STILL CARROUSEL

vi firar jul här, i frostigt london som mörknar tidigt, är isande kallt utanför,

bär på stickat, brasor, mulled wine, ~ & skratt-varmt innanför.

som alltid, är det de små, enkla stunderna jag tycker allra bäst om.

dagen efter. skinka med dijon på knäckebröd.

de oväntade, oplanerade stunderna. när vi dricker varm choklad bland antikviteterna,
i trånga the stables gränder. där, i det ständiga myllret & sorlet,
sparkar enorma häst-statyer evigt vilt i brons.

i mig är det sällsamt stilla. nära. som ett stormöga.

jag har massor att göra men låter mig själv bara vara.

vara ledig, mer så än på länge. leva & uppleva.

vi spenderar hela dagar i sängen som är som ett stort vitt moln.

bland böcker & magasin, tekoppar & clementiner, ligger i-pad'en;

lysande bilder från en lägenhet i brighton. då och då måste jag

stryka över den. inuti mig vecklar drömbilder ut sig.
doftljuset brinner ständigt där i rummet, en stilla karusell.
vi tar långa skumbad i tass-badkaret, jazz & vin bland bubblorna.
dagarna trasslar ihop sig på så vis; det mest angenäma sätt.

jag minns att jag kallade detta året, just innan det var här,
när jag skrev här för precis ett år sedan;
ett guldägg som låg och väntade. jag hade rätt,
men kunde inte ens fantisera ihop allt det skulle rymma.

jag sitter här, under några stunder i mellandagar & in emellan, 
skriver några gånger till och med. tillbakablickar & tankar.
förut & funderingar. men varje gång raderar jag och stänger ner.
antingen för att något inte känns som det ska, 
eller för att livet kommer emellan.
och det är ju egentligen alldeles precis som det ska.
jag tänker att jag gjorde nog tillräckligt av tillbakablickande,
vändande & vridande under mitt år mellan de mörka fälten.
nu är det svarta inspiration, - & guldägget, 2015,
ett förvaltande av allt det 2014 ruvade på.

they tried to bury us,
not knowing we are seeds.

på en vägg hänger en kostym, med vit frackskjorta & stor sammetsfluga.

kanske får den hänga med på nyår, med svarta klackar i sällskap.
eller, kontrasterna troget, - blir det långa, vita spetsklänningen,
med ärmar som breder ut sig ända till fingrarna.
hur som helst blir det en virvel av sagohögt glastorn,
champagne & drinkar. 2015, - som vi ska dansa Du & jag,
alldeles precis från när Du är glittrande ny.  

jag önskar Er den avslutning Ni precis vill ha,
- & en början som tar Er med storm.
sällsamt stilla eller vackert virvlande.
eller kanske båda.


och så kärlek,


h

stuff | when the carrousel is still - it rests in a glass dome |

goodness on hairy rug : piece we did for a norwegian mag / styling & details MO |
creative goodness is stunning gift from this friend |
abstract black and white loveliness hanging under the hat is

left : beloved shawl camera strap | right : inkblot scarf arrow from ivy revel |

new scent mojave ghost by byredo is inspired by the desert ghost flower

but sadly way too much gumball machine candy for my taste |

people | lina shot for fira a/w14 | silver stars by flash tattoos

quote | beautiful words on seeds : author unknown

© hannah lemholt photography

 

we celebrate christmas here, in a frosty london where darkness falls early
and is freezing grey on the outside. carries knits, lit fireplaces,
mulled wine, ~ & laughter warmth on the inside.
as always, it is the small, simple moments i enjoy the most.
the day after. leftover ham with dijon on crispbread.
the unexpected, unplanned moments. when we drink hot chocolate
among the antiques of the stables narrow alleys, where, in the constant crowd
and massive murmur, now only huge horses of bronze kicks forever wild.
in me it is singularly still. intimate. as a storms eye.

