ODE TO AUTUMN

vi är i indiansommaren så mycket vi bara kan.

sitter halva söndagen på café stolar vippiga av kullersten,

dricker cafe au lait & färskpressad, skummig juice gjord på höstäpplen 

i flera omgångar, flyttar bara för att följa solens väg över himlen.

 i timmar tittar vi på främlingar som passerar, här i vår stad vid havet.

vi ler och säger att det verkligen är en regnbågens plats.

jag stryker över bulan på magen och tänker att vi kunde

inte ha valt bättre, även om vi inte visste än då,

när alla pilar pekade hitåt, att vi ska bli tre.

vi gick bara på känsla. samma känsla av hemma

som förde oss samman från första början.

det är så sanslöst vackert hur folk sitter och pratar,

i stickade tröjor och färgsprakande sjalar, men än så länge
utan tjocka jackor. hur de lyfter sina ansikten mot solen

och hur luften är sådär underbart hög. en sådan frihet däri.

det här.. det här är det bästa med hösten,
tänker jag om och om igen,

- & om vad som känns som hundratals olika saker.

för mig är nog det bästa med hösten, om jag måste välja

en sak, känslan av en ny start. som första skoldagen

och den där buketten med ny-vässade orange blyertspennor.

det är bara att börja skriva ner dess historia. bladen är

blanka där de faller i virvlar mot bilrutan när vi kör hem.

finaste kristin, vid ett helt annat hav, ställer sig höstfrågor och listar.

jag får lust att haka på, liksom bara för att det är hon.

vad kommer du äta i höst ?

just nu är jag alldeles tokig i tomatsoppa.

favoriten rör spartanen i på gasspisen; den med rostade tomater,

vitlök, balsamvinäger & basilika. bredvid blir det alltid små

surdegs-knäcke som lillasyster hade med från sverige;
med mjuk philadelphia & lite vällagrad cheddar på.

vad kommer du dricka i höst ?

massor av vatten försöker jag få i mig. och te på pepparmynta.

jag dricker inget vin alls med bulan, - även om kvällarna nu,

är de första på de här sex månaderna när suget efter ett glas rött kommit.

jag har valt att se den här tiden som en riktig detox,

hur många vänner runt bordet på restaurangen som än säger

men ett glas f å r man dricka, honey !

det känns alldeles rätt för mig att låta bli helt, både i kroppen och själen.

jag kysser m lite extra djupt, alldeles efter hans klunkar istället.

och det är dubbel lycka i rött.

vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst ?

jag har hunnit tänka många gånger redan, hur lyxigt det är just nu,

att jobba hemifrån mycket. i studion lever jag i lång kimono

och tänker ofta på alla blivande mammor i storstadsmyllrets london

som skyndar till olika kontor, eller ännu mer, står upp hela dagen, - på höga klackar.

då drar jag raggsocks-fötterna under mig i fårfällen och

säger ett extra thank you, thank you, thank you.

vad gör du om dagarna egentligen ?

jag arbetar allra mest med fotografier och några nya, fina projekt

för hösten & vintern. tankarna är ett sorl av allt det,

tillsammans med en liten röst som då och då påminner

om några månader är du mamma.

då kan jag antingen skratta till av förundrad förväntan

eller bli lätt skakig i knäna.

vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan?

jag hade precis lämnat det gamla soldattorpet inbäddat

mellan skånska fält, - för london och kärleken.

när jag skriver ner det nu, måste jag se efter att det ens stämmer

och det slår mig igen hur mycket som kan hända på bara ett

år i livet, när allt plötsligt bara hamnat rätt.

