till synen av människor som, i förberedelse för midsommar, 

stannade till i vägrenen och i väldig hast plockade samman

stora buketter av de här skönheterna,

för att sedan skyffla in dem i bakluckan på sina bilar,

och försvinna i diverse dammiga rivstarter.

mama sa alltid

de kommer alla vara döda vid hemkomsten.

vallmo är delikata varelser,

inte rustade för maffialiknande transporter..

nu. helt andra söndagssagor.

kärlek,

hannah 

’poppy study n°3’ can now be found in my personal print shop 

along with some new additions, like polaroids from

the garden of yves saint laurent etc | 

the sold out biggest sizes are also available for
all of the fine art prints again.. 

//

’poppy study n°3’ is part of a series of poppy photographs,

a wish to still and immortalise a wild poppy field.

simply because poppies are just so inspirational..!
virginia woolf wrote;

she was like a crinkled poppy;

with the desire to drink dry dust.

i mean.. isn’t that just crazy beautiful..?

i shot this photograph of a poppy field at dusk

because i wanted a reminder of home

and of my family, now far away.

there was always something a bit dark in that ritual.

we were most often sitting by the big kitchen table drinking wine,

at the sight of people that, in preparation for swedish midsummer,

were pulling over at the roadside,

picking big bouquets of those red beauties,

only to shove them into the trunk of their cars

and disappear in diversly dusty flying starts. 

mama would always say

they'll be dead at home-coming.

poppies are delicate creatures,

not fit for mobster style transportation.

and now. other types of sunday stories.

with love,

hannah

x