IN OUR NATURE

it’s all around. all you have to do is listen | remote light self portrait

fotografierna får tala.

de är i stort sett det enda mina dagar består av just nu.

det här är det jag gör. och som jag älskar det jag gör.
jag har sagt det förut, ~ & jag önskar alltjämt; alla att få känna såhär inför sitt arbete.

det betyder inte att det alltid är enkelt. det betyder inte att det inte.. arbetas.

för det är sant, som någon av Er skrev, som kommentar till ett gammalt citat

choose a job you love and you will never have to work a day in your life.

att det där stämmer ju inte riktigt.. och det är just arbeta du måste.

timmarna. engagemanget. envisheten.

men det är också en ynnest. att längta ut i studion.

att ha så bråttom att komma dit att kardemumma kaffet skvimpar ur

koppen på vägen genom kryddträdgården. allt det där är ett skratt & lycka.

nära, nära är känslan av att vara barn igen,

att sinnena är vidöppna och ingenting omöjligt.

och jag håller lite utkik efter den känslan;

som en vän jag önskar ska dyka upp i trängseln, 

ta min hand & dra mig ut på äventyr.

dra mig ut i friheten.

en som tar handen, en som är frihet, är jossi.

jossi säger inte ’men det kan man väl inte?’
eller ens ’hur menar Du då?’

när jag osammanhängande rabblar upp mina idéer. 

hon säger bara
’när kan Du? jag kan imorgon.’

hon tycker inte att jag är konstig med mina inre bilder
av saker och ting.

hon bara ler sitt tysta, mjuka léende, 

- & är direkt med på att göra dem till verklighet. 

en annan som tar  handen, som är frihet, är lina.

den vet Ni nog det mesta om nu; min kärlek för henne, lilla musan.

jossi & lina | behind the scenes fira autumn’14 bring in the love : launching soon

andra som tar handen, som är frihet, är krigarna.

det är svårt att ens få ner i ord, hur det är när vi arbetar tillsammans.

fotografierna får tala. de är i stort sett det enda mina dagar består av just nu.

det här är det jag gör. och som jag älskar det jag gör.

nära, nära är känslan av att vara barn igen,
att sinnena är vidöppna och ingenting omöjligt.
det här är vad vi är menade att göra. ligger i vår natur.

och jag håller lite utkik efter den känslan;

som en vän jag önskar ska dyka upp i trängseln, 

ta min hand & dra mig ut på äventyr.

dra mig ut i friheten.

warrior morning / sara & adële {both photos available soon in LW moodboard portfolio a warrior remembers} | last of the pythons and i : on this i do the settings, sara clicks the shutter & i edit 

vad finns i Din natur ?
det finns plats för oss alla här.

med kärlek,


h

image n°1 | knuckle rings from children of flowers | wolf clan shaggy cardi
| it’s what’s on the inside that counts bracelet in brass handmade by j hammerberg
image n°2 | paper, paint & lyrics i put together
image n°4 | haati chai khacha anklet used as slave ring |
my old kodak has this bloom theory camera strap
image n°5 | feather crowns, accessories etc : all LW
image n°6 & 7 | featuring the full moon maxi lace kimono LW summer’14

music is in our nature, josé gonzález

© hannah lemholt photography / love warriors




//



the photographs gets to do most of the talking.
they’re basically the only thing my days consist of right now.
this is what i do. and how i love what i do .
i've said it before, ~ & i still wish, for everyone to feel like this about what they do.
that doesn’t mean it's always easy. it doesn’t mean it doesn’t require work.
because it’s true, as someone of you wrote, commenting on an old quote;
choose a job you love and you will never have to work a day in your life.
that that is not entirely true.. and that it is work you gotta do.
the hours. the commitment. the persistence.

but it is also a privilege. to crave getting into the studio.
being in such a hurry to get there, that the cardamom coffee sloshes
from the cup, on the way out through the herb garden.
and in that such laughter and bliss.
near, so near, is the feeling of being a child again,
the feeling that the senses are all wide open and nothing impossible.
and i’m always on the lookout for that feeling;
like a friend that i want to show up in the throng,
take my hand and drag me out on to adventure.
drag me out into freedom.

one who takes that hand, one who is that freedom, is jossi .
jossi never says ’but you can't do that ?’ or even
’what do you mean ?’ when i desultorily reel off my ideas.
she just says ’when is good for you ? i’m free tomorrow.’
she doesn’t think i'm weird with my inner images of things.
she just smiles her silent, gentle smile,
~ & is just on to start making them a reality.

