NO LONGER A CHILD

för ett tag sedan spenderade jag en halv dag inne i en bokaffär.

en sån' där som väl alla måste älska, där Du kan strosa runt

(och märker att Du verkligen gör det plötsligt, på riktigt. strosar.)

med Din väska lämnad i en soffa och en kaffe i ena handen

plockar Du upp böcker med andra, läser och försvinner in,

där emellan sidorna. in i andra, svällande världar. 

det doftar nypressat papper och evig espresso.

det är tyst mellan bokhyllorna, men viskar om precis allt.

jag köper några av de titlar som inte vill släppa taget om mig.

och pennor, en liten zebra och en hel massa skrivböcker.

jag hade kommit att tänka på en favoritlärare jag hade i svenska.

jag har alltid tyckt om att skriva, men hon lockade fram det där även

hos de mest motsträviga i klassen. jag minns den tysta koncentrationen,

raspet av blyerts mot papper och spridda små, förvånade skratt.

händer vilande i hakor och funderande blickar, såna' där som beslöjas

och försvinner någonstans, långt bortom skolsalens väggar. 

minnet av henne och hennes fantastiska lektioner,

fick mig att köpa en slags skrivbok som heter 642 things to write about.

för hon kunde ord för ord ha skrivit den del av inledningen som lyder

"I tell this story because it’s a lesson in hidden potential.

You never know what might happen.

In a single day, if you hit the right nerve, you could have something,

- maybe it’s the start of something, maybe it’s the whole thing.

And it doesn’t even have to begin with your own idea.

You just have to get creative and plunge in."

jag tar min tunga påse och hittar ut i solskenet.

letar ny skugga och finner den i en bar som just öppnat för eftermiddagen.

jag beställer ett glas kylt, vitt vin och hittar

ett hörnbord där jag sprider ut de nyfunna skatterna.

jag slår upp boken med 642 saker att skriva om på måfå.

har bestämt mig för att bara skriva. inte låta det gå upp i huvudet så mycket.

det första som kommer till mig ska jag plita ner på de vita bladen

med det begränsande utrymmet & de obundna möjligheterna.

jag hamnar på nummer 56 av 642. 

just den blir inte av fantasi. utan ett sant och plötsligt

ihågkommit minne, med ens uppe vid ytan.

The moment you knew you were no longer a child

i found myself suddenly sitting on a softly worn bench in a park,

instead of on a metal chair in a class room, as i was supposed to be.

it was indian summer and i think i earned my first war paint stripes then and there,

deciding; in the quiet of myself & that warm september day, 

that i was dropping out of university.

svarandes, skrivandes,  - var jag där igen.

med handen i hakan och blicken långt bortom väggar.

 med rummet bara en penna mot papper och det inre oändligt.

jag bläddrar på måfå och skriver som förr och aldrig förr.

m hittar mig så, i en bar som fyllts med människor utan att jag märkt det.

på mitt mjukslitna träbord trängs deras blommor nu med böcker, pennor & en zebra.

i mig trängs alla de andra, svällande världarna. och jag skrattar ett förvånat skratt.

m ser på mig då, med en kärlek jag aldrig sett i ett par ögon förut.

kanske är det för att ögonen på riktigt är, inte bara den själens,

men också den egna själens, - spegel.

jag känner själv hur mina kinder blossar rosor

och hur historierna står som skrivna över hela min hud.

han läser högt dem jag skrivit ner i ord, medan eftermiddagen

blir kväll och vi rusiga på vitt vin & inspiration.

vilket är Ditt ögonblick,

då Du visste att Du inte längre var ett barn ?

kärlek,

h

image n°1 | work for fira s/s'13 | model : lina lindholm

image n°2 | outtake from the photo session for wheelbarrow

image n°3 | still with LW love letter pencil etc

image n°4 | work for fira s/s'15 marrakech intense

shot in amazing jardin majorelle, marrakech 

model : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen

image n°5 | self portrait (LW has the bones & skulls necklace)

topic / headline | taken from 642 things to write about

by the san francisco writer's grotto

music | lazy afternoon with jackie allen

© hannah lemholt photography

//

a while ago, i spent half a day inside a bookstore.

