THROUGH PAINTED DESERTS

jag har insett att om jag väntar med att skriva,

med att ge livstecken ifrån mig här, till dess att jag först är redo..

då kommer här att förbli tyst. och så kan vi ju inte ha det.

därför blir det här som ett brev från min senaste tid.
jag litar på Er att Ni öppnar upp och läser mellan raderna.

däri ryms bali’s bakgårdar, möten som stannar
och hundratals små ögonblick där emellan som sväller mitt bröst av liv,

packning för en ny fotografering, - en ny resa.

korta sippar av talisker & resor in i böcker på de få stunder som är lediga.
ögon som ständigt fylls av tårar. av tacksamhet.
jag har börjat acceptera det nu.

låter de torka ut på kinderna. strama åt, påminna.

nico mixar musiken till alltihopa

och natt & dag flyter samman i febriga drömmar

om alldeles nya kärlekar.

även detta är på språng,
med en fot, bokstavligt talat, vilande i resväskan.

det är fingrat på av mig, det här brevet.

doppat i en hel massa nya känslor & tankar.
skrynklat samman en gång, till och med kastat.

jag lovar att försöka återkomma till det nya.
när jag bättre kan göra det rättvisa.
på mitt vis; efter tystnad.

kanske kan det här aldrig bli den karbonkopia av mina dagar som jag hade för avsikt.

men jag är här. just nu är jag här och bara här.
packar. med Er i tanken. Ni tysta. vackraste av skuggor.

jag doppar två fingrar i sanden från sinai.
tittar ut över åkrarna som blivit vända.
först till oljigt mörkbrunt medan jag var borta,
~ & nu dammar i dansande virvlar under solen. allt går liksom runt.

alla öknar. jag ska besöka dem. jag ska skriva brev från dem.


och tills nästa brev. all kärlek,

honey

±

image n°1 | sara, backyard bali | shell necklaces : LW winter’13

music : nicolas jaar mix - fall’08

another letter typewrited w. words by donald miller

image n°2 | support-smoking cubanos in prototype dress LW

image n°3 | travelling mix of vintage bali finds, karen walker orbit sunnies,

a hundred year old bikini, shell bracelets from LW’s winter ’13 collection,

golden wings ear cuffs from hm, solid mermaid perfume etc

© hannah lemholt photography 

 i've come to realize that if i wait to write,
to give signs of life, here, ~ until first i’m ready,
then all would remain silent. and we can’t have that.

therefore, this will be like a letter from my past time.
i trust you to open up & read between the lines.
therein contained is the backyards of bali, encounters that stays,
and hundreds of small moments in between
that swells my chest with life,
packing for a new shoot, a new journey.
short sips of talisker & trips deep into books in the few
moments that are unoccupied. eyes constantly filling with tears.
of gratitude. i’ve begun to accept it now.
let them dry out on the cheeks. tighten, a reminder.

nico’s mixing the tunes for the whole thing.
night & day flowing together in fevered dreams
of brand new loves.


even this is on the move,
with one foot, literally, resting inside the suitcase.
i’m all over this letter. i’ve touched it.
dipped it in a whole bunch of new feelings & thoughts.
i’ve wrinkled it together once, and even thrown it away.
i promise to try to return to the new. this new phase. in words.
when i can better do it justice. my way: after silence.
maybe this, my little space here, will never be the carbon copy of
my days i had intended.
but I'm here. right now i'm here and only here.
packing. with you in mind.
you the quiet. the most beautiful of shadows.



i dip two fingers, slowly into the sand from sinai
that i keep on my desk.
looking out over the fields that have been turned over; 
first into an oily dark brown while i was gone, ~ & now
dancing in dusty vortex under the sun.
everything goes around and around.
all those deserts. i'm going to visit them.
i will write letters from them.

until the next letter. much love, 

honey

CAROUSEL

jag är lite trött på mitt eget ansikte.
känner Ni också så ibland?
alltså inte så att jag vill förstöra,
- eller måla över hela mig själv med vit färg,
som jag just nu gör på alla printar och självporträtt..
mer som att man ibland blir lite trött på att vara i sin egen kropp.
ja, så mer. kan Ni också känna så? 