another one that takes that hand, who is that freedom, is lina.
you probably know most about that by now; my love for her,
the little muse.

others who take that hand, who are that freedom, are the warriors.
it's hard to even get down in words, what it’s like when we work together.
the photographs will have to do most of the talking.
they’re basically the only thing my days consist of right now.
this is what i do. and how i love what i do.
near, so near, is the feeling of being a child again,
the feeling that the senses are wide open and nothing is impossible.
this is what we are meant to do. this is in our nature.
and i’m always on the lookout for that feeling;
like a friend that i want to show up in the throng,
take my hand and drag me out on to adventure.
drag me out into freedom.


what’s in your nature ?
there’s room for all of us here.

with love,


h

WILD HORSES & THE SCIENCE OF PATTERNS

saturday in wild horses dress by spell from kyss johanna & threadbare denim by please |
wall holds gold belt : bali | shell necklace

jag tänker på en dröm jag hade sommaren för två år sedan.
innan love warriors fanns och bali bara var en plats
med ett namn som lät som ett paradis,
men som jag nog inte ens var alldeles hundra på vart
det befann sig på kartan om jag ska vara helt ärlig. 

jag drömde om ett stort, böljande tygstycke den där sommarnatten.
det täckte hela mitt synfält, där i drömmen,
- flöt fram & tillbaka framför mig;
med ett ljus som kom igenom det mycket specifika,
nytt för mig, men ändå på något sätt märkligt bekanta, - mönstret.

ljuset blev starkare och starkare tills jag var helt förblindad
och det fick mig att vakna ur drömmen,
sitta upp och bara andas tungt, förundrat ut i mörkret,
i trassliga lakan & febrigt fuktig hud.

jag visste inte vad,
men jag visste att något ville det säga mig.
drömmen, mönstret, ljuset.
det bar som om en puls, ännu dov & långt borta.
men obeveklig.

jag tänkte inte så mycket mer på drömmen sen’.
men gudarnas ö blev plötsligt ett resmål, arbete & verklighet.
en sen kväll på bali, beslutade vi oss för behandling av trötta fötter,
där vi gick längs monkey forest road, - & så vandrade vi in på ett natt-öppet spa.

det var som en liten flod där inne, som rann igenom allt;
med flytande ljus & näckrosor.
vi serverades ångande te med färska bitar ingefära
och satte oss i fåtölj-rad framför floden.
allt var het skymning & skratt dämpat av gamla stenmurar.
på de andra påbörjades behandlingen direkt
och skratten ökade, ekade, sköt i höjden.
stjärnhimmel & lättsinnigt, vilset vandrande mellan språken.
fram och tillbaka.

jag var bara där tyst och ensam mitt i sällskapet;
njutandes så mycket av stunden att jag hade gåshud.
ingen tycktes märka att jag var på utsidan, tittandes in.

så plötsligt kom en ung man gående, stannade framför mig & bugade,
satte sig sakta ner vid mina fötter och lyfte sitt ansikte,
såg mig rakt i ögonen och log som om där är du; som man gör när man
ser ett bekant ansikte i en folkmassa, och ansiktet spricker upp.
inte ett ord säger vi. och det är då jag får syn på hans tunika
i det fladdrande skenet av stearinljus. får syn på tyget,
av fulländat vävt dröm-mönster.

from this past weekend’s shoot for love warriors | LW ’feather festoon’ summer’14 collection 





hemma från den där första resan, skriver jag här

ni vet hur det är när man vaknar lite för tidigt?
tiden i sig är oviktig; det kan vara mitt i natten,
eller efter bara en stunds dåsande i solen,

men det är i vilket fall för tidigt och man är kvar

med en fot i sömnen, ~ & båda i drömmen. 

drömmen som hade börjat drömmas, ledde mig in i djupare,
än mer fokuserat arbete.
samtidigt som det är precis så som jag också skrev här.
att det är som att jag inte vaknat än, ur drömmen;
som att jag är otydlig & ostyrig
men som att allt omkring börjat röra sig. pulsera.

och en helt annan resa hade ju tagit sin början,
även om jag inte förstod det då.


jag tittar nästan aldrig bakåt.
inte mycket i livet, förutom när jag behöver det för att växa,
- & ännu mindre rent faktiskt, bland det förevigade, som här.

