3.25.2014

LIVING AT SEMINYAK BEACH










jag har alltid varit en havs-människa. 
aldrig en som legat på stranden för att bli solbränd, 
men den som låg i vattnet tills huden var vågig, sträv som en sandbotten även den.
dyka, stå på händer, flyta med, gå mot strömmen, stanna under så länge det bara gick;
sådär tills bröstet känns som att det ska sprängas
och också sprängt mina trumhinnor, på 19 meters djup.
jag trodde jag kunde mitt inre livs stränder.
trodde jag visste allt om vad havet kan göra med mig. 
jag hade fel. 













vi lever på seminyak beach. 
en halv minut från att vakna under baldakinen,
till att få fötterna smekta av indiska oceanen.
sex kilometer gnistrande elefantgrå sandstrand,
brytningar med namn som halfway, padma & KuDeTa
visar upp tunnel efter tunnel av ljuvligt jadegrönt
som kraschar i vitt & in i hjärtat gång på gång.

här tittar vi inte på soluppgångarna.
solen verkar alltid redan vänta uppe, på att vi ska slå upp ögonen.
ibland är sängen tom när jag vaknar. sara plockar snäckor alla morgnar,
outtröttlig, innan traktorn krossar de sköra skalen, rensar rent.
hon samlar dem i långa rader, på den enorma stenbänken i vårt badrum.
jag skuggar ansiktet med handen, kisar mot hennes böjda rygg i solen.
viskar anne morrow lindbergh’s

one cannot collect all the beautiful
shells on the beach för mig själv,

men är inte längre säker.
jag vet en som kommer försöka.

vi dricker stora glas färskpressad juice till frukost.
vattenmelon. ananas. guava. 

och allt eftersom huden mörknar mjukt,
ljusnar själen kraftfullt.












här tittar man inte på solnedgångarna. 
här lever man i dem.
människor står, olika långt ut i havet, vissa som
ensamma målade akvarellstreck i motljuset,
andra i dansande, viskande klungor,
men alla på något vis tillsammans.

som att solen inte alls egentligen går ner,
utan går in. in i oss alla som lever där då.
och sedan är allt stjärnhimmel, utan, ~ & innanpå.









jag trodde jag kunde mitt inre livs stränder.
trodde jag visste allt om vad havet kan göra med mig. 

jag hade fel.



det är det här jag menar när jag säger att
jag älskar att ha fel. motbevisa mig. visa mig.
krascha in i mitt hjärta. 



med kärlek,

h





i've always been a beach-person. 
never one to dwell there to get a tan, 
but one to stay in the water until the skin gets wavy, 
rough as a sand bottom too.
dive, doing underwater handstands,
go with the flow, go against the current, 
stay under for as long as possible; until your chest feels like it’s
gonna burst, ~ & burst my eardrums at 19 meters depth.
i thought i knew all my inner life beaches. 
thought i knew everything about what an ocean can do to me. 
i was wrong.

we’re living on seminyak beach.
half a minute from waking under the baldachine,
to having your feet caressed by the indian ocean.
six kilometers of sparkling elephant-grey sand beach and
legendary breaks with names like halfway, padma & KuDeTa
shows us tunnel after tunnel of the loveliest jade green,
crashing in white & into the heart, over and over.

here we don’t look at the sunrise.
the sun always seems to already be waiting up for us,
for us to open our eyes. sometimes the bed is empty when i
wake up. sara is up, picking shells every morning,
indefatigable, before the tractor crushes the fragile crusts,
cleans up. she rounds them up in long lines at
the huge stone bench in our bathroom.
i shade my face with one hand, squinting at
her bent back in the sun.
whisper anne morrow lindbergh 's
one can not collect all the beautiful
shells on the beach to myself,
but i’m no longer sure.
i know someone who will try.

we drink large glasses of freshly squeezed juice
for breakfast. watermelon. pineapple. guava.

and as the skin softly darkens,
the soul forcefully lightens.

