THE FUTURE IS FEMALE

latinets anthina betyder gjord av blommor.
mitt fotografi här med samma namn betyder, för mig;
handskarna är av..! 

för sand yrde runt sandaler. läder skyddade knän.

de slogs med sica's, - kortvälvda dolkar.
närkontakt. utan hjälm.

de var ovanliga, de kvinnliga gladiatorerna,
men de blödde samma röda som männen. 

två av dem, achillia och amazon,

är båda utrustade med gladius, - svärd,

på den marmor relief där de är avbildade och

som finns att se på the british museum.

här är mina achillia och amazon representerade

alla är de delar ur fotoserien gladiatrice.

de blev till över rött vin och med kinderna

blossande av djup inspiration.

blomman gladiolus, - eller svärdsliljan,

har alltid betytt något visst för mig.

för mig står de för en stark ryggrad och integritet,

ständigt knoppande;

uppåt, framåt..

med förvånande silkeslena blommor. 

mjukhet och styrka. the future is female.

med kärlek,

h

photographs are anthina, achillia and amazon from series gladiatrice

and will be found in my upcoming personal print shop

she’s model and my muse lina lindholm 

jossi madsen worked hair & make up

silky attire is from fira a/w'16 atelier september 

© hannah lemholt photography

//

in latin anthina means made of flowers.
my photography with the same name means, to me;
the gloves are off..!

for then sand whirled around sandals. leather protected knees.

they fought with sica's, short-curved daggers.

close encounter. without helmets.

they were rare, the female gladiators,
but they would bleed the same red as their male counterpart.

two of them, achillia and amazon are both fitted

with gladius, - swords, on the marble relief in which

they are both depicted

and that can be seen at the british museum.

these photographs represent my achillia and amazon,

all part of the photo series gladiatrice.

they came to life on red wine and cheeks

flushed red in deep inspiration.

the flower gladiolus, or sword-lily,

has always meant something special to me.

to me they represent a strong backbone and integrity,

constantly budding;

upward, forward..

with surprisingly silky flowers.

softness and strength. the future is female.

with love,

h

I WAS WRONG

det var slutet av september och indiansommar.

vi satt på caféer i stickat och drack skummig juice gjord på höstäpplen.

jag strök över det som då var en stor, rund mage och kände mig lugn.

älskade den där känslan av en ny start som hösten har med sig.

tänkte på första skoldagar och buketter av ny-vässade orange blyertspennor.

det var bara att börja skriva nya historier och bladen var också alldeles

blanka där de föll i virvlar mot bilrutan då vi körde hem.

jag skrev ner ett ode to autumn

där jag listade vad som var och vad som skulle komma.

det var slutet av september för över ett år sedan.

och jag hade fel, konstaterar jag nu, när jag vrider backspegeln

för att se bladen falla bakom oss.

jag skulle gå i kimonos och raggsockor och läsa ut 

sally mann’s självbiografi hold still.

jag skulle njuta av att ta det lugnare och vara här & nu.

jag gick väl i kimonos, det gör jag mest för jämnan.

men jag klämde också in mig i preggo-jeans & höga klackar och

kände mig alldeles utomordentligt någon annanstans,

när vi skålade till nattklubbsmusik under stjärnhimmeln på night tales,

 och det viskades som det bara kan i alkoholdimma,

- sådär högt så att alla runt omkring hör, men man själv kan

inte minnas att man haft en enda vettig konversation.

jag gravid och glas-klar på virgin mojitos.

och någon annanstans. långt därifrån.

sally mann’s hold still låg, visserligen läst en bra bit in i,

men sedan orörd och just stilla på sängbordet.

det blev för tungt och jag för ofokuserad.

för lätt någon annanstans.

långt från djupt i den amerikanska södern,

långt från ens just där & då, i vår stora vita säng.

jag skulle hinna så mycket och njuta av att ta det lugnare.

