8.21.2015

STOCKHOLM STORIES










m vänder sig om en sista gång, låser blicken i min, innan folkmassan sväljer honom.
jag försöker tänka nya tankar, eller tankar i nya banor,
- att det nog alltid kommer göra ont när vi måste skiljas åt.
att så länge det gör det, så är också längtan lika stor och kärleken bara växer.
men där står jag i den stora, kantiga avgångshallen och känner mig
rätt så liten & väldigt tunnhudad. igen.
jag sväljer och snurrar på väskan och de där tankarna i nya banor 
vill bara inte slå rot, de trasslar in sig och är alldeles röriga.
synen är dimmig av tårar och jag ler matt mot kvinnan bakom disken,
när jag föser över passet och lyfter tunga väskan upp på bandet.





samtidigt som jag känner allt det där, har jag också förnimmelsen av
att någon tar mig i handen, säger nu åker vi hitåt, allt blir ju bra, Du vet.
det är kanske papa som viskar, när jag köper en kaffe strax efter, 
för den enda låt som inte är skrapig och ohörbar där på flygplats-cafét
är dylan's don’t think twice, it’s all right.
och vart än dylan finns, finns papa. mellan gitarren, munspelet,
- & den så familjära rösten från en hel barndom,
är det som ett viskat snart ses vi och jag ler så långt in
att det når hela vägen fram till de där tankarna i nya banor.









och så landar jag också mjukt, in emellan fälten,
till en fisksoppa som är så overkligt god att det nästan är tramsigt.
jag ser minst en michelin stjärna imaginärt glimma där i papa's domäner;
det lilla, heta köket med mörk äggoljetempera på väggarna,
marockanskt golv med blekta blåbärsfläckar & otaliga kryddburkar.
jag sover i det varma vindsrummet med känslan av andra sommarnätter
för alltid kvar instoppade emellan vecken av lin & bomull.

lillasyster hämtar i morgontaxi och vi hoppar på ett tåg.
hos henne har en liten, lockig, stått i sin värld, - alldeles färdig,
med resväskan i miniformat packad i hemlighet,
väntat alldeles vid dörren i bara trosor & gummistövlar,
för allt i världen velat åka med. jag tänker att
det nog alltid kommer göra ont när vi måste skiljas åt.

men vi får också flera efterlängtade timmar tillsammans,
medan stockholmståget dundrar oss systrar upp
genom ett sverige i sin allra finaste sommarklänning.
och väl framme tar de emot, med öppna armar & drinkar på balkongen.
arbete stundar, i den mest välkomnande & vackra våning jag vet,
där vi har vars ett rum som väntar oss under takåsarna.








och så jobbar vi.
vi fotograferar & fotograferar & fotograferar, för projekt framåt.
lillasyster klämmer in en testund förevigad.
det är jag henne så tacksam. av allt den där gammaldags 
filmstjärne-vackra vännen och jag upplevt & gjort tillsammans,
finns det så förhållandevis lite fångat av oss båda,
då jag ju alltid annars är bakom kameran.
nu är det lillasyster som kisar bakom linsen, både sin egen & min;
så att jag ska få ha lite förevigat i den egna magiska boxen
med mig hem också.

jag förvånas & är sprängande stolt över hur hon,
på bara några månader, fullkomligt rusat iväg i sitt kunnande
och i sitt bildspråk. jag förvånas att jag lyckas balansera en tekopp
uppe på den höga svarta hatten som bara den gärna vill halka på sne’.
jag som allt som oftast 
spiller bara jag ska bära med mig
en kopp i handen mellan kök och studio.
jag förvånas inte längre alls, över hur enkelt, hur roligt, hur givande,
- & hur fantastiskt allt är, när vi är tillsammans.









det är svårt att lämna, även på andra hållet.
jag tar en sista cykeltur mellan fälten, sprider benen rakt ut i luften.
sedan tar en taxi mig en bit, flyget resten och jag landar,
djupt försjunken i en bok, tillbaka i england.
jag får syn på m, som låser blicken i min, lösgör sig ur folkmassan.
jag har än en gång nya tankar, i nya banor. han också.
men allt som är, är hur längtan får sjunka undan och jag in i hans famn.
och där står vi i den stora, kantiga avgångshallen och känner oss
hela igen & ganska tunnhudade. i det nakna av att ta emot blommor,
att le från öra till öra helt oförställt,
- & att kyssas i en vänthall full av främlingar som tittar.

