4.18.2016

DETAïLS | The Golden Rule









min farmor lemholt bar leopardmönstrade catsuits tills hon
var strax över 80. vi visste också, innan vi faktiskt kunde se henne,
när farmor var på intåg och utropade
nu kommer FaMo!
hängandes över pannkakstårtan på diverse barndomskalas.
det gick liksom att gissa alldeles säkert bara på ljudet av
metall mot metall, som hennes armband gav ifrån sig.
klæng! klæng! klæng! dansade de längs hennes slanka armar,
ofta radade ända upp till armbågen.

hon bar ringar som gjorde det till en bedrift att lyfta drinkglaset.
fantastiska historier av olika stenar & metaller.
beslöjat är mitt minne av silvriga ormar, sammetslena turkoser
och stora runda former trädda liksom på fel finger,
men ändå på något vis alltid på alldeles rätt plats.

en av de där gångerna när hon så att säga gjorde entré,
innan hon gjort entré, sportade hon en nyklippt stålgrå bob,
som var kort knappt till örat på ena sidan,
- & gradvis längre, ner till axeln, på andra.

hon målade också tavlor och gjorde då & då köttbullar.
med ungefär en hel gul lök i varje visserligen, men ändå.
och alltid i minutiöst målade naglar & fortfarande smyckad
som en gyllene regel, - målarpenslar & staffli eller ej.








de säger att jag är lik henne, för att jag är galen i smycken.
men det märkliga med mig är att jag inte bär dem.
jo, kanske ett i taget. och jo, jag älskar ju att ha bara jeans, 
en enkel t shirt och sedan låta ett smycke sköta snacket.
men är det något jag dras till, vare sig det är i glossiga butiker eller
på dammiga marknader, så är det tveklöst detaljer & accessoarer.
kanske har jag ärvt den från FaMo ändå,
den där fascinationen för det som pryder.
för detaljerna & det där lilla extra. 

av någon {för migoutgrundlig anledning, är också en av den
allra vanligaste, - & ständigt återkommande sökningen
i statistiken här, i denna min lilla värld i världen,
- hannah lemholt accessories
när jag ser det ler jag alltid. och så tänker jag på FaMo.








på nästan alla fotografier av när min pappa var liten,
sitter de tre bröderna & så minstingen, min underbara faster anna,
- i hinkar, i hammockar, i filtar i gräset. och runt dem svävar FaMo.
i tajta klänningar som sitter som en smäck, i hattar
med enorma brätten som skuggar hennes vackra ansikte
och i armband radade just ända upp till armbågen.
klæng!-klæng!-klæng! ljuder det i fantasin.

lite onåbar upplevde vi nog henne allt,
där bakom guld & leopardmönster.
efter helger hos FaMo & FaFa kunde jag broderande
berätta i timmar om alla tokigheter vi hittat på med farfar.
när mamma frågade .. och farmor? svarade jag
FaMo hade en vacker klänning med gula fåglar.









när jag går från rum till rum här hemma nu, 
tänker jag att jag har nog det efter henne ändå.
för de går att finna precis överallt, smyckena & detaljerna.
spridda där de på något vis verkar höra hemma,
som små konstverk och alla med sin alldeles egna historia.

det är smyckena vi drömt upp på gudarnas ö,
när vi fortfarande skapade ting för love warriors.
det är bevingade 'ear cuffs' jag fyndade i en stor butik och
de vackraste ringar jag fann på en minimal balinesisk marknad.
det är arton karats guld & vulkansand, - & vad som sägs
vara enhörningshår, från island. det är en vintage polett
från new york's tunnelbana & det är hårband som
kallas winter flower och är sommarens finaste.
det är bälten och bomull, mjukaste ben och vassaste horn.
det är kristall och rep, fjädrar och guld. 










m's mamma, cleo, denna fantastiska kvinna med lila hår och
eldigt cypriotiskt blod i ådrorna, undrar smått bestört
varför det ligger guld i fönsterkarmen.
where’s your safe, darling?!
frågar hon och provar léende ett armband.
jag skrattar och låter henne behålla ett
överdimensionerat guldhalsband jag fann en gång på bali.