one of those which everyone must just love,

where you can stroll around

(and notice that you really do that suddenly, for real. stroll),

with your bag left on a sofa and a coffee in one hand,

picking up books with the other, reading and disappearing into,

- & in between the pages. into other plethoric worlds.

there’s a scent of newly pressed paper and eternal espresso.

it’s silent between the bookshelves, but it whispers about everything.

i buy some of the titles that just won’t let go of me.

and pencils, a small zebra and a whole lot of special notebooks.

i had come to think of a favorite teacher. my swedish teacher as a teenager.

i have always loved to write, but she brought that lust out, even from the

most recalcitrant of the class. i remember the silent concentration,

the sound of lead scraping onto paper

and the scattered, surprised & private chuckles. 

hands resting in chins and musing gazes, those that are veiled

and disappear somewhere, far beyond the classroom walls.

the memory of her and her wonderful classes

got me to buy a sort of notebook named 642 things to write about.

for she could have, word for word, - written the part of its

prologue which reads

"I tell this story because it’s a lesson in hidden potential.

You never know what might happen.

In a single day, if you hit the right nerve, you could have something,

- maybe it’s the start of something, maybe it’s the whole thing.

And it doesn’t even have to begin with your own idea.

You just have to get creative and plunge in."

i take my heavy shopping bag and find my way out into the sunshine.

i’m looking for new shade and find it in a bar just opened for the afternoon.

i order a glass of chilled, white wine and find a corner table

where i spread out all those newfound treasures.

i open the book with 642 things to write about at random.

have decided to just.. write. not to let it go up in my head so much.

the first thing that comes to me i will jot down, on the white sheets of paper

with the limited space and the unbound potential.

my browsing lands at number 56 of 642.

that particular one turns out to be not of imagination,

but of a true and suddenly remembered memory,

immediately brought near the surface.

The moment you knew you were no longer a child

i found myself suddenly sitting on a softly worn bench in a park,

instead of on a metal chair in a class room, as i was supposed to be.

it was indian summer and i think i earned my first war paint stripes then and there,

deciding; in the quiet of myself & that warm september day, 

that i was dropping out of university.

answering, writing, i was there again.
with my hand in my chin
and a gaze disappearing somewhere, far beyond the walls.
with the room turned into only lead against paper and the inward infinite.
i browse pages at random and write as i did before, and never before.
m finds me like that, in a bar now filled up with people, without me noticing.
on my softly worn wooden table, their flowers crowds with books, pencils and a zebra.
in me, crowds all the other, plethoric worlds. and i let out a surprised chuckle.
m looks at me then, with a love i've never seen in a pair of eyes before.
perhaps that’s because the eyes really are, not only that soul’s,
but also ones own soul’s, - mirror.
i can sense myself how my cheeks are blushing roses
and how the stories are all as if written all across my skin.
he reads aloud only the ones i’ve written down,
as the afternoon become evening
and we become intoxicated with white wine & inspiration.



what is your moment,
- the moment you knew you were no longer a child?



with love,


h

HOLY SMOKE

de behöver nog inte mycket introduktion, - & definitivt ingen reklam.
jag vill bara visa några av fotografierna jag tog en gång
på holy smoke bbq för att det de gör är så bra.

det måste ha varit en sommardag för två år sedan, när jag återigen gått
den där promenaden på några magiska minuter, den som var allt som krävdes då
för att jag skulle nå mina tryckare för signering av fine art tryck.
den lilla trädkantade vägen var uppkörd av traktorer, inklämd mellan fälten.
jag gick i sandaler, över jord som stelnat av solen.
mellan kompakt, matt och sprucken bränd ockra,
skimrande bitar av porös elefantgrå skiffer och vita fjärilar,
som flög runt mig hela vägen, satte jag ner fötterna i det dammigt varma.
och jag skrev här sedan att det känns. det k ä n n s. 

den gången berättade johan om texas. att de skulle åka och
titta på lite smokers och äta en jäkla massa kött. 
känner man johan så vet man att där kommer inte den historien sluta.
och så kommer det sig att det nu finns, vad som nästan känns som en bit av texas,
inpetat uppe bland ringlande småvägar, skog & fält, i skånska bräcke. 

