PARIS STATE OF MIND

jag fumlade efter linas hand i dunklet, 
drog efter andan, - & svor dämpat. 
förlåt. jag svor! mumlade jag genom handen för munnen.

lina skrattade till med en viskning
precis som när jag var här med mamma..
jag kunde bara skaka på huvudet, stilla i tystnaden

och känna tårarna stiga.
all denna rymd. doften av sten & stearinljus.
den totala stillheten där inne, den fullkomliga tystnaden
hos så många hundratals människor från hela världen.
och sedan sången som strax fyllde upp valven.

vår ofta ordlösa kommunikation har väl aldrig

varit så ovärderlig som där och då, - & vi arbetade på,

alldeles tysta och i respekt för platsen, innan vi helt
uppfyllda, kom ut i det vita, sjudande ljuset igen.

där dansar ett par en plötslig, uppslukad vals, 

mitt bland duvorna på torget utanför notre dame.

{en söndag i notre dame - maj 2012}

på riktigt är det m's hand som fumlar efter min i dunklet

och jag kan höra havet ryta bortom tunga gardiner & våra fönster.

det är lördag morgon, blinkar jag mig fram till.

there’s been another attack in paris, viskar m.

maybe you should make sure lina is..

jag snubblar upp med andan i halsen och knappar in

ett meddelande till lilla musan i paris.

det är så fruktansvärt, honey, men vi är okej. svarar hon. 

jag sitter på sängen och lyssnar på nyheterna, 

stryker le bump och tänker på världen vi ska bli familj i.

och jag kan bara skaka på huvudet, stilla i tystnaden

och känna tårarna stiga.

om den bara räckte ändå.

kärleken,

h

all photos shot in paris 2012 |

n°1 & n°3 private behind the scenes projects | n°2 for fira s/s12

muse & model : lina lindholm | hair & mua : jossi madsen

n°4 model : sara n bergman and n°5 model : brian valentin

© hannah lemholt photography

//

i fumbled for lina's hand in the dusk,

gasped - and swore hushed.

pardon! i swore! i mumbled through my hand covering my mouth.

lina laughed in a whisper

just like when i was here with mom..

all i could do was shake my head, stilly in the silence

and feel the tears rise.

all this space. the scent of stone and candles.

the total stillness and the utter silence of so

many hundreds of people from all around the world.

and then the singing, that soon filled up the arched air.

our often wordless communication, had never been

as invaluable as then and there, - & we work in

complete silence and respect for this place, before we

entirely fulfilled, walk out into the white & wild light again.

there dances a couple, a sudden and absorbed waltz,

amid the pigeons of the square outside notre dame.

{a sunday in notre dame - may 2012}

in reality, it’s m's hand fumbling for mine in the dusk and

i can hear the ocean roar, beyond the heavy curtains & our windows.

it's saturday morning, i establish, blinking the night away.

there's been another attack in paris, whispers m.

maybe you should make sure lina is..

i stumble out of bed, breathless and enter a text message

going to the little muse, in paris.

it's horrible, honey, but we're okay. she replies.

i sit on the bed listening to the news,

stroke 'le bump' and think about the world

in which we are to become a family.

and all i can do is shake my head, stilly in the silence

and feel the tears rise.

if only it was enough.

- love,

h

BABY STEPS & TIGER CRIES

jag är om möjligt än sämre på att packa upp än att packa ner.

resväskan med doft av paris ligger kvar på golvet,

med sand glimmande i botten och in emellan de tunna plaggen.

dagarna är en yra av drömmar som äntligen blir av och

mardrömmar som inte slår in, men som tar andan ur mig om natten.

kameran fångar paris & öken. den är mitt vittne. fotografierna min karta.

jag själv kan inte hålla mycket i huvudet. 

kanske är det baby brain. jag läser i 'the telegraph' att det är studerat,

- att gravida använder den högra hjärnhalvan mer,

i förberedelse för att knyta an till barnet.

jag vet inte. vad jag vet är att jag gråter över tidningen

för att jag spillt ut min café au lait.

ett virus har invaderat mig,

det konstateras på ett center för kinesisk medicin.

fjällros på svenska. låter som en vackert sval blomma,

men känns som att huden brinner. jag knyter nävarna för att

inte klia och försöker att inte räkna veckorna som beräknas vara kvar

av argt taggiga röda rosor spridda över blek vinterhud.

jag tänker varför är jag inte bara glad ? hundra gånger om

och försöker resonera med mig själv in emellan.

jag smörjer mjukt in sval salva och dricker ännu mer grönt te.

jag torkar tårarna och lyssnar på en tigers utrop tills det sjunker in.

will it be easy? nope.

worth it? absolutely.