jag tänker att det nog alltid kommer göra ont när vi måste skiljas åt.
jag har en slinga musik inuti, en gitarr och en röst familjär
som sjunger don’t think twice, it’s all right.

det sägs att dylan sa om den låten att
"en hel del människor gör den till någon slags kärlekssång..
långsam och lättsam. men den är inte en kärlekssång.
den är ett uttalande om att kanske kan du säga något till Dig själv,
något som får Dig själv 
att må bättre.
det är som om Du pratar med Dig själv."

och jag har alltid, - & kommer nog alltid, behöva prata med mig själv.
i dag är jag mycket bättre på det. jag är mjukare mot mig själv.
har kommit mig själv så pass nära, varit så ärlig,
att det mjuka nu är det mest sanna sättet.
och det är ju en slags kärlekssång i sig.
kanske en av de allra vackraste som finns.


h




image n°1 | emma shoots me (and i edit) saying hi to the morning
image n°2, 3, 4, 5, 6 & 8 | fine art prints from my upcoming little print shop
shot in the beautiful home of sara & patrik | thank you my friend for
always having believed in me, - buying one of my very first prints
all those years ago, at my very first exhibit
image n°7 | emma shoots sara & me and i edit |
find more from her own camera over at sweet safarienne |
thank you beloved baby sister for coming along,
for being you, - & for eternalising us together
image n°9 | hats awaiting the next adventure
music | bob dylan : don’t think twice it’s all right

© hannah lemholt photography



//



m turns around one last time, locking his eyes in mine,
before the crowd swallows him.
i try to think new thoughts, or thoughts in new ways.
- that it's probably always going to hurt when we must part.
that as long as it does, the longing is as big and the love just keeps growing.
but there i stand, in the large, angular departure hall and feel
quite small and very thin skinned. again.
i swallow hard and spin the bag and those thoughts in their new ways
just won’t strike roots, they entangle and are kind of a mess. 
my vision is blurred with tears and i smile feebly at the woman behind the counter,
as i shove my passport over and lift the heavy bag onto the conveyor belt.

as i feel all of that, i also have the sensation as if someone
takes me by the hand, saying
now we’re going this way, everything’ll be alright, you know.
perhaps it’s papa that whispers to me, as i buy a big café au lait after,
because the only song that’s not crackly and inaudible, at the airport-café

is dylan's don’t think twice, it's all right.
and wherever dylan is, there’s papa. in between the guitar,
the harmonica, - & the so familiar voice of an entire childhood
it’s like a whispered soon we’ll meet and i smile so far in that
it reaches all the way to those thoughts entangled.




and so i also land softly, in between the fields,
in time for a fish soup that is so good it's almost silly.
i see at least one imaginary michelin star gleaming from papa's domains;
the small, hot kitchen with dark egg oil tempera walls,
moroccan floor with faded blueberry stains & countless spice jars.
i sleep in the burning attic room with the feeling of other summer nights
forever remaining tucked between folds of linen & cotton.

baby sister e picks me up in a morning taxi and we jump on a train.
at hers a little, curly one, had been standing, in her world, - all ready
in the hallway, with her miniature suitcase packed in secret,
waiting right at the door, wearing nothing but knickers and rain boots,
wanting nothing but to come along. i think that
it’s probably always going to hurt when we must part.

but now we also get several long-awaited hours together,
as the stockholm-bound train thunders us sisters
up tru a sweden in her most stunning summer dress.
and there we are received with open arms & cocktails on the balcony.
work is approaching, in the most welcoming and beautiful flat i know,
where we have a room each, awaiting us under the roof ridges.




and then we work.
we shoot & shoot & shoot, for coming projects.
baby sister e beautifully sandwiches in a tea-time immortalised.
i am so grateful to her for that. of all the amazing things & times,
that old-fashioned movie star beautiful friend and me
have experienced, - & had together, there are so

relatively few moments captured with the both of us,
as i’m always the one behind the camera.
now it’s a baby sister who peers behind the lens, both hers & mine;
so that i'll get to have some perpetuated seconds of my own,
in my magic box to take home too.