men någonting får mig att göra det i dag. 
i paus av frenetiskt redigerande tar jag ett djupt andetag,
tittar ut över trädgården där musiken från mina öppna fönster
blandas med ohejdad fågelsång. allt tycks djupna mot de skyar
som lovar regn; blir till en elefantgrå resonansbotten och
får de sista, vita dansande körsbärsblommorna att lysa.

jag tänker på mönster och hur vi väver våra liv.

from this past weekend’s shoot for love warriors | LW vintage, restored wooden sofa in limited edition is summer’14 | sheepskin






det blir så förunderligt tydligt när jag läser bakåt.
att allt jag tänkt högt, allt jag vågat blöda ut bland allt det vita här,
allt som varit fingrar svävande, först försiktigt, funderande; över bokstäver,
men ändå satta på pränt, har bildat ett mönster. har blivit en väv.

in emellan alla de där tusentals orden & tankarna
finns ett citat av scott ginsberg

life is not about finding yourself, it is about creating yourself.

och kanske är det när man börjat också l e v a så,
som det känns som att vara både
otydlig & ostyrig samtidigt som att allt omkring börjat röra sig.
för att allt fått mening och mönstret leder vidare.
böljar, pulserande i ljuset.

och vad är det för tankar nu, frågar Du,
- när finna mig själv hunnit i fatt; tagit skapa mig själv i handen,
går i samma rytm framåt?

för mig är det tydligare nu, för att jag förstått, på riktigt;
att allt inspirerar något annat. en bit musiktext animerar en bild
och en bild får mig att vilja lyssna på viss musik.
ett brev sporrar skrivandet och skrivandet ger mig lust att fotografera.
skapandet bildar mönster. och mönster får mig att vilja skapa.

ordet som jag känner som pulsen? det ord som måste blöda nu?
om det ska heta ett ord. det finns bara ett ord.



Kärlek.
den med stort k.
den som bars av en puls, ännu dov & långt borta.
men obeveklig.

from the march shoot for fira autumn’14 a love story | models : lina lindholm & new fave face christoffer erneholm aka bodhi | hair & mua : jossi madsen

© hannah lemholt photography | LW | fira |
hand painted feather © sara n bergman illustration

//

i think of a dream i had a summer two years ago. 

before there was love warriors & when bali was just a
place with a name sounding like paradise but not even on my map.

i dreamt of a big, flowing piece of fabric that summer night.

it was covering my entire vision, surging back & forth just in front of me,

with a light coming thru the very specific, new to me; yet somehow

strangely familiar, ~ pattern. the light became stronger and stronger

until i was completely blinded and it got me to wake up, sit up

and just breathe heavily in wonder, out into the dense darkness,

in entangled sheets and feverishly damp skin. 

i didn’t know what, but i knew it wanted to tell me something.

the dream, the beautiful pattern, the forceful light. 

it carried a pulse, yet muted & far away.
but relentless. hardcore.

i didn’t think much more of the dream after that.

but suddenly the island of the gods became a destination, work & reality.

a late night finally there, we decided to treat our aching feet, walking

along monkey forest road, ~ & so we wandered into a spa, open all night.

it was like a small river there, that ran through everything;

with floating candles and lotus flowers.

we were served steaming tea with pieces of fresh ginger and sat down

in armchair-line in front of the river, drenched in smiles & music.

everything was humid twilight & laughter, muffled by old stone walls.

the others had their treatments starting right away and the laughter enhanced, echoed,

soared into starry skies & giddy conversation lost in translation. back and forth.

i was just barely there, quiet and alone in the middle of it all;

enjoying the moment so much i had goose bumps.

no one seemed to notice that i was on the outside, looking in.

suddenly a young man came walking, stopped in front of me and bowed,

sat down slowly at my feet and lifted his face toward me,

looked me straight in the eye and smiled as if there you are,

as you do when you see a familiar face in a crowd, and the face burst open.

we don’t say a word. that's when i catch sight of his tunic

in the flickering glow of candles. when i see the fabric,

of consummate woven dream pattern.

home from that first trip, i write here

you know what it’s like when you wake up a little too early?

time itself is nonessential, it may be the middle of the night,

or afternoon and only a moment's slumber in the sun,

but it is in any case too early and one is left

with one foot in sleep, ~ & both in dream.

the dream that had begun being dreamed, led me into deeper

and even more focused work. at the same time, it is just as i also wrote here.

