MILKY

vår är en värld av mjölk. en mjölkig bubbla av kärlek.

gråt och tröstande också. spets och amningsskydd. trötthet i linnevecken. 

bilderna får tala mest. för fotograferandet törstar jag efter,

även om det är himla svårt att slita sig från att bara dofta på bebishud.

jag tänker att det som förändrats allra mest, och snabbast,

för mig, - är att allt nu handlar om att ta tillvara.

att ta tillvara på, - och noga välja hur,

de små stunder liten sover, bäst ska spenderas.

det är högst ovant för en dagdrömmande tidsoptimist.

kanske också ganska nyttigt. att plötsligt behöva prioritera,

skoningslöst, lämnar väldigt lite rum för att driva rundor.

något som kan vara farligt lockande annars, när man arbetar många

av sina timmar framför en dator och lätt slinker än hit, än dit.

också att ta tillvara på just bebishud.

att dofta, att stirra, att smeka, att dröja. att komma i håg,

när timmen är sen och världen full av månljus,

att speciellt då komma i håg, att detta är tillfälligt,

till och med kortvarigt.

istället för att tänka bara jag måste få sova,  

- tänka detta är nu och bara nu.

snart är hans fötter inte längre orörda av marken

och alldeles overkligt mjuka. snart kan han inte få plats,

varm och dåsig, uppe mellan min kind, min handflata,

- & mina nyckelben, när han somnar bort.

så jag doftar, jag stirrar, jag smeker bebishud. jag dröjer.

jag dröjer en stund än längre i världen full av månljus,

fast att klockan visar nästan halv fyra. jag låter det ta tid att 

stryka på talk och varsamt vagga. med grusig blick och hes röst 

kan jag plötsligt hela texten på en sång ur barndomen, som jag inte

hört på flera år. och även om den ju egentligen handlar om

något helt annat, så sjunger jag den viskande. mot bebishud.

du är min ledstjärna och vän, du är min tro,

mitt hopp, min kärlek.

du är mitt blod och mina lungor, mina ögon, mina skuldror,

mina händer och mitt hjärta.

sjunger

du är det finaste jag vet, du är det vackraste i världen..

med kärlek,

h

//

ours is a world of milk. a milky bubble of love.

crying and comforting too. lace and breast pads. fatigue in the linen folds.

the images will have to do most of the talking. cause photography i crave,

even if it's awful hard to tear yourself away scenting baby skin.

i think to myself that one of the things that has changed the most,

and the fastest, for me, - is that everything now is about seizing moments.

to seize, - & carefully choose how,

the small moments mini sleeps, should best be spent.

something most unusual for a daydreaming time optimist.

maybe a bit fruitful too. to suddenly have to prioritise, mercilessly,

leaves very little room to just dally away the days.

which is sometimes dangerously tempting otherwise,

when working much of your time in front of a computer

where you can easily trail off in all sorts of directions.

also, to seize exactly that, - this time of baby skin.

to scent, to stare, to caress, to linger. to remember,

when the hour is late and the world full of moonlight,

to especially then remember; that this is temporary, even brief.

to instead of thinking i just need sleep

- think this is now and only now.

soon his feet are no longer untouched by ground

and that entirely senselessly soft. soon he won’t be able to fit,

all warm and drowsy, nestled between my cheek, my palm,

- & my collarbone, as he drifts away into sleep.

so i scent, i stare, i caress. i linger.

i linger even a while longer in that world full of moonlight,

though the clock tells me time’s closing in on three thirty.

i let it take a bit longer to softly daube the talcum powder and to gently cradle.

with those heavy lids and that husky voice i suddenly remember

the full lyrics of a song from childhood that i haven’t heard in years.

and although it’s really all about something completely different,

i sing it in whispers. against baby skin.

{it doesn’t really translate, or carry the tune in english, but still}

you are my guiding star and friend,

you are my faith, my hope, my love.

you are my blood and my lungs, my eyes, my shoulders,

my hands and my heart.

i sing

you are the loveliest there is,

you are the most beautiful thing in this world..

with love,

h

FROM the FORGOTTEN FILES | TWIN SOUL

med en fantastisk i miniformat som lockar uppmärksamheten
med den mjukaste av hud, de härligaste av läten,
de mest förunderliga av blickar, - & de vackraste av insikter
finns det ännu mindre tid än vanligt över
att sortera i de där kraschade hårddiskarna som vilt spiller
ur mappar med konstiga namn och fel datum. 

