GREY SKIES, GOLDEN LININGS

sommaren som regnade bort. kanske ska den minnas så, det här året.

fast den har guldkanter också, mot allt det mullrande mörkgrå.

vi har nyss flyttat in i det här sekelskifteshuset,

med de stora rummen och overklig takhöjd, stuckatur och korridor.

jag sitter, när jag behöver fästa blicken längre bort än på datorns skärm,

på den långa puffen i hallen, med fönstret uppdraget, en kopp te & grusiga ögon.

musik fyller innegården och jag undrar om det är pink floyd's david gilmore,

grannen, som delar med sig mellan murarna. katten lyssnar också.

och som jag njuter av det där att inte veta vad för toner som ska komma näst,

när någon annan väljer takten eller komponerar klangfärgen.

och det är alltjämt mullrande mörkgrått, men med gulkdkant.

jag arbetar mest. har aldrig varit så blek en sommar.

sneglar på vännens instagram bilder från maldiverna och kan knappt ta in det.

längtan efter nakna fötter i sand liksom väller in över mig.

hon skickar bilder där hon kisar mot mig och skickar pussar med pepparkaks-hud.

herregud. sparka med brunbrända, perfekt vitt sandiga fötter,

på en likblek som ligger, whaj dånt jo svarar jag.

men jag ler från öra till öra. hon dricker vattenmelon-juice för mig, 

min favorit från våra resor till bali, - & skickar med ett skål för Dig, honey !

 då är det enkelt att tycka att regnet mot badrumsfönstret är som om på beställning,

för att in emellan arbetet ligga i långa skumbad med levande ljus omkring.

jag njuter av det där att inte veta vad för toner som ska komma näst,

när någon annan väljer vyer eller klurar ut kompositionen.

och det är alltjämt mullrande mörkgrått, men med guldkant.

vi har inte ett enda bord men ungefär trehundraelva flyttkartonger.

jag har också en hel massa linnegardiner över från när jag bodde i studion mellan fälten.

så jag ställer tre eller fyra flyttkartonger på rad, på olika ställen i lägenheten

och draperar linne runt och knyter på kortsidorna. 

you're a magician, baby ! ler the spartan fascinerat uppifrån en stege

och fattar liksom inte riktigt hur fint det är att han alltid verkar tycka att

jag är något slags magiskt väsen och alltid förvånar mig med hur han ser på saker.

och som jag njuter av det där att inte veta vad för toner som ska komma näst,

när någon annan ser med sin syn eller målar med så andra färger.

och det är alltjämt mullrande mörkgrått, men med guldkant.

och med en hel massa kärlek,

h

image n°1 | portrait from the shoot for upcoming fira a/w '15
model : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen

images n°2-6 | everyday stills from home

© hannah lemholt photography

//

the summer that was washed away by rain. maybe that’s how it’ll be remembered, this year.

though it has golden linings too, against all that rumbling dark grey.

we have just moved into this fin-de-siècle-house,

with the large rooms & incredible ceiling hight, stucco & corridor.

i sit, when i need to fix my gaze on something farther away than the computer screen,

- on the long ottoman in the hallway, with the window pulled up, a cup of tea & tired eyes.

music fills the courtyard and i wonder if it is pink floyd’s david gilmore,

the neighbour, who’s sharing between the stone walls. the cat listens, too.

and how i enjoy the not knowing what tones will come next,

when someone else chooses the pace or compose the tone-colours.

and it is still a rumbling dark grey, but with a golden lining.

most of all i work. have never been so pale any summer of my life.

i glance at my friend’s instagram photos from the maldives

and can hardly take it in. the longing for naked feet in sand surges into me.

she sends pictures where she’s squinting at me, sending kisses with gingerbread skin.

jesus ! kick with tanned, perfectly white sandy feet,

on someone deadly pale when they are down, why don’t you. i reply.

but i smile widely. she’s drinking large watermelon juices for me,

my favourite from our trips to bali, - and sends here’s to you, honey !

  it is easy then, to find that the rain against the bathroom window is as if arranged,

for the in-between-work-lying in long bubble baths with candles all around.

and how i enjoy the not knowing what tones will come next,

when someone else picks the views or figure out the composition.

and it is a still a rumbling dark grey, but with a golden lining.

we don’t have one single table but about threehundredandeleven moving boxes.

i also have a whole lot of linen curtains to spare from when i lived in the studio between the fields.

so i put three or four moving boxes in a row, placed in various ways in the flat

and drape linen around, tie the ends of the short sides.