  

vad kommer du lyssna på ?

förundrat på hjärtljud, - ett extra vildhästbankande nära mitt eget,

söndagsjazz på en underbar club, spartanens röst som pratar med bulan så

att jag blir alldeles vimmelkantig av kärlek, podcasts när jag arbetar,

- & en alldeles speciell lista klassisk musik som är ett av de

kommande projekten för den här hösten

vad läser du?

kärleksbrev och sally mann's självbiografi hold still

vad tittar du på?

tacksamt på havet, förundrat på en ultraljudsbild,

tätt tillsammans på svartvita gamla filmer,

- & granskande på pappersprover och provtryck av
fotografier för kommande lilla print shop'en

vad var det bästa med sommaren ?

det bästa den här sommaren var för mig att jag mådde bra i min kropp,

efter att ha varit en av dem som undrar varför det kallas morning sickness

när det är varje vaken minut av dagen, under hela våren.

jag vet inte hur många gånger jag tänkte att så länge man är frisk 

finns det egentligen ingenting att inte vara tacksam för varje dag i livet.

jag har njutit enormt av vår nya lägenhet, av kärleken,

av att återupptäcka lyxen i att andäktigt packa upp minnen

och inse vilken rikedom några år av liv kan rymma,

- & av kreativiteten som spirade lite extra starkt 
kanske just i och med sommar-regnet.

vad har du för höstplaner ?

jag har några fotografi-projekt på resande fot runt hörnet,

- & sedan vill jag njuta av att ta det lite lugnare.

jag vill försöka lära mig om andning och bara vara alldeles här;

att vara i just den här tiden av både före & förväntan.

just nu är vi i indiansommaren så mycket vi bara kan.

går upp lite extra tidigt för att hinna sitta tillsammans
i morgonsolen på det lokala caféet som rostar sitt kaffe själva,

dricka cafe au lait & färskpressad, skummig juice gjord på höstäpplen 

och flytta runt bara för att följa solens väg över himlen.

med kärlek och tusen tack för alla fantastiska

lyckönskningar Ni lämnat efter Er,

både här & på instagram, sedan jag berättade om 

att det slår två hjärtan i mig,

h

all photos are from the autumn'15 look book fall in bloom
for swedish brand fira | model is my little muse lina lindholm |
mua & hair : magic miss madsen | © hannah lemholt photography


//




we dwell in this indian summer as much as we can.
spend half of sunday on coffee shop chairs, cobblestone-swagging.
drink café au lait & freshly squeezed, foamy juice made from autumn apples
in several turns, - move only to follow the sun's path across the sky.
 for hours we look at strangers passing, here in our new city by the sea.
we smile and say that it really is a rainbow spot on earth.
i stroke the bump and think, again, that we couldn’t have
chosen any better, although we didn’t even know yet back then,
when all arrows just seemed to be pointing this way,
that we are to become three. 
we just went on feeling. that same sensation of home
which brought us together from the beginning.

it is so blindingly beautiful how people sit and talk, in knitted
sweaters & wrapped colorful scarves, but so far without thick jackets.
how they lift their faces to the sun and how the air is that
especially wonderful autumn clear. such a freedom therein.
this.. this is the best part of autumn, i think over and over,
- & about what feels like hundreds of different things.
for me, the best part of autumn, if i have to choose one thing,
is probably that feeling of a fresh start. like the first day of school
and that bouquet of freshly sharpened orange pencils.
it’s all about starting to write down its story.
the leafs are all unwritten where they fall in still twirls
against the car window as we drive home.




beautiful kristin, living by a different sea, asks herself autumn questions
and i get the urge to join in on the autumn list, just because it's her.



what you will you be eating this fall ?

right now i'm crazy about tomato soup.
the favorite is one the spartan stirs on the gas cooker,
- the one with slow roasted tomatoes, garlic,
italian balsamic vinegar & fresh basil. 
on the side there’s the sourdough crisp bread that
baby sister e brought from sweden;
with soft cream cheese & some aged cheddar on top.



what will you be drinking this fall ?

i try drinking lots of clean water now. and peppermint tea.
i drink no wine at all with the bump, - although the evenings now,
are the first in the last six months when cravings for a glass of red has hit.
i have chosen to see this time as a real detox,
however many friends around the table at the restaurant may say
but you’re a l l o w e d one glass, honey !
it feels completely right for me to skip it, in both body and soul.
i kiss the spartan a little extra deeply, just after his sips instead.
and that right there, is double blissfulness in red.

what will be your most used garment this fall ?