har man någon gång i livet gett sig på ett sådant projekt, jagat efter en så stor dröm,
då vet man att det inte är gjort i en handvändning. eller som johan själv beskriver
with the stubbornness of a fool and tons of patience from my family i started
my passionate hunt. i searched for the right cuts of meat,
the right smokers and construction details, spending countless miles
on dirt tracks between various bbq shacks in texas.

hans anna, som också syns här på bilderna, är en de finaste människor jag vet.
jag kan se henne framför mig där i den glödande kvällssolen,
då holy smoke var alldeles nytt och jag skulle försöka fånga lite av andan.
vi drack kaffe i julivärmen och johan pratade om att
det kommer nog behöva byggas ut det här.
han viftade, pekade & skrattade bullrigt. plirade på anna med ett léende.
anna plirade på mig under sin stråhatt och himlade med ögonen som kanske bara
hon kan, - lugnt, glatt och med blicken alldeles full av kärlek & klokhet.

de behöver nog inte mycket introduktion, - & definitivt ingen reklam.
jag vill bara visa de här fotografierna från holy smoke för att det de gör är så bra.
för att det är lördag och då har de öppet, för Er lyckliga nog att bo nära,
eller för Er på genomresa på ringlande småvägar mellan skog & skånska fält.
från elva, - men bara till sold out. lägg på ett kol för det kan betyda klockan tre
eller ännu tidigare. det är många som diggar deras finger lickin' meats. 
jag diggar både det och jagandet av drömmen, dedikationen.
och så människorna bakom. de är såna’ som känns. de k ä n n s. 

fin helg,

h

location : holy smokes bbq, sweden
© hannah lemholt photography



//



a bit of a locally swedish post this one.
from in between the fields & forests of the south in my native sweden,
where this place, holy smoke bbq, - that almost feels like a small piece of texas,
is thriving, among chili culture and boatbuilders. 
a lot of people are now enjoying their finger lickin' meats and should 
your road lead you to beautiful kullabygden where i grew up,
this first ever swedish barbecue shack, is the place to stop for lunch
in the summer sun. but get a lazy saturday move on, they’re open
from 11 am 'til sold out, which can very well mean before 3 in the afternoon.

they truly do, in their own words, - choose all their ingredients carefully,
resulting in a charming, odd group of suppliers from around the world.
short ribs and chucks come from arkansas in kansas.
always 100% black angus, never with GMO or antibiotics.
the waguy brisket comes from australia,
- a breed of waguy and black angus strolling around freely.
the pork comes from karlsfälts farm in the south of sweden, whose
hampshire hogs grow up in a fantastic stress-free environment.

i love not only the actual finger lickin' meats,
but the chase of a dream like this, the realization & the dedication.
and then the people behind it all, my printer of fine art prints gone smoker,
- & his beautiful anna, one of the most lovely people i know.

they’re part of the things i miss about home, 
- & a sure way i’d be spending some hours of my day today,
were i in those neck of the woods.

enjoy your weekend,
wherever the wind blows you,


x,


h

 

JUNE | MEMORIES OF AN OLD FRIEND

vi lämnar lägenheten i den gamla vapenfabriken.

den med imponerande takhöjd men tveksamma omgivningar.

lämnar 'urban flowers' och asfalt. lämnar småfåglar som sjunger nästan maniskt;

höga på klorofyll i den glömda korridor av grönska som vårt stora sovrum angränsar till.

lämnar att ha levt i stort sett bara i den enorma sängen, som är som ett moln,

för att de andra rummen är mörka och aldrig riktigt blir hemma.

vi kommer till lägenheten i huset från slutet av 1800talet.

den med minst lika imponerande takhöjd och havet i samma kvarter.

vi har en staty, som jag funderar över om det kan vara jeanne d'arc, som står vakt,
om än med söndervittrat svärd, utanför det rum jag använder som studio.

fiskmåsarna dansar ständigt i luften och tycks berätta historier för varandra.