jag skulle bli mamma och hade en disig bild av det, 

ackompanjerad av hjärtljud i vildhäst-bankande nära mitt eget,

illustrerat av ultraljudsbilder lika tydliga som röntgenbilder,

men lika avslöjande som ett urblekt gammalt porträtt av

någon främmande människa, i en låda på loppis. 

det är oktober ett år senare och jag sitter i

kimono & raggsockor, med en bukett trubbiga

blyertspennor på skrivbordet. jag har ett lätt fladder 
i bröstet över allt jag skulle vilja hinna i dag,
eller bara medan m tar cassius på promenad för
att mata fiskmåsarna och köpa hostmedicin.

det ligger en helt annan bok på sängbordet,
också den oläst. och jag har glömt vilken det är.
den trängs med en trave tunna porslinskoppar som doftar
bergamott & honung. trängs med vita pappers-tussar
och genomskinliga nappar.

ungefär det enda jag hade rätt i är att vi
skriver en helt ny historia. vår.
den är brokig och tar upp all plats.
det blir inte mycket tid till andra böcker, bara denna.
någon sida är avriven mitt i en mening.
en annan får mig att skratta medan tårarna rinner.
instuckna  emellan dyker fotografier upp,
vissa är som blekta gamla porträtt, fast av förtrogen familj.
jag ser min älskade farfars drag plötsligt i cassius.
och det golvar mig nästan.

jag känner mig inte som en mamma.
jag känner mig fortfarande bara som mig,
en människa som älskar och tar hand om en annan
liten människa. och vi sitter återigen på caféer i stickat.
vi dricker kaffe och vänder ansiktet mot solen.
jag stryker över en litens duniga hår, skimrande guld
och känner mig alldeles lugn. jag är här & nu,
för jag börjar lära mig att om bara en liten stund,
när som helst, kan vad som helst hända.
en kopp faller i golvet, en servett behöver hittas.
en sida i en bok rivs ur. mitt i en mening.

och bladen är alldeles blanka, där de ligger i
drivor längs trottoaren när vi promenerar hem.

cassius skrattar förtjust när ett landar hos honom i vagnen.
sedan stoppar han det i munnen.
jag kommer att tänka på några rader av e.e. cummings

’since the thing perhaps is
to eat flowers and not to be afraid’


jag hade ett annat rätt.

kärleken,

h

photography | parts from my fine art series gladiatrice

thank you | sara for the vintage 'hand'. i love it. and you.

quote | e.e. cummings, complete poems, 1904-1962

© hannah lemholt photography

//

it was the end of september and indian summer.
we sat in coffee shops wearing knitwear,
drinking foamy juice made from autumn apples.
i stroked what was then a big, round baby bump and i felt calm.
i loved that feeling of new beginnings that autumn brings.
i had thoughts about the first day of school
and bouquets of freshly sharpened orange pencils.
it was all about just start writing new stories..!
and the leafs were also all unwritten, where they fell in blank,
still twirls against the car window as we drove home.
i wrote down an ode to autumn
where i listed what was and what was yet to come.

it was the end of september over a year ago.
and i was wrong, i can confirm that now,
as i turn the rear view mirror to see the leafs fall behind us.

*

i was to float around in kimonos and woolen socks
and finish sally mann’s autobiography hold still.
i was to enjoy taking it slower and being just here & now.
i did do some floating around in kimonos, to be fair,
as i do that most anytime anyway.
but i also squeezed myself into preggers denim & high heels
and felt particularly elsewhere, as we toasted to night club music
under the starry sky at night tales and as there was whispering
in that alcohol-infused way, where the ’whispering’ is so
loud everyone around can hear, but you yourself 
can not remember one single meaningful conversation.
 me, pregnant and crystal clear on virgin mojitos.
elsewhere. away in the distance. 

sally mann’s hold still lay, although read well into,
but then untouched, exactly that; still on the bedside table.
it got too heavy and i too unfocused.
too easily elsewhere and far from the deep american south,
far from even right there & then, in our big white bed.