i have lots to do but let myself just.. be.
spend time off, more so than ever. just living & perceiving.
we spend whole days in the bed that is like a huge, white cloud.
among books & magazines, teacups & clementines, lies the i-pad
flashing pictures from a brighton apartment. every now and then i stroke 
my fingers over it. and inside me, dream images unfold.
the scented candles burns constantly there in the room, - a still carousel.
we take long foam baths in the paw bathtub, jazz & wine among the bubbles.
the days entwine that way, in the most pleasant of ways.

i remember calling this year, just before it was even here, exactly a year ago;
wishing you joy in the last trembling hours of the year,
- a golden egg that was lying there, waiting with treasure. i was right,

but couldn’t even dream up all that it would come to contain.

i also sit here, a few moments in between, write posts a few times even.
retrospection & reflections. in what was i’m bored,
every time i delete and shut down the computer.
either because something doesn't quite feel like it should,
or because life intervenes.
and that's actually exactly as it should.
i think i did enough reflecting,
turning & twisting during my year beyond the dark fields.
now black is only inspiration - & the new golden egg, 2015,
is to take in hand what 2014 nested on.

they tried to bury us,
not knowing we are seeds.



on a wall hangs a suit,
a white wing collared dress shirt & a big velvet bow tie.
maybe it gets to tag along for new years, with black heeled company.
or, the contrasts faithful, - i’ll wear the long, white lace dress,
with sleeves that reaches all the way over my fingers.
either way, it’ll be a whirl of fairy-high glass tower,
champagne & cocktails. 2015 - how we shall dance you & i,
- right away, from when you are sparkling new.

and you,
i wish you the finish just the way you want it to be,
- & a beginning that will take you by storm.
singularly still or stunningly swirling.
or maybe both at once.



and then love,


h

RITUALS

jag jobbar en förmiddag med fotografier för ett magasin.
det gäller att passa på i det vackra vinterljuset.
jag lägger till, plockar ifrån. dofter & reflektioner blir varsam ritual.
lutar mig över ranunkler från columbia road flower market och
vacker sax med vinge, som glimmar guld i decembersolen.
det är alldeles stilla och jag rör mig tyst.
alltid dessa frusna händer. plommon-lila naglar.
blossande rosor bara på kinderna, men annars är det mesta vitt.
bara kärleken är alla de färger mina bilders palett saknar.
yttre rum, - de längtar jag efter att måla i dova, mörka färger.
vi lyser över knasiga sekelskiftes-lägenheter till salu i brighton;
förväntan glittrar i m's sirapsögon. mina gröna med.
kanske blir det så. jag saknar havet.

sweden | details of work for a magazine | lina shot for fira a/w'14 | i printed words on sea




vi flyger till sverige i all hast, med övervikt i champagne och julklappar.
jag blir oväntat rörd i den till bristningsgränsen fulla kyrkan;
när änglar, tärnor & mörk lucia sprider ljus längs altargången och in i mig.
jag har nästan hela min familj på ett andetags avstånd och m's
armar runt mig, en kramande hand. allt susar stilla, vaggar mig,
- & det här är plötsligt en ritual som betyder något för mig, på riktigt.

vi trängs i sängen på vinden på det allra bästa av sätt,
tekoppar & flackande ljus på det gamla rullbordet från min studio.
viskar gör vi om hur märkligt det är, nästan svindlande, - att här låg jag ensam,
under snedtaket i våras, och vi hade aldrig mötts, men skrev långa brev till 
varandra hela nätterna och kände båda, i tysthet, att vi redan visste.

några vinterdagar får vi så, tillsammans.
vi lagar mat & bakar, dricker rödvin & berättar historier, 
ett helt gäng vikings och en spartan. som om vi aldrig gjort annat.
skratten ekar fortfarande, väger tungt i andra vågskålen sedan,
när några varma tårar rinner längs kinderna i en taxi till flygplatsen.
m förstår, ordlöst. jag älskar att resa med den här mannen.
trots fem timmars väntetid, måste de ropa ut oss i högtalarna i slutändan,
för att vi förlorat oss helt i skratt, vitt vin, berättelser & rysk kaviar,
högt uppflugna på barstolar i en ostronbar. vi springer sida vid sida.
och precis som i drömmarna,
känns det som att allt gammalt liv liksom faller av,
yr som matt damm från axlarna och försvinner
i virvlar bakom oss.


