3.10.2013

KÄNSLAN AV ETT SLUT





tangine : present från marocko | en utläst julian barnes | morgonkaffe på sängen i LW keramik


sådär är det lite. 

som att falla. som att vara det sköraste som finns,
något som bara hänger med vinden,
följer med riktningen; men knappt är där. 
som att vara bara en del av något plötsligt. 
en lösryckt del och inte en helhet i sig.
rö. ett frö. för vinden. 
lite så är känslan av ett slut.
luft under fötterna, 
sådär så att det susar till i dem, 
även när de faktiskt är i marken. 
som att falla. 
det finns en fallskärm där bak, 
någonstans vid ryggraden, 
men den är skör och man ser den inte. 
inte känner man den heller.
det är andra som säger

Du kommer landa säkert. allt blir bra.

man vet det bara inte själv.





sara samlar på stråhattar | antika hästar : magasin 36 | mugg i morgon-fönsterkarm : LW




och vart man än reser tar man den med sig,
känslan av att falla. 
men på vissa ställen känns det lättare att vara då.
mjukare när man slår i. till och med när man kraschar.
så är det hos sara & patrik i stockholm,
där jag varit nu ett tag. 
där finns ett 
Ditt rum står klart när Du kommer
och det gör det.
med välkomstpresenter från marocko & kaffe om igen
på morgnarna i fönsterkarmen.
med tända ljus som får brinna medan man somnar bort
och med en stark arm, översållad med
tatueringar som håller om från ett håll, 
~ & en mjuk, med hand som stryker, från andra. 
och hur där ser ut, hur där känns,
ja, Ni ser ju.. 
man kan samla kraft där, i ’sitt rum’, 
det ser Ni và?





 inte så vardags vardags-rum | den där tatuerade armen runt musan (porträtt ’12) | svart ’lace longhorn’ : LW | etc





och så badar vi utomhus-jacuzzi allihopa,
hemma hos världens bästa krigarmama, ~ & papa,
komplett med snödrivs-bar, brinnande facklor,
tapas på flytande bricka, inbyggd massage & musik, 
stjärnhimmel, ~ & varannan champagne.

och så packar vi paket i showroom’et, till Er, 
och jag känner igen en hel del namn där bland adress-etiketterna.
en del skatter ska långt bort i världen
och allt bara är, som alltid när vi ses, så rätt & enkelt,
så roligt & givande & äkta.
och så fotograferar jag. sara fixar och jag tar bild
efter bild efter bild.
och jag tänker så många gånger att jag tappar räkningen
på hur jag är så otroligt lyckligt lottad som får hålla på med det här, 
med de här människorna.
och även om jag inte landat än, även om det fortfarande känns 
som att jag faller, så anar jag faktiskt tyngden, 
tryggheten av en fallskärm där bak 
{eller är det vingar på utväxt?}

och när tåget dundrar ner igenom sverige igen,
tillbaka hem, så ligger ’känslan av ett slut’ 
utläst i väskan och min känsla av ett slut är inte 
b a r a att falla, att vara riktningslös. 
det är också den svindlande insikten i att när något tar slut,
får också nya saker plats att ta sin början.











kärlek till Er. 
jag återkommer med massor av mer bilder,
planer för våren och, - förhoppningsvis, 
en lite mer regelbundenhet. 


h




± 

bild n°1-6 : hemma hos sara

bild n°7 : självporträtt
© hannah lemholt photography 





16 kommentarer:

  1. Vacker, sinnligt & så mycket känsla... som alltid.

    Härligt att höra att du börjar landa,
    om än bara lite försiktigt.

    Varmkram Lydia

    SvaraRadera
  2. Du tar de vakreste bildene jeg noen gang har sett. Nå skal jeg bla meg gjennom hele bloggen din, og lese og se og nyte.

    Takk!

    Ingrid

    SvaraRadera
  3. Oj, oj, oj, så fint hannah,
    & so looking forward to
    'massor of bilder' & planer för våren':)
    You're a treasure, x

    SvaraRadera
  4. Tack, dina bilder ger mig hopp och tröst. Jag hoppas att jag också har en fallskärm eller kanske vingar på utväxt...

