3.26.2013

OM VARFÖR VÅREN TVEKAR









den sista mars lämnar vi skrutthuset.
jag flyttar sakta hit, i både lådor och tanke. 
försöker vara varsam med mig själv. 
om det ska gråtas får det göras ut mot vinterträdgården
som snart ska överges, 
kanske jämnas med marken efter oss.
det som packas ner, det som tas med, 
- det är sorterat och bär inte sorg.
så gott det går måste det få vara så. 

någonstans mellan de få saker, utvalda, som får följa med;
favoritsaker i en pappers-påse
och en skör planta i kruka på armen,
- & det som packas ner i lådor;
märks och stuvas undan,
slutade skrutthuset att vara vårt hem.





{mitt tillfälliga lilla hem & studio i norska magasinet kk*}




och så förflyter dagarna,
fast man undrade hur de ens skulle 
kunna fortsätta göra det, eller jag med dem, 
~ för några månader sedan.

jag kommer på mig själv ofta nu med att tänka
vad är det Du väntar på?

för det känns som att jag väntar.
jag försöker ta reda på vad det är jag tror ska hända.
visst väntar jag på våren, eller längtar efter den.
som så många andra. 
men det är något mer än så.




 {funderar-sällskap i studion | noël i morfars stetson} 





vad är det jag väntar på?
för den är ju inte ett tillstånd, lyckan, 
som fylls på av saker utifrån, kommer jag på.

och dagarna som går nu är ju också mina, 
också mitt liv som förflyter. försvinner. 

det är märkligt, för det låter ju så självklart
när man skriver ner det.
men det är så lätt att tänka sen.
sen ska jag må bättre, sen ska jag, sen kommer jag.
och så svårt att bara vara precis här.
även de timmarna, de dagar det värker.





{min vår-favorit scilla tar sig fram, ut, - & upp}




hon var klok, karin boye, när hon skrev

ja visst gör det ont när knoppar brister.
varför skulle annars våren tveka?

för det är ju det där med processen.

att vänta. att ha tålamod.
att längta, men acceptera att man inte är redo än.
däri ligger nog även min väntan.
och jag kapitulerar inför det.
jag överlämnar mig till det ’frusna, bitterbleka’
och det hölje jag måste vila i,
innan något nytt alls ska kunna spira.




kärlek till Er,

h



vad är det för nytt, som tär och spränger?

ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.




±

* i kk kan Ni norska läsare vinna

ett av mina fine art prints





18 kommentarer:

  1. Det är en stor resa du genomför... önskar dig all lycka till på den långa & ibland krokiga vägen.
    Är glad att vårsolen äntligen har nått våra breddgrader & förhoppningsvis värmer upp våra något frusna hjärtan.



    Lydia

    SvaraRadera
  2. Dear Hannah,

    Stop trying to find,and it will be in front of you.....
    It is easy to say,but it works...i know :-)

    Love,
    Janet

    SvaraRadera
  3. Så fint du skriver - och vackert pojkporträtt. :-)

    SvaraRadera
  4. Början på resten av ditt nya liv...vad spännande, skrämmande och allt där emellan.
    Så fina bilder och vackra ord...

    SvaraRadera
  5. Hannah, du vackra fina du
    var längesedan jag fick en av dig varm kram
    kom hit en dag vi kan dela en kanna kaffe
    dörren står alltid på glänt
    och i famnen finns alltid plats för dig
    XO Petra

    SvaraRadera
  6. Dear Hannah, your photos are very, very sensual.

    SvaraRadera
  7. Kloka fina underbara Du! ❤ Och så vacker han var Noel! Magiska bilder som alltid!

    SvaraRadera
  8. Tack igen för dina ord som du delar med oss !
    Dina bilder är helt fantastiska. Och jag känns så väl igen känslan av att vänta, inte bara på våren utan på något annat, något mer..

    Stor kram till dig
    Anci

    SvaraRadera
  9. Vackert i både tankar och bild. vi är nog många som går runt och väntar, medan hela livet är just nu och här i famnen hela tiden. Men vår och värme, den måste komma nu annars blir jag alldeles tung och rörig i sinnet. du är klok, scillan är bland det vackraste och den där tidningen skulle jag så gärna vilja lägga tassarna på. Glad Påsk kära du!

