THE MESS & THE MOMENTS

jag får syn på mig själv i midnattsspegel,
med håret på ända och matta rosor på kinderna. 

jag hör havet ända in i vårt dunkla badrum när jag böjer mig
över vasken och kupar händer med kallt vatten mot hud.

försöker vakna till inför stund av mjölk och eskimåpussar.

jag sänker ner hela ansiktet mot porslin och isande kallt vatten,

öppnar ögonen under ytan och ser

helger av tallriks-kastande och blomregns-dansande
för min inre blick, - en yra av vitt vin ända in i söndagarna. 

ser flygplatsers avfärder och ankomster,
- hur jag blir mött med buketter av vita blomster
och mörka ögon glittrande längtan.  

ser oändliga timmar kyssande på en tapas-bar
och skumbad som varade tills vattnet kallnade utan att vi märkte.

det är februari förra året i flimrande minnesfragment.

mitt hjärta fladdrar till
och jag kan inte låta bli att le mot min spegelbild,
mot henne i nyförälskad oreda.

då var timmar, dagar, veckor utan egentlig tid alls.

jag arbetade så att all tid förlorade sina gränser
och kunde vila, sittandes på ett gammalt element vid glasverandan
tills blicken blev dimmig mot vajande, vinternakna träd.

nu mäts allt i tid. en liten kropps tid. mjölk-tid och tröst-tid.

vad som kan hinnas där emellan. och vi hinner mest ingenting alls.

inte med den gamla invanda måttstocken mätt.

men med den nya, den där alldeles nästan oanvända, 

den vi inte riktigt lärt oss hur man bäst vecklar ut,

- med den hinner vi titta förundrat på honom så länge att

det där skumbadet vi tänkte dela ’medan han sover’

har hunnit kallna utan att vi märkte.

med den lär vi oss att stunderna måste tas till vara
och att saker blir ännu mer sällan än förr som vi tänkt oss. 

med den kan vi mäta nya djup och ännu högre höjder.

m säger du har ett alldeles nytt skratt, min älskling!

och i hans ögon då, ser jag ett alldeles nytt léende.

med kärlek,

h

//

i catch sight of myself in the midnight mirror,

with my hair in a mess and faded roses on my cheeks.

i hear the ocean all the way into our dim bathroom as i bend

over the sink and cup my hands with cold water against the skin,

trying to wake up for moments of milk and eskimo kisses.

i lower my entire face into porcelain and icy cold water,

open my eyes and blink below the surface

weekends of smashing plates & dancing in flower petal rain

in my mind's eye - white wine swirling all the way into the sundays.

i see airports departures and arrivals, - how i’m met up with

bouquets of white flowers and dark eyes glittering with longing.

i see endless hours kissing at a tapas bar and bubble baths that lasted

until the water cooled without us noticing.

it is february of last year flickering in memory fragments.

my heart flutters and i can’t help but smile at my reflection,

- at her in that newly in love mess.

then was hours, days, weeks, with time seemingly not existing at all.

i could work so that all time lost its borders and i could rest,

sitting on an old radiator by the glass veranda, until my eyes

became misty against swaying, winter bare trees.

now everything is measured in time.

the time of a tiny body. milk-time & lullaby-time.

measured in what can get done in between.

and that’s almost nothing at all.

not if measured with the old familiar measuring rod.

but with the new one, that almost completely unused one,

the one we haven’t really learned how best to unfold,

- with that one we have time to watch him in amazement for so long

that the bubble bath we thought we’d share 'while he sleeps'

has had time to cool down without us noticing.

with that new measuring rod we learn all over again that

the smaller the moment the more it must be seized

and that things, even less so than before, turn out as imagined.

with that one we can measure new depths and even greater heights.

m says you have a brand new laugh, my darling!

and in his eyes right then, i see a brand new smile.

with love,

h

THE STORM

det är söndag morgon och det börjar ljusna,

fast det anar man bara bakom dimgardiner & disiga fönster,

där bilen tycks pulsera fram i omgångar mellan rödljusen.

en storm rasar hela vägen från usa berättar radion.

jag halvligger i baksätet mot en stor vit kudde och en lillasyster. 

jag tycks också pulsera, i omgångar av smärta & stillhet,

med ansiktet vänt mot himlen bortom takluckan

faller tunga regndroppar & lätta vingar.

det är söndag eftermiddag och himlen är som en mjuk, grå filt

utanför de stora fönstren på 13e våningen av sjukhuset.

jag halvligger i den uppvärmda lilla poolen

med en lillasyster i höger hand och m i vänster. 

jag flyter, i omgångar av smärta & stillhet.

med ansiktet vänt ömsom mot lillasysters röst som viskar

du är på väg. du är här nu. han är på väg. han är snart här nu,

så att jag hittar tillbaka till mig själv, till nuet.