i've had time to think many times already, how luxurious it is
when expecting a baby, - to be working from home a lot.
in the studio, i live in long, soft kimonos and often think of all
expectant mothers in the metropolitan hive of london, hastening
to offices, or even more, standing up all day; in high heels.
that’s when i pull my teal sock-feet under me in the sheepskin
and say an extra thank you, thank you, thank you.



what is it you actually do all day ?

i work mostly with photographs and some exciting,
new projects for autumn & winter. my thoughts are a constant
murmur of all of that, along with a small voice that occasionally
remind me that in a few months, you’ll be a mother.
that’s when i either chuckle in amazed anticipation
or become a bit weak in the knees.



what were you up to at this time a year ago ?

i had just left the old soldier's cottage nestled in
between the swedish fields, - for london and for love.
as i write that down now, i have to make sure that
that’s even actually right. and it strikes me, again, how much that
can happen in just a year of life,
when all of a sudden everything is just.. right.

what will you be listening to this fall ?

marvelled at the sound of a heart beat,
- a wild horse one pounding close to my own,
sunday jazz at a wonderful club, the spartan's voice
talking to the bump in a way that make me dizzy with love,
podcasts when i'm working,
- & a special list of selected classical music
that is also part of one of the projects for this autumn



what are you reading ?

love letters and sally mann’s autobiography hold still



what are you watching ?

gratefully the sea, astonished an ultrasound image,
closely curled together black and white old movies,
- & observantly paper samples and proofs of photographs
for the upcoming small print shop

what was the best thing about this summer ?

the best this summer for me, was that i felt good in my body finally,
after having been one of those who wonder why it’s called morning sickness
when it’s every waking minute of the day, throughout the spring.
i don’t know how many times i thought that as long as you are healthy
there is really nothing not to be thankful for every day of life.

i have enjoyed, so much, our new apartment. the love.
and to rediscover the luxury of carefully unpacking memories
and what treasures a few years of life can hold,
- & i’ve also enjoyed the creativity that sprouted a little
extra strong, perhaps from all the raining.



what are your plans for this fall ?

i have some photography projects on tour, just around the corner,
- & when they’re done i’m looking forward to enjoying just taking it a bit easier.
i want to try to learn about breathing, maybe some lamaze,
and just be right here; to really be here and now,
in this special time of both a before and expectant anticipation.


right now we dwell in this indian summer as much as we can.
we get up a bit extra early to get to sit together in the the morning sun
at the local coffee shop, that roast their own coffee, drink café au lait
and freshly squeezed, foamy juice made from autumn apples
- moving only to follow the sun's path across the sky.




with love and a thousand thank you’s
for all the amazing wishes you’ve left behind,
both here and on instagram, since i told you that
there’s two hearts beating inside of me,


h

ROOTS & WINGS

det här stockholms-porträttet av oss, får mig att tänka på diane arbus's ord

‘lately i've been struck with how i really love what you can't see in a photograph’.

så klart finns där en hel värld av ord och tankar mellan linneveck och hud,

men mer faktiskt finns där ännu ett liv, ett som hittills inte går att se.

som göms under just linneveck och hud. under en svart hatt och bakom vila.
syns inte då, eller där. men finns sannerligen. bara inte fångad.

men så i helgen kom familjen och födelsedags-överraskade.

plötsligt sitter de bara där, på favorit caféet. och det tar någon minut

att ens sjunka in, att de är här. de mest bekanta, - på en plats de aldrig är. 

världarna kolliderar mjukt medan vi dricker afternoon tea,

stryker varandra över kinderna, gör upp middagsplaner för kvällen,

- & konstaterar att magen växt ordentligt sedan vi sågs sist. 

nu 23 veckor gamla fjärilsvingar på utväxt där inne.

och tillsammans fotograferar vi lite. lillasyster lyfter kameran och där,

- ännu ett liv, med i fotografier. så mycket det nu går att fångas så på bild,
när man inte kommit till världen än, utan bara dansar med tunga,

men ofärdiga, fjärilsvingar på sin mama's insida.

dagarna går alldeles för fort så klart, men är till bredden fyllda 

av allt det som är så viktigt. att bara få vara. tillsammans.

spela kort vid vårt köksbord. äta glass i solen. gå längs havet.

beundra husen. njuta av att sitta uppflugen på höga

barstolar i ostronbaren med några av de finaste jag vet nära, nära. 

höra bella's upprepade, - & nog mest för att lugna sig själv

polisen kommer att komma, honey, - de kommer och så skriker de

honey! honey! vi ska hjälpa Dig! sen plockar de ut bebbussen 

och det ä r ingen fara, honey, för bella ä r här.’