*

i was to get so much done, simultaneously enjoying taking it easier.
 i was going to be a mother and had a hazy image of it,
accompanied by the sound of a wild horse-pounding heart, close to my own,
- & illustrated by ultrasound images as clear as x-rays,
but as foreign as a faded old portrait of any stranger,
in a box at the flea market.

it's october, a year later and i sit in kimono & woolen socks,
with a bouquet of blunt orange pencils on the desk.
i have a slight flutter in my chest, made out of all the things
i would’ve like to have time for today,
or at least for the while m & cassius are gone to
feed the seagulls and buy cough medicine.

there’s some other book lying on the bedside table now,
also still, unread. and i have forgotten which one it is.
it’s jostling with a stack of thin porcelain cups that hold the
scent of bergamot & honey. gathered with white little
balls of paper and translucent pacifiers.

*

just about the only thing i was right about
is that we are writing a whole new story. ours.
it is multi-coloured and it takes up all the space.
there’s no time for other books yet, - only this one.
some pages are torn in the middle of a sentence.
other ones make me laugh as the tears flow.
sandwiched in between pages, photographs appear.
some are faded old portraits, although of long-familiar faces.
i see my beloved grandfather’s features suddenly
on cassius’s face. and it almost floors me.

i don’t feel like a mom.
i still feel like just myself, but now
a person who loves and takes care of a little human.
and we sit yet again at coffee shops in knitwear.
we drink coffee and face the sun.
i stroke a little one’s downy hair, shimmering gold.
and i feel calm. i'm just here & now,
because i’m beginning to learn that any minute,
anytime, anything can happen.
a cup falls to the floor, a napkin needs to be found,
a page in a book is torn out, mid-sentence.

and the leafs are all blank, where they lie in banks
along the sidewalk as we walk home.
cassius laughs delighted when one lands on him in the pram.
then he sticks it into his mouth.

i come to think of a few lines by e.e. cummings

’since the thing perhaps is
to eat flowers and not to be afraid’


i was right about one more thing.

that love,

h

THE SIGH

sommaren tycks ta ett sista andetag och ger oss varma vindar,

kvällar vid havet, glödande rosa solnedgångar,

lata middagar på filt och hetta på ryggen där vi sitter

och njuter som aldrig förr på vippiga café-stolar.

och så andas hon ut, en sista suck medan vi sover i månljus,

- & med öppet fönster mot vågorna.

när vi vaknar är himlen grå som en mjukt stickad ullpläd.

den flortunna gardinen böljar vilt i stora vita vågor, in i den långa

korridoren och det faller tunga droppar mot de stora

palmbladen på innergården. in på oss, där vi står i fönstret.

dã-dã-dã pekar cassius med nyvaken blick,

storögd inför sitt allra första regn mot huden.

vi betraktar hur det blir morgon, utan att solen

ens orkar fram under täcket.

några fotografier från plåtningen av fira s/s '17 look book eternal summer,

får illustrera, tillsammans med det sista minnet av den där fantastiska vallmon.

vi ska låna en stund sommar till. flyga till ibiza på bröllop.

där har vi inte varit sedan den där kvällen när jag flög in från ett håll

och m från ett annat, när vi träffades öga mot öga för allra första gången.

den kväll vi träffades i the hard rock's lobby och livet förändrades,

skulle det visa sig, - för alltid.

jag hoppas att Ni njuter Er sommar's sista andetag.

h

shoot | fira s/s '17 eternal summer

muse / model | lina lindholm

mua & hair | jossi madsen

assistent | emma lemholt

© hannah lemholt photography

//



summer seem to take one last breath and give us warm winds,
evenings by the sea, glowing pink sunsets,
lazy dinners on a blanket and warmth on our backs where we sit
and enjoy ourselves, as never before, on wobbly coffee shop chairs.
and then she breathes out, a last breath while we are sleeping in the moonlight,
and with windows open toward the sea.