det står liksom hennes namn på det.
eller farmors. och så ler jag och tänker på min farfar.
för det var FaFa som skickade oss barn på jakt bland
fälten av lila ljung, utanför deras hus vid skogen.
den som kom tillbaka med den mest fantasifulla buketten vann.
jag tänker att jag är nog allra mest lik farfar när allt kommer omkring.
för min gyllene regel är mer, som någon sa så fint

i’d rather have flowers in my hair
than diamonds around my neck.










med kärlek,

h





group n°1 | shadow from my upcoming personal print shop |
feather bracelet i've had for years | thunderstruck crystal chestplate is from an
old spell and the gypsy collective collection
group n°2 | golden moon & star necklace is from fira s/s'13 |
model & muse : lina lindholm | hair : belinda stigborn | 
fake golden snake clutch is a gift and vintage ceramic mini bowls are tine k home
group n°3 | novel from my upcoming personal print shop |
lovely sun dial ring in gold & burnt orange + earrings breathing of the orient : found in bali |
trio of brass hold all bowls are from LW 
group n°4 | headband is winter flower by filucca lou
model & muse : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen
grey moon 18k gold & horsehair necklace by bjørg from kiss johanna |
white & gold sarcophagus necklace is handmade by erica weiner 
group n°5 | model & muse lina lindholm for fira s/s'16 the desert diaries |
mua & hair : jossi madsen | belts and bracelets in gold & cotton : fira |
golden stag ring is from an old collection by spell | bird skull bone ring is a 
prototype developed in bali for LW | golden fox ring is a gift | 
gold & crystal necklace is from urban outfitters
and rope & crystal bracelet is from lovely the vamoose |
self portrait wearing a feather bun tiara : old collection by free people |
three hundred nights 18k gold & black volcanic sand necklace by bjørg from kiss johanna |
the chunky golden temple bowls i found in bali |
braided cotton & gold belt from fira | thunderstruck 'slave ring' with crystal
is from an old collection by spell 
image n°6 | private from my upcoming personal print shop |


the gold dusted monochrome work will be in my upcoming print shop
© hannah lemholt photography



//



my grandma lemholt wore leopard catsuits until she was past 80.
we also knew, before we could actually see her,
when she was on her way and shouted
FaMo's here !
hanging over the stack of pancakes of childhood parties.
it was a rather sure bet from just the sound of metal
against metal, that her bracelets emitted 
klæng! klæng! klæng! they would dance along her slender arms,
often lined up all the way to the elbow.

she wore rings that made it an achievement to lift the cocktail glass.
amazing affairs out of different stones and metals.
veiled is my memory of silver snakes, velvety turquoises
and large round shapes thread on the wrong fingers,
but somehow always just in the right place.

one of those times when she, so to speak made an entrance before
actually entering the room, she sported a freshly cut steel grey bob,
which was short almost to the ear on one side
and gradually longer, down to the shoulder, on the other.

she also painted big canvases & made meatballs every now and then.
admittedly with just about a whole onion in each one, but still.
and always in meticulously coated nails and nonetheless
bejewelled as a golden rule, - paintbrushes and easel or not.


.


they say i’m like her, because i’m crazy about jewellery.
but the strange thing with me is that i don’t wear it.
well, maybe one at a time. and yes, i do just love to wear
nothing but faded denim with a simple t shirt,
- & then let one piece of jewellery do all the talking.
and if there’s one thing i’m drawn to, be it in glossy stores or
dusty markets, it is undoubtedly details & accessories.
so maybe i have inherited that from FaMo,
that fascination for that which embellishes.
for those details with that little extra.

also, by some {for me} unfathomable reason,
one of the most common - and recurring searches
in the statistics here, in this my little world in the world,
is hannah lemholt accessories.
when i see that i always smile. and think of FaMo.


