PLACE TO BE

häromdagen stod jag i köket,
med fönstret öppet mot fågelsång & mjuk junivind. 

vatten från kranen så kall att den immar.

mäter kaffe, mäter kardemumma,

vecklar ut lilla oblekta filtret och
pang 

slår den ner i mig
som en sommarblixt i vidöppet fält.
tacksamheten. 

tårarna rinner sakta, varma

och jag. börjar. skratta. 

mitt i. alldeles för mig själv.

och så måste jag vänta lite med kaffet.

måste gå in i badrummet och se om jag är kvar i..
en bit. 

om jag ser ut som det morgon-trötta yrväder,
jag just anat reflektionen av i köksfönstret.

det känns som att jag skulle kunna ha klyvts på mitten, 

som ett murket träd efter ett åskväder. 

ett som blixten hittat.

jag pratar för mig själv. ja, det måste erkännas. 

mumlar men herregud. och tack. 

tusen tusen tusen tack.
så plötsligt kom det.
så starkt tog det över hela mig. 

jag inser ju att jag kanske är lite galen

som berättar om det för alla möjliga, såhär.

och att det säkert finns de som tycker jag är galen, punkt.

men det spelar mig ingen roll.

jag är jag och jag har så fruktansvärt

mycket jag är tacksam för, nu,

nu när jag kan se klart. 

och det känns så viktigt att säga det också,
berätta det också.

dela även det med Er. 

sedan dess har jag åkt longboard med motor. 
en sån’ som far iväg med ett skutt och i en sån’ jäkla fart

att om man inte böjer på knäna och slappnar av,
- då ligger man med näsan i asfalten. 

jag trillade inte av. jag hade visserligen hjälm
och en stadig arm att hålla i, någon som sprang bredvid.
men jag gjorde det. jag flög fram på min barndoms gator, 

mellan parkerade bilar och blommande syren. 

sedan dess har jag sprungit ut i havet,
med alla kläderna på och kastat mig i. 
till en elvaårings förtjusta skrik och en pappa & morfars
förvånade ansikte ovanför strandrågen. 
för ett barns 

’Du gjorde det, honey!’ 

och för ett barn långt inuti.

för en ny lust att förvåna mig själv. 
för tacksamheten i den till synes enkla,
men så svindlande, insikten av att

jag är här nu.

jag är tillbaka. 

’sedan dess’

har musik till sig också.

och så har det mer kärlek,


h