BALLOON MOOD

vissa dagar har inga ord som hör till.
de har bara musik och känslor och en rörelse
så förtvivlat bitterljuv att den sätter sig på andningen,
hotar kväva en med kärlek för att den sväller
i bröstet som en skör men kraftfull ballong. 
vissa dagar är livet väl bara så påtagligt i en, runt en, 
att de inte har ord som hör till. men ballongen
viskar ungefär så här;


stanna.
stanna upp.
det går för fort.

för det är 
det här.
det är precis 
det här.
som är. 

precis

allt. 

vissa dagar har en massa ord som hör till,
som bygger dem till de viktigaste, 
de som kommer stå kvar som minnesmärken,
förklädda märkvärdigt likt en vanlig lördag 
och söndag i livet. det är ord som inte 
går att få in en status-uppdatering eller 
en liten bildruta som väger ett gram.
det är ord man inte ens ska berätta om, av 
kärlek och omtanke. och för att de inte låter sig
berättas och samtidigt förbli hela. heliga.

därför kan min värld också vara ganska 
tyst ibland. utifrån sett alltså.  
men Ni som älskar någon mer än Er själv 
och som varit tysta när det egentligen hade 
varit enklare för Er själv att säga allt, Ni vet.

vissa dagar har de viktigaste orden 
av alla som hör till, men de får bara viska
i raps-fält & i bröstkorgar, förbli i 
ögonblicksbilder & en god natt kram.


kärlek,


h

words i used on old botanical book page | rumi 
cowrie shell tee + savannah coat | spell and the gypsy collective
selfportraits + portraits | © hannah lemholt   

UNPLUGGED

jag har varit nedkopplad, urkopplad, bortkopplad i tre dagar. 

kanske också därmed lite mer avkopplad, 

när jag väl accepterat läget.

jag kom på i går kväll, där jag låg under min nya extra himmel, 

att det är första gången på lite över fem månader 

som jag legat just så, innan jag ska sova. 

helt i mörkret och tystnaden.

jag har haft svårt för det sedan jag blev ensam.

fastän jag dragit ner ljuset på skärmen  så långt det bara går, 

sänkt ljudet till nästan obefintligt, 

så har jag likväl varje kväll somnat bort till skådespelar-röster & film-musik; 

från något som bara fått rulla på datorn, medan det, ~ & jag själv,

sakta vaggat mig själv till sömns.

det var något alldeles visst att bara knappt ana

det flortunna tyget av baldakinen i mörkret. 

ingenting mer.

bara veta att utanför sedan, finns fält efter fält, av det som

våren lyckligtvis visat vara lysande gul raps,

nu under bara stjärnhimmel. 

här finns inga gatlyktor. 

något alldeles visst att där i mörkret

känna doften av nyklippta körsbärskvistar 

och doftljuset som sägs dofta som paris,

och som där i tystnaden tar mig dit;

till en lite pudrig dimma som stiger

över kullerstenarna på pont au double,

~ & till ett favoritminne av barfota fötter i daggigt morgongräs, 

i en citronlund i italien, vindpustar mjuka av 

bergamott & geranium.

  

.. och jag somnade. somnade bort.

i mörker och tystnad. ensam och lugn. 

och bara det var något alldeles visst. 

och så i dag var här någon som ordnade med kablar & ledningar

och internet & jag är åter uppkopplade mot varandra.

men jag kan inte låta bli att tänka i kväll, på något

noël sa sist han var här..

honey? du vet den där sommaren

när allt var sönder? när teven & allt, 

ja, ingenting funkade.. & jag var hos

mormor & morfar hela den sommaren?

det var min bästa. jag lekte mer då.

jag ska nog fortsätta vara nedkopplad, 

urkopplad, bortkopplad lite då & då, tänker jag.

läsa, skapa fler fotografier och somna i mörker & tystnad.

för det är ändå något alldeles visst med det insomnandet.

med det uppvaknandet.

kärlek,

h

cowrie shell tee : spell | stag amulet ring : spell

shell bracelet : love warriors summer’13

vintage glass dome : butiken | AVcandle : artilleriet

slouchies, bam bam leopard : spell / kyss johanna

 feather portrait models : 

sara n bergman, selfie & lina lindholm

© hannah lemholt photography  

   

RAISED IN RAIN

få saker jag vet är så vackert som ljuset som blir mellan regn & sol.

och det finns inget regn så härligt som det som faller under ljumma dagar,
~ & redan lovar nytt ljus efter, bakom. ska bara vattna världen lite.

få saker är så vackert som dovt mullrande åska
när man just plockat vitsippor barfota.

så sprider sig doften av tändstickor, grapefrukt, ~ & regn
mot solvarma skifferplattor långt förbi, bakom; innanför hud & hjärta.

och jag föds lite på nytt igen, som under så många stunder nu. 

kanske är det reslusten som intagit mig så totalt, 

~ kanske är det den balinesiska baldakinen som kommit upp.

jag känner mig hur som helst som en beduin-prinsessa,
alltsedan det blev en skyddande himmel. en extra.

två gånger två meter magi för musik & böcker.. & mig. 

himmelsäng.

nu förstår jag ordet.