folk är alltid vid strandkanten och jag påminns om både bali och

hemma vid havet i sverige på en och samma gång.

det är en blandning som gör mig alldeles svag i knäna, varenda morgon,

när jag drar den tunna gardinen lite åt sidan och tittar på det turkosa vattnet.

här är fönstren sådär som på film, man drar upp dem med all sin kraft.

så stannar de där av sig själv och släpper in doft av atlanten & jasmin på sommarbris.

jag packar upp några lådor från sverige i taget. de flesta har lillasysters handstil

som skvallrar om innehållet och jag stryker över pappret och hennes

ritade stjärnor & noteringar. fina saker - packa upp!

jag berörs av varenda kartong. varsamt inslaget i silkespapper

finner jag små saker som rest med mig ända från indonesien, små lappar

med stora ord. sparade brev från vänner och bleknade fotografier av min familj.

dofter och detaljer. mängder av muggar, ännu fler minnen.

varenda liten sak betyder så mycket nu, på avstånd från älskade, 

- de små tingens gud.

ljuset väller in. nästan lika mjukt våldsamt som tacksamheten.

jag är given åter den där varsamheten om varje liten detalj.

har glömt hur man tog det där för givet.

det goda livet, som m säger, - Ni är så bra på det, you vikings.

lägger sådan känsla och kärlek i allt.

och jag älskar.

jag älskar takhöjden som inte ens får plats att fånga.

jag älskar alla pinalerna på nytt. parfymerna jag äntligen kan packa upp.
de olika förnimmelserna de lockar fram när jag drar in deras doft.

jag älskar att hitta vaser jag glömt att jag hade. en speciell tekopp jag saknat.

jag älskar tygerna jag valt i paris och de små trägubbarna jag valt på bali.

fast mest av allt älskar jag lapparna med ord jag trodde var borta.

hur mamma skrivit gamla glas domer - väldigt ömtåligt på en kartong.

och lillasysters stjärnor. miss bergmans vackra kort.

gamla och nya kärlekar.
och den röda tråden som nu tycks löpa genom allt,

varsamt inslaget i silkespapper. kärleken, i allt.

jag återser lilla musan och magiska miss madsen.

vi flyger till samma plats och fotograferar en höstkollektion.

jag bär med mig tillbaka deras skratt i väskan. deras närvaro och bilden

av oss alla invirade i filtar och med huvudena tätt över en liten

film på mobilen. vår värld i världen, som öppnas och stängs omkring oss,

är bara vår, vart vi än ses i världen. gamla och nya kärlekar.

ljuset väller in. nästan lika mjukt våldsamt som tacksamheten.

jag är given åter den där varsamheten om varje liten detalj.

har glömt hur man tog det där för givet.

hej då juni, hela Du var som återseendet av en gammal vän.

och jag älskar. allt jag har. 

men mest av allt med allt jag har.

h

image n°1 | portrait of lina from the fira a/w'14 shoot

image n°2-7 | stills from home 

image n°8 | work for fira s/s'16 | model : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen
music | private lawns by angus & julia stone (+ full memories of an old friend album)
details | sara has painted the color splattered foliage for me
© hannah lemholt photography

//


we leave the flat in the old arms factory.

leave the impressive ceiling hight but dubious surroundings.
leave 'urban flowers' and asphalt. leave the small birds singing almost manically;
high on chlorophyll in the forgotten corridor of greenery that our large bedroom adjoins.
leave having lived almost exclusively in the huge white bed, which is like a cloud,
as the other rooms were dark and never really felt like home.

we come to the flat in the house from the late 19th century.
come to the, - at least as impressive ceiling hight and the sea next door. 
there’s an old statue, which i wonder whether it might be Joan of Arc,
standing guard with her weathered sword, outside the room i now use as a studio.
the seagulls are dancing constantly in the air and seem to be telling each other endless stories.
people are always hanging around the water-side and i am reminded of both bali
and of home by the sea in sweden, at the same time.
it's a mix that makes me weak in the knees, every single morning,
when i pull the thin curtains to the side and look at the turquoise water.