    Stor kram till dig !
    Anci

    SvaraRadera
  5. Skönt att höra att du i alla fall har dina vänner omkring dig, nåt att göra som känns meningsfullt och att du känner hopp för framtiden.
    Tänker på tröstens ängel, den som står bakom den som fallit så djupt att det inte finns någon återvändo, när skriket av sorg o smärta är så högt att trumhinnorna bågnar och träden vrider sig...
    Ängeln lägger sina vingar över den sårades axlar, omfamnar och tar över smärtan. Efteråt känns det som om en börda lyfts bort...
    Om jag känt tröstens ängel? Ja det har jag...
    kram EM

    SvaraRadera
  6. Så otroligt vackra bilder.
    Ha en fantastiskt start på nya veckan.
    // Tess.

    SvaraRadera
  7. What I love most about your blog is the emotion and the enjoyment your pictures bring to me !

    SvaraRadera
  8. Awww.. nu ha du fått mina tårar att rinna ner för kinden...
    Sååååååååååååååå fint du skriver, du beskriver känslan så bra, känner igen mig
    precis.. Jag var där för ett par år sedan.. Men landade till sist med mycket hjälp o
    Kärlek från mina vänner <3
    Sköt om dig .. o sakta men säkert kommer du oxå landa tryggt<3

    SvaraRadera
  9. inte är det vingar som växer ut, där bak, för de har du ju redan! du har bara inte sett dem än, tror jag bestämt.
    ty om du är något, honeypie, så är det en fjädermjuk ängel. en fotograf- ängel kanske?

    kram och massor av solstrålar sänder jag till Dig.
    ♥♥♥

    SvaraRadera
  10. Åh, så fin du är på fotot och så fint du uttrycker dig, som vanligt! Och så fantastiskt det verkar vara hos Sara och Patrik - på alla sätt.
    Ta hand om dig! Det blir bra till slut. Kanske t o m bättre...
    Stoooor kram!
    Helén

    SvaraRadera
  11. Åh vackra underbara magiska du ✧♡
    Trots hålighet i mage och hjärta låter det alldeles underbart att få bli omhändertagen av den där tatuerade och den där mjuka armen ♡
    Och jazzuci med gottiheter på flytbricka och champagne, jag vill också!! Det är härligt att få hitta på saker som kanske får en att för en stund slippa känna den där håligheten och klumpen i mage och hjärta.. Vet allt för väl hur det känns.. Önskar dig det allra bästa! För det är du värd ✧♡✧

    SvaraRadera
  12. Härligt, Hannah. Njuter *så* av bild och ord...och gläds med Dig, att Du har en sådan oas i livet. Och så lovar Du 'massor mer bilder' dessutom...♥♥ Underbart! Tacksam ♥

    SvaraRadera
  13. Nä...nu finner jag inga ord igen...

    Älskar dig.

    SvaraRadera
  14. Så fint Hannah....Jag njuter av dina ord o bilder. De är fantastiska, du är bara BÄST
    Kram Helén

    SvaraRadera
  15. Vackra ord, vackra Hannah! Strenght and honor, som hämtad ur en film jag älskar, styrka, ära och kärlek till dig! Livet kommer tillbaka, fast det ibland känns som om det är över, man vaknar med tungt huvud och dagarna går och så mitt i allt så är livet där, och man kan le igen, på riktigt!

    Kramar
    Katarina i Norr

    SvaraRadera
  16. Oh Hannah, sweetest of souls, your words and feelings brought me back to a time I was going through the same. Back then I read a book and a few lines just stuck with me, for those words turned out to be so true.
    "Grief is a most peculiar thing; we are so helpless in the face of it. It´s like a window that will simply open of its own accord. The room grows cold and we can do nothing but shiver. But it opens a little less each time, and a little less, and one day we wonder what has become of it."
    I hope for your window to stay closed soon, and not make you shiver any longer!
    Big hugs, Nicole

    SvaraRadera

i love words.
and i’ll be happy to
read some of yours..
they mean a lot to me.

in any language.
big or small.

that box down there
is y o u r very own space,
here with me,
to leave an imprint ..

x, h






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...