PARIS, PRECIS BORTOM FÄLTEN

{lina i le marais, paris | spira autumn’12}

vi är, ännu några dagar, på landet.

sakta infinner sig ett speciellt typ av lugn och 

jag kommer på mig själv med att stå ute på 

grusvägen, i pyjamas & gummistövlar, 

~ sökande efter det rätta grässtrået för bara

en enkel liten fotografering av höst på bordet.

morgonljuset letar sig fram över fälten, 

och precis bakom dem, finns paris 

och bortom; nästa resa.

kontrasterna. 

jag tycker om dem så mycket.

livet på landet är att plocka hallon i

trädgården, att känna dem mellan fingrarna; 

där de nästan går sönder nu, de sista skördarna,

~ & att äta dem bara minuten efter, 

i morgonfilen, tillsammans med höstens blåbär. 

livet på landet är att sträckläsa en hel bok

på fårfällar i soffan, medan den stora koppen

varm choklad sakta sinar och de levande

ljusen brinner stilla ner. 

vardagen; livet i stan’, eller städerna

{eller arbetet som ofta knappt känns som arbete},

är i effektivt tempo, där kroppen b a r a är

hjärta {vad säger min känsla?} & hjärna 

{nästa steg, nästa plats, nästa scen} i en enda

rapp puls som om på autopilot, ~ tills kroppen 

inte är annat än slut & mest kan ligga på 

en hotellsäng & värka. 

den känns överhuvudtaget inte förrän då.

kontrasterna.

jag tror de passar mig utmärkt. 

{lina i le marais, paris | spira autumn’12}

kanske kan det vara så att finna balans?

 jag blir ängslig av packningen, 

flygresorna, mellanlandningarna.

jag vill vara framme. där. eller kvar. där.

det har jag just erkänt för mig själv. att jag blir ängslig. 

kanske för att jag inte kan göra något.

bara vara. 

i luften. på resorna emellan.  

det måste vara det som är att finna fullkomlig balans. 

att vara med hela hjärtat även i luften; 

på resorna emellan, 

till och med vid mellanlandningarna.

där är jag inte än. 

jag är ute på fältet; i gummistövlar & pyjamas.

eller arbetar ute på det helt andra fältet; 

med kameran & hjärtat i högsta hugg.

 har Ni hittat den balansen?

gör man det någonsin, tror Ni?

eller är det kanske inte alls balans det

handlar om längre då, utan ett varande.

ett bara varande. 

tack för alla Era fina tankar.

tänk vilka kloka, vackra 

människor som hittat hit till mig. 

det slår mig varje gång.

i kväll ska vi traska i gummistövlar

en bit längre bort på grusvägen,

dricka italiensk öl & äta pizza ur vedeldad 

ugn; på ett ställe som är lite som..  

kanske som sicilien, precis bortom fälten

kärlek till Er,

~ & en riktigt härlig helg,

h

±

{spira autumn’12}

 {modell : lina lindholm}

{make up & hår : jossi madsen}

{© hannah lemholt}