SMOKE CEREMONY

vi är på väg upp genom italien, ~ & hemåt. stannar ett tag i toscana.
här kör vi på dammiga landsvägar som slingrar oss yra,
precis som under min barndoms bilsemestrar
och jag förälskar mig hejdlöst, precis som då; i stenhusen som glöder i kvällssolen;

de liksom blöder kärlek & lust till livet med sina skavda fasader 

i bränd ockra, blåbärslila & en 'hallon med mjölk'

som jag misstänker att jag inte tyckt var lika betagande hemma.

här stannar vi i montalcino ett tag; 

köper deras brunello & lokalt gjorda parfym,

får välbehags-rysningar av kvarters-festens långbord

som lutar och letar sig neråt ett 50tal meter i en gränd full av

sång i två stämmor & stolta italienare i fyra generationer;

alla med sitt kvarters färger i sidenscarf runt halsen.

här stannar vi i volterra ett tag,

~ & här, i staden som anlades av etruskerna 

redan för över 2300 år sedan, kan jag äntligen köpa mig en 

ny ombra della sera; skuggpojken jag saknat 

sedan min blev stulen i ett inbrott. här äter vi handgjord

glass som får oss att tystna & stanna upp i solen 

på piazzan, ~ & sedan bara sucka unisont. 

här är vi tillbaka för att få återse klostret sant'antimo,

där det ligger inbäddat i en dal mellan kullar mjuka av

grågröna olivlundar skimrande silver, vingårdar,

vilda små skogar och cypresser i stolt evig, uppradad givakt.

senast vi var här var vår familj de enda besökarna de där

timmarna då jag, runt tretton och lillasyster tio, satt uppflugna på

den gamla stenmuren utanför & fnissade i olivträdens 

skugga över en papa som muttrade över en mama som

förälskat sig i en av munkarnas vackra händer.

redan då förtrollade oss munkarna med sina böner, 

som de mässar fram i gregoriansk sång och de gör det igen nu,

när emma & jag sitter tätt, över tjugo år senare, i en av träbänkarna,

båda med stängda ögon, men ändå alla sinnen öppna;

hör de överjordiskt vackra rösterna,

känner doften av sten, rökelse & stearinljus, 

trä nött av tusentals kroppar i bön under fingrarna,

salta tårar av lycka som letar sig nerför kinder & in mellan läppar,

~ & inre bilder av hur vår bardoms jag möter oss här och nu.

kärlek,

h

wardrobe | smoke ceremony duster by amazing myee carlyle

| cosiest pants ever found at an apulian market | golden arrow tat is flash tattoos

thank you | sant'antimo abbazia | baby sister e for clicking the shutter

and for sharing all this magic by my side, no matter the age

tech specs | canon eos 5d mark II / canon ef 50mm 1:1.4

{i do the settings, e shoots & i edit}

© hannah lemholt photography

//

we're driving up through italy, homeward bound. stay a while in tuscany. 

here we travel on dusty country roads that wind us dizzy, 

just like on my childhood road trip holidays.

and my infatuation, just as back then, is an irrepressible one,

one for the stone houses glowing in the evening sun; 

they are bleeding love & lust for life with their chafed facades 

in burnt ocher and a blueberries, ~ & raspberries with milk,

that i suspect i wouldn’t find equally captivating in swedish light.

here we stop by montalcino for a while; 

buy their brunello wine & locally-made perfume 

and are given goose bumps by the faubourg feast table,

leaning and looking downward some 50 meters of an alleyway;

full of song in harmonies flowing back & forth between men & woman,

~ italians proud of their particular part of this city, four generations, 

all with their block colors in silk scarfs around their necks.

here we stay in volterra for a while. and here,

in the city which was built by the etruscans over 2300 years ago,

i can finally buy myself a new 'ombra della sera'; the shadow boy i’ve

missed since my was stolen in a break in. here we have handmade 

ice cream that makes us fall silent and just stand still, besotted,

in the sun on the piazza, ~ & then only sigh in unison.

here we are back to see the sant'antimo monastery again, 

where it sits nestled in a valley between the hills soft of

gray-green olive groves shimmering silver, vineyards, small wild forests

and cypresses in proudly perpetual, lined up attention.