men det här undret av människa var jag tvungen att stanna till för.
hon kräver förvisso ett alldeles eget, långt längre kapitel.
jag har nog upp emot tusentalet fotografier av henne.
och jag har minst lika många upplevelser, känslor och minnen
som även dem spiller vilt ur mappar. inre mappar, 
där allt har precis rätt namn och märkligt rätta datum.
för det är väl så med tvillingsjälar. allt hamnar rätt
och man är på något vis alltid hemma.

sara. tack för Dig. älskade vän.


och till Er, - kärlek,

h

i shot this portrait of sara in 2014, visiting a family
high up in the mountains of bali. they had the most amazing
of pets & even more beautiful souls. | more sara & more bali in 
this forgotten files post | © hannah lemholt photography


//




in the company of a mind-blowing one in miniature format that
attracts most of our attention with the softest of skin,
the most lovely of vocalisations, the most gorgeous of glances,
- and the most stunning of insights,
there is even less time than usual to spend
sorting thru those crashed hard drives spilling wildly out of
folders labelled with strange names and the wrong dates.

but this miracle of a person, i had to stop off for.
she for certain demands her very own, - & far longer chapter.
i probably have upwards of a thousand photographs of her.
and i have at least as many experiences, feelings and memories
that too spills wildly out of folders. internal folders,
- where everything is labelled just right.
because that’s what it’s like with twin souls, i guess.
everything falls perfectly into the right place and
you are somehow always home.


sara. thank you for you. beloved friend.


and to you, - love,

h

THE MESS & THE MOMENTS

jag får syn på mig själv i midnattsspegel,
med håret på ända och matta rosor på kinderna. 

jag hör havet ända in i vårt dunkla badrum när jag böjer mig
över vasken och kupar händer med kallt vatten mot hud.

försöker vakna till inför stund av mjölk och eskimåpussar.

jag sänker ner hela ansiktet mot porslin och isande kallt vatten,

öppnar ögonen under ytan och ser

helger av tallriks-kastande och blomregns-dansande
för min inre blick, - en yra av vitt vin ända in i söndagarna. 

ser flygplatsers avfärder och ankomster,
- hur jag blir mött med buketter av vita blomster
och mörka ögon glittrande längtan.  

ser oändliga timmar kyssande på en tapas-bar
och skumbad som varade tills vattnet kallnade utan att vi märkte.

det är februari förra året i flimrande minnesfragment.

mitt hjärta fladdrar till
och jag kan inte låta bli att le mot min spegelbild,
mot henne i nyförälskad oreda.

då var timmar, dagar, veckor utan egentlig tid alls.

jag arbetade så att all tid förlorade sina gränser
och kunde vila, sittandes på ett gammalt element vid glasverandan
tills blicken blev dimmig mot vajande, vinternakna träd.

nu mäts allt i tid. en liten kropps tid. mjölk-tid och tröst-tid.

vad som kan hinnas där emellan. och vi hinner mest ingenting alls.

inte med den gamla invanda måttstocken mätt.

men med den nya, den där alldeles nästan oanvända, 

den vi inte riktigt lärt oss hur man bäst vecklar ut,

- med den hinner vi titta förundrat på honom så länge att

det där skumbadet vi tänkte dela ’medan han sover’

har hunnit kallna utan att vi märkte.

med den lär vi oss att stunderna måste tas till vara
och att saker blir ännu mer sällan än förr som vi tänkt oss. 

med den kan vi mäta nya djup och ännu högre höjder.

m säger du har ett alldeles nytt skratt, min älskling!

och i hans ögon då, ser jag ett alldeles nytt léende.

med kärlek,

h

//

i catch sight of myself in the midnight mirror,

with my hair in a mess and faded roses on my cheeks.

i hear the ocean all the way into our dim bathroom as i bend

over the sink and cup my hands with cold water against the skin,

trying to wake up for moments of milk and eskimo kisses.

i lower my entire face into porcelain and icy cold water,

open my eyes and blink below the surface

weekends of smashing plates & dancing in flower petal rain

in my mind's eye - white wine swirling all the way into the sundays.

i see airports departures and arrivals, - how i’m met up with

bouquets of white flowers and dark eyes glittering with longing.

i see endless hours kissing at a tapas bar and bubble baths that lasted

until the water cooled without us noticing.

it is february of last year flickering in memory fragments.

my heart flutters and i can’t help but smile at my reflection,

- at her in that newly in love mess.

