FEATHERS & STONES

work mode music is bonobo eyesdown from their black sands album :

jag vill veta

vad får Dig att vakna, 

vad får Dig att komma till liv ? 

this years attire & dying roses | last years

det måste alltså vara runt ett år sedan..

det där får jag inte riktigt grepp om. det där med tid.

men på ett ungefär ett år sedan då, senaste gången mamma

rensade bland rosorna i trädgården. då när hon tar bort

de blommor som nu bara tar kraft från buskarna,

från de ännu snävt snurrade små, nya knopparna.

hon fyller en hel skottkärra i år, undrar igen om 

jag vill använda och om de ger mig kraft.

det gör de. de ger mig också lite svindel.

eller egentligen är det tiden som ger mig svindel.

när det blir tydligt så hur den passerat.

det är ett törne det där lite, ~ & även de riktiga 

taggarna är giftigt vassa, jag får återigen

suga lite blod från några fingertoppar.

och jag gör som jag alltid måste.

jag trycker näsan & läpparna djupt ner

bland blombladen, handflatorna kupade;

fulla av regnstänkta rosor och en doft som jag inte

ens kan komma i närheten av att beskriva.

jag kan bara, för att läka de små sår törnet ger,

fotografera & föreviga. då lättar känslan lite,
~ blir nästan bärbar;
av hur allt går lite för fort,
är lite för flyktigt.

men mest av allt vill jag veta

vad får Dig att vakna, 

vad får Dig att komma till liv ? 

kärlek,

h

image n°1 | bedlinen HM home | linen pillowcases with shells & feather festoon LW

image n°2 | happy feet in a bath of dying roses wearing boho goddess barefoot sandals from forever soles
paper with favorite quote i scribbled down has the feather sara made for me 

© hannah lemholt photography / sara n bergman illustration

//



i want to know 

what gets you to awaken, 
what makes you come alive?



it has to be around a year ago then..
something i can never really get my head around.. time.
but about a year ago then, since then, the last time mama
weeded out among the garden roses. that time when she removes
the flowers that now only takes power from the bushes,
from the still tightly spun small, new buds.

she filled up a wheelbarrow this year, wondering again if
i want to use them in any way, and if they give me strength.

they do. they also give me vertigo.
or actually it is the time concept that make me dizzy.
when it becomes so clear and indisputable how it’s passed.
it’s a thorn that a little bit, ~ & even the actual
 thorns are toxic sharp, i yet again have to suck
some blood from a few fingertips.

and i do as i always just must.
i press my nose & lips deep down
among the petals, palms cupped;
full of rain bedewed roses and a fragrance
that i can’t even come close to describe.
i can only,
in order to heal the small wounds all thorns give,
photograph and immortalize.
then lightens the feeling a little, becomes almost bearable;
of how it all goes a bit too fast,
is a little too fugitive.



but most of all i want to know 

what gets you to awaken, 
what makes you come alive?



x,


h

LADY RIVER

little muse shot for fira summer’14 | music is old time favorite big jet plane, by siblings angus & julia stone. loud :

30e maj

det är en het kväll uppe i vindsrummet där jag kamperar för tillfället.

någon behöver den svala sömnen under baldakinen mer än mig.
maj är på väg att gå in i juni, på en redan varmt dammig väg mellan fälten.
vi vet det inte än, men de kommer att byta av varandra
med ett alldeles visst minspel de där två, ~ ett där lek & allvar möts.
vit stetson lyfts mot naturfärgad stråhatt
och det är där i deras ansikten, när de skuggas igen,
det är där léendet finns.
sorten som bär både solsken & mörker
och som vet att skuggan, det är den allra bästa platsen.
för att den ens ska kunna existera
behöver de båda finnas där för varandra.

4e juni

några dagar passerar och de här bilderna, orden, de bara ligger här.
dagar av evigt solsken som färgar ljuset kritigt vitt blir till envist elefantgrå skyar.
jag skyndar mellan studion och huset, genom kryddträdgården;
kaffe & idéer rinner över och spills ut mellan rosenbuskarna.
hud av regn, gåshud och alla känslor utanpå.
dagarna, de är som sagt mest arbete.
det som lever in emellan är mest ett mitt. eller ett vårt egentligen.  
ett vårt som än så länge, här, bara får finnas i skuggan. men fyller själen.

om två dagar lyfter jag, lämnar ett sverige i blom & nationaldräkt.
ska breda ut de där vingarna, som vi skrivit så mycket om här,
både jag & Ni. fallit. det har jag redan gjort. 

18e juni

ytterligare några dagar passerar och de här bilderna, orden, de bara ligger här.
jag är tillbaka hemma. men hemma är, som jag vetat ett tag,
inte geografi, är inte den här studion eller en adress.
när jag hittade tillbaka till mig själv, då hittade jag också hem.
allra först tillbaka i mig själv.
sedan i brev. sedan en röst. sedan en resa.
rakt in i det okända men ändå så märkligt bekanta.
hem i en annan människa.

men det är en historia alldeles, alldeles för sig själv.
först ska jag lyfta igen, flyga bort. och hem.



med kärlek,


h

all images are for fira summer’14 | stamped little poem just for you & me
all apparel fira | except crystal slave ring which is private, from spell

model : lina lindholm | hair & make up : belinda stigborn© hannah lemholt photography / fira




//

may 30th

it is a hot and humid evening up in the attic where i camp out at the moment. 
someone needs the cool sleep under the balmy studio baldachin more than me. 
may is about to run into june, on an already burning, dusty road between the fields. 
we don’t know it yet, but the relay will be made with a very specific
play of features between those two, -  one where skylark and earnest meet. 
white stetson hat tilted against a natural colored straw one.
and it is there in their faces, as they are shaded again, - it's that smile right there. 
the kind that carries both light & darkness, that which knows that the shade,
it is the most beautiful of places.
for it even to exist they both need to be there for each other.



june 4th

a few days pass, and these images, the words, they just lie here. 
days of seemingly eternal sunshine colors the air a chalky white,
but then does become a stubborn elephant grey sky.
i hurry between the studio and the bigger house, through the herb garden;
coffee & ideas flow over & spill between rose bushes.
skin of rain, goosebumps and all emotions on the outside.
the days are, as i’ve said, mostly work. 
that which lives in between is mostly a mine. or an ours really.
an ours that for now has to get to stay in that beautiful shade.
but fills the soul with light. 

in two days i take off,
i leave a sweden in bloom & national day costume. 
i'll spread those wings, those that we’ve written so much about here,
both you and i.

fall. i’ve already done that.


june 18th

some more days pass, and these images, the words, they just lie here. 
i'm back home. but home, as i’ve known for a while, 
is not geography, is not this studio or even an address at all.
when i rediscovered myself, then i also found home. first back in me.

then in letters. then a voice. then a trip. 
straight into the unknown and yet so strangely familiar. 

home in another person.

but that is an entirely & altogether story all on its own.
and first i’ll take off again. fly away. and home.


with love,


h