THE DAYS

vi lever stor del av vårt augusti i puglia.

vi är trötta på det där behagliga sättet man är i värme

och det är skönt att få vara trött så. 

kroppen saktar in och det gör inte så mycket då,

att själen inte har någon brådska.

vi är nyvakna på ett ovant sätt.

det är skönt att känna att det är rätt fint, det med.

vi brukade sova länge, m & jag, när vi bara var två.

klockan sex är en ny bekantskap. badar i guld med vilt hår.

själen må ha grusig blick, men öppnar sedan alla fönster 

och dörrar, på vid gavel.

vi badar också. om morgnarna.

jag tar alldeles för få fotografier. men är på riktigt med desto mer.

glömmer kameran. glömmer telefonen. i grottan.

det är så att det kan sluka en hel det här.

med silkes-gap.

vi lever på gränsen mellan sommar och höst.

på gränsen mellan storögt nya för varandra och mjukt vana.

kanske också på gränsen mellan lätt galenskap och lycka.

vi är ju trötta på det där sättet man är när man älskar.

det tar andan ur en med jämna mellanrum, att inse precis

hur mycket.

det är sviten som är en grotta, full av stearinljus,

väldoft och tidlöshet, - som krymper världen.

det är kyrkan, där den kanske vackraste & godaste

frukost jag någonsin ätit, dukas upp under grottvalven

med samtal på språk från hela världen, - som öppnar den.

det är rosmarinen som lyckas växa doftande i sprickorna.

det är den kvardröjande värmen och det svalkande vinet, in i nätterna,

när vi återigen bara är två.

men det är också den där lilla.

en ny bekantskap i sjumånaders-kropp.

en som badar vilt med guldhår,

har ögon känsliga för grönt och blir alldeles lyckligt yr

av doften från basilika & dragon.

det är de planlösa promenaderna i trånga, tysta gränder
och värmen som vi underskattat. hur den fomar oss.
vi dricker vitt vin ur isiga glas och ger cassius vatten med
djupa gamla silverskedar. skugga av strå.
det är stillheten och det anspråkslösa.
det är den besinningslösa skönheten som bara finns till,
utan att göra väsen av sig och just därför är.
det är dagarna. de sträcker ut sig för oss. förlänger.

ja, det är så att det kan sluka en hel det här.

med silkes-gap.

kärlek,

h

stay | truly magical 'hotel diffused' sextantio

 spot | sassi di matera in puglia, italy

© hannah lemholt photography

//

we spend most of our august in puglia.

we are tired in that pleasant way one is in heat

and it's quite a beautiful kind of tired.

the body slows down and that matters less

when the soul is not in a rush.

we are newly awakened in an unfamiliar way.

it's freeing to feel that that too is quite beautiful.

we used to be late-risers, m & i, when there was only the two of us.

six o'clock is a new acquaintance. she’s bathed in gold and has wild hair.

the soul may need to rub her eyes awake,

but then throw all the windows, and the doors, wide open.

we bathe too. in the mornings.

i take too few photographs. but i’m present all the more.

i forget the camera. i forget the phone. in the cave.

it could completely devour you, this.

with silken jaws.

*

we live on the border between summer and autumn.

on the border between wide-eye new to each other and softly accustomed.

perhaps also on the border between light madness and deep happiness.

because we're tired in that way you are when you love.

it takes your breath away at times, to realise just

how much.

it is the suite which is a cave full of candles,

fragrance and timelessness,

- that shrinks the world.

it is the church where the most beautiful and delicious breakfasts

i have ever had, is served under lofty cave vaults,

with conversations in languages from around the world,

- that opens it up.

it's rosemary that manages to grow fragrant in the cracks.

it is the lingering heat and the cooling wine, escorting our nights,

when again, there’s only two of us.

but it's also that little one.

a new acquaintance in a seven-month-body,

bathing wildly with golden hair.

one with eyes sensitive to green and made happily dizzy

by the fragrance of basil and tarragon.

*

it is the aimless walks in narrow, quiet alley-ways,

and the heat that we’ve underestimated. how it moulds us.

we drink white wine from icy glasses and feed cassius water

with deep old silver spoons. shadow with straw.

it is the hush and the humility.

it is the heady beauty that just exist,

without hustle and therefore is. 

it is the days. they stretch out for us. extend.

yes, it could completely devour you, this.

with silken jaws.

and love,

h