then was hours, days, weeks, with time seemingly not existing at all.

i could work so that all time lost its borders and i could rest,

sitting on an old radiator by the glass veranda, until my eyes

became misty against swaying, winter bare trees.

now everything is measured in time.

the time of a tiny body. milk-time & lullaby-time.

measured in what can get done in between.

and that’s almost nothing at all.

not if measured with the old familiar measuring rod.

but with the new one, that almost completely unused one,

the one we haven’t really learned how best to unfold,

- with that one we have time to watch him in amazement for so long

that the bubble bath we thought we’d share 'while he sleeps'

has had time to cool down without us noticing.

with that new measuring rod we learn all over again that

the smaller the moment the more it must be seized

and that things, even less so than before, turn out as imagined.

with that one we can measure new depths and even greater heights.

m says you have a brand new laugh, my darling!

and in his eyes right then, i see a brand new smile.

with love,

h

THE STORM

det är söndag morgon och det börjar ljusna,

fast det anar man bara bakom dimgardiner & disiga fönster,

där bilen tycks pulsera fram i omgångar mellan rödljusen.

en storm rasar hela vägen från usa berättar radion.

jag halvligger i baksätet mot en stor vit kudde och en lillasyster. 

jag tycks också pulsera, i omgångar av smärta & stillhet,

med ansiktet vänt mot himlen bortom takluckan

faller tunga regndroppar & lätta vingar.

det är söndag eftermiddag och himlen är som en mjuk, grå filt

utanför de stora fönstren på 13e våningen av sjukhuset.

jag halvligger i den uppvärmda lilla poolen

med en lillasyster i höger hand och m i vänster. 

jag flyter, i omgångar av smärta & stillhet.

med ansiktet vänt ömsom mot lillasysters röst som viskar

du är på väg. du är här nu. han är på väg. han är snart här nu,

så att jag hittar tillbaka till mig själv, till nuet.

ömsom mot m som håller gasen varsamt över mitt ansikte,

viskar stay with it så att jag kommer ihåg att andas,

- & ömsom i blinkningar bakom blick av dimgardiner 

ser jag henne som mäter hjärtljud och tidsrymd.

hon säger you don’t need the gas och jag litar på henne.

med ansiktet vänt mot himlen bortom disiga fönster

och levande ljus flackande i fönsterkarmen,

faller tunga regndroppar, svävar sjöfåglar på lätta vingar.

så stiger han till ytan och bryter den, som en fridykare. 

mina skrik blir hans och de säger att jag tog emot honom,

höll honom just vid ytan, men jag kan inte minnas.

så föddes cassius. så föddes vi till familj.

detta är dagarna av delikat dekadent slummer

och nätter av sömnlöshet. dagarna av stora blombuketter 

som vissnar sig bort trötta, medan cassius växer sig alltmer vaken.

detta är veckorna av amning & barfota-dans i månljus,

av vackert trötta ögon mitt på dagen & nyfikna mitt i natten.

detta är tiden av den högsta av kärlekar, den djupaste av rädslor.

detta är den vildaste stormen av alla. och i dess öga älskar vi.

med stor kärlek,

h

image n °1| in this house we do cry over spilled milk | 

linen lace towels are by LW

image n°3 | the crown headpiece is a beautiful gift from

amazing extra auntie sara, bought somewhere in L.A

© hannah lemholt photography

//

it’s sunday morning and the break of day,

though that’s only sensed behind fog-curtains & hazy windows,

as the car seems to pulsate ahead between traffic lights.

a storm is raging all the way from the u.s the radio tells us.

i’m laying in the back seat on a big white pillow and a baby sister.

i also seem to pulsate, in bouts of pain and tranquility.

with my face towards the sky beyond the sunroof,

falls heavy raindrops and light wings.

it's sunday afternoon and the sky is like a soft, grey blanket

outside the large windows on the 13th floor of the hospital.

i’m laying in the heated birthing pool

with a baby sister in my right hand and m in my left,

i float in waves of pain and tranquility.

with my face turned towards emma's voice that whispers

you are on your way. you are here now.

he is on his way. he is almost here now.

so that i find my way back to myself, to the present.

my face towards m that holds the gas gently over my face, whispers

stay with it. stay with it, honey. so that i remember to breathe.

my face towards her that measures heart rates and space of time,

but only in flashes behind fog-curtain eyes.

she says you don’t need the gas. and i trust her.

with my face towards the sky beyond the hazy windows

and the candles flickering in the window sill;

heavy raindrops fall, seabirds soar on light wings.