you're a magician, baby! the spartan smiles, fascinated from the top of a ladder

and doesn’t even know how beautiful it is that he always seems to think

i'm some kind of magical creature and always amazes me with how he sees things.

and how i enjoy the not knowing what tones will come next,

when someone else shares their outlook on things or paint it with such different colours.

and it is a still a rumbling dark grey, but with a golden lining.

and with a whole lot of love,

h

x

FROM the FORGOTTEN FILES | DAYDREAMER, MOONWRITER

jag vaknar sent efter en natt av flera vakna stunder.

en stund var av att dra undan den tunga gardinen för att se havet i månljus,

för att se om det faktiskt ens finns en värld kvar, utanför det sömnlösa sovrummet.

en stund var av att dricka vatten i köket på nakna fötter, i sällskap av ett annat nattdjur,
den svarta grannkatten, balanserande på stenmuren mot musikerns innergård.

en stund av att leta efter en penna i dunklet. skriva ner det som väcker.

en stund var att se på en sovande och tillslut hitta ro mot hans hud.

jag vaknar sent. till earl grey, mörkt bröd rostat på gasspisen, perfekt nötig ost

och mjuk plommonmarmelad. pratar med lillasyster med
marmeladklistriga fingrar mot telefonen och undrar
om hon skrivit något?

ja, nu nyss, svarar hon och jag skyndar dit.

och som den gör nuförtiden, plötsligt & när jag som minst anar det,
- intar den mig fullkomligt. saknaden.

lillasysters magiska köksfingrar, mamas & papas gröna.   

trädgården jag nästan kan befinna mig i om jag blundar. bella under stråhatt.

att hon på något märkligt vis ärvt precis mina färger.
familj. det enda så familjära att det finns inkapslat i huden.

jag lånar musiken, också den familj. spelar den högt.

tänker först att jag skulle ju inte skriva så mycket i dag.
följt av strunt samma vad Du skulle, lemholt!
släpp allt det där och hur Du känner Dig intrasslad i språket.

jag vill dela med mig av det fortsatta sorterandet av de räddade,

men kraschade hårddiskarna. det där som låg glömt

och nu spiller vilt ur mappar med konstiga namn och fel datum.

mina fotografier, texter, ögonblick.

idag för att, - även om det började i melankoli,
så intar det mig sedan, lika plötsligt och lika fullkomligt.
lyckan. tacksamheten. för att jag saknar.

för allt som fortfarande finns kvar, - & ska komma.

för alla de ögonblick jag fått och ska få.

för att jag påminns att jag är här, jag existerar.

jag är ung och jag är lycklig. när jag igen läser orden

and if these pictures have anything important

to say to future generations, it's this;
i was here. i existed. i was young, i was happy
and someone cared enough about me in this world
to take my picture. *

  

jag vill också säga, - och jag bryr mig inte ett dugg om ifall det är för naket,
eller för marmeladklistrigt, - att om Ni ibland är lika hårda
mot Er själva som jag kan vara,
släpp jag skulle ju eller om det är jag skulle ju inte. släpp taget. 
vi är här n u. och fler dagdrömmar och sömnlösa nätter ska komma.
tänk när man kan komma på, igen, att det är själva miraklet.


nu har jag sorterat färdigt för i dag.
i både mappar och känslor.
nu ska jag göra lite mer te med honung och arbeta vidare
med kommande bilder. fler fångade ögonblick.

kärlek från en fortfarande i nattlinnet,


h

image n°1 | an extra that was never used for fira s/s '15 |
ring is lovely sophia cockatoo - for good luck
image n°2 | one that sneaked in that is actually an upcoming one
for fira a/w '15
image n°3, 4, 5, 7, 8 & 9 | all from the morocco shoot for
fira s/s '15 marrakech intense | model : lina lindholm |
mua & hair : jossi madsen
image n° 6 | sanober khan quote i printed on an old envelope 
music | dune by christophe goze | thank you for the reminder, emma 
* | quote from the movie one hour photo
© hannah lemholt photography





//





i wake up late. after a night of many moments awake.
one of those moments was of pulling aside the heavy curtain, to see the sea in moonlight,
to see if the world still even exist, outside the sleepless bedroom.
one moment was of drinking water in the kitchen on naked feet,
in the company of another nocturnal animal, - the neighbours pitch black cat,
perched on the stone wall against the musician's inner courtyard.
one moment to look for a pencil in the obscure light. write down what stirs.
one moment was watching one asleep. and finally find peace against his warm skin.