.


in almost every photograph from when my papa was little,
the three brothers, and baby anna, my lovely aunt, sits 
- in buckets, in hammocks, on blankets in the grass.
and around them flutters my FaMo.
in tight dresses that fit like a silk glove,
in hats with huge brims that shades her beautiful face
and those bracelets, lined all the way to the elbow.
klæng! klæng! klæng! sounds my imagination.

i think we experienced her a little bit inaccessible,
behind the gold and leopard print.
coming back from weekends at Famo & FaFa’s,
i could talk embroidering for hours about all the craziness
we’ve been up to with grandpa. when mama asked
..and grandma? i replied
grandma wore a beautiful dress with yellow birds.


.


when i go from room to room here at home now,
i think to myself that i probably did get that from her..
cause they can be found just about everywhere,
the jewellery, the details, the accessories.
scattered where they somehow seem to belong,
small works of art and each with its own special story.

it is the bijou we dreamed up on the island of gods,
when we still created accessories for love warriors.
it's winged ear cuffs, - a bargain from a big store
and rings i found at the smallest of balinese markets.
there’s eighteen karat gold & volcanic sand, - & what’s said
to be unicorn hair, from iceland. it is a vintage token
from the new york subway and it's headbands
called winter flower that is summer’s finest.
there’s belts and cotton, the softest bone and the sharpest horn.
there’s crystal and rope, feathers and gold.


.


m’s mama, cleo, this amazing woman with purple hair
and fiery cypriot blood in her veins, wonder somewhat dismayed
why there is gold laying on the window sill.

where's your safe, darling ?!

she asks smiling as she tries on a bracelet.
i laugh and let her keep an oversized
gold necklace i found once in bali.

it kind of has her name on it.
and FaMo’s.

and so i smile and think of my grandfather.
for it was FaFa who sent us children on a hunt among
the fields of purple heather, outside their house by the woods.
the one who brought back the most imaginative bouquet would win.
i think to myself i’m probably most like FaFa after all.
for my golden rule is more, as someone said so beautifully

i’d rather have flowers in my hair
than diamonds around my neck.


with love,

h




3.18.2016

HORIZONTAL MOOD










han är som sin mamma. vill sova mörkt, kokonglikt. 
helst invirad i på tok för dyra italienska sjalar.
vi är båda i horisontellt läge. cassius i utmattning av
allt det där nya man ska ta in när man är åtta veckor gammal.
jag i utmattning av influensa. vi lever sängliv här i molnet.
ljuset skiftar magiskt, leker i tyll och vackraste klänningen som
längtar efter semester, nakna fötter & solkyssta axlar.
sedan blir det alldeles grått och regnet vräker mot fönstren.
timmarna flyter förbi i musik, levande ljus och sagor.
på engelska läser jag beatrix potter och på svenska den
fina historien om den höjdrädda örnen örjan.
jag skrattar till. cassius möter min blick och skrattar han med.
mitt hjärta hotar bryta sig ur bröstkorgen.
vi skrattar så en lång stund, med blicken låst i varandras,
i förundrade vågor.
åt vad vet kanske varken han eller jag riktigt. 
men det är fullkomligt underbart.










ljuset skiftar magiskt, leker skuggdans längs väggarna.
det är fredag. det doftar vanilj & citron från freesior här och var.
och jag har just skrivit på för ett paket vid dörren.
i det ligger ett allra första, alldeles nytt pass. ett engelskt till att börja med.
cassius lemholt violaris. tänk att han är här hos oss nu.
att vi delar namn. att vi är tre. att vi är en familj.

och nästa vecka flyger vi till sverige & påsken.
en allra första.
tänk vad många allra första vi får vara med om nu.
igen. för att han är här och börjar livet.
och som vi ska skratta, i förundrade vågor.
åt vad vet vi kanske inte än.
men det ska bli fullkomligt underbart.



kärlek,

h



n°1 | this time it’s a rude riders one he’s nestled in 
n°2 | light, tulle, - & a beautiful spell dress from here
n°3 | beautiful just because gift from my man - cluse goodness |
my pill box to fight the flu is a vintage wooden warrior jar bought on bali |
our bedside tables are really foldable paper stools
n°4 | magic light spying self portrait