kanske är det bara så,
när man är en typisk tänkare och känslomänniska.
ibland önskar man att det eviga bruset skulle tystna.
fast när jag skriver ner det, känner jag likväl att
nja.. något i mig viskar.
då skulle Du inte vara Du.

jag har huvudet lite bland molnen, som alltid vad det verkar.
samtidigt finns det en del av mig som inte är annat än i kroppen, fysiskt.
den som arbetar frenetiskt medan musiken växlar mellan chopin
i febriga falla i sömn-toner och nya upptäckter i snabb rytm,
som passar till att mana på tempot i arbetet, i uppdragen; i allt det vakna.
och däremellan kardemumma-kaffe med mjölk,
sömn med märkliga drömmar & många uppvaknanden.

och så vad som känns lite som en karusell,
en som jag står bredvid och betraktar;
där ansikten fladdrar förbi alltför snabbt.
jag hinner bara sträcka ut handen och så är de åter borta.
lilla musan & jag får en dag mellan hennes paris och mitt stockholm,
- för mini plåtning av fira autumn’13.
fast med vissa människor räcker det att låsa blicken i varandras 
bara några sekunder, för att läsa längre historier, 
- & för att fylla på till brädden med kärlek.
till nästa gång.

annars är det så.. jag skriver och raderar. skapar och kastar. 
melankolin vill just nu sippra in precis överallt
och jag är så trött på det som kommer ut som om klibbigt romantiskt,
för att jag inte kan få svärtan ur huvudet
och på pränt eller in i fotografierna.
kanske har jag ett behov av det mjuka just nu. som balans.
det och lite vila. om några dagar. om bara några dagar.
jag lämnar hösten här för Er att njuta av,
flyger vad som känns som lite bakåt i tiden;
till den sommar jag inte riktigt hann med att bara vara i.
kanske ses vi där i mellanrummet.

tack för Er.
jag läser allt. just nu hinner jag inte svara på allt. 
det säger inte ett jota om vad jag känner. 
vad Ni får mig att känna med Era kommentarer,
Era mail och inlägg om mig,
som hotar punktera lungorna av kärlek
i ett enda så totalt berörande drag. 

allt detta lämnar ett stråk i mig, av något annat, av att
kanske når jag igenom ändå,
trots att det känns som att jag står bredvid och betraktar, 
- & som att allt jag kan göra
är att förtvivlat sträcka mig efter det som fladdrar. 

den ska väl bara stigas på, av, - & tillbaka på
i rätt takt och tid, den där snurrande karusellen.

tack Ni som tar min hand.


h

// i’ve got even more readers from the united states
and australia than from sweden at the moment.
i dream of translating everything myself or to run 
a parallel blog. but life is a carousel, spinning faster
and faster these days. thank you for being here
though, lovelies, ~ and i’m sorry google translate
is a crazy cookie monster with words; chewing
and giving you only hiccups of cookie breath. h, x //




± 

n°1 | distorted selfportrait
n°2 & 4 | studio / selfportrait | cloudy sky lennon sweater : wildfox
 © hannah lemholt photography

A LETTER FULL OF SILENCE

x,

h

± 

image n°1 & 2 | still lifes | home / studio

image n°3 | selfportrait 

image n°4 | italian proverb

image n°5 | portrait | bella

image n°6 | still life | home / studio

all images | © hannah lemholt photography

LA LOBA

det regnar i ursinniga skurar. ljuset är dovt & vackert. 

jag försöker mig på lite sovmorgnar, eller i alla fall att dröja mig kvar.

dessa morgnar är därmed kaffe på sängen, med rosor ur trädgården,

som gjort en sista, envis comeback och doftar i full, ~ & fulländad blom. 

jag leker med kameran. det är min vila. och min lust.

jag gör en dagboks-anteckning, med penna i bok, för första gången så,

sedan jag var tonåring. jag pillar lite på ett bröllopsfoto av mamma.

det är slitet. hon är ljuv med myrten-krans & dröm-ögon.

bakom rosorna och spetsen slår ett vilt hjärta. ett varg-hjärta.

tänk vad som ryms i ett åldrande fotografi, när vi känner den som

blickar tillbaka på oss. vet dess historia.

