SMOKE CEREMONY

vi är på väg upp genom italien, ~ & hemåt. stannar ett tag i toscana.
här kör vi på dammiga landsvägar som slingrar oss yra,
precis som under min barndoms bilsemestrar
och jag förälskar mig hejdlöst, precis som då; i stenhusen som glöder i kvällssolen;

de liksom blöder kärlek & lust till livet med sina skavda fasader 

i bränd ockra, blåbärslila & en 'hallon med mjölk'

som jag misstänker att jag inte tyckt var lika betagande hemma.

här stannar vi i montalcino ett tag; 

köper deras brunello & lokalt gjorda parfym,

får välbehags-rysningar av kvarters-festens långbord

som lutar och letar sig neråt ett 50tal meter i en gränd full av

sång i två stämmor & stolta italienare i fyra generationer;

alla med sitt kvarters färger i sidenscarf runt halsen.

här stannar vi i volterra ett tag,

~ & här, i staden som anlades av etruskerna 

redan för över 2300 år sedan, kan jag äntligen köpa mig en 

ny ombra della sera; skuggpojken jag saknat 

sedan min blev stulen i ett inbrott. här äter vi handgjord

glass som får oss att tystna & stanna upp i solen 

på piazzan, ~ & sedan bara sucka unisont. 

här är vi tillbaka för att få återse klostret sant'antimo,

där det ligger inbäddat i en dal mellan kullar mjuka av

grågröna olivlundar skimrande silver, vingårdar,

vilda små skogar och cypresser i stolt evig, uppradad givakt.

senast vi var här var vår familj de enda besökarna de där

timmarna då jag, runt tretton och lillasyster tio, satt uppflugna på

den gamla stenmuren utanför & fnissade i olivträdens 

skugga över en papa som muttrade över en mama som

förälskat sig i en av munkarnas vackra händer.

redan då förtrollade oss munkarna med sina böner, 

som de mässar fram i gregoriansk sång och de gör det igen nu,

när emma & jag sitter tätt, över tjugo år senare, i en av träbänkarna,

båda med stängda ögon, men ändå alla sinnen öppna;

hör de överjordiskt vackra rösterna,

känner doften av sten, rökelse & stearinljus, 

trä nött av tusentals kroppar i bön under fingrarna,

salta tårar av lycka som letar sig nerför kinder & in mellan läppar,

~ & inre bilder av hur vår bardoms jag möter oss här och nu.

kärlek,

h

wardrobe | smoke ceremony duster by amazing myee carlyle

| cosiest pants ever found at an apulian market | golden arrow tat is flash tattoos

thank you | sant'antimo abbazia | baby sister e for clicking the shutter

and for sharing all this magic by my side, no matter the age

tech specs | canon eos 5d mark II / canon ef 50mm 1:1.4

{i do the settings, e shoots & i edit}

© hannah lemholt photography

//

we're driving up through italy, homeward bound. stay a while in tuscany. 

here we travel on dusty country roads that wind us dizzy, 

just like on my childhood road trip holidays.

and my infatuation, just as back then, is an irrepressible one,

one for the stone houses glowing in the evening sun; 

they are bleeding love & lust for life with their chafed facades 

in burnt ocher and a blueberries, ~ & raspberries with milk,

that i suspect i wouldn’t find equally captivating in swedish light.

here we stop by montalcino for a while; 

buy their brunello wine & locally-made perfume 

and are given goose bumps by the faubourg feast table,

leaning and looking downward some 50 meters of an alleyway;

full of song in harmonies flowing back & forth between men & woman,

~ italians proud of their particular part of this city, four generations, 

all with their block colors in silk scarfs around their necks.

here we stay in volterra for a while. and here,

in the city which was built by the etruscans over 2300 years ago,

i can finally buy myself a new 'ombra della sera'; the shadow boy i’ve

missed since my was stolen in a break in. here we have handmade 

ice cream that makes us fall silent and just stand still, besotted,

in the sun on the piazza, ~ & then only sigh in unison.

here we are back to see the sant'antimo monastery again, 

where it sits nestled in a valley between the hills soft of

gray-green olive groves shimmering silver, vineyards, small wild forests

and cypresses in proudly perpetual, lined up attention.

last time we were here, our family were the only visitors for those hours

when baby sister emma, around ten and i, thirteen; sat perched on 

the old stone wall outside, giggling in the shade of olive trees 

over a papa muttering over a mama who had

fallen in love with one of the monks' beautiful hands. 

already then, the monks enchanted us with their prayers,

sung in gregorian chants and they do it all over again now, 

as emma and i sit closely, over twenty years later;

in one of the rows of wooden benches, 

both with our eyes closed, but all senses open; 

hear the celestially beautiful voices, 

smell the scent of stone, incense & candles burning,

feel wood worn by thousands of bodies in prayer beneath our fingers, 

the taste of salty, blissful tears, that finds their way down the cheeks

and in between the lips, 

~ & inner images of how our childhood selfs

meet us, here and now.

with love,

h