that it's like i hadn’t even woken up yet, from the actual dream;

like i'm unclear & unruly, but that everything around me has started to move.

to pulsate. and quite another journey had begun,

although i didn’t understand that then.

i almost never look back.

not much in life, except for when i need it to grow,

~ & even less factually, among that immortalized, like here.

but something had me doing that today.

in a break of phrenetic editing, i take a deep breath,

look out into the garden; where the music from my open window mixes

with unbridled birdsong. everything seem to deepen against a sky

that promises rain; becomes an elephant grey soundboard and

has the last, white dancing cherry blossoms glow.

i think of patterns and how we weave our lives.

it becomes so wondrously clear when i read back.

that everything i thought out loud, everything i dared to bleed on all this white,

everything that was fingers floating, tentative at first, considering; over keys,

but yet engrossed, ~ has formed a pattern. has become a fabric.

in between all those thousands of words & thoughts there’s a quote by scott ginsberg

life is not about finding yourself, it is about creating yourself.

and maybe it's when you start living like that, that it feels like being both

unclear & unruly, all the while everything around you moves, has rhythm.

because everything has a meaning then, and the pattern leads on.

leads the way. flowing fabric, pulsating with light.

and what are the thoughts now you ask,
- when finding myself has caught up;

taken creating myself  by the hand,
moving forward together in rhythm & time?

for me it's clearer now, that i’ve understood, really understood;

that all inspire something else. a piece of musical lyrics animate a photo

and a photo makes me want to listen to some music.

a letter spurs the writing and the writing gives me the urge to photograph.

creation form patterns. and patterns make me want to create.

the word that i know as the pulse? the word that must be the one to bleed now?

if it should have one name. there is only one word.

Love.

the kind with a capital L.

the one that was carried by a pulse, yet muted & far away.

but relentless. hardcore.

h

COTTON WALK & POPPY BREATH

vi rör oss på lätta fötter, barfota.

i köket börjar det dofta kaffe & värmda

små citronbullar med vallmofrön.

solen faller in över Dina såpade trägolv.

vi bär bara på bomull, inga tyngder då.

väger inget, är bara känsla & det enda måttet

som görs är när Du håller Dina händer

i en liten, öppen ram av fingrar framför ansiktet

och kisar för fokus, allt för att se genom mitt fönster,

~ se vad bilden kommer rymma. 

tiden står både alldeles stilla som i valv över oss

och har ändå, visar det sig, rört sig fortare än

någonsin, där utanför, i den andra världen.

det enda som sägs är ord av slaget som

rymmer hela liv. det andra är ordlöst.

arbetet går i invanda rörelser och

solklara cirklar.

what do you see when you look at me?
it’s not all what it seems.. believe me

 alice boman sings in her  what;

musiken finns bara instoppad i gamla skivfodral,

~ & inuti oss då. vad som varit och vad som

skall bli finns inte till. bara att forma, placera, fånga

de liv som våra ord rymmer, i skepnad av rum.

arrangera vilka saker som än kommer Din väg

sa virginia woolf

och det är det vi gör när vi arbetar.

vad människor sedan kommer se, när de

bläddrar fram det vi gjort, bland magasin-sidor 

och flöden bakom en skärm, det finns inte

heller då, kan vi aldrig veta. men vi vet.

vet vad som ryms mellan stegen av bomull och
doften av rostade vallmofrön från köket,
~ & hur mycket som kan viskas i en sol-katts dans
och till & med in emellan orden.
ingenting annat spelar så stor roll då.
och där kan stegen få vara så lätta.
andetagen också. och livet en stund.

marie, ~ det här är för Dig.

kärleken,
den räcker till fler,

h

 
image n°1, 3, 4, 5, 6 & 7 taken for kk living mag.’13
location & styling : marie olsson nylander
image n°1 | photo art is me for LW | kimonos & dusters from spell
other details | private, vintage & from here 
image n°2 | self portrait in wildfox lennon cloud sweater

the little feather is handpainted for me by sara
© hannah lemholt photography | sara n bergman illustration






