SACRED GEOMETRY

jag drömde i natt att jag stod på ett museum. 

barfota på kallt marmorgolv, 

i en elfenbens-färgad lång spetsklänning

som rörde sig lätt mot mina anklar, 

som om genom en bris från någonstans.

det doftade sten, sådär som i gamla kyrkor,

stearinljus och utbrända tändstickor.

jag stod framför en enorm målning.

nära, nära,

allt var bara färger med flytande gränser

och jag blinkade och blinkade strävt,

det var det enda ljud som hördes.

klipp klipp med trötta ögonlock.

så backade jag sakta bakåt. 

försiktigt i sakta versmått; 

tår sedan häl mot sten. 

den skira klänningen rörde sig sakta, 

från sida till sida med rörelserna. 

som en sån’ där stor klocka

i ett torn, fast ljudlöst. 

det suddiga blev till prickar

med mina steg,

individuella penseldrag och 

den vaga känslan av något

slags sammanhang.

till slut stod jag med fötterna

i en kyss av fladdrade varm sol på golvet,

i skuggmönster av blad från ett träd någonstans,

~ & blurret, prickarna, penseldragen;

den enorma målningen, 

var mitt ansikte.

så är mina nätter nu.

jag drömmer igen. långa & korta drömmar.

men alla med början och slut.. som förr.

som alltid förr. jag har saknat dem, mina drömmar 

och nu är det som att de får plats igen, 

i nätter omsluten av baldakinen

och med doft av blommorna från ängen utanför.

mina dagar nu är arbete,

som flyter in i varandra även dem,

fotograferingar & möten i ett blurr av

måndag och plötsligt fredag. 

men känslan. det inne i mig, som

inte nödvändigtvis syns; mitt inre liv,

det bildar de vackraste mönster 

och har fått betydelse, ett sammanhang.

jag vill bara säga till Er,

Ni som går igenom svåra grejer, 

{jag vet för att Ni skickar mig

de mest vidunderliga mail,

de där med de såriga kanterna}; 

att tro mig. 

tro mig just för att jag precis

kommit ut på andra sidan;

plötsligt stämmer allt. 

plötsligt faller det på plats,

~ & går med perspektiv att se mönster,

och till och med mening, i.

om Du vågar stå ensam när det blåser

utav bara helvete, istället för att

mumla i någon klunga, 

då blir Du starkare. då ser och

hittar Du Dig själv.

det finns en målning någonstans,

i ett museum med svalt marmorgolv

och doft av sten & tändstickor, 

vars blurr av turkos & benvitt, 

gråsvart & blekrosa, 

vars prickar & penseldrag

bildar Ditt ansikte.

och det är inte bara en dröm. 

tror Ni mig ?

kärlek, 

hur som helst,

h

image n°1 | flower of life etching by chad lassin

{the rest of the photos are my own};

image n°2, 3, 6 & 8 | selfies

image n°5 | my old, wise beautiful elephant,

stetson hat, scents & jewelry

image n°6 & 7 | bag : coriumi | silver bracelets : free people,

silver aperture cuff : photojojo, necklace : soul of maïa

 denim : please / cirkus | shell bracelet : bought in bali

etc