i wake up late. to earl grey, dark bread toasted on the gas stove,
wonderfully nutty cheese and soft plum jam.
talking to baby sister e with jam-sticky fingers against the phone,
wondering if she had written something?
yeah, just now actually, she answers and i hurry over there.

and as it does nowadays, suddenly and when i least expect it,
- it seizes me completely. the missing.
baby sister e's magic kitchen fingers, mama's & papa's green ones.
the garden i can almost transport myself to, if i close my eyes.
bella in a straw hat. the fact that she, in some strange way,
has inherited exactly my colors.
family. the only thing so familiar that it is embedded in the skin.




i borrow the music, that too family. i play it loud.
thinking at first that i wasn’t going to write much today.
followed by never mind what you should, would, could, lemholt!
let go of all of that all that and how you feel entangled in the language.

i want to share with you more of the continuous sorting thru 
the rescued, but crashed hard drives. that which lay forgotten and are
now spilling wildly out of folders with strange names and wrong dates.
my photographs, texts, moments.

today because, - even if it started in melancholy,
it seizes me, just as sudden and as completely.
the happiness. the gratitude. because i have people to miss.
for everything that still remain, - and everything to come.
for all the moments i have received and will receive.
because i am reminded that i am here, i exist.
i am young and i am happy, when i read the words again;

and if these pictures have anything important

to say to future generations, it's this;
i was here. i existed. i was young, i was happy
and someone cared enough about me in this world
to take my picture. *

i also want to say that, - and i don’t care at all if it’s too 
naked or too jam-sticky, - that if you are sometimes
as hard on yourself as i can be at times,
let go of the i should have or the i shouldn’t have. let go.
we are here n o w. and more daydreams and sleepless nights will come.
imagine one can remember, again, that that is the miracle.

now i’ve done enough sorting for today.
thru both folders and feelings.
now i'll go make some more tea with honey and
work with photographs to come. more captured moments.


with love from one still in her nightdress,

h


x

NO LONGER A CHILD

för ett tag sedan spenderade jag en halv dag inne i en bokaffär.

en sån' där som väl alla måste älska, där Du kan strosa runt

(och märker att Du verkligen gör det plötsligt, på riktigt. strosar.)

med Din väska lämnad i en soffa och en kaffe i ena handen

plockar Du upp böcker med andra, läser och försvinner in,

där emellan sidorna. in i andra, svällande världar. 

det doftar nypressat papper och evig espresso.

det är tyst mellan bokhyllorna, men viskar om precis allt.

jag köper några av de titlar som inte vill släppa taget om mig.

och pennor, en liten zebra och en hel massa skrivböcker.

jag hade kommit att tänka på en favoritlärare jag hade i svenska.

jag har alltid tyckt om att skriva, men hon lockade fram det där även

hos de mest motsträviga i klassen. jag minns den tysta koncentrationen,

raspet av blyerts mot papper och spridda små, förvånade skratt.

händer vilande i hakor och funderande blickar, såna' där som beslöjas

och försvinner någonstans, långt bortom skolsalens väggar. 

minnet av henne och hennes fantastiska lektioner,

fick mig att köpa en slags skrivbok som heter 642 things to write about.

för hon kunde ord för ord ha skrivit den del av inledningen som lyder

"I tell this story because it’s a lesson in hidden potential.

You never know what might happen.

In a single day, if you hit the right nerve, you could have something,

- maybe it’s the start of something, maybe it’s the whole thing.

And it doesn’t even have to begin with your own idea.

You just have to get creative and plunge in."

jag tar min tunga påse och hittar ut i solskenet.

letar ny skugga och finner den i en bar som just öppnat för eftermiddagen.

jag beställer ett glas kylt, vitt vin och hittar

ett hörnbord där jag sprider ut de nyfunna skatterna.

jag slår upp boken med 642 saker att skriva om på måfå.

har bestämt mig för att bara skriva. inte låta det gå upp i huvudet så mycket.

det första som kommer till mig ska jag plita ner på de vita bladen

med det begränsande utrymmet & de obundna möjligheterna.

jag hamnar på nummer 56 av 642. 

just den blir inte av fantasi. utan ett sant och plötsligt

ihågkommit minne, med ens uppe vid ytan.