 

jag känner för arbetad svart spets & gamla favorit-filmer,

gräddvit ull & för att finna någon ny musik-förälskelse.

jag sörjer sommaren lite, fast den kanske inte ens är riktigt över.

hösten, än så länge en melankolisk slöja; draperad över mina dagar

och jag kan inte se vad som ska komma. allt är så på nytt för mig i år.

däri också det vackra. melankoli i form av en orm med fjäll av rosenblad.

man vet liksom inte riktigt vad man ska tro.

jag tänker på sandra. min vilda, vackra vän med röd lejonman

och en sköldpadda tatuerad på ringfingret.

jag tänker på ’kvinnor som slår följe med vargarna’; boken mamma

packade med oss båda när vi flyttade till london. jag tänker på hur starka vi var,

hur vi gjorde allt vi var rädda för och lite till; bara vi fick krama varandras

händer på vägen, så hårt att knogarna vitnade. och hur vi ändå &

samtidigt; gav varandra den totala, villkorslösa friheten.

jag tänker att jag måste åka och hälsa på henne. se om hon har boken kvar.

den måste vara tummad & sliten som en hotellrums-bibel nu.

och jag tror att jag behöver en ny religion. en ny tro, för en ny tid i livet.

och kanske just en sådan också; en beprövad.

en som stannat kvar som en sanning genom de år som gått.

det jag vet gjorde mig stark en gång, fast med det hjärta jag har i mig nu,

det som vill framåt. det som vill vara starkt och mjukt på samma gång.

det som tror att inte bara är en annan värld möjlig. hon är på väg.

en tyst dag kan jag höra henne andas. *

i kväll ser jag ’top of the lake’, höstens nya kriminaldrama 

fast jag inte känner mig helt redo för sommar-mord. 

jag ändrar typsnitt här och behöver ett nytt ord för kärlek.

likväl är den där, för Er,

h

±

n°1, 5 & 6 | selfportraits :

black cat lace slouchies from spell / kyss johanna |

part wolf tee is buy me brunch | crystal bib necklace is old zara |

glimpses of cream wool is wolf clan shaggy cardi from spell |

n°3 & 4 | stills w. new leather diary & favorite coffee cup

* referring to quote by amazing arundhati roy 

etc | © hannah lemholt photography

RIP CURL

det är en komplex morgon & huset jag vaknar till.

vi kolliderar. jag konvex med alla mina känslor i ett växande virrvarr.

och huset som tycks bukta upproriskt inåt,
regn i ihärdiga slag mot rutorna och dova skuggor

över trägolv & nakna, solbrända fötter. 

vi är båda gjorda av stenväggar idag.

jag skyndar in från skyfallet med tidningen slokande över huvudet,
river sönder spetskimono’n mot stora, stickiga tallen.
kardemumma-kaffet rinner ner i glaskannan, fyller hela köket

med en doft jag är nykär i. mina fingertoppar

är plommonlila mot koppen, armarna knottriga

av kallt regn. allt smakar plötsligt höst.

så slåss jag liksom med de där 

motstridiga känslorna hela dagen,

alltmedan enorma åskmoln driver fram fort över himlen.
reser i stora skuggor över de ny-snaggade rågblonda
fälten utanför fönstren. 

jag arbetar frenetiskt men med min nya tre-timmars-regel.
pausar sedan i kryddträdgården. ena gången i hällregn,

andra i strålande sol. vädergudarna verkar också slåss idag.
jag försöker minnas doften från de enorma vita rosorna

och fingrar på rosmarinen; tar dess doft i fingertopps-dans
över kinder & mun, kamouflage över värkande läppar,

de som håller så mycket osagt bakom.

så är det också fantastiskt att ta ett kvälls-dopp
i ett hav uppvärmt av sommar när det regnar i höstviskningar.

i kväll simmar jag till ön och tar avsked av sommaren i korta tag.

