FALL IN BLOOM

hela lägenheten är full av mer eller mindre vilda blombuketter 

efter en långhelg av vänner på besök från london.

jag vaknar med som ett mjukt garnnystan bakom revbenen.
skratt, middagar, diskussioner, drinkar & promenader.

badrummets stengolv är kallt mot nyvakna och nakna fötter,

och så är det förnimmelsen av, jag tror det är - en doft.
en jag inte kan sätta fingret på, - något som förändrats i luften.

i hallen står ett stort fång bränt orangea, stolta blommor & tappar frön.

jag kan inte namnet på dem, men de får mig att tänka på skolstart

och en bukett nyvässade blyertspennor som strött ord omkring sig.

så sjunker det in att det är hösten som andas runt hörnen.

det här känns som en höst i blom.
redan tidigt i somras, när vi tog de här fotografierna för fira a/w15,
hade jag förnimmelsen att hela det här året är i blom på något vis.
så fick denna look book namnet fall in bloom och jag tillfälle att
föreviga fler mer eller mindre vilda buketter än vanligt.
stadier av det blommande och det bedagade fångade blicken
efterhand sommaren gick där bredvid oss. 

det har alltid fascinerat mig, skiftningarna, som vi känner så väl
att de ligger inbäddade i kroppen som en känsla mer än något annat.
förfallet inspirerar mig också, det håller så mycket skönhet.
det lite förvridna och det inte så tillrättalagda.
när blombladen fallit bär de plötsligt en hel historia.

och bland just blomblad & läppstift vill jag berätta en
kort historia, eller så som det är med lilla musan.
för hon är liten, i alla fall utanpå. och kort.
jag känner, och det säger jag med sorg, - ingen annan
ung tjej, bara strax över tjugo, som aldrig gått på någon diet,
som har en så fullkomligt naturlig inställning till sin kropp,
till mat, till njutning av livets goda och till styrka.
jag känner ingen, inte i någon ålder, som kan de
allra bästa restaurangerna i paris som sin bakficka så som hon,
- & som njuter så av att ta mig, och oss, till dem alla, när vi ses.

det ska man veta om man undrar vad som döljer sig
bakom de där revbenen, som syns för att hon sträcker på sig för
allt vad tygen håller, för att skapa mig en slingrande form.

själv har jag som ett mjukt garnnystan bakom revbenen.
ett av skratt från en hel helg, av en lägenhet fylld av buketter,
- & doften av en av de vackraste månaderna jag vet, i luften.
september, som vi ska njuta.
jag är förälskad i dig efter bara en dag.


kärlek,

h

some of the photographs for look book fall in bloom fira a/w15
model : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen
© hannah lemholt photography



//




our whole apartment is filled with more or less wild bouquets
after a long weekend of friends visiting from london.
i wake up with as if a soft ball of yarn behind the ribs.
one of laughter, dinners, discussions, drinks and long walks.
the bathroom stone floor is cold against my newly awakened & naked feet,
and there’s a sensation of, i think it’s - a scent.
i can’t quite put my finger on it, but something has changed in the air.

in the hallway stands an armful of proud flowers in burnt orange; shedding seeds.
i don’t know their name, but they make me think of starting school and
a bouquet of newly sharpened pencils, scattering words around them.
it then sinks in that it is autumn, breathing around the corners.



this feels like an autumn in bloom to me.
already in early summer, when we shot these photographs
for swedish brand fira's a/w15 collection,
i had the sensation that this whole year feels as if in bloom somehow.
and so this look book got the name fall in bloom, - & and i the opportunity
to eternalise many more, more or less wild bouquets, than usual.
stages of the flowering and the fading caught my eyes
as summer went along, there, beside us.

it has always fascinated me, the shifts, - & that we know them so well
that they are as if embedded in our bodies, as a feeling more than anything else.
decay inspires me too, it holds so much beauty.
that which is distorted, that which is not so doctored.
when the petals have fallen, they suddenly tell a whole story.



and among petals and lipstick, i want to tell a short story,
or tell about what it’s like with the little muse.
she’s petit, at least on the outside. and short.
i know, and i say this with some sorrow, - of no other young girl,
only just over twenty, who has never been on any kind of diet,
that has such a completely natural approach to their body,
to food, to the pleasures of a good life and to strength.
i know no one, of any age, that know all the best restaurants in paris
like the back of their hand as she does,
- & who so enjoy taking me, and us, to them all when we meet.

this is something one should know if one wonders what’s hiding
behind those ribs, that’s so visible because she is
stretching out as much as she possible can, to create a
serpentine shape for me.


i have as if a soft ball of yarn behind my ribs.
one made of the laughter from an entire weekend,
an apartment filled with more or less wild bouquets,
- & the scent of one of the most beautiful months i know, in the air.
september, how we’ll enjoy ourselves.
i'm in love with you after just a single day.



h


x