ömsom mot m som håller gasen varsamt över mitt ansikte,

viskar stay with it så att jag kommer ihåg att andas,

- & ömsom i blinkningar bakom blick av dimgardiner 

ser jag henne som mäter hjärtljud och tidsrymd.

hon säger you don’t need the gas och jag litar på henne.

med ansiktet vänt mot himlen bortom disiga fönster

och levande ljus flackande i fönsterkarmen,

faller tunga regndroppar, svävar sjöfåglar på lätta vingar.

så stiger han till ytan och bryter den, som en fridykare. 

mina skrik blir hans och de säger att jag tog emot honom,

höll honom just vid ytan, men jag kan inte minnas.

så föddes cassius. så föddes vi till familj.

detta är dagarna av delikat dekadent slummer

och nätter av sömnlöshet. dagarna av stora blombuketter 

som vissnar sig bort trötta, medan cassius växer sig alltmer vaken.

detta är veckorna av amning & barfota-dans i månljus,

av vackert trötta ögon mitt på dagen & nyfikna mitt i natten.

detta är tiden av den högsta av kärlekar, den djupaste av rädslor.

detta är den vildaste stormen av alla. och i dess öga älskar vi.

med stor kärlek,

h

image n °1| in this house we do cry over spilled milk | 

linen lace towels are by LW

image n°3 | the crown headpiece is a beautiful gift from

amazing extra auntie sara, bought somewhere in L.A

© hannah lemholt photography

//

it’s sunday morning and the break of day,

though that’s only sensed behind fog-curtains & hazy windows,

as the car seems to pulsate ahead between traffic lights.

a storm is raging all the way from the u.s the radio tells us.

i’m laying in the back seat on a big white pillow and a baby sister.

i also seem to pulsate, in bouts of pain and tranquility.

with my face towards the sky beyond the sunroof,

falls heavy raindrops and light wings.

it's sunday afternoon and the sky is like a soft, grey blanket

outside the large windows on the 13th floor of the hospital.

i’m laying in the heated birthing pool

with a baby sister in my right hand and m in my left,

i float in waves of pain and tranquility.

with my face turned towards emma's voice that whispers

you are on your way. you are here now.

he is on his way. he is almost here now.

so that i find my way back to myself, to the present.

my face towards m that holds the gas gently over my face, whispers

stay with it. stay with it, honey. so that i remember to breathe.

my face towards her that measures heart rates and space of time,

but only in flashes behind fog-curtain eyes.

she says you don’t need the gas. and i trust her.

with my face towards the sky beyond the hazy windows

and the candles flickering in the window sill;

heavy raindrops fall, seabirds soar on light wings.

and so he rises to the surface and breaks it, like a free-diver.

my screams turn into his and they say i grasped him right then,

 held him right at the surface, but i can’t remember.

cassius is born. and we are born a family.

these are the days of delectable decadent slumber

and the nights of no sleep. 

the days of big bouquet of congratulation flowers growing tired

as cassius grows more awake.

these are the weeks of moonlight breast feeding

and barefoot dancing, of beautifully tired eyes at midday

and curious ones at midnight. 

this is the time of the highest love and the deepest fears.

this is the wildest storm of them all. and in its eye, we love.

