{lördagsgodis | seven deadly sins chokladask}
jag undrar vart tiden tar vägen.
sju dagar bakom mig som i en blinkning.
nu var det dags att titta in,
jag saknade Er, fina Ni som tittar hit.
en liten sju dagars tillbakablick
i bilder får det bli, ~ så att vi liksom är
på samma sida sen’..
lördagen bjuder på sara’s vackra & urgoda
recept på knäckebröd. en sån’ där dag då allt
bara måste fotograferas. ogräs nypt ur en kruka
har en så vacker lila färg, ~ & påminner ju
om lyckoklöver och tur.
kan inte med att kasta innan jag förevigat..
och så hinns det med en sällsynt
stilla stund med kaffe & katalogblädder.
olsen & jensen’s nya; stajlad av fina marie, MO,
~ & fotograferad av fantastiska sara svenningrud
på bl.a magiska wiktoriana slott här i
kullabygden.. och så spira-katalogen.
alltid kul när ens arbete trycks i pappersform.
också lite märkligt när man har en doft,
en känsla, en hel massa inre bilder
kopplad till varje fotografi.
söndagen spenderar jag med lina på magasin 36;
i saluhallen, ~ & på en ljuvligt utdragen brunch
i den gamla ugnshallens restaurang.
sådär så att man plötsligt ser sig omkring
och inser att alla andra gäster försvunnit
och personalen själv sitter och skrattar vid ett
långbord, ~ & äter det som blev kvar,
vilket borde bara varit smulor
så gott som allt är.
underbart !
en ny vecka är plötsligt där,
~ & jag inser att september också kommit
utan att jag riktigt förstått det.
och när jag skiftar till ett nytt grafiskt blad i
urfina kalendern fabien skickade från frankrike,
så säger den precis den tanke jag varit så uppfylld
av den senaste tiden;
life is not about finding yourself,
it is about creating yourself.
och jag skapar och skapar och skapar.
mest jobbar jag med visitkort för det där nya
projektet jag snart ska berätta mer om.
jag mäter & skissar, ritar & skriver.
och i det arbetet finns just känslan
av det där att också ’skapa sig själv’;
så påtagligt att jag har ständigt
återkommande gåshud.
ömsom i nacken, ömsom på
kinderna och som aldrig förr.
det är så påtagligt att lyckan finns där,
i rummet, i mig. sinnlig, outsinlig.
{bildlig övning i ’speak love’ | överdriven putpuss + luft insugen blir ♡}
jag känner mig hög på livet och finner mig
själv stå & prata med alla som vill höra
{& några som kanske mindre vill};
i olika ord & meningar & sammanhang,
om lyckan i att skapa sitt liv medvetet
och känner mig som en tvättäkta uppläsare
av the secret scrolls. jag tror på det med
hela kroppen; hur klichéaktigt det än kan låta,
eller mer avancerat än vad det är; nedskrivet såhär.
eller mer avancerat än vad det är; nedskrivet såhär.
jag säger i alla fall allt det där högt,
pratar plötsligt kärlek; som det hippiebarn jag var.
pratar plötsligt kärlek; som det hippiebarn jag var.
och det känns som att världen lyssnar.
och nu då?
nu befinner vi oss, precis som för
som är lite som balsam.
vi är hus, hund, ~ & kattpassare på en plats där
fälten vajar utanför, där dagstidningen, när den är färdigläst;
läggs i grannens brevlåda uppe vid grusvägens slut,
där vi stolpar rundor i gummistövlar på gården,
~ & tassar runt i raggisar på handslaget tegelgolv.
andäktigt dricker vi kaffe ur små koppar
med handmålad guldkant och klockan,
den har slutat fungera.
snart ses vi igen.
tack för allt fint Ni lämnar efter Er
här hos mig. Ni är underbara!
och så den där kärleken,
h
















































