KÄNSLAN AV ETT SLUT

tangine : present från marocko | en utläst julian barnes | morgonkaffe på sängen i LW keramik

sådär är det lite. 

som att falla. som att vara det sköraste som finns,
något som bara hänger med vinden,
följer med riktningen; men knappt är där. 
som att vara bara en del av något plötsligt. 
en lösryckt del och inte en helhet i sig.
rö. ett frö. för vinden. 
lite så är känslan av ett slut.
luft under fötterna, 
sådär så att det susar till i dem, 
även när de faktiskt är i marken. 
som att falla. 
det finns en fallskärm där bak, 
någonstans vid ryggraden, 
men den är skör och man ser den inte. 
inte känner man den heller.
det är andra som säger

Du kommer landa säkert. allt blir bra.

man vet det bara inte själv.

sara samlar på stråhattar | antika hästar : magasin 36 | mugg i morgon-fönsterkarm : LW

och vart man än reser tar man den med sig,
känslan av att falla. 
men på vissa ställen känns det lättare att vara då.
mjukare när man slår i. till och med när man kraschar.
så är det hos sara & patrik i stockholm,
där jag varit nu ett tag. 
där finns ett 
Ditt rum står klart när Du kommer
och det gör det.
med välkomstpresenter från marocko & kaffe om igen
på morgnarna i fönsterkarmen.
med tända ljus som får brinna medan man somnar bort
och med en stark arm, översållad med
tatueringar som håller om från ett håll, 
~ & en mjuk, med hand som stryker, från andra. 
och hur där ser ut, hur där känns,
ja, Ni ser ju.. 
man kan samla kraft där, i ’sitt rum’, 
det ser Ni và?

 inte så vardags vardags-rum | den där tatuerade armen runt musan (porträtt ’12) | svart ’lace longhorn’ : LW | etc

och så badar vi utomhus-jacuzzi allihopa,
hemma hos världens bästa krigarmama, ~ & papa,
komplett med snödrivs-bar, brinnande facklor,
tapas på flytande bricka, inbyggd massage & musik, 
stjärnhimmel, ~ & varannan champagne.

och så packar vi paket i showroom’et, till Er, 
och jag känner igen en hel del namn där bland adress-etiketterna.
en del skatter ska långt bort i världen
och allt bara är, som alltid när vi ses, så rätt & enkelt,
så roligt & givande & äkta.
och så fotograferar jag. sara fixar och jag tar bild
efter bild efter bild.
och jag tänker så många gånger att jag tappar räkningen
på hur jag är så otroligt lyckligt lottad som får hålla på med det här, 
med de här människorna.
och även om jag inte landat än, även om det fortfarande känns 
som att jag faller, så anar jag faktiskt tyngden, 
tryggheten av en fallskärm där bak 
{eller är det vingar på utväxt?}

och när tåget dundrar ner igenom sverige igen,
tillbaka hem, så ligger ’känslan av ett slut’ 
utläst i väskan och min känsla av ett slut är inte 
b a r a att falla, att vara riktningslös. 
det är också den svindlande insikten i att när något tar slut,
får också nya saker plats att ta sin början.

kärlek till Er. 
jag återkommer med massor av mer bilder,
planer för våren och, - förhoppningsvis, 
en lite mer regelbundenhet. 


h




± 

bild n°1-6 : hemma hos sara
bild n°7 : självporträtt
© hannah lemholt photography