4.13.2014

DREAM BEACH









vissa saker, eller ska jag säga, - vissa platser, vissa människor,
vissa stunder, de har ju inga ord som gör dem rättvisa.
jag ska inte berätta min dröm
{man kan tråka ut vem som helst till tårar med det där}.

jag ska istället bara berätta att då, när vi vadar ut i havet,
med väskor på huvudet, - & kjolar samlade i knutar, 
när vi tar fart med båten & ser bali bli mindre, snabbt, bortom vågskummet,
när vi går i land en stund senare,
med väskor på huvudet, - & kjolar samlade i knutar,
när vi hoppar på bakpå scooters och håller om de vi aldrig träffat
med gammal vänskaps självklarhet,
när vi, 
framförallt när vi
kört en stund på dammiga vägar; smala mellan palmer & snårskog,
- & en träskylt i pilform förkunnar att med en skarp sväng
tar vi nu av ner mot dream beach, 
när jag förundrat ser mig omkring i farten,
på de vackraste av stora hyddor högt upp på pålar;
 i solblekt 
strå & vindpinat trä,
då kunde den här platsen ha hetat vad som helst,
men så klart heter den dream beach.
jag har den där överväldigande känslan, som jag hittils
bara varit med om ett par gånger i livet;
att här har jag varit förut.
fast att jag aldrig satt min fot här.

för den här platsen har jag drömt om.
han i backspegeln ler mot mig.
jag skakar på huvudet och skrattar. han bara ler.
kanske är det inte att det inte finns ord som gör rättvisa.
kanske behövs det inga ord.
jag minns inte att det någonsin fanns ord
i drömmen.











sedan dess har jag blivit tvungen att kapitulera.
det finns inte längre något sätt att leva mitt liv på ett
 fullkomligt vis, utan gudarnas ö i det.

bali. det har tagit mitt hjärta så oväntat.
visst, det låter ju som ett paradis, bara på namnet,
likväl var jag var helt oförberedd på att jag skulle känna
så för själva ön. för folket.
varje gång blir det svårare & svårare att lämna
och känns mer & mer tomt när vi är tillbaka hemma.
sist föll jag på knä på stenplattorna i trädgården,
så fort taxin kört iväg och jag blev ensam.
och jag grät. och grät.
det där är kanske sådant man inte 
ska berätta för folk,
men så var det.
jag kände mig förlorad & funnen, på samma gång.
och det är en ravin där emellan,
mycket att få plats med i en enda kropp.
och det är hela denna kropp som saknar det.
som fattas en hel ö.
som längtar till där orden inte behövs.









med kärlek,

h


photos & a portrait from dream beach :
my sandals are holding beach treasures & this bracelet |

sara is wearing shells around her neck, warrior crown
and the full moon lace maxi kimono : all LW |

the feather is hand made for me by sara
© hannah lemholt photography | sara n bergman illustration



// 


some things, or should i say, - some places, some people, some moments;
they don’t have any words that do them justice.

i won’t tell you my dream
{you can bore anyone to tears doing that}.

instead i’ll just tell you that just then, when we wade into the sea,

with bags on our heads, - & skirts gathered in loose knots,
when we take the speed boat & see bali become smaller, fast,
beyond the whitecaps,

when we go ashore a while later,
with bags on our heads, - & skirts gathered in loose knots,
when we jump on the back of scooters
and firmly embrace those we never met 
with an ease
as if we knew eachother always,


when we’ve, 
especially when we’ve
driven 
for a while on dusty roads;
narrow and tucked in between palm trees and brushwood,

- & an arrow shaped wooden sign proclaims that,
with a sharp turn

we’re now taking off down towards dream beach,
when i, in wonderment, look around on the fly,
see stunning huts of sun-bleached straw & windswept wood;
reaching for the sky up on high poles, 
- then that place could’ve been called anything,
but of course it's called dream beach.
i have that overwhelming sense, that i’ve only
experienced a very few times in my life so far;
that i’ve been here before.

though i’ve never set foot here.

for this place i have dreamt of.

the he in the rearview mirror smiles at me.
i shake my head and laugh. he just smiles.
maybe it's not that there are no words that can do justice.
perhaps no words are needed at all.
i don’t recall that there were ever words
in the dream.




since then i’ve had to surrender. 
there is no longer any way to live my life in a 
  complete way, - without the island of the gods in it. 