here the windows are like in the movies, you pull them up and open with all your might.
then they stay there by themselves and let in the scent of jasmine on an atlantic summer breeze.
i unpack boxes from sweden, slowly here and there. many have baby sister e's handwriting
on them, - telling of their content and i stroke the cardboard and her
drawn stars and notes. beautiful things - unpack!

i am touched by every box. carefully wrapped in tissue paper,
i find little things that’s traveled with me all the way from indonesia.
small notes with big words. saved letters from friends
and faded photographs of my family. fragrances and finds.
many teacups and more memories.
every little detail matters so much now, away from the beloved ones,
- the god of small things.





the light spills in. almost as softly violent as the gratitude.
i am given anew that caring for every little detail.
have forgotten how to take that for granted.
the good life, as m says, - you’re so good at it, you vikings.
you put such feeling and love into everything.

and i love.
i love the ceiling height that can’t even be captured in full.
i love all the objects again. the perfumes i can finally unpack.
the different sensations they bring back as i breathe them in.
i love finding flower vases i forgot i had. a special teacup i had missed.
i love the fabrics i’ve chosen in paris and the small figurines i’ve chosen on bali.
though most of all i love the notes with words i thought were gone.
mama's thoughtful old glass domes - very fragile! scribbled on a box.
and baby sister e's stars. miss bergman's carefully chosen cards.
old and new loves. and the red thread now seemingly running through everything,
carefully wrapped in tissue paper. the love, in everything.




i am reunited with the little muse and the magic miss madsen.
we fly to the same location and shoot an autumn collection.
i carry their laughter back with me in my bag. their presence and an inner image
of the three of us, wrapped in blankets, tight-knit heads over a short film.
our world in the world, which opens and closes around us,
is only ours, wherever we meet up in the world. old and new loves.

the light spills in. almost as softly violent as the gratitude.
i am given anew that caring for every little detail.
have forgotten how to take that for granted.



goodbye june, all of your days were like
seeing a treasured old friend.

and i love. all that i have got.
but most of all, - with everything i’ve got.


h

THE PRINT SHOP ISSUE

här snickras det på en egen liten print shop.
den har jag velat skapa så länge och nu finns det äntligen lite tid över i kanterna.
konstnärsmammans händer kommer att finnas där,
den sista sucken av sensommarens rosor, - fotografiet wheelbarrow också,
ihop med en del andra jag valt ut. lite kaktusar och lite svartvitt.
tanken är två olika storlekar av varje tryck,
så att det går att hitta något för både små och stora rum, 

så kom jag på att jag ville fråga Er vilket av mina fotografier
Ni allra helst skulle vilja se där i butiken?
det är alltid fint att få utifrån-perspektiv.
kanske har Ni sett ett fotografi här i bloggen, 
eller på instagram, eller kanske bland bilderna i 
min halv-portfolio borta på flickr'. 

och så tänkte jag att bland Er som berättar varför just 
det fotografiet, - bland Er väljer jag en som får
välja ett fine art print i present,
när butiken väl öppnar, senare i sommar.

så önska och tänk högt. vi snickrar på så länge.


kärlek,

h



p.s de fotografier jag gjort för LW
kommer att fortsätta säljas där
och inte ingå i min privata print shop

x

//



at this end my small fine art print shop is being constructed.
i've wanted to create one for so long and now
there's finally a bit of time left over for it in the corners.

my mama the painter's hands will be there,
a last sigh of the late summer roses, - the photograph wheelbarrow too,
together with some others i’ve selected.
some cacti and a little bit of black and white.
the thought is that there’ll be two sizes to choose from, of every print,
- so that there’s something for both bigger and smaller spaces.



then i came to think of wanting to ask you which of my photographs
you’d want to see as a print over in the store.
it's always beautiful to get outside perspective.
perhaps you’ve seen a photograph here in the blog,
or on my instagram, or perhaps among the photos of my
halfway-portfolio on flickr’.

i thought that out of you who puts it into words
which, - & why that photograph,
- amongst you i’ll pick one who gets
to choose a fine art print gift,
when the shop opens, later this summer.

so wish and think out loud.
we’ll hammer away in the meantime.