 

jag arrangerar de små saker vi börjat samla för en mini

och lägger de stora tankarna åt sidan.

en liten skallra är kanske den vackraste av just små saker,

- egentligen ett mjukt skal med lös pärla i, som

den finaste av vänner plockat till oss på maldiverna.

ett konstaterande som är snällare mot mig själv,

är kanske den vackraste av just stora tankar.

den att kanske lägger jag ribban väl högt för mig själv.

så högt att allt jag kan göra är att stå och kisa upp mot den och pusta.
alldeles förblindad. istället för att börja med baby steps.

istället för att bara vara i dagarna och dela med mig av dem såhär.

dela detaljerna som kan verka obetydliga eller betyda allt,

beroende på vem som ser och läser.

då skaver inte sanden den tunna huden,

då bara glimmar den in emellan raderna.

kärlek,

h

image n°1 | baby steps organic cotton socks from a lovely, local shop |

owl baby hat is by soft gallery | fabric camera by numero 74 | 

image n°2 | wicker rattle from that same lovely, local shop | 

fine knit camel pants by lindex sustainable newborn | 

image n°3 | tiger girl is a bts of little muse

image n°4 | vintage linen pants found years ago

at a brocante in provence (finally someone will fit into them).. 

image n°5 | sneak peek at work for fira s/s '16 |

model & muse is lina lindholm | hair & mua is magic miss madsen

thank you | beloved friends and family for thoughtful gifts for le bump

© hannah lemholt photography

//

i am, if possible, even worse at unpacking than packing.

the suitcase with a scent of paris remains on the floor,

with sand gleaming on the bottom and in between the airy garments.

my days are a delirium of dreams finally fulfilled and nightmares

that don’t come true but that takes my breath away deep in the night.

the camera captures paris & a desert. it is my witness. the photographs my map.

i don’t seem to be able to hold on to much at all in my mind.

maybe it's a case of the baby brains. i read in 'the telegraph' that it is studied,

- pregnant woman use the right side of the brain more,

in preparation for bonding with the baby.

i don’t know. what i do know is i cry over the newspaper

because i spill my café au lait out, all over, soaking the paper.

a virus has invaded me,

that’s finally established at a center for chinese medicine.

'alpine rose' [pityriasis rosea] in swedish.

she sounds like a beautifully cool flower, but feels as if my skin is on fire.

i clench my fists not to itch and try not to count the weeks expected to

remain of angrily thorny red roses covering pale winter skin.

i think to myself why am i not just happy? a hundred times over

and try to reason with myself in between.

i stroke myself gently in balmy cream and drink more green tea.

i wipe the tears and listen to a tiger cry until it sinks in.

will it be easy? nope.

worth it? absolutely.



i arrange the small pieces we’ve started collecting for mini
and put the big thoughts to the side.
a small rattle is perhaps the most beautiful of those small pieces,
- actually a soft shell with a loose pearl inside,
which the finest of friends picked for us in the maldives.
a turnaround, - & affirmation that is kinder to myself,
is perhaps the most beautiful of those big thoughts.
the one that says maybe i set the bar way too high for myself.
so high that all i can really do is stand under it and squint upward, gasping.
entirely blinded. instead of starting with baby steps.
instead of just being there, inside of the days and share them like this.
share details that may seem insignificant or mean everything,
depending on who sees and reads.
the sand doesn’t chafe at the thin skin then,
only shimmers in between the lines.


with love,

h

ODE TO AUTUMN

vi är i indiansommaren så mycket vi bara kan.

sitter halva söndagen på café stolar vippiga av kullersten,

dricker cafe au lait & färskpressad, skummig juice gjord på höstäpplen 

i flera omgångar, flyttar bara för att följa solens väg över himlen.

 i timmar tittar vi på främlingar som passerar, här i vår stad vid havet.

vi ler och säger att det verkligen är en regnbågens plats.

jag stryker över bulan på magen och tänker att vi kunde

inte ha valt bättre, även om vi inte visste än då,

när alla pilar pekade hitåt, att vi ska bli tre.

vi gick bara på känsla. samma känsla av hemma

som förde oss samman från första början.

det är så sanslöst vackert hur folk sitter och pratar,

i stickade tröjor och färgsprakande sjalar, men än så länge
utan tjocka jackor. hur de lyfter sina ansikten mot solen

och hur luften är sådär underbart hög. en sådan frihet däri.

det här.. det här är det bästa med hösten,
tänker jag om och om igen,

- & om vad som känns som hundratals olika saker.

för mig är nog det bästa med hösten, om jag måste välja

en sak, känslan av en ny start. som första skoldagen

och den där buketten med ny-vässade orange blyertspennor.

det är bara att börja skriva ner dess historia. bladen är

blanka där de faller i virvlar mot bilrutan när vi kör hem.