    SvaraRadera
  10. Åh Hannah, om du bara visste hur dina ord berör mig. Och just idag behövde jag verkligen fundera över vad jag väntar på...i nuläget bjuder livet på svåra prövningar. Försöker hålla mig flytande, eller åtminstone näsan över vattenytan. Men det är svårt och jag tänker just som du att sen, efter det här kommer allt bli så bra... OM jag bara gör si eller så. Men livet är ju nu, och alltid lär man sig mycket av motgångar.
    Stor kram, Sandra

    SvaraRadera
  11. Man är där, i väntan, och tänker sen...sen... sen...
    Jag tror man faktiskt måste bestämma sig för att leva precis just NU,,, att liksom ta sig i kragen och säga till sig själv, att det är vägen som är målet, inte när man kommer fram... ja du fattar nog hur jag menar... kommer ofta på mig att vänta, vänta, sen, snart, längre fram, nästa vecka...
    jag behöver ibland nästan nypa mig i armen för att ta tillvara på tiden... att sitta ner o njuta nu, leva nu... inte sen... Men det är så himla svårt!
    Samtidigt är det bra att inte hasta en sorgeprocess, för den hinner alltid ifatt...
    Jag ser solen glittra i havet, nere vid marinan, och det ser banne mig ut som sommar nästan... men fullmånen och iskylan säger det motsatta... tror sjutton det gör ont...
    kram EM

    SvaraRadera
  12. Fina Hannah, hoppas allt går bra! Vilket det kommer att göra - I know!:)
    Jag har aldrig förstått det där med "skrutthuset"? Det verkar ju helt fantastiskt.....?
    Var själv för första gången 1vecka på Kullahalvön förra sommaren och är nu helt sååååld!!
    Bodde i Viken, men Mölle var nog ett strå vassare. Och Arild helt sagolikt!!!
    Eller har du några bättre tips åt mig för den här sommaren?:) Eller har jag trampat helt i klaveret nu med mina uttalanden?;))
    Sorry isf och världens alla kramar till dig<3
    Helén i Sthlm

    SvaraRadera
  13. Tack för dina vackra, underbara bilder och för dina ord som är känsliga, poetiska och även de, fina.

    Jag väntar också på något som jag inte vet vad det är. Jag har svårt med tålamodet och vill NU. Men jag vet att det inte är dags än...

    Kram till dig, vännen
    Anci

    SvaraRadera
  14. these days i look out the window at the snow that is falling even though the spring dates are here and i'm thinking yes it hesitates, and i need more time too :)

    SvaraRadera
  15. O herregud vad snygga bilder. Var har du köpt klädhängaren första bilden???
    Lovely blogg. Super bilder. Vilken inspiration. Gillar.
    Ha det fint.
    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. *haha* åh, tusen tack för Din härliga kommentar !

      klädhängaren är från någon av tine k’s tidigaste
      kollektioner, ~ vet inte om de har kvar (de gjorde
      om dem senare vet jag, men dessa var oustanding,
      tycker jag) .. hoppas Du får tag på nån’ ! :)

      Radera
  16. Fina, fina, fina Hannah.

    Det är också växtverk som gör ont. Ditt hjärta och din själ går igenom en tuff period. Du kommer ut större och starkare på andra sidan. Men nu ska du vara där du är. I alla andetag. Ett i taget. Tiden tar dig vidare. Livet talar om när du kommit upp för backen. När du ser allt klart igen. En nivå högre upp. Där ska du sitta sen, dofta på en blomma under eken på kullen med solnedgången i ryggen. Och där kommer du känna tacksamheten. Allt det vackra. Som varit, och som komma skall.
    Nu är mina tankar hos dig. Du hade dina hos mig när mitt rasade. Med fina ord, svarade du. Det hjälpte.
    Ta hand om dig. Låt ditt hjärta växa.

    Kram

    SvaraRadera
  17. Å, Hannah...åter igen känner jag igen mig i dina tankar...väntan...känner den så ofta...ibland bara en känsla som jag inte kan ta på. Jag är ofta rädd att det jag har ska tas ifrån mig...tänker på dig och kan bara ana hur du känner...tänk om det är så att det som hänt måste ske för att det som kommer ska kunna hända?
    Massor av styrka till dig fina Hannah
    Hanna

    SvaraRadera

i love words.
and i’ll be happy to
read some of yours..
they mean a lot to me.

in any language.
big or small.

that box down there
is y o u r very own space,
here with me,
to leave an imprint ..

x, h






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...