i am surprised and bursting proud of how she,
in just a few months, has completely dashed forward in knowledge
and in her own imagery & figurative language.
i am surprised that i manage to balance a teacup
up on the high black top hat, already in itself eager to slip askew.
me, the one that spills tea all the time, having to only carry it with me
cup in hand, between the kitchen and studio.
i am not surprised at all anymore, at how easy, how much fun,
how rewarding, - & how wonderful everything is,
when we are all together like this.




it is hard to leave, in the other direction too.
i take one last bike ride through the fields,
spreading my legs straight out in the air.
then a taxi takes me part of the way, a plane the rest,
and deeply immersed in a book, i land back home in england.
i spot m, locking his eyes in mine, disembodying himself from the crowd.
i have, once again, new thoughts, in new ways. he has too.
but all that is now, is how longing can subside and i settle into his arms.
and there we stand, in the large, angular arrival hall and feel
whole again and quite thin skinned. in the nakedness of receiving flowers,
smiling from ear to ear unblinkingly,
- & kissing in a waiting room full of strangers looking.

i think that it's probably always going to hurt when we must part.
i have a strand of music inside. a guitar and a voice so familiar
that sing don’t think twice, it's all right.

it is said that dylan’s said of that track that
"a lot of people make it sort of a love song.. 
slow and easygoing. but it’s not a love song.
it’s a statement that maybe you can say something 
to make yourself feel better.
it’s as if talking to yourself."

and i have always, - & probably always will, have to talk to myself.
today i am so much better at it. i'm much gentler with myself.
i have come so close, even closer, to myself. have been so honest,
so that the gentle now is the most true way.
and that's a kind of love song in itself.
perhaps one of the most beautiful ones there is.


x,


h






18 kommentarer:

  1. Tack för dina vackra ord....du ger mig alltid det lugn jag behöver...här i mitt liv är det ett härligt kaos...
    Ett barn packar för läger...var är min sovsäck?
    Ett barn packar för att sova hos en kompis...kan jag ta tandkrämen med meeeeejjjj?
    Ett barn målar vid köksbordet och välter ut vattnet på golvet...mitt i allt sjunger hon blinka lilla stjärna och vill kramas...
    Ett barn kommer hem svettig och överlycklig från fritids att hon tappat en tand...får ringa tandfen...
    Det luktar bränt från ugnen...
    En katt vill ha mat...
    Pappan rensar poolen och snubblar över leksakerna....
    Jag sätter mig ner och pausar...

    Tack för lugnet du ger mig...

    SvaraRadera
    Svar


    1. åh, vilken enormt fin komplimang, lisa..!
      det där vet vi ju alla, hur vardagen kan nästan
      svälja en hel ibland (om än tugga underbart på en!) .. :)
      .. och att Du då både tar Dig tid, - & finner lugnet
      här hos mig.. det gör mig väldigt glad..!

      stort, stort TACK & varm kram,

      hannah


      Radera
  2. Åh Hannah, känns som jag är med dig på resan!
    Har själv alltid haft svårt för att lämna, speciellt tidiga mornar
    när familjen sover sött och djupt, då stockar det sig i halsen och jag känner mig alltid så ensam när
    jag lämnar hemmet med tunga väskor.

    Vi tar igen vår vinkväll, förhoppningsvis nästa gång du är här!

    kärlek,
    a

    SvaraRadera
    Svar


    1. ja, vi är nog många som har den där tunna huden.
      det känns nästan tramsigt när man beskriver,
      men ändå är den lika sann och något att dela.
      vad är vi om inte vår kärlek, - & saknad till dem
      vi älskar..? :)

      Du var lite med, - & s o m jag önskar att jag hunnit
      mer.. ja, Du vet, hoppas jag. jag kan bara göra bättring
      i att prioritera det jag verkligen vill, - & hoppas på precis
      det; ett eller många glas vin, nästa gång våra vägar är
      i samma krokar..

      tack, fina Du, alltid, för Dina ord..!

      kärlek,

      h


      Radera
  3. I just adore your writing. It's so lyrical. Always like poetry. It sticks to ones bones and lingers.