kanske kan jag leva med hösten, när det finns plats för
drömmar under huden och en resa runt hörnet. 

en hel massa kärlek till Er,

h

n°1, 2 & 6 | selfportraits : hat is a classic,

t-shirt a san francisco fave and the one that got ripped

is lovely nightingale duster from spell |

n°3 | this summers heap of hats

n°4 | quote is anonymous. i love it.

n°5 | bikini : HM | fira’s moon star necklace got

my new fave salt of the earth - scent in a shell attached |

shell bracelets are from bali / LW |

crystal & rope bracelet is by the vamoose | etc

© hannah lemholt photography

IMMA BE

som ett berömt brev på posten kom den så.
tröttheten. 

envist klistrig och med dålig eftersmak,

som när man slickar igen kuvert. 

även efter sömnen. aldrig utvilad.

precis när jag började känna att jag mår bättre än på länge,
i det att jag är närmare mig själv, än vad jag tror jag varit

sedan jag var förvirrad, men på något märkligt sätt ändå 

för mig själv funnen, ~ tonåring.

och det är väl just det. 

jag hann inte känna efter.

jag var för upptagen med att känna.

för fast besluten att stirra alla räddharar och den där
hackspetten i bröstet,  ~ i vitögat.
och när jag nu hade stirrat i ett halvår,
kom jag på att jag glömt blinka.

 

då damp tröttheten ner. 

jag glömmer nycklar, att stänga ytterdörrar över huvud taget,

stirrar på önskade bildmått som om de vore hieroglyfer,

och gråter om jag spiller mjölk bredvid kaffekoppen,
eller om det, gud förbjude, är slut. på. mjölk.

det låter ju nästan komiskt,
men det går att hålla sig för skratt när

man ligger och stirrar ut i natten
och undrar om man ska få luft till nästa andetag,
med hjärtat pumpande ända uppe i halsen.

det är inte helt lätt att skriva ner, att få ord på.
men det känns viktigt att dela med sig av.
vad sätter man upp för ribba för andra annars ?
vad skapar man för illusioner av hur enkelt & sorgfritt
det är att jobba för sig själv,
~ eller ens med det man älskar ? 

mest av allt är det fantastiskt. 

mer än allt annat är det otroligt att det som kommer inifrån,
det vill andra ha på pränt, köpa på print. 

men det är tufft också.
det är hårt arbete och en vinglande balansgång,

~ & känns ibland som balanserande på slak lina.

ibland som att gå på knäna.

bara en bit till. 

bara lite till.

det är ju så underbart.

nu då? 
vad är det jag gör då?

en andra serie photo art har satts ihop för love warriors.
en a mad girl’s love song som snart finns ute;
på nytt material med attityd och tillhörande klämmor.
en första sändning är redan i luften, på väg till australien 

och fantastiska les interieurs.

inte konstigt att man känner
bara lite till. det är ju så underbart. 

för det ä r det.

men nu då? 

nu gäller kortare arbets-pass med pauser emellan,
fler stora glas vatten, mer dunder-juice på färskpressade
nyttigheter från köksträdgården,
piano-musik till  redigerandet, tidigare kvällar, 

~ & kanske, kanske ingen väckarklocka. 

och Ni? hur mår Ni?
håll Er borta från den där väggen.
har Ni varit och rört vid den?
känt hur den rämnar mot fingrarna?
eller är Ni mitt uppe i;

har fullt upp att bara hålla balansen?

det här är ett brev till Er.

från en stay at home gypsy som jobbar på
för att sedan kunna pausa; kunna resa.

men nu med ögonen på något helt annat än
räddharen & hackspetten. 

nu med ögonen på mig själv.

nu ömmande. vakna.

kärlek till Er,

h

 n°1, 3, 5 & 7 | selfportraits : 
t-shirt stay at home gypsy : buy me brunch

wolf clan shaggy cardi : spell | denim : please

n°6 | last of favorite scents - time to find a new love |

thunderstruck crystal slave ring : spell | 

’solid perfume’ in white pearl turbo shell : roots rose radish

etc