with love,

h



p.s the photographs i’ve shot for love warriors
will continue to be sold there
and will not be a part of my private print shop

x

THE BIRDS

en av de första gångerna jag minns att jag kände att jag fotograferar
var en kall januarimorgon för sex år sedan. det kändes, då, som att det
bara blev. men när de där trevande fotografierna sedan bildade
en serie - foghorn blues - & sattes ihop med en anteckning i dagboken,
sa de ändå en del, mellan vingar & dimmig pastell,
om min ständiga dragning till fåglar. 

sedan blev det en första serie självporträtt med fåglar
och fjädrar - oiseau étrange - strange bird,
för sådär kan det ju kännas ibland, eller för mig i alla fall;
som att man är en främmande fågel.

flera år senare kom fotografiet sky circles till,
för love warriors. den vita duvan på vännen marie's rygg,
innan någon av oss visste att hon var på väg att bli sjuk.
nu är hon ute på andra sidan, efter cellgifter och en kamp jag inte
ens kan ana tyngden av, bara stumt beundra och vara enormt
tacksam över att hon vann.
nu står hon där, med svart korp mot sin krigarkropp. 

hon står inte ensam.
bredvid finns ugglan som ingöt respekt i oss alla
med sin blick som tycktes se rakt igenom oss, och kanske 
även långt bortom det, när vi fotograferade i skottland i höstas.
  history of the senses är den döpt till.

två ugglor till, flygande, hör också till, - & så är vi tillbaka till
de där dimmiga pastellerna och vingarna ur min historia.
och när jag tittar på dem nu, såhär, blir jag så berörd.
berörd över resan från då, i mig själv,
sedan den där vintermorgonen när det var mjukt dimmigt och jag
satt med uppdragna raggsocksfötter i ett övergivet lusthus,
med kameran ovant redo, varm choklad rykande bredvid på träbänken
och jazz i hörlurarna. berörd över de människor & varelser
jag får möta och arbeta med.
över att få ha förevigat det sant nakna; människors flykt, fall och frihet.
och över att fåglarna lånar allt det där sina vingar.

kärlek,


h

image n°1 | sky circles & raven's ladder shot and mounted
in the home of interior stylist marie olsson nylander
image n°2, 3, 4 & 5 | my fine art photos raven's ladder,
history of the senses, feathers & free falling
for love warriors are being photographed and put
into the LW shop as we speak..
team | models : lina lindholm | marie olsson nylander
| mua & hair : jossi madsen 
© hannah lemholt photography for love warriors




//





one of the first times i remember feeling i’m photographing
was a cold january morning six years ago.
it felt, then, that it all happened just out of the blue,
but when those fumbly photographs then formed
a series - foghorn blues - and was put together with a note in the diary,
they still had something to say, between the wings and misty pastel,
about my constant attraction to birds.

later i created a first series of self-portraits with birds
and feathers - oiseau étrange - strange bird,
life may after all at times feel, - at least for me,
- as just that, a strange bird.

several years later, i created the photograph sky circles
for love warriors. the white dove on my friend marie's back,
before we knew she was about to be fall ill.
today she's come out on the other side, after chemotherapy and
a struggle i can’t even begin to imagine the weight of,
just speechlessly admire and be vastly grateful that she won.
now she stands there, again,
with a black raven against her warrior body.



she doesn’t stand alone now.
alongside is the owl that instilled respect in us all,
with his gaze that seemed to see right through us, and perhaps
even far beyond that, during that photo shoot in scotland last autumn.
history of the senses it’s named.



there’s two owls more, flying, - and so we are back to
those misty pastels and the wings of my past.
and when i look at them now, like this, i am so.. touched.
touched by the journey from back then, in myself, since that
winter morning when it was softly foggy and i sat,
with teal sock feet under me, in an abandoned gazebo,
with the camera verdantly ready, hot chocolate steaming on the
wooden bench and jazz in the headphones.
touched by the people & creatures i get to meet and work with.
to get to eternalize that which is truly naked;
people's flight, fall & freedom.

and by that the birds are borrowing all of that, - their wings.


x,

h