  

back home | unpacking treasures | my photograph dogma for LW as a test for 2015 news






jag jobbar en förmiddag med fotografier för ett magasin.
det gäller att passa på i det vackra vinterljuset.
lutar mig över ranunkler från columbia road flower market
som vissnat medan vi var borta. måste ge dem en sista pust liv.
känner alltid så inför blommor. älskar deras förfall, vill spara det.
jag tänker att det är verkliga små ritualer, även detta.
kanske är de som en liten ersättning, för mig, - för ett eget hem,
för att det börjar klia i mig av lust, att måla väggar i de där dova färgerna.
jag organiserar istället i det lilla. njuter av ting arrangerade tillsammans.
och så kurar vi ihop oss under täcket, i sängen som är som ett stort, vitt moln,
- & lyser över knasiga sekelskiftes-lägenheter till salu i brighton;
förväntan glittrar i m's sirapsögon. mina gröna med.
kanske blir det så. jag saknar havet.

sweden | the last crowfoots. in heels | here’s looking at you kid - this music is for you, thank you..

 

’arrival of the birds’ and ’transformation’ performed by

the cinematic orchestra and the london metropolitan orchestra (2008)

vilka är Era allra vackraste ritualer ?

kärlek,


h

stuff | little sewing scissors - naked lunge |
most beautiful dress i ever owned is from candela - free people |
three hundred nights golden necklace with black volcano sand from bjørg - kiss johanna |
mouse ears for my lace ears collection was a gift from dear friend |
my go to necklace is the bones & skulls - LW |
july from the LW photo art calendar'15 holds heels & flowers
read | how to be parisian (...) - i bought mine at wordery
music | ’arrival of the birds’ and ’transformation’ performed by
the cinematic orchestra and the london metropolitan orchestra (2008)
people | model lina lindholm for fira a/w14 | mua & hair : jossi madsen |
moving self portrait | © hannah lemholt photography






//



i work one morning with photographs for a magazine.
one better make use of the beautiful winter light.
i add and take away. fragrances & reflections become a gentle ritual.
i lean over white crowfoots from columbia road flower market and
beautiful scissors with wings, gleaming gold in the pale december sun.
it is perfectly still and i move silently.
always those frozen hands. plum-purple nails.
scarlet roses only on the cheeks, but otherwise it's mostly white.
only love holds all those colors my photo palette lacks.
the outer rooms, - those i long to paint in dull, dark colors.
we beam over quirky fin-de-siècle-apartments for sale in brighton;
expectation glistening in m's syrup eyes. in my green ones too.

maybe it will be so. i do miss the ocean.

we dash off to sweden, with excess weight in champagne and christmas gifts.
i’m unexpectedly moved in the church, filled to stony breaking point,
- when little angels & a dark lucia brings light along the aisle and into me.
i’ve got almost my entire family only a breath away and m's
arms around me, a clutching hand. everything is a still murmur, swaying me.
this is suddenly a ritual that means something to me, for real.

we huddle in the narrow bed up in the attic, in the very best of ways,
tea cups and flickering candles on the old trolley table from my studio.
whisper we do about how strange it is, almost dizzying, - that here i would lay alone,
under the sloping roof last spring. we had never met.
we wrote long letters to each other all thru the nights and both felt,
in silence, - that we already knew.