(och det är hon ju. även om det kan bli attans svårt att
vare sig springa eller plocka ut bebbussar i moster honey's
alltför stora skor..)

och det är ingen fara. även om tårarna rinner redan när jag vaknar på

måndagen och vet att de ska vinkas av igen. att vi har en frukost kvar innan.

m viskar n u är vi här. n u har vi varandra. det är det bästa av allt. 

och så är det. det är ingen fara. för bella är här. de är alla här.

och även om synen är dimmig av tårar igen sedan, när jag går längs

havet i regnet, ensam efter att ha sett deras taxi försvinna runt hörnet, 

så ler jag, så att dem jag möter i regnrockar och

under paraplyn, - ler tillbaka.

jag känner mig hemma här, slår det mig.

hemma vid ett helt annat hav. och jag tänker att jag klarar att

leva såhär på avstånd för allt det jag fått som barn,

för det de fortfarande, varenda en, ger mig.

både rötter och vingar.

 med kärlek,

h

image n°1 | baby sister e shoots us and i edit

image n°2 | same procedure here - lucky me to have a sister

with an ever developing photography eye |

shell necklace i bought on bali is available at love warriors

image n°3 | bella in aunt honey's shoes

image n°4 | e shoots us and i edit - bella's look says

all about the wonder that is a new person to be

image n°5 | bella with long exposure light ’wings’

in mama & papa's garden last summer

thank you | family - old and new for making my 37th

birthday the most beautiful i’ve ever had

and for truly giving me both roots & wings

© hannah lemholt photography

//

that first stockholm-portrait of us, makes me think of diane arbus's words

‘lately i've been struck with how i really love what you can't see in a photograph’.

certainly there's a whole world of words and thoughts between the linen folds and skin,

but more factually there is also another life, one which so far can not be seen.

one hidden under just that; linen folds and skin. under a black hat and behind repose.
not on show there and then. but certainly there. just not captured.

but as this weekend came, so did my family, on a birthday-surprise.

suddenly they were just there, sitting at my favourite cafe.

and it takes about a minute to even sink in, that they're here.

those most familiar - in a place they never.. are.

worlds collide softly while we drink afternoon tea,

stroke each others cheeks, make dinner plans for the evening,

- & note that the bump has grown considerably since we last met.

now 23 week old butterfly wings evolving in there.

and together we shoot a little. baby sister e raises the camera and there,

another life, in photographs. as much so as one can be captured in a photograph,
when one is yet to come into the world,

but rather is just dancing with heavy, - as yet incomplete,

butterfly wings, on ones mama's inside.

as expected, the days go by way too fast, but is filled to the brim

with all of that which is so important. just to be. together.

playing cards at our kitchen table. having ice cream in the sun.

walking along the sea front. admiring the houses.

enjoying sitting perched on high barstools in the oyster bar

with some of the most beautiful people i know, near, near.

hearing bella's repeated, - & probably mostly to calm herself

‘the police will come, honey, - they will !

and they'll call out honey! honey! we'll help you!

then they pick the beybee out

and it's all right, honey, - bella is here.’

and it is all right. even if the tears flow warm even as i'm just

waking up on the monday morning, knowing they'll have

to be seen off again. knowing we have one breakfast left. m whispers

we’re all here n o w. we all have each other n o w. that's the best part.

and it is. it's all right. bella is here. they're all here.

and even if my vision is blurred by tears again, when i walk

along the sea front in heavy rain later,

alone after seeing their taxi disappear around the corner, i smile.

so much so that those i meet, in raincoats and

under umbrellas, - smile back.

i feel at home here, is the feeling that strikes me.

at home by a totally different sea. and i think that i can handle

living like this; at a distance only for all that i received as a child,

for what they still and always, every single one of them,

gives me. both roots and wings.

with love,

h