    And as an artist (a painter), I *always* so love seeing your stunning pictures!

    SvaraRadera
    Svar



    1. ann,

      it’s truly amazing and beautiful
      when an art form inspires another,
      - so that’s a compliment i really
      take to heart.. thank you..!

      wishing you all the best,

      hannah


      Radera
  4. that moment of recognizing the loved one among all the other people is bigger than us, bigger than them all, bigger than coming and going, than journey, than anything. and it's well worth going away to receive this gift when you return!

    it was a pleasure to follow you in your small getaway.

    have a good night,

    Madalina.

    SvaraRadera
    Svar



    1. that’s true, madalina,
      - that really is true.. and you put it so beautifully..

      .. thank you SO much for your words.
      i truly take them all tho heart,
      - & you just moved me strongly.

      wishing you an inspiring & beautiful new week,

      hannah

      x


      Radera
  5. so much beauty over here once again,
    makes me go ooooh & aaaah...
    that first one like an urban fairytale,
    or a posh, grown-up, feminine and aesthetic version
    of Karlsson på Taket :)
    you three together comes over as pure magic
    this side of the screen, truly!
    and that longing, pulling both ways,
    but the firm roots in oneself,
    what a good place to be, x

    SvaraRadera
    Svar



    1. *hahaha* yeah !! i’m karlsson på taket..! love that..!
      *smiles* thank you, sweet rebecca,
      - this is such a thoughtful & beautiful comment..!

      and it i s - it is a good place to be..
      thank you for always seeing in between, - & beyond
      the words.

      all my best to you,

      h


      x


      Radera
  6. finner knappt ord.. så vackert allt..
    & tack snuff! för den fina komplimangen..
    den betyder alldeles extra mycket från Dig <3
    men tack också för alla fina stunder. på väg dit, där och hem..

    ä.D.

    /e

    SvaraRadera
    Svar



    1. det är jag som tackar och längtar till nästa gång..

      ä.D.

      h


      Radera
  7. Your words are incredibly visual: I have just pictured a whole movie scene with snapshots, fast forwards and flashbacks. So rich is the experience.

    SvaraRadera
    Svar





    1. oh.. i LOVE that..!
      thank you, so, so much, - that’s such a lovely
      compliment to receive about your writing..!

      wishing you a beautiful new week ..

      hannah

      x


      Radera
  8. when - have you said - your first book will be published??? ;)
    be sure Honey, I will buy - and LOVE - it!
    Like I love all of your work...
    your Pictures, your words,
    and your Talent to always - ALWAYS -
    make me smile, and cry, and cry and smile together...
    your Talent to always touch my heart and
    to always find a way to give me a Feeling
    of being a part of all of this.
    I am so happy that I found you - a Long time ago!
    wish you a wonderful new week
    with thoughts which bring you forward -
    in the best of all ways!

    a big hug and smile from sunny summer Germany
    t.

    SvaraRadera
    Svar


    1. *haha* sweetheart ! mm.. yes, a book is always
      on the top of my list.. it really is THE thing i want to
      find time for, - & really work on. as i love books so much
      myself, - & as it is always something special about being
      able to stroke, scent and feel your work under your fingers,
      - dare i say it is only a matter of time.. *smiles*

      thank you, always, for your encouraging, generous, kind,
      - thoughtful & delightful comments, darling..!

      warm hug from a rainy england.. :)

      h


      x



      Radera
  9. Alltså...lyckogråt. Jag kan inte skriva nått annat. Jo...tacksamhet...en innerlig innerlig innerlig en.

    Kärlek (på korsen & tvären & på alla möjliga vis..) för dig & detta.

    SvaraRadera
    Svar


    1. det räcker. älskade vän.
      och jag vet, för det är ömsesidigt.

      alltid, alfred, alltid.


      Radera

i love words.
and i’ll be happy to
read some of yours..
they mean a lot to me.

in any language.
big or small.

that box down there
is y o u r very own space,
here with me,
to leave an imprint ..

x, h






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...