det har varit en helg som tycks liksom dröja sig kvar,
både i kroppen och dagarna.
det har varit dans till världens vackraste farbrors
dragspels-musik långt ut på landet.
det har varit gummistövlar och höga klackar,
skratt så länge i följd att det värker i hela ansiktet,
- & gråt i en fåtölj, med nakna fötter mot bleka,
nästan mjöligt lutade gamla trägolv;
i ett alldeles magiskt renoveringsobjekt
som Ni säkert snart får se mer av
både här och där.
det har varit.. liv. på riktigt.
sånt’ som filmer inspireras av.
och jag är så tacksam att hjärtat värker. på ett lite nytt vis.
för allt som ryms i och emellan kontrasterna.
nu ska det dukas för valborgs-middag med de finaste av människor.
eldar ska brinna och det glöder också i mig sedan några dagar tillbaka.
något eller någon är på väg att vakna, det känns i själen.
min skaparlust, den där flammande lågan,
jag var rädd skulle släckas i stormen, den har bara väntat.
på mig.
på med jeans & silverkofta. paljetter & polaroid.
dra på gummistövlar och ut och tända eldkorgar
och plocka vitsippor till bordet.
sedan får vi se om det blir de höga klackarna.
det får bli som det blir, för det blir bra hur som helst,
- & det är så vackert livet, just i det oväntade.
och i kontrasterna.
säg mig,
vad brinner Ni för i vår?
och vad släpper Ni taget om,
låter bli till aska?
kärlek,
hursomhelst.
h