The moment you knew you were no longer a child

i found myself suddenly sitting on a softly worn bench in a park,

instead of on a metal chair in a class room, as i was supposed to be.

it was indian summer and i think i earned my first war paint stripes then and there,

deciding; in the quiet of myself & that warm september day, 

that i was dropping out of university.

svarandes, skrivandes,  - var jag där igen.

med handen i hakan och blicken långt bortom väggar.

 med rummet bara en penna mot papper och det inre oändligt.

jag bläddrar på måfå och skriver som förr och aldrig förr.

m hittar mig så, i en bar som fyllts med människor utan att jag märkt det.

på mitt mjukslitna träbord trängs deras blommor nu med böcker, pennor & en zebra.

i mig trängs alla de andra, svällande världarna. och jag skrattar ett förvånat skratt.

m ser på mig då, med en kärlek jag aldrig sett i ett par ögon förut.

kanske är det för att ögonen på riktigt är, inte bara den själens,

men också den egna själens, - spegel.

jag känner själv hur mina kinder blossar rosor

och hur historierna står som skrivna över hela min hud.

han läser högt dem jag skrivit ner i ord, medan eftermiddagen

blir kväll och vi rusiga på vitt vin & inspiration.

vilket är Ditt ögonblick,

då Du visste att Du inte längre var ett barn ?

kärlek,

h

image n°1 | work for fira s/s'13 | model : lina lindholm

image n°2 | outtake from the photo session for wheelbarrow

image n°3 | still with LW love letter pencil etc

image n°4 | work for fira s/s'15 marrakech intense

shot in amazing jardin majorelle, marrakech 

model : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen

image n°5 | self portrait (LW has the bones & skulls necklace)

topic / headline | taken from 642 things to write about

by the san francisco writer's grotto

music | lazy afternoon with jackie allen

© hannah lemholt photography

//

a while ago, i spent half a day inside a bookstore.

one of those which everyone must just love,

where you can stroll around

(and notice that you really do that suddenly, for real. stroll),

with your bag left on a sofa and a coffee in one hand,

picking up books with the other, reading and disappearing into,

- & in between the pages. into other plethoric worlds.

there’s a scent of newly pressed paper and eternal espresso.

it’s silent between the bookshelves, but it whispers about everything.

i buy some of the titles that just won’t let go of me.

and pencils, a small zebra and a whole lot of special notebooks.

i had come to think of a favorite teacher. my swedish teacher as a teenager.

i have always loved to write, but she brought that lust out, even from the

most recalcitrant of the class. i remember the silent concentration,

the sound of lead scraping onto paper

and the scattered, surprised & private chuckles. 

hands resting in chins and musing gazes, those that are veiled

and disappear somewhere, far beyond the classroom walls.

the memory of her and her wonderful classes

got me to buy a sort of notebook named 642 things to write about.

for she could have, word for word, - written the part of its

prologue which reads

"I tell this story because it’s a lesson in hidden potential.

You never know what might happen.

In a single day, if you hit the right nerve, you could have something,

- maybe it’s the start of something, maybe it’s the whole thing.

And it doesn’t even have to begin with your own idea.

You just have to get creative and plunge in."

i take my heavy shopping bag and find my way out into the sunshine.

i’m looking for new shade and find it in a bar just opened for the afternoon.

i order a glass of chilled, white wine and find a corner table

where i spread out all those newfound treasures.

i open the book with 642 things to write about at random.

have decided to just.. write. not to let it go up in my head so much.

the first thing that comes to me i will jot down, on the white sheets of paper

with the limited space and the unbound potential.

my browsing lands at number 56 of 642.

that particular one turns out to be not of imagination,

but of a true and suddenly remembered memory,

immediately brought near the surface.

The moment you knew you were no longer a child

i found myself suddenly sitting on a softly worn bench in a park,

instead of on a metal chair in a class room, as i was supposed to be.

it was indian summer and i think i earned my first war paint stripes then and there,

deciding; in the quiet of myself & that warm september day, 

that i was dropping out of university.

answering, writing, i was there again.
with my hand in my chin
and a gaze disappearing somewhere, far beyond the walls.
with the room turned into only lead against paper and the inward infinite.
i browse pages at random and write as i did before, and never before.
m finds me like that, in a bar now filled up with people, without me noticing.
on my softly worn wooden table, their flowers crowds with books, pencils and a zebra.
in me, crowds all the other, plethoric worlds. and i let out a surprised chuckle.
m looks at me then, with a love i've never seen in a pair of eyes before.
perhaps that’s because the eyes really are, not only that soul’s,
but also ones own soul’s, - mirror.
i can sense myself how my cheeks are blushing roses
and how the stories are all as if written all across my skin.
he reads aloud only the ones i’ve written down,
as the afternoon become evening
and we become intoxicated with white wine & inspiration.



