’den kreativa stölden’ eller ’varför är alla så arga?’

måndag. 
ärmar ska kavlas upp. 
mail ska genomgås.
det blir en funderare. 


jag tänkte fundera
tillsammans med Er.

såhär.

med jämna mellanrum får jag mail,
oftast borta på flickr’, som har en väldigt 
omhändertagande gemenskap på många sätt. 
och hökögon.
med olika ord står det i de här mailen : 
jag såg Din bild där utan Ditt namn.

{fig.2}





det har funnits tre 
olika reaktioner från min sida. 


n°1
i början tog jag helt enkelt kontakt med 
den som lagt min bild hos sig 
{om den var utan länk eller credit},
~ & tackade för att de tycker om vad jag gör,
men att jag skulle uppskatta om de länkade
eller nämnde någonstans att bilden var min. 
no hard feelings. pis åv keijk.


n°2 
en gång tappade jag tålamodet.
drog till med något giftigt om karma. 
önskar att jag hanterade det där annorlunda. 
kantiga feelings.
{se fig.2}



n°3 
numera varvar jag reaktion ett, med att mässa
aaauuuuuummm i mitt vita nattlinne, 
lite heligt sådär. 
och sen’ fortsätter jag jobba.

nu senast gällde det just en bild i 
detta vita nattlinne. en man, som verkar 
vara en arg pojke, har mörkat ner den där bilden lite, 
mystiskt ska det vara, ~ & nu är den väl mer hans?
han har ju omarbetat den. 
{det är trots allt tumblr vi pratar om.} 
där ligger den på hans blogg. 


några på flickr’ är upprörda
och jag uppskattar själva deras omtanke,
men aum:ar på där i mitt vita nattlinne. 
sedan får jag ännu ett mail, 
med en länk till den arga pojkens 
profilsida, hans Q&A sektion : 

Q : did you take all these pictures / crying about credit etc.

A : go away. 

unless you are literally the photographer 

from which the original image came, 

in which case just message me with a link to the photograph 

and i will credit you if that’s your desire, 

try to keep your neurotic freaking out to a minimum, 

i’m extremely uninterested 

and you’re not going to get an apology 

or some weird ass kissing from me.

okej då.
då tickar det till i mig.
sedan skrattar jag lite åt hans humor.
den är vältalig ändå, på ett sånt’ där cyniskt 
vis som jag kan uppskatta. 
orden kliar lite. känns. 

jag inbillar mig att jag är en lyckligare människa 
för att jag skakar av mig en hel del,
~ & ser orsaker, väger in det jag tror
är bakomliggande. ser den större bilden.
och går vidare. 


jag får mer gjort då. 
jag hade inte haft tid att ta lika många nya fotografier,
eller svara på fina mail,
eller göra det här,
om jag jagade efter varenda sån’ här grej
till exempel. 



fast jag kan tänka att många nog tycker 


det är väl ingenting? 
det här är ju internet. 



ända tills en bild på dem själva,
tagen med mycket arbete, kanske självutlämnande, 
stirrar tillbaka på dem från någon annans lilla 
plats i den här virtuella världen. 


dags då för den där utslitna, sönder-använda,
~ men förvånande frekvent sanna, frasen :


behandla andra som Du själv vill bli behandlad. 


n’est-ce pas?

jag undrar vad Ni tänker om detta?

och så hoppas jag att 
Ni har en skön start på Er vecka! 

kärlek till Er,



h