x,

h

JANUARY LETTERS

vi har vackert snöljus, men ingen snö.
vi har ett beräknat födelsedatum, idag, men inga tecken än.
lillasyster har flugit hit och dagarna är långsamt arbetande vid
varsin dator i studion, är förbi snabba som en blinkning.
kvällarna är rödvin, jazz ur högtalaren och m & lillasyster som turas om att laga pasta.
mustig mat för kraft och små glas rött för själen, prat och skratt, lite gråt i kanterna.
det är mycket tankar nu och känslorna nog alldeles uppe och ute vid huden.
ibland måste det få svämma över.
ibland möter det lillasysters tysta omfamning & fullkomliga förståelse.
ibland är det m som sätter sig ner på huk framför mig och låser blicken i min.
hur som är luften och min strupe alldeles tjock av kärlek.
och vi är alla tre fullkomligt slut på kvällarna,
driver bort i sömn, från fortfarande ångande tekoppar & filmer.

här lever också och mest av allt ett lugn.
ett lugn i långa samtal; historier & minnen, familj & arv.
vad som komma skall förblir mer osagt, finns mest i längre hållna blickar,
i léende ögon. ett par mockasiner i minsta storlek balanserande
ovanpå en trave böcker ser ut som en fin liten skulptur.
mänskliga men ändå inte. inte än. 


’vänta utan tanke, för Du är inte redo för tanken.
så ska mörkret vara ljuset och stillheten dansen’

skriver t.s. eliot


och jag vaknar också flera gånger om nätterna av, - eller med som ett ljus,
liksom bakom ögonen, i mörkret. hör havets rytmiska vågor slå, ända in.
och just så låter jag tankarna lösas upp i natten, försvinna.
och just så är vi i dagarna, en och en i taget.
och just så är dansen stilla.


’.. tilliten och kärleken ligger fullständig i väntan.’

och jag hoppas att det nya året redan dansar
vackert lätt med Er.

kärlek,

h

image n°1 | i am a little bit in love with our front door

image n°2 | babysister e shoots me with due date bump 

image n°3 | t.s. eliot wisdom on january letters

image n°4 | prep for a shoot for norwegian magazine 

image n°5 | bedroom stillness holding a dance

© hannah lemholt photography

//

there’s a beautiful snowlight, but no snow.

there’s an estimated birth date, today, but no signs yet.

baby sister e have flown here and the days are slowly working

by opposite computers in the studio and are over in the blink of an eye.

the evenings are red wine, jazz from the speaker and

m & baby sister e taking turns cooking pasta dishes;

comfort food for energy and small glasses of red for the soul,

talk and laughter, lined with some tears. 

there’s probably a lot of emotions, right by the surface. 

sometimes it has to just overspill.

sometimes it meets baby sister e's silent embrace & consummate insight.

sometimes it’s m who hunker in front of me and lock his eyes in mine.

both ways the air and my throat is thick with love. 

and we are all three all milky in the evenings,

drift away to sleep and from still steaming teacups and movies.

there’s also and most of all a tranquility that lives here.

a calm in long conversations; stories & memories, family & heritage.

what is to come remains more unspoken, is found mostly in glances held for longer,

in smiling eyes. a pair of moccasins in the smallest of sizes perched on a

pile of books looking like a beautiful little sculpture.

human but not human. not yet.

’wait without thought, for you are not ready for thought.

so the darkness shall be the light and the stillness the dancing.’

writes t.s. eliot

and i do wake up several times at night from - or with as if a strong light behind

the eyes, in the dark. i hear the oceans rhythmic waves hit, all the way inside.

and much like that i let the thoughts dissolve in the night, vanish.

and much like that we are in the days, one and one at a time.

and much like that the dancing is in the stillness.

’.. the faith and the love are all in the waiting.’

and i hope this new year is already dancing

beautifully lightly with you,

h

A {DECEMBER} MOOD

ja, ungefär såhär. ungefär såhär tycks hela mitt december.

arbete med fotografier från paris. lilla musan som växer upp framför min lins.

stilla små samlingar på dagbädden av läder. kottar på tråd, träkulor, lite guld.
dofterna är kanske det allra bästa. eukalyptus och gran.

kardemumma i både kaffe & tända ljus gör mig mjuk i kanten.

så mycket saker att packa in. älskades födelsedagar trängs med julafton.

london finns mest på inslagspappret. jag håller mig här, vid havet.

december där utanför är mild och mjukt grå.

jag känner mig som en ballong uppfylld på stillhet,
har ständigt nära till att sväva iväg.