what is your moment,
- the moment you knew you were no longer a child?



with love,


h

HOLY SMOKE

de behöver nog inte mycket introduktion, - & definitivt ingen reklam.
jag vill bara visa några av fotografierna jag tog en gång
på holy smoke bbq för att det de gör är så bra.

det måste ha varit en sommardag för två år sedan, när jag återigen gått
den där promenaden på några magiska minuter, den som var allt som krävdes då
för att jag skulle nå mina tryckare för signering av fine art tryck.
den lilla trädkantade vägen var uppkörd av traktorer, inklämd mellan fälten.
jag gick i sandaler, över jord som stelnat av solen.
mellan kompakt, matt och sprucken bränd ockra,
skimrande bitar av porös elefantgrå skiffer och vita fjärilar,
som flög runt mig hela vägen, satte jag ner fötterna i det dammigt varma.
och jag skrev här sedan att det känns. det k ä n n s. 

den gången berättade johan om texas. att de skulle åka och
titta på lite smokers och äta en jäkla massa kött. 
känner man johan så vet man att där kommer inte den historien sluta.
och så kommer det sig att det nu finns, vad som nästan känns som en bit av texas,
inpetat uppe bland ringlande småvägar, skog & fält, i skånska bräcke. 

har man någon gång i livet gett sig på ett sådant projekt, jagat efter en så stor dröm,
då vet man att det inte är gjort i en handvändning. eller som johan själv beskriver
with the stubbornness of a fool and tons of patience from my family i started
my passionate hunt. i searched for the right cuts of meat,
the right smokers and construction details, spending countless miles
on dirt tracks between various bbq shacks in texas.

hans anna, som också syns här på bilderna, är en de finaste människor jag vet.
jag kan se henne framför mig där i den glödande kvällssolen,
då holy smoke var alldeles nytt och jag skulle försöka fånga lite av andan.
vi drack kaffe i julivärmen och johan pratade om att
det kommer nog behöva byggas ut det här.
han viftade, pekade & skrattade bullrigt. plirade på anna med ett léende.
anna plirade på mig under sin stråhatt och himlade med ögonen som kanske bara
hon kan, - lugnt, glatt och med blicken alldeles full av kärlek & klokhet.

de behöver nog inte mycket introduktion, - & definitivt ingen reklam.
jag vill bara visa de här fotografierna från holy smoke för att det de gör är så bra.
för att det är lördag och då har de öppet, för Er lyckliga nog att bo nära,
eller för Er på genomresa på ringlande småvägar mellan skog & skånska fält.
från elva, - men bara till sold out. lägg på ett kol för det kan betyda klockan tre
eller ännu tidigare. det är många som diggar deras finger lickin' meats. 
jag diggar både det och jagandet av drömmen, dedikationen.
och så människorna bakom. de är såna’ som känns. de k ä n n s. 

fin helg,

h

location : holy smokes bbq, sweden
© hannah lemholt photography



//



a bit of a locally swedish post this one.
from in between the fields & forests of the south in my native sweden,
where this place, holy smoke bbq, - that almost feels like a small piece of texas,
is thriving, among chili culture and boatbuilders. 
a lot of people are now enjoying their finger lickin' meats and should 
your road lead you to beautiful kullabygden where i grew up,
this first ever swedish barbecue shack, is the place to stop for lunch
in the summer sun. but get a lazy saturday move on, they’re open
from 11 am 'til sold out, which can very well mean before 3 in the afternoon.

they truly do, in their own words, - choose all their ingredients carefully,
resulting in a charming, odd group of suppliers from around the world.
short ribs and chucks come from arkansas in kansas.
always 100% black angus, never with GMO or antibiotics.
the waguy brisket comes from australia,
- a breed of waguy and black angus strolling around freely.
the pork comes from karlsfälts farm in the south of sweden, whose
hampshire hogs grow up in a fantastic stress-free environment.

i love not only the actual finger lickin' meats,
but the chase of a dream like this, the realization & the dedication.
and then the people behind it all, my printer of fine art prints gone smoker,
- & his beautiful anna, one of the most lovely people i know.

they’re part of the things i miss about home, 
- & a sure way i’d be spending some hours of my day today,
were i in those neck of the woods.

enjoy your weekend,
wherever the wind blows you,


x,


h