finaste kristin, vid ett helt annat hav, ställer sig höstfrågor och listar.

jag får lust att haka på, liksom bara för att det är hon.

vad kommer du äta i höst ?

just nu är jag alldeles tokig i tomatsoppa.

favoriten rör spartanen i på gasspisen; den med rostade tomater,

vitlök, balsamvinäger & basilika. bredvid blir det alltid små

surdegs-knäcke som lillasyster hade med från sverige;
med mjuk philadelphia & lite vällagrad cheddar på.

vad kommer du dricka i höst ?

massor av vatten försöker jag få i mig. och te på pepparmynta.

jag dricker inget vin alls med bulan, - även om kvällarna nu,

är de första på de här sex månaderna när suget efter ett glas rött kommit.

jag har valt att se den här tiden som en riktig detox,

hur många vänner runt bordet på restaurangen som än säger

men ett glas f å r man dricka, honey !

det känns alldeles rätt för mig att låta bli helt, både i kroppen och själen.

jag kysser m lite extra djupt, alldeles efter hans klunkar istället.

och det är dubbel lycka i rött.

vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst ?

jag har hunnit tänka många gånger redan, hur lyxigt det är just nu,

att jobba hemifrån mycket. i studion lever jag i lång kimono

och tänker ofta på alla blivande mammor i storstadsmyllrets london

som skyndar till olika kontor, eller ännu mer, står upp hela dagen, - på höga klackar.

då drar jag raggsocks-fötterna under mig i fårfällen och

säger ett extra thank you, thank you, thank you.

vad gör du om dagarna egentligen ?

jag arbetar allra mest med fotografier och några nya, fina projekt

för hösten & vintern. tankarna är ett sorl av allt det,

tillsammans med en liten röst som då och då påminner

om några månader är du mamma.

då kan jag antingen skratta till av förundrad förväntan

eller bli lätt skakig i knäna.

vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan?

jag hade precis lämnat det gamla soldattorpet inbäddat

mellan skånska fält, - för london och kärleken.

när jag skriver ner det nu, måste jag se efter att det ens stämmer

och det slår mig igen hur mycket som kan hända på bara ett

år i livet, när allt plötsligt bara hamnat rätt.

  

vad kommer du lyssna på ?

förundrat på hjärtljud, - ett extra vildhästbankande nära mitt eget,

söndagsjazz på en underbar club, spartanens röst som pratar med bulan så

att jag blir alldeles vimmelkantig av kärlek, podcasts när jag arbetar,

- & en alldeles speciell lista klassisk musik som är ett av de

kommande projekten för den här hösten

vad läser du?

kärleksbrev och sally mann's självbiografi hold still

vad tittar du på?

tacksamt på havet, förundrat på en ultraljudsbild,

tätt tillsammans på svartvita gamla filmer,

- & granskande på pappersprover och provtryck av
fotografier för kommande lilla print shop'en

vad var det bästa med sommaren ?

det bästa den här sommaren var för mig att jag mådde bra i min kropp,

efter att ha varit en av dem som undrar varför det kallas morning sickness

när det är varje vaken minut av dagen, under hela våren.

jag vet inte hur många gånger jag tänkte att så länge man är frisk 

finns det egentligen ingenting att inte vara tacksam för varje dag i livet.

jag har njutit enormt av vår nya lägenhet, av kärleken,

av att återupptäcka lyxen i att andäktigt packa upp minnen

och inse vilken rikedom några år av liv kan rymma,

- & av kreativiteten som spirade lite extra starkt 
kanske just i och med sommar-regnet.

vad har du för höstplaner ?

jag har några fotografi-projekt på resande fot runt hörnet,

- & sedan vill jag njuta av att ta det lite lugnare.

jag vill försöka lära mig om andning och bara vara alldeles här;

att vara i just den här tiden av både före & förväntan.

just nu är vi i indiansommaren så mycket vi bara kan.

går upp lite extra tidigt för att hinna sitta tillsammans
i morgonsolen på det lokala caféet som rostar sitt kaffe själva,

dricka cafe au lait & färskpressad, skummig juice gjord på höstäpplen 

och flytta runt bara för att följa solens väg över himlen.

med kärlek och tusen tack för alla fantastiska

lyckönskningar Ni lämnat efter Er,

både här & på instagram, sedan jag berättade om 

att det slår två hjärtan i mig,

h

all photos are from the autumn'15 look book fall in bloom
for swedish brand fira | model is my little muse lina lindholm |
mua & hair : magic miss madsen | © hannah lemholt photography