//



 he takes after his mother. wants to sleep darkly, cocoon like.
preferably wrapped in crazily expensive italian scarves.
we are in a horizontal mood. cassius exhausted by
taking in all that is new when you're only eight weeks old.
and me exhausted by the flu. we’re living bed life here in the cloud.
the light shifts magically, playing in tulle and a beautiful dress
that’s longing for vacation, naked feet and sun-kissed shoulders.
it turns grey and suddenly rain is beating the windows.
and so the hours hours float past,
holding music, candlelight and fairy tales.

in english i read beatrix potter and in swedish
the lovely tale of the eagle with fear of heights. i chuckle.
cassius meet my gaze, and suddenly chuckle too.
my heart threatens to break free from its ribcage.
we laugh and laugh, gazing at each other, in wondrous waves.
at what neither one of us may know.
but it’s absolutely heavenly.


*


the light shifts magically, playing in a shadow dance along the walls.
it’s friday. there’s an amazing scent of vanilla & lemon from freesias here and there.
and i've just signed for a package at the door.
in it is a very first, brand new passport. an english one to start with.
cassius lemholt violaris. to think that he is here with us now.
that we share names. that we are three. that we are a family.

and next week we fly to sweden and easter.
a very first one.
to think how many ’very firsts’ we get to experience now.
all over again. because he is here, the beginning of a life.
and how we'll laugh, gazing at eachother, in wondrous waves.
at what we may not yet know.
but it will be absolutely heavenly.


with love,

h




3.13.2016

THE SPRING OF NEW BEGINNINGS









det är lördagsmorgon och vår i luften.
jag jobbar med fotografier för ett magasin.
det gäller att passa på när ljuset väller in.
jag lägger till och plockar ifrån i varsam ritual.
står på en stol och lutar mig över sakerna, när uppdraget är klart.
låter en del av dem dröja kvar; små saker av lätt lust och
glossig yta, - bredvid små saker med stor mening.

dofter som ska provas, för att passa en ny vår.
cassius lilla mössa som MoMo stickat i alpacka.
glada ullbollar & stolt tiger på liten myntbörs.
coco & dior. baudelaire & hesse.
m kommer med en kopp te och ett léende
you’d rock that nail polish, baby!

det är nog inte riktigt jag, skrattar jag, färgen liksom..

with all your beautiful sheer white stuff, for the summer wedding?!
yeah, it is! ler han, ännu mer
och försvinner i sång neråt korridoren.

jag pillar av några blomblad och låter dem falla,
tänker vadå inte riktigt jag?! och sedan varför inte?
jag tänker att jag har, utan att egentligen vilja det,
nog ganska många etiketter på mig själv.
speciellt kring det med glossig yta.
vad jag passar i och inte. vad som 'är' jag. som om för alltid.
det är fint när någon vänder ut och in på det,
vrider det i nytt ljus.

baudelaire kan jag och ett flowerhead är jag redan.
jag kanske ska vara super cedar denna vår.
mademoiselle chanel vete tusan.







det är lördagsmorgon och vår i luften.
jag tar några fotografier extra av det som blir över
när det möter lite vardag som drällde ur väskan.
det gäller att passa på när ljuset väller in.
jag plockar undan i varsam ritual och det blir tydligt att
här möter mode & yta nytt liv i form av en napp.
och där är jag ju nu. en alldeles ny vår väntar.

säsongen av pånyttfödelse, förnyelse & återväxt.
är ännu mer så i år för mig, med en liten som har sin
allra första här hos oss. i vår nya familj.








och jag brukar ju aldrig fråga, kanske för att jag
mest gör det här på mitt vis och för att jag bara tycker
att det är så härligt att vara här helt enkelt,
men nu skulle det vara roligt att veta,
i denna tid av förändringar & förnyelse,
- vad skulle Du vilja se mer av, läsa mer av,
här, om Du fick önska alldeles fritt?

tänk högt med mig.
det tycker jag så mycket om när Ni gör!


med mycket kärlek,

h




stuff | pom pom's for mama & for cassius - clutch & baby shoes from H&M |
scent samples of newcomer super cedar & 'old' classics by byredo still to be tested |
keyring for mermaids is from fira | beautiful pen from tine k home
etc | i initially made the crystals on flower of life sketch
for fira s/s'16 look book the desert diaries 
© | hannah lemholt photography