we get to spend some winter days together.
we cook dinners & bake, drink red wine & tell stories,
a whole bunch of vikings and a spartan. as if we’ve never done anything but.
the laughter still echoes, weighs heavily on the other scale pan;
as some warm tears run down my cheeks in the taxi taking us to the airport.
m understands, wordlessly. i love traveling with this man.
despite five hours of waiting, they must shout our names over the speakers in the end,
because we’ve lost ourselves completely in laughter, white wine,
more stories & russian caviar, - perched high on bar stools in an oyster bar.
we run side by side. and just like in the dreams, it feels as if all of our
old life kind of falls off; whirls as dust from our shoulders
and disappears into swirls behind us.




i work one morning with photographs for a magazine.
one better make use of the beautiful winter light.
i lean over white crowfoots from columbia road flower market;
wilted while we were gone. i just have to give them one last breath of life.
always feel that in the presence of dying flowers. adore their decay, wish to save it.
i think to myself that these are small rituals too.
maybe they're little substitutes, to me, in lack of a home of my own,
as it’s starting to itch in me, the desire to paint walls in those dull, dark colors.
instead i organize the small things. enjoy objects arranged together.
and so we curl up close, under the covers, in that bed that’s like a big white cloud,
- & beam over quirky fin-de-siècle-apartments for sale in brighton;
expectation glistening in m's syrup eyes. in my green ones too.
maybe it will be so. i do miss the ocean.


which are your most treasured rituals ?


x,


h

FROM EDEN

loud please | new favorite on repeat : hozier - 'from eden'

det har hunnit bli vinter och jag blev en flyttfågel.
jag lever i london och här, i ändlösa nätter av neon,
drickandes lychée martinis på barer i sagohöga glastorn,

- frågas det på engelska hur det är.

på middag efter plåtning under stockholmsbesök,

bland långkok & levande ljus, hyacinter & hemligheter,

- frågas det på svenska hur det är.

hur det är för mig att leva i london? 

jag svarar, på båda språk,

både nya vänner och de som känner mig bäst,
precis som jag verkligen känner det;

att det är fantastiskt & svårt, alldeles på samma gång.

det är svårt för att jag saknar min familj

och de vänner som känner min historia.

svårt för att jag saknar det nordiska på vis jag faktiskt inte väntat mig,

- saknar, som m kallar det, efter att vi hälsat på;

vår känsla för detaljer och det goda i livet. 

jag saknar min studio ibland.
den med öppen spis & hopplösa gamla fönster,
vita, dragiga trägolv & svarta spindlar, stora som femkronor.

jag saknar att ha havet bara en andlöst längtande promenad bort.

jag saknar bellas mjuka lilla hand i min och noëls frågande honey?
jag saknar papa's minutiösa droppande av vit tryffel-olja på

musfällans manchego, innan de ska upp på vinden

{åkermössen ska åtminstone ha en god sista måltid!}.
jag saknar mama's ansikte som dyker upp bakom hallväggen,
fortfarande nyfiken på min dag, trots att hon inte gjort annat
än att lyssna på, - & reda i människors svärta och svårigheter
sedan innan solen ens var uppe.

saknar hans själfulla ögon & hennes själfulla léende.

then | december 2013 | selfportraits & stills from the studio

det är fantastiskt för att det är precis så.

att jag har älskade människor i mitt liv att sakna
så att det fullkomligt värker i kroppen.

det är fantastiskt för att den här staden är det.
fantastiskt för marknaderna att gå vilse på, bland loppor & blomster.
fantastiskt för nattlivet högt upp i de där glastornen,
de med svindlande utsikt & yra drinkar.
fantastiskt för de klassiskt engelska små pubarna med brasa,

manchesterbyxor, innerliga darling! & ett glas pinot en regnig onsdag.

fantastiskt för en familj med människor som egentligen
är nya för mig varenda en, men känns märkligt bekanta in under huden;

med sina sirapsögon & gapskratt, diskussioner, olikheter & likheter.

fantastiskt för att adressen egentligen närapå kvittar.
fantastiskt för att hemma, så förbi klichén, - finns i mig.
fantastiskt för att jag inte ens riktigt kan berätta allt,
för att jag tänker att det hade svämmat över då,
av hur romantiskt det är, på riktigt, - när det är rätt.

