FROM the FORGOTTEN FILES | BALI BLUES

medan jag börjar arbeta i dag lyssnar jag på en podcast.

de pratar om bali och jag påminns om de mappar jag,
i mitt fortsatta sorterande av kraschade hårddiskar,
satt och log över innan helgen. tänker att de får bli nästa
att dammas av och tas fram i ljuset för er.

varje fil, felmärkt och felplacerad är nu som att öppna ett kuvert

som man vet kommer att innehålla ett brev från någon saknad.
allt kommer tillbaka när fotografierna och orden vecklas ut

och plötsligt blir man påmind
om deras drag, deras språk, om stunden, med full kraft.

just de här fotografierna är från 2013
- & några av våra allra första resor till gudarnas ö.

många av er har sett de flesta av de här fotografierna innan,
men ni är också så många nya här, vilket är fantastiskt i sig.

och de här fotografierna, en bråkdel av alla bilder från bali,
stunderna & upplevelserna som de är sprängfyllda av,
äger en så stor del av mitt hjärta att ska man veta något om mig,
då måste detta vara med. deras drag, deras språk.
alla är dem små blå kuvert som vecklar ut hela världar.

jag har inte fotograferat produkter åt love warriors i år

(utöver den foto konst jag gör exklusivt för dem så klart),

så bali-längtan är svårare än någonsin. 'krigarnas' resor dit har 

varit något alldeles visst, något som är mycket svårt att sätta ord på.

jag har försökt här och där men det är som med alla riktiga kärlekar,

svåra att berätta om när precis varenda klichée plötsligt är sann.

det är en kärlek jag aldrig kommer glömma så länge jag lever, 

men också hoppas att vi får återse tillsammans snart igen.

det är en kärlek så stark att vi glömde våra rädslor,

- & att vi ens någonsin hade några. 

en kärlek som fått oss att se annorlunda på oss själva,

som ställt och besvarat varenda fråga.

så klarnar det, som det så ofta gör när det sorteras,
läggs på plats och också ses tillbaka på,
att ja, precis så är det. ska man veta något om mig
då måste det här vara med. bali. blåbär och vanilj ljuset.
precis som min tidiga ungdoms nätter. och the blues.
den som jag ofta slås av att ni är så många som verkar kunna
både läsa, - & förstå förvånansvärt väl,
mellan mina rader och bortom de blå tonerna i bilderna.
den melankoli som också förutsätter den
totala kärleken till livet.

ni som varit här sedan länge och kan läsa mellan raderna,
- & alla ni nya som precis börjat dechiffrera mitt språk,
tack för att ni är här och för alla fantastiska mail på sistone.
tänk gärna högt, jag tycker så mycket om era ord.
och fråga om ni undrar något. nyfiken ska man alltid vara.


med kärlek,


h

wardrobe is from love warriors
with the exception of my old savannah duster from spell
in image n°9 and the blue kimono in image n°11
model is amazing friend & eternal travel companion 
sara n bergman with the exception of the ones where
i happened to stick myself - image n°8, 11 & 12
(thank you for clicking the shutter there, emma & sara)
peace sign is handpainted for me by sara 
© hannah lemholt photography

//



as i start working this morning, i listen to a swedish podcast.
in this episode they talk about bali and i am reminded of the folders i,
in my continued sorting of crashed hard drives,
sat and smiled over before the weekend.
now thinking that they’ll get to be the next
to be dusted off and brought out into the light for you.

each folder, mislabelled and misplaced,
is like opening an envelope you know will contain
a letter from someone you miss.
everything comes back to you, when the photographs
and the words unfold. and suddenly you are reminded of
their features, their language.
reminded about the moment, with full force.

these photographs are from 2013,
- & some of our first trips to the island of the gods.
many of you have seen most of these photos before,
but you are also so many new readers here,
which is amazing in itself.
and these photographs,
a fraction of all my photos from bali,
the moments and experiences that they are infused with,
possess such a large part of my heart,
that are you to know me, this must be part of it.
their features, their language.

they’re all little blue envelopes 
that unfolds entire worlds.




i haven’t photographed products for love warriors this year
(in addition to the photo art i make exclusively for them, of course)
so the bali-longing is more severe than ever.
the 'warrior' trips there have been something truly special,
something that is very difficult to put into words.
i have tried every now and then, but it's like with any real loves,
hard to talk of as just about every klichée suddenly is true.
it is a love i will never forget for as long as i live,
but also one i hope that we’ll get to see again together soon.

it is a love so strong that we forgot our fears,
- & that we even ever had any.
a love that has given us a different view of ourselves.
one that asked and answered every question.




and so it is clarified, as so often is when things are sorted,
put in their place, - & also looked back on,
that yes, that’s it.
if you are to know me, this must be part of it.
bali. the blueberry and vanilla light.
just as with the nights of my early youth.
and the blues. the blues that i’m often struck by how you are
so many that seem to be able to both read,
- & understand surprisingly well,
between my lines and beyond the blue tones of the pictures.
the melancholy which also requires the
total love of life.



for you who’s been here a long time and can read between the lines
and for all you newcomers who’s just begun to decipher my language,
- thank you for being here
and also for all your beautiful e-mails lately.
think out loud, i much love your words.

and ask if you have questions.
curious, one should always be.


with love,


h