nipprigheter & det naturliga ljuset

tänkte dela med mig lite av fotografierna
som blev igår under vår vi ska bara testköra lite - runda.

här är allra vackraste lina, i ett nattlinne jag köpt på brocante i frankrike

och vingarna jag ju fick av goa’ jossi.
och så ljuset på magasin 36.

jag sa nog varenda gång lina kom in,
 iklädd någonting nytt;

det här.
bara det här
skulle jag kunna fotografera
en hel vecka.

jag blir så jäkla nipprig när vi fotograferar.

{förlåt än en gång sanne att jag drog ner den där spaken så att
all. el. försvann. på. hela. ovanvåningen. inklusive. Din. dator. 

med. all. tine. k. korrespondens. mitt i mitt förvirrade 

mumlande om det naatuurliga ljuuset.}

just denna bilden fick mig att tänka på en dikt av tomas tranströmer
som jag tycker så mycket om. 

nu fick han ju dessutom nobelpriset i litteratur 

efter att ha varit nominerad till priset vareviga år sedan 1993. 

tack för dikten, tomas, - & heja Dig !

’inne i den väldiga romanska kyrkan 

trängdes turisterna i halvmörkret
valv gapande bakom valv och ingen överblick.
några ljuslågor fladdrade.
en ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
"skäms inte för att du är människa, var stolt!
inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
du blir aldrig färdig, och det är som det skall."
jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med mr och mrs jones, 

herr tanaka och signora sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv 

bakom valv oändligt.’ 

♥

© hannah lemholt