bali.

it has touched my heart so unexpectedly. 

sure, it carry the sound of paradise, in just the name alone.
nevertheless, i was totally unprepared for feeling
like i do for the island itself. for the people. 
each time it gets harder and harder to leave 
and feels more and more empty, when we’re back 'home'. 
last time i fell to my knees on the paved path in the garden, 
as soon as the taxi drove off and i was alone.
and i cried. and cried.
maybe that's one of those things you shouldn’t tell people,
but so be it. 
i felt totally lost and completely found,
all at the same time. 
and there is a ravine in between, 
a lot to be held inside just one body.

and it’s this whole body that misses it.
misses an entire island. 
longs to be where words are not needed.


much love,

h







18 kommentarer:

  1. Du skriver så vackert och innerligt att jag får tårar i ögonen. Jag tror att du har varit där förut, i ett annat liv en annan tid. Jag har också känt att jag har varit på platser innan jag egentligen kom dit.

    Kram
    Anci

    SvaraRadera
    Svar



    1. Du är en goding, anci ..!

      stort tack .. & stor kram,

      h


      Radera
  2. Thank you for your wonderful post(s) and pictures - love your magic world enriched by your precious words. Take care,

    SvaraRadera
  3. "jag kände mig förlorad & funnen, på samma gång"

    Precis den där känslan. Den som gjorde mig så kluven och förvirrad, när jag var som minst förberedd. Den höll sig kvar långt efter jag kommit tillbaka till Sverige efter en månad på ön. Och du beskrev den just med ord. Den var så stark och jag kunde riktigt känna hur hela kroppen skrek och frågade mig vad gör du här?! Som du skriver, förlorad och funnen, på samma gång.

    Allt gott
    Ulrica

    SvaraRadera
    Svar


    1. vad fint, ulrica .. tack ! glad att vi kan
      dela känslan. och tillbaka ska vi ! :)

      detsamma till Dig,

      hannah



      Radera
  4. Oh vad jag tycker om att läsa dina baliinlägg. Att känna igen mig. Och att det också för mig är så att Bali måste bli en del av min mening, för där var allt på sn rätta plats. Tack för alla dina vackra ord! Du gör världen vackrare!

    SvaraRadera
  5. Tack for dina underbara posts, vilken magi och kansla i dina ord! Drommer mig bort...

    SvaraRadera
    Svar



    1. tack själv, emelie .. Du lämnar
      alltid ett léende efter Dig

      hos mig.


      kram,

      hannah


      Radera
  6. Det där med kärlek till en plats, en längtan, en känsla av att vara hemma, att alltid vara det... ja den har jag haft också. Inte här... jo kärlek o hemma här... men Egyptens öken tog mig med storm... saknar doften av de varma röda klipporna, solnedgångarna och musiken...
    Vi har levat liv på andra platser än just här,... det tror i alla fall jag. Varför skulle vi annars ha känslan av déjà vu?
    Och så var det det där med att själen stannat kvar lite för länge på Bali, du vet ;-).
    kram EM

    SvaraRadera
    Svar


    1. mm.. just det där att man fysiskt saknar
      en plats som man inte saknar för att
      den är laddad med h e m m a ..

      tack, em, alltid, för Dina ord.

      kram,

      h



      Radera
  7. vackert, vackert..
    och alldeles underbart

    ~& lite ont i hjärtat gör det när man läser..

    SvaraRadera
    Svar


    1. ja, då vet man.
      när det gör lite ont i hjärtat.


      ä.D,

      h


      Radera
  8. Det här får mig att längta till mitt turkosa hav, min vita strand och mitt paradis i Mexiko.
    Och visst är det något med havet som lockar och drar... // Pia

    SvaraRadera
    Svar


    1. då längtar vi tillsammans, pia ! :)
      tills nästa gång ..


      kram,

      hannah



      Radera
  9. https://www.youtube.com/watch?v=tf41aEFLCJQ
    Good day Hanna :)))
    🔆 Alicja

    SvaraRadera
    Svar


    1. thank you so much .. !
      such a treat. :)

      x,

      h


      Radera

i love words.
and i’ll be happy to
read some of yours..
they mean a lot to me.

in any language.
big or small.

that box down there
is y o u r very own space,
here with me,
to leave an imprint ..

x, h






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...