THE HOMECOMING

september kom och vi är hemma igen. hemma med andlös takhöjd och stuckatur,
med vingliga travar av tekoppar och magasin, med gammaldags bidé
och otaliga badankor.

jag tänker på det där att man ibland måste 'åka bort för att hitta hem'.
det låter så banalt nedskrivet, men väger desto tyngre när man är där, när man
verkligen känner det. när, vad det nu är, får tillbaka sitt värde.

jag avslutade augusti med mastering session hos mina nya tryckare
och just det känns ännu mer hemma.
studion håller doften av papper, bläck & kaffe.
strykandet över fine art papper håller på något vis hela mig.
allt faller på plats och när jag öppnar dörren ut mot gatan,
med rullar under armen och plötslig höst i luften, verkar alla,
kanske allt, på min väg mot ett café, le mot mig. 

jag möter upp min lilla familj där och känner så starkt,
så fullt av lugn, - att det är ännu mer jag än på ett tag som sitter där,
lutandes in över mer kaffe & kärlek, ark med fotografier 
och skratt, delade tankar & idéer. 

i höst ska äntligen min egen 'personal print shop' öppna sina digital dörrar.
och jag är på något vis tillbaka där jag började, fast alldeles ny.
för att nu vet jag mer om tyngden, mer om dess värde.
värdet i att vara sig själv. att förbli sig själv.
och i att känna sig hemma där. 

kärlek,

h

image n°1 & 5 | a welcome home on our front door
image n°2 | contact sheet of my work for the print shop | etc
image n°3 | flowerhead will be available to buy as a fine art print
image n°4 | bones will too
© hannah lemholt photography


//





september came and we're back at home.
at home with breathlessly high ceilings and sinous stucco,
with wobbly stacks of tea cups and magazines,
with the old-world bidet and countless rubber ducks.

i think about how sometimes you have to 'go away to find home'.
it sounds so trivial written down, but weighs all the heavier when you're there,
when you really feel it. when, whatever it is, - get its value back.

i saw august off with a mastering session at my new printers
and that felt even more like home.
the studio holds the smell of paper, ink and coffee.
stroking fine art paper somehow holds all of me.
everything falls into place, and when i open the door to the street,
with paper reels under my arm and there’s suddenly autumn in the air,
- everyone, perhaps even everything, on my way to a coffeehouse,
seem to be smiling at me.

i meet up with my little family and feel so powerfully,
so peacefully, - that it's even more me, than in a while, sitting there
leaning in over more coffee & love, sheets of photographs
and laughter, shared thoughts and ideas.




this autumn, finally, my own printshop will open its digital doors.
and with it i'm in one way back where i started, though brand new.
because i now know more about the weight, about the value.
of being yourself. of staying yourself.
and of feeling at home there.



with love,

h