here you don’t watch the sunsets. 
here you live in them. 
people stand, ~ variously far into the sea, some as 
lonely painted watercolor strokes in the backlight, 
others in dancing, whispering groupes, 
but all somehow together. 
it’s like the sun doesn’t really go down
but go in. in into all of us living there right then. 
and next, all is a starry sky. out, ~ & inside. 


i thought i knew all my inner life beaches. 
thought i knew everything about what an ocean can do to me. 
i was wrong.

this is what i mean when i say that 
i love being wrong. prove me wrong. show me. 
crash into my heart.


x,


h





±

self portraits & portraits from seminyak beach
shell bra lost sweater - wildfox white label
life is a beach - golden tat - flash tattoos

the feather is hand painted for me by sara
© hannah lemholt photography | sara n bergman illustration






25 kommentarer:

  1. vackra bilder av en vacker kvinna. jag hoppas sara hann plocka alla snäckor, det hade jag också försökt. ☆♡☆♡☆

    SvaraRadera
    Svar


    1. tack, goding !

      .. jag tror att hon lyckades
      plocka de allra vackraste .. ! :)

      ♡ h


      Radera
  2. det är inte sällan jag önskar mig någon annans utseende eller ens känner mig avundsjuk, det skal jag fötts i är mitt och jag älskar det djupt och innerligt med alla dess fel och brister men också med allt det vackra som är mitt. men någonstans där inne avundas jag ändå den där olivfärgade hyn, dina stora ögon och de där läpparna. många måste de ha varit som förförts av de där läpparna. och det där håret..det där håret. ojojoj...

    SvaraRadera
    Svar


    1. nä, men .. det här var väl den goaste’
      kommentaren någonsin..! tror Du är
      klok & lite hudlös & alldeles galet vacker.
      det känns ju ända hit. tackar för ord om
      m i t t 'skal'. för det är ju just det .. ett skal.
      även detta med fel & brister, men det är
      härligt att bli äldre och uppskatta det ändå;
      för det som är vackert & det som fungerar
      & tar en framåt på vägen ..

      tack för att Du just fick mig att le. ända in.
      långt innanför skalet ..

      .. & glad att Du skrev så att jag kunde få
      sucka & humma & njuta av att hitta Din
      vackra plats här. mums !


      ♡ h




      Radera
  3. Åhhh, jag kan bara säga åhhh ! Så vackert det är ! Du har drömmar i dina bilder och det finns en annan värld där (och nu menar jag inte en annan del av världen). Välkommen hem ! :)

    Kram
    Anci

    SvaraRadera
    Svar


    1. tack, alltid, för Dina godheter, anci !!

      KRAM

      hannah


      Radera
  4. Nyss var det jag som var på Bali, mitt i magin. Jag var på Lembongan liksom du. Och sen Seminyak. Och sen allt man kan hinna med på fem veckor. Från Seminyak minns jag solnedgångarna från Potato Head, och den fantastiska maten på Mexicola. Du kanske redan kan de ställena - men jag kände att de var värda att rekommendera. Ser fram emot fler av dina Balibetraktelser!

    SvaraRadera
    Svar


    1. åh, en fellow magi-kännare .. hej ! :)
      jag hade satt mig på ett plan tillbaka
      nu efter lunch om jag kunnat ..! :)

      .. & middagen efter det hade nog fått
      bli på just potato head .. underbart ! :)

      tack för Dina ord ! allt gott till Dig !


      ♡ h


      Radera
  5. Vilken livsresa Hannah! Så vackert!
    Vad jag längtar efter vågskvalp och semester, bort från storstad,
    rutiner och en rygg som värker av för mycket stillasittande jobb.