//




it’s saturday morning and spring is in the air.
i work with photographs for a magazine.
one better make use of the light pouring in.
i add and take away in that gentle ritual.
i stand on a chair and lean over it all, when i’m done.
let some of the things linger; small things of light lusts &
shiny superficies, - alongside the small things with great meaning.
fragrances to be tested, to fit a new spring.
cassius's small mini cap that MoMo knitted from alpaca.
happy woolen pom pom's and
a proud tiger on the smallest coin purse.
coco & dior. baudelaire & hesse.
m comes holding a cup of tea and a smiling
you’d rock that nail polish, baby!

it's not really me, i laugh, that shade..

with all your beautiful sheer white stuff, for the summer wedding?!
yeah, it is! he smiles, even more, and disappears
singing down the hallway.
i pick some flower petals off and let them fall,
thinking how come "not really me"?! and then why not?
i think that i, without really wanting to,
probably have quite a few labels put on myself.
especially when it comes to matters of those ’shiny superficies’.
what suits me and what doesn’t. what’s 'me'. as if for all time.
it's lovely when someone turns that inside out,
puts it in a new light.

baudelaire i know and a flowerhead - i’m that already.
maybe i’ll be super cedar this spring.
mademoiselle chanel, not so much.


*


it’s saturday morning and spring is in the air.
i take a few extra photographs of what is left over of things
from the shoot, as it meets a little every-day spilling out of the bag.
one better make use of the light pouring in.
i clean up and it becomes clear that 
fashion & surface meets new life in the form of a pacifier.
and that’s where i am now. a brand new spring awaits.
the season of rebirth, renewal and regrowth.
even more so this year for me, with a little one that
spend his very first spring by our side. in our new family.


*


i usually don’t ever ask, perhaps cause mostly i just
do this my way and simply because it’s so
wonderful to be here, but now it would be fun to know,
in this time of change and renewal;

- what would You like to see more of, to read more of,
here, if You could make a wish?

think out loud with me.
i love it so when you do!


x,


h






3.09.2016

MILKY








vår är en värld av mjölk. en mjölkig bubbla av kärlek.
gråt och tröstande också. spets och amningsskydd. trötthet i linnevecken. 
bilderna får tala mest. för fotograferandet törstar jag efter,
även om det är himla svårt att slita sig från att bara dofta på bebishud.
jag tänker att det som förändrats allra mest, och snabbast,
för mig, - är att allt nu handlar om att ta tillvara.

att ta tillvara på, - och noga välja hur,
de små stunder liten sover, bäst ska spenderas.
det är högst ovant för en dagdrömmande tidsoptimist.
kanske också ganska nyttigt. att plötsligt behöva prioritera,
skoningslöst, lämnar väldigt lite rum för att driva rundor.
något som kan vara farligt lockande annars, när man arbetar många
av sina timmar framför en dator och lätt slinker än hit, än dit.

också att ta tillvara på just bebishud.
att dofta, att stirra, att smeka, att dröja. att komma i håg,
när timmen är sen och världen full av månljus,
att speciellt då komma i håg, att detta är tillfälligt,
till och med kortvarigt.

istället för att tänka bara jag måste få sova,  
- tänka detta är nu och bara nu.

snart är hans fötter inte längre orörda av marken
och alldeles overkligt mjuka. snart kan han inte få plats,
varm och dåsig, uppe mellan min kind, min handflata,
- & mina nyckelben, när han somnar bort.

så jag doftar, jag stirrar, jag smeker bebishud. jag dröjer.
jag dröjer en stund än längre i världen full av månljus,
fast att klockan visar nästan halv fyra. jag låter det ta tid att 
stryka på talk och varsamt vagga. med grusig blick och hes röst 
kan jag plötsligt hela texten på en sång ur barndomen, som jag inte
hört på flera år. och även om den ju egentligen handlar om
något helt annat, så sjunger jag den viskande. mot bebishud.