//




we dwell in this indian summer as much as we can.
spend half of sunday on coffee shop chairs, cobblestone-swagging.
drink café au lait & freshly squeezed, foamy juice made from autumn apples
in several turns, - move only to follow the sun's path across the sky.
 for hours we look at strangers passing, here in our new city by the sea.
we smile and say that it really is a rainbow spot on earth.
i stroke the bump and think, again, that we couldn’t have
chosen any better, although we didn’t even know yet back then,
when all arrows just seemed to be pointing this way,
that we are to become three. 
we just went on feeling. that same sensation of home
which brought us together from the beginning.

it is so blindingly beautiful how people sit and talk, in knitted
sweaters & wrapped colorful scarves, but so far without thick jackets.
how they lift their faces to the sun and how the air is that
especially wonderful autumn clear. such a freedom therein.
this.. this is the best part of autumn, i think over and over,
- & about what feels like hundreds of different things.
for me, the best part of autumn, if i have to choose one thing,
is probably that feeling of a fresh start. like the first day of school
and that bouquet of freshly sharpened orange pencils.
it’s all about starting to write down its story.
the leafs are all unwritten where they fall in still twirls
against the car window as we drive home.




beautiful kristin, living by a different sea, asks herself autumn questions
and i get the urge to join in on the autumn list, just because it's her.



what you will you be eating this fall ?

right now i'm crazy about tomato soup.
the favorite is one the spartan stirs on the gas cooker,
- the one with slow roasted tomatoes, garlic,
italian balsamic vinegar & fresh basil. 
on the side there’s the sourdough crisp bread that
baby sister e brought from sweden;
with soft cream cheese & some aged cheddar on top.



what will you be drinking this fall ?

i try drinking lots of clean water now. and peppermint tea.
i drink no wine at all with the bump, - although the evenings now,
are the first in the last six months when cravings for a glass of red has hit.
i have chosen to see this time as a real detox,
however many friends around the table at the restaurant may say
but you’re a l l o w e d one glass, honey !
it feels completely right for me to skip it, in both body and soul.
i kiss the spartan a little extra deeply, just after his sips instead.
and that right there, is double blissfulness in red.

what will be your most used garment this fall ?

i've had time to think many times already, how luxurious it is
when expecting a baby, - to be working from home a lot.
in the studio, i live in long, soft kimonos and often think of all
expectant mothers in the metropolitan hive of london, hastening
to offices, or even more, standing up all day; in high heels.
that’s when i pull my teal sock-feet under me in the sheepskin
and say an extra thank you, thank you, thank you.



what is it you actually do all day ?

i work mostly with photographs and some exciting,
new projects for autumn & winter. my thoughts are a constant
murmur of all of that, along with a small voice that occasionally
remind me that in a few months, you’ll be a mother.
that’s when i either chuckle in amazed anticipation
or become a bit weak in the knees.



what were you up to at this time a year ago ?

i had just left the old soldier's cottage nestled in
between the swedish fields, - for london and for love.
as i write that down now, i have to make sure that
that’s even actually right. and it strikes me, again, how much that
can happen in just a year of life,
when all of a sudden everything is just.. right.

what will you be listening to this fall ?

marvelled at the sound of a heart beat,
- a wild horse one pounding close to my own,
sunday jazz at a wonderful club, the spartan's voice
talking to the bump in a way that make me dizzy with love,
podcasts when i'm working,
- & a special list of selected classical music
that is also part of one of the projects for this autumn



what are you reading ?

love letters and sally mann’s autobiography hold still



what are you watching ?

gratefully the sea, astonished an ultrasound image,
closely curled together black and white old movies,
- & observantly paper samples and proofs of photographs
for the upcoming small print shop

what was the best thing about this summer ?

the best this summer for me, was that i felt good in my body finally,
after having been one of those who wonder why it’s called morning sickness
when it’s every waking minute of the day, throughout the spring.
i don’t know how many times i thought that as long as you are healthy
there is really nothing not to be thankful for every day of life.

i have enjoyed, so much, our new apartment. the love.
and to rediscover the luxury of carefully unpacking memories
and what treasures a few years of life can hold,
- & i’ve also enjoyed the creativity that sprouted a little
extra strong, perhaps from all the raining.



what are your plans for this fall ?

i have some photography projects on tour, just around the corner,
- & when they’re done i’m looking forward to enjoying just taking it a bit easier.
i want to try to learn about breathing, maybe some lamaze,
and just be right here; to really be here and now,
in this special time of both a before and expectant anticipation.


right now we dwell in this indian summer as much as we can.
we get up a bit extra early to get to sit together in the the morning sun
at the local coffee shop, that roast their own coffee, drink café au lait
and freshly squeezed, foamy juice made from autumn apples
- moving only to follow the sun's path across the sky.




with love and a thousand thank you’s
for all the amazing wishes you’ve left behind,
both here and on instagram, since i told you that
there’s two hearts beating inside of me,


h