//




we move on light feet, barefoot. 
the scent of coffee and heated, small lemon buns
with poppy seeds, meanders from the kitchen.
the sun falls in, onto your soaped hardwood floors. 
we carry only cotton, no load then. 
weigh nothing, just follow feeling, ~ & the only
measuring that’s done, is you holding your hands up;
in a small, open frame of fingers in front of your face,
squinting for focus; all to see through my window, 
~ see what the photograph will hold.
time stands perfectly still as in arches above us, 
and yet, as it turns out after, has moved faster than ever,
on the outside, in the other world. 
the only thing that is said are words of the kind that
encompasses entire lives. everything else is wordless.
work goes in accustomed movements
and circles as clear as daylight.



the music is only there as
tucked into old record sleeves, 
~ & inside of us then.
what has been and what shall be, does not exist.
just shape, position, capturing those lives that
our words hold, in the guise of rooms. 
arrange whatever pieces come your way 
said virginia woolf 

and that is what we do when we work.

what people will then see, when they browse thru
our work, amongst the pages of magazines
and streams behind a screen, does not exist either,
and we can never know. but we do know
what is contained in between the cotton footsteps and 
the scent of roasted poppy seeds from the kitchen. 
we know how much that can be whispered
in the dancing reflections of the sun
& even in between our words.
not much else matters then. 
and there, the steps are allowed to be that light.
and the breaths as well. life too, for a while. 



marie, ~ this is for you.


and the love,
it lasts for more of you,


h

PYTHON PERSISTANCE

några av Er ryggar redan tillbaka.

jag antar det för mängden brev & kommentarer,

både här och ansikte mot ansikte,

om hur obehagliga många av Er tycker att ormar är.

det märkliga är att det funnits en röd tråd i de flesta av Era tankar.

en fascination ändå, förbi rädslan ~ & kanske mest av allt;

en undran inför att, desto mer Ni vill undvika ormen

~ desto mer dyker den upp, är plötsligt precis överallt.

så varför envisas den med att dyka upp ?

vi har haft en del livliga diskussioner här runt middagsbordet,

om djuren som förföljer oss. det är mamma som börjar, som sin frågvishet trogen,
undrar vilka de är, vännernas, döttrarnas, djur ? säger att 

det lär nog inte vara det där stolta lejonet.. eller den där magnifika örnen..

{varpå om någon skulle snegla mot min pappa, som jag;
ser åtminstone en som ser snopet & länge ner i sitt vinglas.}

och sedan dyker de plötsligt sakta upp.

mellan glas höjda i skålar & förvånade skratt, vecklas de ut;

små märkliga historier om djur som inte ger sig.

som liksom dyker upp precis överallt.

den första middagen allt det där dök upp på, var för drygt två år sedan.

min fantastiska vän sandra; den eviga, med det eldröda håret,
magiska rösten & världens största hjärta,

utbrister amen vad fasiken.. det är ju spindlar !

d e vill ju inte jag ha ! jag ville ha en vildhäst.. eller en enhörning.

fast det är klart.. d e springer man ju inte på så vidare ofta.

och fortsätter, vänd mot mamma
jaha ?!

vad tycker Du att jag ska göra med det här nu då ?

- Du ska börja mata dem istället, svarar mamma.

som att det är världens mest naturliga sak och

att det vet väl alla; hur man matar spindlar symboliskt.

det märkliga är att sandra, hon verkar faktiskt veta.

ler sitt alldeles speciella, lite beslöjade léende,

fullt av hemliga inre bilder & höjer sitt glas mot mamma.

ett tag efter den där middagen dimper det ner ett brev.

från den eviga, med det eldröda håret,

som fortfarande skickar riktiga brev och jämt & ständigt

tvättar mobiltelefoner i tvättmaskinen av rent ointresse.

det fungerar. står där i brevet. jag matar dem.

och det fungerar.

vi vet det kanske inte då. men när jag ser tillbaka nu,

två år senare, är det alldeles tydligt, spindlar matade symboliskt

eller ej, att min vän med den magiska rösten har förändrat

sitt liv, tagit steg av det slags mod som är något av det

absolut vackraste jag vet; det som förändrar mönster. i grunden.

mönster som förändrar ett sätt att leva, kanske för generationer framåt.

för att någon bestämmer sig för att

det där dåliga, det tar slut med mig.

jag läser om spindelns symbolik, snubblar över den

i jakt på annat, i arbetet, ~ & kan bara le framför

skärmen och skicka henne ett brev..

"Not only do spiders and their webs draw attention to our life choices,

they also give us an overview of how we can manipulate

our thinking in order to construct the life we wish to live.

When we see our decisions, choices and actions as

far-reaching, effective tools in life, ~ we can see how we

weave a web that can either serve us or enslave us.

