jag hinner ingenting extra just nu.
inte heller mycket av det jag vill utöver arbete.
det var alls inte meningen ens nu, i kväll, att
jag skulle skriva det här. måste egentligen vila.
hämta kraft inför stor fotografering i morgon.
men så knackade det försiktigt på
dörren mot trädgården, mitt i mitt kikande
på skymningen, min god natt saga till mig själv.
pappa hade gått på trädgårdsgångar,
till mitt lilla hus, ~ & in kom en lång arm,
ett isigt glas nygjord dunderjuice på färskpressade
svarta vinbär ur köksträdgården, manuka honung,
och drygt teskeden omtanke bland isen.
och så ett raspigt
nu dricker Du det här.
vi nickar. ler.
som man bara kan med pappor som var
hemma-pappa med en som nyfödd & liten.
mycket är ett ordlöst, eget språk.
jag stänger dörren mot trädgården.
ler för mig själv. telefonen vibrerar borta
på pallen vid sängen, ett kvälls-mms;
en bild från en vän. en bild sprängfylld av mod.
också smärta. jag svarar som det är.
att det är vackert. att jag tar in ömsom henne,
ömsom kvälls-himmeln utanför.
att koltrasten sjunger om framtiden,
så att jag hör honom
ända in i himmelsängen.
ända in i himmelsängen.
och där sitter jag alltså nu.
balanserar tangentbord på knäna
bland skrynkliga linnelakan,
dricker dunderjuice och ber till skuggorna.
och så gråter jag.
fast vännen inte vill att jag gråter.
fast vännen inte vill att jag gråter.
det kan bara inte hjälpas.
och så blev det ett litet, rakt ur hjärtat,
~ & inte alls planerat, god natt till Er.
för jag är här. och tack för att Ni finns, för
allt fint Ni skickar och skriver.
jag hoppas Ni somnar lyckliga.
vi kan det,
koltrasten sjunger om en ljus framtid.
sov gott, cherrypies.
h
±
image n°1, 2 & 4 | selfportraits from the orchard
image n°2 | ’tied down wilderness’ ankle cuffs by gold ordon
n° 3 | portrait -’10






