when we wake up, the sky is grey as a softly knitted woolen blanket,
the gauzy curtain billows wildly in huge white waves,
into the long corridor and heavy raindrops fall on the big palm leaves
out in the courtyard, in on us where we stand in the window.
dã-dã-dã cassius points with newly awaken glance,
dewy-eyed at his very first rain against skin.
we observe how morning breaks, without the sun
even showing a leg from under the covers.



i’ll let some photographs from the shoot for
fira s/s '17 look book eternal summer illustrate,
along with the last memory of those stunning june poppies.
we’ll borrow a moment of summer more,
as we’re flying out to ibiza for a wedding.
we haven’t been back since that night i flew in from one direction
and m from another, that night we met face to face for the very first time.
the night when we met in the lobby of the hard rock and life changed,
as it turned out, - truly forever.


i hope you revel in your summer's last breath.


h

THE HOMECOMING

september kom och vi är hemma igen. hemma med andlös takhöjd och stuckatur,
med vingliga travar av tekoppar och magasin, med gammaldags bidé
och otaliga badankor.

jag tänker på det där att man ibland måste 'åka bort för att hitta hem'.
det låter så banalt nedskrivet, men väger desto tyngre när man är där, när man
verkligen känner det. när, vad det nu är, får tillbaka sitt värde.

jag avslutade augusti med mastering session hos mina nya tryckare
och just det känns ännu mer hemma.
studion håller doften av papper, bläck & kaffe.
strykandet över fine art papper håller på något vis hela mig.
allt faller på plats och när jag öppnar dörren ut mot gatan,
med rullar under armen och plötslig höst i luften, verkar alla,
kanske allt, på min väg mot ett café, le mot mig. 

jag möter upp min lilla familj där och känner så starkt,
så fullt av lugn, - att det är ännu mer jag än på ett tag som sitter där,
lutandes in över mer kaffe & kärlek, ark med fotografier 
och skratt, delade tankar & idéer. 

i höst ska äntligen min egen 'personal print shop' öppna sina digital dörrar.
och jag är på något vis tillbaka där jag började, fast alldeles ny.
för att nu vet jag mer om tyngden, mer om dess värde.
värdet i att vara sig själv. att förbli sig själv.
och i att känna sig hemma där. 

kärlek,

h

image n°1 & 5 | a welcome home on our front door
image n°2 | contact sheet of my work for the print shop | etc
image n°3 | flowerhead will be available to buy as a fine art print
image n°4 | bones will too
© hannah lemholt photography


//





september came and we're back at home.
at home with breathlessly high ceilings and sinous stucco,
with wobbly stacks of tea cups and magazines,
with the old-world bidet and countless rubber ducks.

i think about how sometimes you have to 'go away to find home'.
it sounds so trivial written down, but weighs all the heavier when you're there,
when you really feel it. when, whatever it is, - get its value back.

i saw august off with a mastering session at my new printers
and that felt even more like home.
the studio holds the smell of paper, ink and coffee.
stroking fine art paper somehow holds all of me.
everything falls into place, and when i open the door to the street,
with paper reels under my arm and there’s suddenly autumn in the air,
- everyone, perhaps even everything, on my way to a coffeehouse,
seem to be smiling at me.

i meet up with my little family and feel so powerfully,
so peacefully, - that it's even more me, than in a while, sitting there
leaning in over more coffee & love, sheets of photographs
and laughter, shared thoughts and ideas.




this autumn, finally, my own printshop will open its digital doors.
and with it i'm in one way back where i started, though brand new.
because i now know more about the weight, about the value.
of being yourself. of staying yourself.
and of feeling at home there.



with love,

h

THE DAYS

vi lever stor del av vårt augusti i puglia.

vi är trötta på det där behagliga sättet man är i värme

och det är skönt att få vara trött så. 

kroppen saktar in och det gör inte så mycket då,

att själen inte har någon brådska.

vi är nyvakna på ett ovant sätt.

det är skönt att känna att det är rätt fint, det med.

vi brukade sova länge, m & jag, när vi bara var två.