then | december 2013 | december & extra sheet from the photo art calendar we made for LW (sold out)





och, som det så ofta är, när jag samlat virrvarret av tankar,
skrivit ner dem här. när jag delar dem,  - då blir de allt klarare.
bara det allra viktigaste blir kvar efter att de fått ta plats.
det allra viktigaste? paradiset. det finns redan här. mitt ibland oss.
eller som en av mina favoritmeningar lyder;

‘you have your brush,
you have your colors,
you paint the paradise,
then in you go.’

now | december from the new photo art calendar we've made for LW & 2015





inget paradis utan en orm.
där gömmer sig guld. och kärlek,

h

image n°1 | mouse girl | soon in my own little print shop (being built as we speak) 
image n°2 | just the sink | at last, i’ve found a way to make my favorite coffee in english
blessup december | handwritten by sara n bergman for the LW photo art calendar’15
image n°3 | quartet remembering december 2013 | selfportraits & stills
image n°4 & 5 | from the now sold out LW photo art calendar’14
model : lina lindholm | handwriting on body : sara n bergman
image n°6 | december from the new LW photo art calendar’15
(illustration by sara n bergman & photography by me for love warriors)
favorite quote on paradise is by nikos kazantzakis
© hannah lemholt photography / love warriors






//




winter has arrived and i turned into a bird of passage.
i left sweden for a life in london and, in endless nights of neon,
drinking lychée martinis at bars in fairytale tall towers of glass, 
- i’m asked in english what it’s like.

at dinner after the photo shoot during a stockholm visit,
among confit & candlelight, christmas flowers & clandestineness,
- i’m asked in swedish what it’s like.

what’s it like for me living in london?

i answer, in both languages,
both the new friends and those who know me best,
just the way it really is for me;
that it's amazing & hard, all at the same time.

it's hard because i miss my family and the friends who know my story.
difficult because i miss the nordic in ways i actually hadn’t expected,
- miss, as m call it, after us visiting sweden;
our attention to detail and appreciation of the good life.

i miss my studio sometimes.
the one with the fireplace & hopeless old windows,
white, drafty wooden floors & black spiders; large as two pound coins.
i miss having the sea just a breathlessly wistful walk away.
i miss bella's soft little hand in mine and noël's wondering honey?

i miss papa's meticulous dribbling of white truffle oil
on the mouse traps manchego, before going up to the attic
{the field mice should at least have a good last supper!}.
i miss mama's face emerging behind the wall of the hallway at night,
still curious about my day, even after doing nothing but listen to, - & sort in,
- peoples darkness and difficulties since before even the sun was awake.
miss his soulful eyes & her soulful smile.





it's amazing because of just that.
that i even have beloved people in my life,
to miss so much there’s an actual ache,
in the first place.

it is amazing because this city is.
amazing for its markets to get lost in, among fleas & flowers.
amazing for the night life high up in those glass towers,
those with the stunning views and the dizzy drinks.
amazing for the classic british busy local pubs, with logs on the fire,
corduroy pants, - & all the heartfelt darling! 's
amazing for the glass of pinot on a rainy wednesday.

amazing for a family of people, who really are all new to me,
every single one, - but feels strangely familiar below the surface,
with their soft syrup eyes & roaring laughter,
for the discussions, and the differences & similarities.
amazing for the fact that an address really doesn’t matter much.
amazing for that home, so beyond the cliché of it - is in me.

amazing because i can’t even bring myself to tell you everything,
because i think it would overflow then,
- with how romantic it is, for real, when it's right.





and, as so often is, when i’ve collected the jumble of thoughts,
when i’ve written them down here. when i share them,
- then they become increasingly clear to me.
only the most important things are left, after it's all allowed to take up space.
the most important thing? paradise. it’s right here. right among us.
or as one of my favorite sentences reads out;

‘you have your brush,
you have your colors,
you paint the paradise,
then in you go.’



and the snake?
well, no paradise without one.
it hides gold. and love,

h