and so he rises to the surface and breaks it, like a free-diver.

my screams turn into his and they say i grasped him right then,

 held him right at the surface, but i can’t remember.

cassius is born. and we are born a family.

these are the days of delectable decadent slumber

and the nights of no sleep. 

the days of big bouquet of congratulation flowers growing tired

as cassius grows more awake.

these are the weeks of moonlight breast feeding

and barefoot dancing, of beautifully tired eyes at midday

and curious ones at midnight. 

this is the time of the highest love and the deepest fears.

this is the wildest storm of them all. and in its eye, we love.

x,

h

JANUARY LETTERS

vi har vackert snöljus, men ingen snö.
vi har ett beräknat födelsedatum, idag, men inga tecken än.
lillasyster har flugit hit och dagarna är långsamt arbetande vid
varsin dator i studion, är förbi snabba som en blinkning.
kvällarna är rödvin, jazz ur högtalaren och m & lillasyster som turas om att laga pasta.
mustig mat för kraft och små glas rött för själen, prat och skratt, lite gråt i kanterna.
det är mycket tankar nu och känslorna nog alldeles uppe och ute vid huden.
ibland måste det få svämma över.
ibland möter det lillasysters tysta omfamning & fullkomliga förståelse.
ibland är det m som sätter sig ner på huk framför mig och låser blicken i min.
hur som är luften och min strupe alldeles tjock av kärlek.
och vi är alla tre fullkomligt slut på kvällarna,
driver bort i sömn, från fortfarande ångande tekoppar & filmer.

här lever också och mest av allt ett lugn.
ett lugn i långa samtal; historier & minnen, familj & arv.
vad som komma skall förblir mer osagt, finns mest i längre hållna blickar,
i léende ögon. ett par mockasiner i minsta storlek balanserande
ovanpå en trave böcker ser ut som en fin liten skulptur.
mänskliga men ändå inte. inte än. 


’vänta utan tanke, för Du är inte redo för tanken.
så ska mörkret vara ljuset och stillheten dansen’

skriver t.s. eliot


och jag vaknar också flera gånger om nätterna av, - eller med som ett ljus,
liksom bakom ögonen, i mörkret. hör havets rytmiska vågor slå, ända in.
och just så låter jag tankarna lösas upp i natten, försvinna.
och just så är vi i dagarna, en och en i taget.
och just så är dansen stilla.


’.. tilliten och kärleken ligger fullständig i väntan.’

och jag hoppas att det nya året redan dansar
vackert lätt med Er.

kärlek,

h

image n°1 | i am a little bit in love with our front door

image n°2 | babysister e shoots me with due date bump 

image n°3 | t.s. eliot wisdom on january letters

image n°4 | prep for a shoot for norwegian magazine 

image n°5 | bedroom stillness holding a dance

© hannah lemholt photography

//

there’s a beautiful snowlight, but no snow.

there’s an estimated birth date, today, but no signs yet.

baby sister e have flown here and the days are slowly working

by opposite computers in the studio and are over in the blink of an eye.

the evenings are red wine, jazz from the speaker and

m & baby sister e taking turns cooking pasta dishes;

comfort food for energy and small glasses of red for the soul,

talk and laughter, lined with some tears. 

there’s probably a lot of emotions, right by the surface. 

sometimes it has to just overspill.

sometimes it meets baby sister e's silent embrace & consummate insight.

sometimes it’s m who hunker in front of me and lock his eyes in mine.

both ways the air and my throat is thick with love. 

and we are all three all milky in the evenings,

drift away to sleep and from still steaming teacups and movies.

there’s also and most of all a tranquility that lives here.

a calm in long conversations; stories & memories, family & heritage.

what is to come remains more unspoken, is found mostly in glances held for longer,

in smiling eyes. a pair of moccasins in the smallest of sizes perched on a

pile of books looking like a beautiful little sculpture.

human but not human. not yet.

’wait without thought, for you are not ready for thought.

so the darkness shall be the light and the stillness the dancing.’

writes t.s. eliot

and i do wake up several times at night from - or with as if a strong light behind

the eyes, in the dark. i hear the oceans rhythmic waves hit, all the way inside.

and much like that i let the thoughts dissolve in the night, vanish.

and much like that we are in the days, one and one at a time.

and much like that the dancing is in the stillness.

’.. the faith and the love are all in the waiting.’

and i hope this new year is already dancing

beautifully lightly with you,

h