The spider symbol meaning beckons us

to be mindful of our behaviors, ~be smart about the

life we weave for ourselves."

den senaste middagen de dyker upp på, är för bara några dagar sedan.

lillasyster pratar, något motvilligt, om att hennes är kaninen. 

hon tycker inte om det alls, säger hon. de är rädda djur, kaninerna,

~ & så är de mest bara tänder och ett hjärta som slår oroligt fort. 

hon berättar att när de plockar & väljer bland sina symbol-kort,

som bär en hel massa djur; alla ’native  american’ symbol-värdena,

då lämnar kaninen henne aldrig i fred. den dyker upp varje gång,

vare sig hon tar ett kort, tre eller elva. häromdagen hade hon tröttnat,

stoppat ner kaninkortet djupt ner i en låda för sig, ~ & gått för att handla.

helt i sina egna tankar vaknar hon bryskt upp på trottoaren,

då hon går rakt in i någon. rakt in i en enorm kanin.

en stor man, med enorma öron och hela kostymen,

utklädd för ett jippo i mataffären.  

 jag hittar kaninen, intill spindeln.
och emma får också ett brev..

"Rabbits love to chew, and their teeth never stop growing.

Symbolically, chewing implies repetition, contemplation,

and breaking concepts down into component parts.

Their diet is light and green, which implies symbolism

of health and prosperity.

Rabbits are burrowers and their deep,

maze-like tunnels symbolize connections with primal energy

as well as mother earth energies.

The rabbit encourages us to retreat within, get warm,

and collect ourselves.

If you’ve held a rabbit, you know their hearts beat very fast

and hence they are often associated with people who have

highly sensitive, extremely alert, and very cautious personalities.

As children, we appreciate and embrace their playful movements.

As adults, we should herald the frivolity and enjoyment

of such a relaxed and uplifted spirit. Rabbits are magical and 

mysterious and those relating with this animal totem

are full of life and possess a deep connection

with the sacred, eternal spirit of the earth."

i gränslandet mellan symboler & verklighet, 

med en för mig allt suddigare gräns,

in emellan höjda vinglas, avgörande samtal,

~ & trivialiteter, rör vi oss.

hela livet vibrerar av mening & medvetenhet,

av pånyttfödelse, tålamod & förändring.

allt det ormen står för. men ormen är inte djuret

som inte ger sig, eller gett sig, i mitt liv.

är inte djuret som ständigt dyker upp överallt.

’mitt djur’ får finnas här en annan dag.

i dag, drygt 20 kilo pyton. för att utmana rädslor.

för att plötsligt står Du bara där, omslingrad

av något Du trodde att Du var rädd för,
eller något Du inte tagit reda på vad Du ens kände inför. 

och Du kan göra inget annat än att njuta. av att Du förändrats.

av att Du släppt taget om en inrutad riktning,

glidit ur den bild som målats upp, - eller utanpå Dig själv

och därmed är fri att växa vidare. alldeles på nytt.

Ni är för jäkla fina Ni.
har jag sagt det på sistone ?


med kärlek,

h

images n°1, 2, 3 & 4 | i do the settings, sara shoots me & i edit
small divider | sara with the snake / music is the one and only nina simone
kimono is full moon lace maxi from upcoming LW indian summer’14
quoted text is lovely read about animal symbols by avia venefica
all imagery © hannah lemholt photography | love warriors

//

some of you will shudder away from this directly.
i’m thinking that because of the amount of letters & comments,
both here and face to face, about just how unpleasant
many of you think snakes, and these photos of one, are.
the thing is that there was a common thread in most of your thoughts.
a fascination still, past the fear, and perhaps most of all;
a wonder in face of the fact that, when you want to avoid the snake more than ever,
~ is suddenly when it seems to emerge anywhere & everywhere.

so why does it insist on showing up?

we’ve had some lively discussions here around dinner tables,
about the animals who keeps following us around.
it’s my mom, who starts it, faithful her inquisitiveness.
wonder which they are, the friends & her daughters, - animals ? says
it most likely won’t be that proud lion.. or that magnificent eagle..
{on which, if someone were to look over at my dad, like me;
sees at least one looking disappointed & deep down into his wine}.
and then suddenly, they start showing up, between glasses raised in toasts,
& astounded looks, surprised laughter, - are unfolded over the table;
strange little stories about animals who doesn’t give up.
who keeps kinda showing up all over the place.

the first dinner they were brought up, was two years ago.
my amazing friend sandra; the eternal one, with the fiery red hair,
the magical voice & the world's biggest heart, exclaims
what the hell.. mine are spiders!
t h o s e are not what i want! i wanted a wild horse .. or a unicorn.
although.. okey.. one doesn’t seem to run into those too often..
and continues, turning to mom
oh well!?
what should i do with all of this now?