du är min ledstjärna och vän, du är min tro,
mitt hopp, min kärlek.
du är mitt blod och mina lungor, mina ögon, mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.

sjunger
du är det finaste jag vet, du är det vackraste i världen..










med kärlek,

h






//



ours is a world of milk. a milky bubble of love.
crying and comforting too. lace and breast pads. fatigue in the linen folds.
the images will have to do most of the talking. cause photography i crave,
even if it's awful hard to tear yourself away scenting baby skin.
i think to myself that one of the things that has changed the most,
and the fastest, for me, - is that everything now is about seizing moments.

to seize, - & carefully choose how,
the small moments mini sleeps, should best be spent.
something most unusual for a daydreaming time optimist.
maybe a bit fruitful too. to suddenly have to prioritise, mercilessly,
leaves very little room to just dally away the days.
which is sometimes dangerously tempting otherwise,
when working much of your time in front of a computer
where you can easily trail off in all sorts of directions.

also, to seize exactly that, - this time of baby skin.
to scent, to stare, to caress, to linger. to remember,
when the hour is late and the world full of moonlight,
to especially then remember; that this is temporary, even brief.

to instead of thinking i just need sleep
- think this is now and only now.

soon his feet are no longer untouched by ground
and that entirely senselessly soft. soon he won’t be able to fit,
all warm and drowsy, nestled between my cheek, my palm,
- & my collarbone, as he drifts away into sleep.

so i scent, i stare, i caress. i linger.
i linger even a while longer in that world full of moonlight,
though the clock tells me time’s closing in on three thirty.
i let it take a bit longer to softly daube the talcum powder and to gently cradle.
with those heavy lids and that husky voice i suddenly remember
the full lyrics of a song from childhood that haven’t heard in years.
and although it’s really all about something completely different,
i sing it in whispers. against baby skin.
{it doesn’t really translate, or carry the tune in english, but still}

you are my guiding star and friend,
you are my faith, my hope, my love.
you are my blood and my lungs, my eyes, my shoulders,
my hands and my heart.

i sing
you are the loveliest there is,
you are the most beautiful thing in this world..





with love,

h




3.01.2016

FROM the FORGOTTEN FILES | TWIN SOUL









med en fantastisk i miniformat som lockar uppmärksamheten
med den mjukaste av hud, de härligaste av läten,
de mest förunderliga av blickar, - & de vackraste av insikter
finns det ännu mindre tid än vanligt över
att sortera i de där kraschade hårddiskarna som vilt spiller
ur mappar med konstiga namn och fel datum. 

men det här undret av människa var jag tvungen att stanna till för.
hon kräver förvisso ett alldeles eget, långt längre kapitel.
jag har nog upp emot tusentalet fotografier av henne.
och jag har minst lika många upplevelser, känslor och minnen
som även dem spiller vilt ur mappar. inre mappar, 
där allt har precis rätt namn och märkligt rätta datum.
för det är väl så med tvillingsjälar. allt hamnar rätt
och man är på något vis alltid hemma.

sara. tack för Dig. älskade vän.


och till Er, - kärlek,

h




i shot this portrait of sara in 2014, visiting a family
high up in the mountains of bali. they had the most amazing
of pets & even more beautiful souls. | more sara & more bali in 
this forgotten files post | © hannah lemholt photography


//




in the company of a mind-blowing one in miniature format that
attracts most of our attention with the softest of skin,
the most lovely of vocalisations, the most gorgeous of glances,
- and the most stunning of insights,
there is even less time than usual to spend
sorting thru those crashed hard drives spilling wildly out of
folders labelled with strange names and the wrong dates.

but this miracle of a person, i had to stop off for.
she for certain demands her very own, - & far longer chapter.
i probably have upwards of a thousand photographs of her.
and i have at least as many experiences, feelings and memories
that too spills wildly out of folders. internal folders,
- where everything is labelled just right.
because that’s what it’s like with twin souls, i guess.
everything falls perfectly into the right place and
you are somehow always home.


sara. thank you for you. beloved friend.


and to you, - love,

h




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...