klockan sex är en ny bekantskap. badar i guld med vilt hår.

själen må ha grusig blick, men öppnar sedan alla fönster 

och dörrar, på vid gavel.

vi badar också. om morgnarna.

jag tar alldeles för få fotografier. men är på riktigt med desto mer.

glömmer kameran. glömmer telefonen. i grottan.

det är så att det kan sluka en hel det här.

med silkes-gap.

vi lever på gränsen mellan sommar och höst.

på gränsen mellan storögt nya för varandra och mjukt vana.

kanske också på gränsen mellan lätt galenskap och lycka.

vi är ju trötta på det där sättet man är när man älskar.

det tar andan ur en med jämna mellanrum, att inse precis

hur mycket.

det är sviten som är en grotta, full av stearinljus,

väldoft och tidlöshet, - som krymper världen.

det är kyrkan, där den kanske vackraste & godaste

frukost jag någonsin ätit, dukas upp under grottvalven

med samtal på språk från hela världen, - som öppnar den.

det är rosmarinen som lyckas växa doftande i sprickorna.

det är den kvardröjande värmen och det svalkande vinet, in i nätterna,

när vi återigen bara är två.

men det är också den där lilla.

en ny bekantskap i sjumånaders-kropp.

en som badar vilt med guldhår,

har ögon känsliga för grönt och blir alldeles lyckligt yr

av doften från basilika & dragon.

det är de planlösa promenaderna i trånga, tysta gränder
och värmen som vi underskattat. hur den fomar oss.
vi dricker vitt vin ur isiga glas och ger cassius vatten med
djupa gamla silverskedar. skugga av strå.
det är stillheten och det anspråkslösa.
det är den besinningslösa skönheten som bara finns till,
utan att göra väsen av sig och just därför är.
det är dagarna. de sträcker ut sig för oss. förlänger.

ja, det är så att det kan sluka en hel det här.

med silkes-gap.

kärlek,

h

stay | truly magical 'hotel diffused' sextantio

 spot | sassi di matera in puglia, italy

© hannah lemholt photography

//

we spend most of our august in puglia.

we are tired in that pleasant way one is in heat

and it's quite a beautiful kind of tired.

the body slows down and that matters less

when the soul is not in a rush.

we are newly awakened in an unfamiliar way.

it's freeing to feel that that too is quite beautiful.

we used to be late-risers, m & i, when there was only the two of us.

six o'clock is a new acquaintance. she’s bathed in gold and has wild hair.

the soul may need to rub her eyes awake,

but then throw all the windows, and the doors, wide open.

we bathe too. in the mornings.

i take too few photographs. but i’m present all the more.

i forget the camera. i forget the phone. in the cave.

it could completely devour you, this.

with silken jaws.

*

we live on the border between summer and autumn.

on the border between wide-eye new to each other and softly accustomed.

perhaps also on the border between light madness and deep happiness.

because we're tired in that way you are when you love.

it takes your breath away at times, to realise just

how much.

it is the suite which is a cave full of candles,

fragrance and timelessness,

- that shrinks the world.

it is the church where the most beautiful and delicious breakfasts

i have ever had, is served under lofty cave vaults,

with conversations in languages from around the world,

- that opens it up.

it's rosemary that manages to grow fragrant in the cracks.

it is the lingering heat and the cooling wine, escorting our nights,

when again, there’s only two of us.

but it's also that little one.

a new acquaintance in a seven-month-body,

bathing wildly with golden hair.

one with eyes sensitive to green and made happily dizzy

by the fragrance of basil and tarragon.

*

it is the aimless walks in narrow, quiet alley-ways,

and the heat that we’ve underestimated. how it moulds us.

we drink white wine from icy glasses and feed cassius water

with deep old silver spoons. shadow with straw.

it is the hush and the humility.

it is the heady beauty that just exist,

without hustle and therefore is. 

it is the days. they stretch out for us. extend.

yes, it could completely devour you, this.

with silken jaws.

and love,

h