jag är dunder-förkyld och julafton, då den firas i sverige, 
är en långsam historia i kimono & stickat, glödande kinder & blanka ögon.
havet rasar utanför fönstren och regnet vräker ner hela dagen.
internet vill mest ingenting och stökar med både min tänkta hälsning här
och den stund jag tänkt mig framför svt's jul på tv.
i år saknar jag de där hemma alldeles massor av extra och ville
försöka vara med på ett hörn, tänker på hur det slår mig iskristall-klart
vad det enda är som är viktigt. skippa varenda paket,
jag hade hellre varit omgiven av de älskade långt borta.

kärleken här, i vårt långt borta, växer sig också större.
den får vågen att balansera rätt ändå. m har skrivit ett julkort,
ett på riktigt alldeles första, - adresserat vår ofödde son.
vi böjer oss båda blinkande över det och det där 
with love, your mum and dad
skrivet för allra första gången, tar upp all plats i bröstet.
vi somnar till gamla svartvita it’s a wonderful life och
vaknar idag till ännu en mjukt, mörkgrå dag.
london ska få röra sig utanför omslagspappret då vi
tar bilen mot en annan familj, den som finns där.
den där alla har mörka sirapsögon och helt andra sätt att fira.

jag tänker, igen, att livet kan vara så många saker på samma gång.
att det kan göra ont av saknad men ändå vara alldeles rätt.
och det där rätt, det är viktigt. det är hemma.

jag hoppas att Ni är precis där Ni vill vara,
att Ni har en fantastiskt fin jul, hur, var, - & när Ni än firar.

med kärlek,


h

 image n°1 | muse & model lina lindholm behind the scenes for an 
all new project coming in 2016 | hair & mua : jossi madsen
images n°2-6 | stills around the house :
beyond beautiful poetry paper christmas tree, - thank you for 
reminding me of home - lily & oscar | french brocante socks
from a special christmas market, came filled with swedish candy
(now hanging empty on the linen mood board) - thank you always my alfred |
the golden london wrapping paper i found here |
thank you | for all the love
© hannah lemholt photography



//




yes, a bit like this. a bit like this seems all of my december.
work with photographs from paris.
the little muse who’s growing up in front of my lens.
still, small collections on the leather daybed.
pinecones on thread, wooden baubles, some gold.
the scents are perhaps the very best. eucalyptus and spruce.
cardamom in both coffee and lit candles make my edges soft.
so many things to wrap and pack.
the birthdays of beloved ones crowds with christmas.
london is mostly on the wrapping paper. i stay here, by the sea.
december outside is a gentle and soft grey.
i feel like a balloon filled up with stillness,

ever near to floating away.



i’ve got a heavy cold and christmas eve, when it is celebrated in sweden,
is a slow affair in kimono & knitwear, flushed cheeks & glassy eyes.
the sea is raging outside the windows and the rain pour down all day.
the internet wants to do mostly nothing and messes with both my intended
christmas wishes for you, here, - & the time i imagined spending
in front of swedish television's christmas special.
this year i miss those at home just lots of extra and wanted to
try to be near a little bit somehow. i’m thinking how it strikes me
ice crystal-clear, what is the only thing that really matters.
skip every single gift. i’d rather be surrounded by my loved ones,
those now far away.



the love that is here, in our far away, grows ever larger too,
gives the scale pans balance.
m has written a christmas card,
a truly very f i r s t - addressed our unborn son.
we both bend over it, softened, blinking over that
with love, your mum and dad written for the very first time.
it takes up pretty much all the space in the chest.
we fall asleep to the old black and white it's a wonderful life
and wake up today to yet another gently soft grey day.
london will move outside of the wrapping paper as we
take the car to another family, living there.
that family where evryone has dark syrup eyes
and completely different ways to celebrate christmas.

i think, again, that life can be so many things all at the same time.
it can hurt how much you miss, but still be completely as it should be.
and that completely as it should be, - that’s important. that’s home.

i hope You are right where you want to be,
that you have an amazingly beautiful christmas, however,
wherever, - & whenever You celebrate it.