- you should start feeding them instead, responds my mom.
as was it the most natural thing and known by all;
how to feed spiders, symbolically speaking.
the thing is that sandra, she actually seems to know.
smiles her very special, hinting at veiled smile,
full of secret inner images and raises her glass to my mom.



a while after that dinner a letter arrives.
from the eternal one, with the fiery red hair,
the one who still sends real letters and constantly & forever
washes mobile phones in the washing machine out of pure disinterest.

it’s working. the letters says. i’m feeding them.
and it’s working.

we might not know it then. but as i look back now, 
two years later, it is quite clear, spiders fed symbolically or not,
that my friend with the magical voice has changed her life.
taking steps with the kind of courage that is one of the 
absolutely most beautiful i know; that of altering patterns. in essence.
patterns that alter a way of life, perhaps for generations to come. 
because someone decides that 
the bad things, they end with me. 
i read about the spider symbolism, stumble on it in search of other things,
at work, ~ & can only smile at the screen and send her a letter ..

"Not only do spiders and their webs draw attention to our life choices,

they also give us an overview of how we can manipulate

our thinking in order to construct the life we wish to live.

When we see our decisions, choices and actions as

far-reaching, effective tools in life, ~ we can see how we

weave a web that can either serve us or enslave us.

The spider symbol meaning beckons us

to be mindful of our behaviors, ~be smart about the
life we weave for ourselves."

the last dinner they are brought up, is from just a few days ago. 
baby sister e talking, somewhat reluctantly, about how hers is the rabbit. 
she doesn’t like it at all, she says. they are afraid, 
~ & are mostly really just teeth and a heart that beats anxiously fast. 
she says that, when they pick & choose among their symbol cards, 
carrying a whole bunch of animals; all native american symbolic values​​, 
the rabbit will never leave her alone. it pops up every time, 
whether she takes one card, three or eleven.
the other day, she had grown tired of it and threw the rabbit card
deep into a box on its own, ~ & went out, heading for the grocery store.
entirely in her own thoughts, she wakes up abruptly on the pavement, 
as she’s walking straight into someone. straight into a huge rabbit. 
a big man, with huge ears and the whole rabbit costume,
dressed up for a gimmick in the store.

  i find the rabbit, next to the spider.
and emma gets a letter too..

"Rabbits love to chew, and their teeth never stop growing.

Symbolically, chewing implies repetition, contemplation,

and breaking concepts down into component parts.

Their diet is light and green, which implies symbolism

of health and prosperity.

Rabbits are burrowers and their deep,

maze-like tunnels symbolize connections with primal energy

as well as mother earth energies.

The rabbit encourages us to retreat within, get warm,

and collect ourselves.

If you’ve held a rabbit, you know their hearts beat very fast
and hence they are often associated with people who
have highly sensitive, extremely alert, and very cautious personalities.
As children, we appreciate and embrace their playful movements.
As adults, we should herald the frivolity and enjoyment
of such a relaxed and uplifted spirit. Rabbits are magical and
mysterious and those relating with this animal totem
are full of life and possess a deep connection
with the sacred, eternal spirit of the earth."

in the boundary country between symbols and reality, 
with, for me, an increasingly blurred divide; 
in between raised wine glasses, crucial conversations, 
~ & triviality, we move. 
the whole life vibrates with meaning and awareness, 
with rebirth, patience & change. 
all that the snake stands for.
but the snake is not the animal that doesn’t give up in my life. 
is not the animal that constantly keeps showing up all over the place.
'my animal' will be a story for another day.
today is 20+ kilo python. to challenge the fears. 
to the fact that suddenly you’re just there, entwined 
by something you thought you were afraid of, 
or you realize you’ve just never found out if you even were.
and you can do nothing but enjoy it. enjoy that you’ve changed. 
that you’ve let go of the given bearings, 
slipped out of the picture, which was painted up,
- or painted on, outside of yourself 
and are consequently free to grow further. all anew.



you’re just amazing people.
did i tell you that lately? 


with love, 


h