HOWLING

'gold i swam into your spell
on the rite of god we fell
you were plush and i laid bare
you had me howling'

frank wiedemann - howling
{RY/X official video - one of the most beautiful i’ve ever seen}

dagar doppade i svärta.
ingen speciell ton av svart, bara så.  
försöker tänka att det ingår i det cykliska.
sparkar lite på ett stolsben,
gör ännu mer kaffe med massor av nymald kardemumma, 
- & åker för att köpa en japansk whiskey. 
de ska vara skottarna hack i häl, säger pappa
medan han hänger upp fem änder på en krok i taket ut mot kryddträdgården. 
vi stryker båda de fantastiska fjädrarna,
men jag klarar inte riktigt att hålla upp kroken, medan kameran väntar,
staplad på träpallar. det vill sig inte idag och vänder sig lite i mig 
när jag betraktar de tomma ögonen.
de nu stilla, ordnade vingarna. en gång flög dem.

kameran får vila inför sin resa.
jag sorterar bilder från sista tiden istället. 
lägger dem här, till musiken som gör mig varm just nu.
och så packar jag. smycken & hattar. spets & stickat. masker & fjädrar.
och så allt det tekniska. sladdhärvor som känns så främmande mig,
hur många gånger jag än packar dem.  

det är hur som helst de mest underbart varierade packningarna
som blir nuförtiden, när det är dags för fotograferingar.
livet flyter samman med arbetet, med passionen.
så mycket vackert att fånga, så mycket att berätta.
så mycket att se och så mycket att känna.
så mycket att lära.

nu. stockholm.
och tanken på ett rum som väntar hos vackraste av vänner,
på en musa som kommer & delar säng, 
på fester med kärlekskrigarna,
på studio plåtning och mys i ateljé, 
på en hemresa som inte ens är bokad än.
på det oväntade och det oplanerade.

tanken på svärtan, - & att den förhoppningsvis kommer
att ge uttryck i något. det brukar bli så. 
jag ska bara acceptera att den är där först.
och att den svärtar även de glasögon med vilka världen ses,
så att det är blir svårt att se ljusetsom väntar där framme.
på nytt. 

det blev en vild mix det här.
den säger en del om dagarna som passerat.
kanske en del om hur cykliskt det är också, livet.
ballonger & ljus. fjädrar & flykt. mörker & möjligheter.

nu. taxi.


och kärlek,


h



±

image n°1 | a playing-extra from shoot for fira summer’14 |
model : lina lindholm | mua : belinda stigborn
image n°2 | portrait of sara, bali | warrior headdress
soon available in limited edition in the love warriors shop
image n°3 | moon phase stud earrings from species by the thousands,
designed by brooklyn based designer erica bradbury | 
available at stunning favorite shop cisthene by lovely jen altman 
image n°4 | knuckle stacking rings from children of flowers 
| moon-faces handmade out of horn, bali
image n°5 | sara shoots me & i edit, backyard bali
image n°6 & 7 | fira autumn’13 | model : lina lindholm |
mua : belinda stigborn

© hannah lemholt photography

days dipped in sooted blackness.
no special tone, it just is what it is.
trying to think that it’s part of the cyclical.
i kick a little on the leg of a chair,
make even more coffee with loads of freshly ground cardamom,
- & leave to buy a japanese whiskey.
they're supposed to be hot on the heels of the scots,
says dad as he hangs five ducks up on a hook
in the ceiling out towards the herb garden.
we both stroke the amazing feathers,
but i can’t quite make myself hold the hook up,
while the camera is waiting; stacked on wooden pallets.
my stomach turn a little, it just won’t be done today.
i get stuck in the empty eyes.
the now still, arranged wings. once they flew.



so the camera gets some rest before its journey.
i sort out pictures from our past time instead.
put them here, teamed with the music that warms me right now.
and i pack. jewelry & hats. lace & wool. masks & feathers.
and all that technical stuff. cables in entangled knots.
they still feels so remote from me, no matter how many times i pack them.
i can’t help but smile about it.


it’s the most wonderful varied kind of packing nowadays,
when it’s time for photo shoots.
life stitches seamlessly into work, into passion.
so many beautiful things to capture, so much to tell.
so much to see and so much to know.
so much to learn.





now. stockholm.
and the idea of ​​a room waiting  at the loveliest of friends,
of a muse who comes to share a bed,
and parties with the love warriors,
of studio shoots and of lounging in a beautiful atelier,
of a homeward journey still not booked.
the unexpected and the unplanned.

the idea of the blackness, - & that it hopefully will come
to express something. that’s how it tends to be.
i just gotta accept that it's there first.
and that the soot of it also smears the glasses with which
the world is seen, so it's hard to see the light
waiting up ahead. anew.


this turned out to be a strange mix.
it says something about the days passed.
and perhaps something about how cyclical it is too, - life.
balloons and light. feathers and flight.
darkness and opportunities.

now. a cab is waiting.


with love,


h