last time we were here, our family were the only visitors for those hours

when baby sister emma, around ten and i, thirteen; sat perched on 

the old stone wall outside, giggling in the shade of olive trees 

over a papa muttering over a mama who had

fallen in love with one of the monks' beautiful hands. 

already then, the monks enchanted us with their prayers,

sung in gregorian chants and they do it all over again now, 

as emma and i sit closely, over twenty years later;

in one of the rows of wooden benches, 

both with our eyes closed, but all senses open; 

hear the celestially beautiful voices, 

smell the scent of stone, incense & candles burning,

feel wood worn by thousands of bodies in prayer beneath our fingers, 

the taste of salty, blissful tears, that finds their way down the cheeks

and in between the lips, 

~ & inner images of how our childhood selfs

meet us, here and now.

with love,

h

MOON CHILD MEMORIES

vi kommer till kyrkogården medan solen gör sig redo att gå ner;

glöder guld över sin dag, sträcker sig i allt längre skuggor över

murar och stenbeläggningar, ~ & gäspar i mjuk, varm vind.

vi pratar inte mycket. melankolin låg i luften redan när vi tog

bilen och lämnade trulli huset för den här kvällsrundan.

delar av familjen har flugit hem i omgångar,

den efterlängtade, & nu saknade, också.

vi har konstaterat att avsked är svårt,

så som jag är så tacksam att vi gör i den här familjen,

ut med det på bordet; bland burrata, tomater, oliver & vitt vin.

där bryter vi bröd och tystnad. fäller tårar.

men nu pratar vi inte mycket. nu bara är vi här.

mitt bland det vi redan vet att vi ska minnas, alltid,

~ & det som minner om andra människors liv;

i blommor, datum, bleknande fotografier & kors,

de människor som inte längre går att röra vid,

men som kanske bara rest hem.

     

morgonen efter, innan vi som är kvar ska börja vår bilresa upp genom italien,

måste vi tillbaka till kyrkogården en stund; lillasyster och jag.

då kommer vi i morgontimmarna. solen står redan högt och är utvilad,

full av hetta & vitt ljus. jag får inre bilder av hur skuggorna vandrat

kvällen innan, hur det mörknat, ~ & hur allt här sedan varit insvept i bara

månljus, flämtande ljuslågor & doften av nattblommande jasmin.

jag kommer på mig själv med att undra om de varit stilla.

de människor som inte längre går att röra vid,

men som kanske bara rest hem.

kärlek,

på italienska,

h

wardrobe | moon child maxi lace kimono in ’crescent moon’ - LW

{launching autumn’14} | black horn moon bracelet comes with the

moon child kimono in black - ’dark moon’ | necklace is lover from LW |

golden arrows tattoo is a flash tat from flash tattoos

thank you | cimitero comune di alberobello | 

baby sister e for clicking the shutter and visiting
cemeteries with me, no matter the hour

tech specs | canon eos 5d mark II / canon ef 50mm 1:1.4

{i do the settings, e shoots & i edit} 

© hannah lemholt photography

//

we arrive at the cemetery as the sun is getting ready to set;

glowing gold over its day, stretching in longer and longer shadows

over stone walls and pavings; yawning in soft, warm wind. 

we don’t talk much. melancholy was already in the air

as we got in the car, left the trulli house for this evening excursion.

parts of the family has flown home, and the someone longed for,
~ & now missed, has too. 

we’ve all agreed that farewells are hard.

the way i’m so thankful we do in this family, bring it

to the table; among burrata, tomatoes, olives & white wine. 

where we break bread and silence. shed tears.

but now we don’t talk much. we’re just here.

amid the memories we already know will stay with us always,

~ & that which reminds us of the lives of others; 

in flowers, dates, fading photographs and crosses, 

they who no longer can be touched,

but who might have just journeyed home.

the morning after,

before the last four of us begin our road trip through italy, 

we have to return to the cemetery for a while; baby sister e and me. 

this time we arrive in the morning hours.

the sun is already high in the sky, well-rested; spreading heat & white light.

i get inner images of how the shadows has wandered the night before,

how it darkened, ~ & how all of this then was wrapped in only moonlight,

flickering candle flames and the scent of night blooming jasmine. 

i find myself wondering if they stayed still then.

they who no longer can be touched,

but who might have just journeyed home.

love,

in italian,

h