    Lev på din resa och dina minnen länge!
    Jag lever på mina drömmar...

    kram
    Anna

    SvaraRadera
    Svar


    1. finaste anna !
      funderar över Din värkande rygg
      och undrar vad det är Du skapar
      précis just NU, ~ & så funderar
      jag, just nu ungefär varannan minut;
      på om jag inte skulle göra minnena
      av bali mer permanenta..

      men vi lever där i drömmarna.
      där ses vi oftare. :)

      stor kram fining ! h


      Radera
  6. Those beautiful beautiful pictures...and again those lovely words!
    I miss the sea so much. sa few years ago my dream - living by the sea - almost came true...but like we know, in a blink of the eye life changes sometimes completely. but who knows, one day....
    by the way: your selfies...you´re so sweet ;o) and you have been greatly missed here in blogland...welcome back :o)

    SvaraRadera
    Svar


    1. one day i wish for you to live by the sea,
      sweet t.

      .. and thank you. for always taking the time
      to be kind, thoughtful, ~ & for putting a smile
      on my face.

      x,

      h


      Radera
  7. Seminyak ar alldeles alldeles underbart, jag har varit dar pa stranden och samlat snackor innan traktorn kom jag ocksa. Att ata middag pa KU DE TA vid solnedgangen var svarslaget! Vackra bilder fran Bali och pa dig, tack for att du delar med dig till oss!

    SvaraRadera
    Svar


    1. kan bara hålla med, goding ..!
      kan nästan höra kraschandet
      av vågor medan man äter getost-
      pizza & dricker drinkar på just
      KuDeTa .. åh, suck.. :)


      kärlek ! h


      Radera
  8. Låter alldeles helt underbart, om du frågar mig... ;-), och ser underbart ut...och du... jag skulle nog också gå upp i gryningen o plocka snäckor, strunt i övervikten... och det var synd att ni inte hann se mitt hav innan jag lämnade det. Nu ser jag bara regndroppar och skog...men jag önskar att jag kunde lägga doften av mylla, gamla löv, granbarr och små gröna blad i en flaska. Som en myskparfym man vill bara rulla in sig i... medan man lyssnar till tranorna som skriker i den igenvuxna sjön i skogen. Där har dom sin tran-bebis sen...
    kram EM

    SvaraRadera
    Svar


    1. *hahaha* vi struntade big time i övervikten
      denna gång, kan jag säga.. & ändå vinkade
      bali av oss med just sin magi och vi bara seglade
      igenom utan anmärkning. ;)

      .. tack, fina em, ~ för Dina underbara betraktelser
      av D i n omvärld. de tycker jag mycket om.


      kram,

      h


      Radera
  9. Elsker seminyak og Ku de ta..og vil svært gjerne tilbake.
    Vakre bilder.

    Martha

    SvaraRadera
    Svar


    1. då är vi två. minst. ;)

      T A C K !





      Radera
  10. fortsätt fortsätt fortsätt min vän ...

    det blir som att resa e n gång till ... & SOM jag älskar att göra det genom dina ord.

    älskar dig .. till Bali & tillbaka ... & några vändor till

    SvaraRadera
    Svar


    1. ska älska Dig så många vändor fram och tillbaka
      så Du inte kan räkna. Du fattar att vi inte kan vänta
      länge tills nästa gång, và ?


      alfred. Du fattas mig.


      Radera
  11. Åh, vilka rysningar av välbehag man får...Vacker beskrivet, vackra du!

    Kram,
    Paula

    SvaraRadera
    Svar



    1. .. T A C K .. ! nu fick j a g rysningar
      för att Du skrev så .. !

      åh .. tack ..!!!


      och kram,

      hannah


      Radera

  12. http://www.youtube.com/watch?v=Rx74lnjKFW8

    :)))


    SvaraRadera
    Svar


    1. älskar när Ni ’ger mig’ musik ..!
      detta ska avnjutas så snart jag
      fixat mig en ny kopp kaffe ..

      :))


      ♡ h


      Radera

i love words.
and i’ll be happy to
read some of yours..
they mean a lot to me.

in any language.
big or small.

that box down there
is y o u r very own space,
here with me,
to leave an imprint ..

x, h






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...