with love,


h

A LITTLE HOLY NUMBER

siffran åtta, - enligt pythagoras det lilla heliga numret.
där är vi nu. i den åttonde månaden.
det är ju december, men här fortfarande som om mild höst.
människor sitter fortfarande, om än i flera lager stickat, på caféernas
vippiga stolar utomhus och vänder sig mot den, trots allt,
- något bleka vintersolen.
vi äter äggröra på rostat surdegsbröd och delar en kanna earl grey.
kvar i luften ligger morgonens besök hos barnmorskan.
hon har stålgrått hår, glada ögon & känns bekant sådär som vissa gör.
hon mäter liten där inne till 35 centimeter i sin 35e vecka.
forgive the cold hands, my love, säger hon och trycker på magen.


do you feel ready to be parents?
fortsätter hon med ett litet léende, men ändå frågande.
m blinkar, bländad av morgonsolen och
randig av ljus silat genom hennes trä jalusier.
yes, säger han léende.
de mörka ögonen glittrar, bottenlös kärlek.
sedan jag. alltid ärlig. eller hudlös. eller vad det nu är.
säger det som det kommer till mig, utan att väga det först; 
it’s funny how..
the closer we get the more real it becomes.
and also the more unreal. 

för så känns det för mig. trots magen.
trots att jag känner hans konturer där inne, ser magen bölja sig
och en oförklarlig kärlek växa sig större med vågorna.
jag känner mig som om ute på just ett enormt hav, ett okänt.
jag kan se strand nu, något suddigt i horisonten,
men vet inte vilket land som väntar.


jag tänker, undrar högt;
finns det något Ni önskade att Ni visste innan?
något Ni önskat att Ni gjort, eller inte gjort,
under den där tiden när nytt land fortfarande väntade där framme?
Ni där ute med de där små världarna, nu redan vid Er sida.

 

kärlek till Er,
alla Ni där ute som längtar, undrar, planerar,
ser tillbaka på, - eller fram emot,
Ni som mist taget eller just omfamnat,

h

image n°1 | baby sister e shoots us when the family visits 
(and i edit) - thank you for saving this for me..
image n°2 | selfportrait silk is one of the photos in the
new LW mood board portfolio and so is 
image n°3 | alaïa - a portrait of model and muse lina lindholm
both sold by LW as fine art prints in that new set 
image n°4 | i just love to scribble on paper.
sometimes i throw it out. sometimes it’s saved.
sometimes it’s somewhere in between.
this particular little holy number 8 was hand drawn by
my amazing friend and illustrator sara n bergman
© hannah lemholt photography 



//



number eight, - by the pythagoreans called the little holy number.
that’s where we are now. in the eighth month.
it's december in the calendar, but as if mild autumn outside.
people still sit, albeit in several layers of knitwear,
on the outdoor chairs of the coffee shops
faces turned towards, the after all, - slightly pale winter sun.
we eat scrambled eggs on toasted sourdough
and share a pot of earl grey.
lingering in the air is this morning’s visit to the midwife.
she has steel gray hair, happy eyes
and feel familiar,  like some people just do.
she measures the small one inside to be
35 centimeters in his 35th week.
forgive the cold hands, my love, she says,
pressing and feeling the bump.


do you feel ready to become parents?
she says with a smile, but nevertheless questioningly.
m is blinking, blinded by the morning sun and
striped by light sieved through her wooden shutters.
yes, he says. smiling big.
the dark eyes glistening, bottomless love.
and then there’s me. always achingly honest.
or thin skinned. or whatever it is.
saying it exactly as it comes to me, without weighing it;
it's funny how..
the closer we get the more real it becomes.
and the more unreal.

because that’s what it feels like to me. despite the big bump.
even though i, almost constantly now, feel his contours in there,
can see the belly flowing in waves of shapes.
and feel an inexplicable love grow with every surge.
i feel as if out at just that, - a huge sea, an unknown.
i can see the shore now, somewhat blurred in the horizon,
but i have no idea what country is waiting for me.


i’m thinking out loud,
is there something you wished you would have known beforehand?
something you wished that you have done, or not done,
as that new land was waiting for you up ahead?
you out there with those tiny worlds, - already at your side.


my love to you,
you out there who’s longing, wondering, planning,
looking back on - or forward to.
to those of you who has lost and buried,
or just newly embraced,

h