 

kärlek till Er,

h

±

’baldachine’ | walles & walles | artilleriet

words i used on envelope | arundhati roy | the god of small things

big shell necklace | vintage from bali 

shell bracelet | love warriors summer ’13

thunderstruck crystal chestplate & stag amulet ring | spell 

rope and crystal bracelet | the vamoose

white shell necklaces | love warriors

etc

© hannah lemholt photography

SMULTRONSTÄLLEN

 backarna i brösarp böljar 

och välkomnar oss tillbaka till

österlen. det susar till i magen på

mig. vi har haft så mycket 

fin tid här som barn. och nu är 

vi här allihopa igen och spenderar 

helgen tillsammans. skapar nya barns

minnen; mina systrars.

jag är nog ofantligt dålig på att

göra två saker samtidigt

för det blir inte i närheten av

så många fotografier i kameran

som det blir ögonblick att 

vilja minnas. jag vill mest vara

med, på riktigt, ~ så de små

ögonblicksbilder som faktiskt blir 

de ser Ni här.. och orden verkar 

inte riktigt räcka till de heller.

ställen här nere har försvunnit, 

vissa har återuppstått och vi har fått

nya favoriter. om Ni vill bo där känslan 

är harmonisk & god, ljuset flödar 

vackert, frukosten består av bara en 

massa när-odlat & nästgårds-bakat,

kaffet är rostat på plats, där man

får den godaste stenugnsbakade pizzan

jag tror jag någonsin ätit,

~ & där man sedan kan låta vinets 

rus stilla sig, uppkrupen i en av sofforna

eller fåtöljerna och nog inte kunna 

plöja igenom den sanslösa samlingen

vackra böcker om man så stannade en 

månad, medan brasan brinner in 

vårnatten; då ska Ni bo på

lilla kafferosteriet.

andra små, men oj så goda

österlen-tips är att köra inom 

vilhelmsdal’s gårdsmejeri & köpa

med sig de mest himmelska ostar,

att besöka den urfina lilla trädgården 

ulriksdal i kivik där det finns en 

go’ & högst kunnig farbror med vitt

skägg & gröna fingrar. aldrig faller 

jag handlöst för rött mer än för hans 

skira japanska lönnar, ~ & aldrig

får jag sansa mig så för att inte 

spendera allt jag har på vita 

kamelior & magnolia som i hans

lummiga lilla sagovärld.  

.. och ett sista är söderberg & sara,

stenugnsbageri & kaffebar i ystad,

som vi inte får missa nästa gång.

nu var det stängt men jag vågar riskfritt 

tipsa Er om det ändå, efter att ha njutit

av deras bröd, egenkokade sylt och

stenugns-rostade müsli på lilla 

kafferosteriet’s magiska frukost

österlen-favoriter alltså. 

och favorit-människor. 

det är livet.  

kärlek till Er,

h

± 

image n°1 & 2 | bread & espresso | here 

image n°3 & 6 | bella boo in thoughts 

image n°4 & 5 | best pizza ever | above 

image n°7 & 8 | magic light & stay | above

image n° 9 & 10 | photo love from the hotel library 

| irving penn’s small trades portraits {i have

to get me that book}

THE MOUNTAIN DREAMER

jag läser mig yr på morgnarna. 

jag förlorar mig mellan boksidor

så som jag glömt att jag alltid brukade förr;
lever en hel liten värld medan jag dricker morgonkaffe.

jag snubblar över en text som jag minns från några år sedan. 

läser den helt annorlunda nu.

men det är inte texten som förändrats.

det är jag.

hon skriver 

“it doesn't interest me where or what 

or with whom you have studied. 

I want to know what sustains you, 

from the inside, when all else falls away. 

I want to know if you can be alone with yourself 

and if you truly like the company you keep 

in the empty moments.”  

och jag svarar

att det som håller mig uppe,

inifrån, 

när allt annat faller bort;

är någon slags inre övertygelse om att göra ’det rätta’,
som för mig är att göra det modigaste,
det godaste och det bästa jag kan.
även när det skrämmer mig så att knäna blir skakiga
och en hackspett bygger bo i mitt bröst.

och även om jag aldrig får veta att,

eller ens om, ~ det var värt 

något för någon annan.

jag svarar att jag kan vara ensam.

jag kan vara med bara mig själv.

och jag kan tycka om det, 

i de mest tomma och tysta av stunder.

jag vet det nu. på riktigt.

jag packar det sista. 

vi åker till österlen över helgen..

.. och jag bryr mig inte om var eller vad Ni studerat.
jag vill veta vad som håller Er uppe, inifrån, när allt annat faller bort?

jag vill veta om Ni kan vara ensamma,

med bara Er själva
och om Ni tycker om Ert eget sällskap
i de tomma ögonblicken?

kärlek till Er. 

godingar.

h

±

quote from ’the invitation’ by oriah

tahitian moon kimono | spell & the gypsy collective

i’m a dreamer | temporary ink | skin art

leather bag | vintage | tine k

selfportraits | © hannah lemholt photography

AT THE IVY GATE

 


det finns ställen inte alla får se.
ställen där tiden står stilla men drömmar
tycks vara i ständig rörelse.
idag har sara & jag vaknat till en sån’ plats.
och det måste ju vara så den första
dagen som är som riktig vår bara kan
vara, när endast drömmar är i rörelse,
men själva tiden står stilla för en stund.

det finns ställen som slungar en
tillbaka till både tidiga minnen; de där 
som liksom utgör själva ryggraden, 
~ & slungar också en in i önskan om de 
minnen man vill skapa. framåt.
gör den viljan alldeles extra stark.
om hur man vill leva sitt liv.
och det måste ju vara så den första
dagen som äntligen är som riktig vår bara 
borde vara; där man påminns om 
både dagboks-anteckningar & musik, 
texter & fotografier. 

och om hur man vill leva sitt liv.

det finns ställen som när man
lämnat dem och är tillbaka hemma,
gör det alldeles extra tyst inuti.
och det mesta av sådant som inte är viktigt;
har obemärkt skalats av & bort.
det finns människor som när man
lämnat dem och är ensam igen;
dröjer sig kvar i en.
och det mesta av sådant som inte är 
viktigt; har obemärkt skalats av & bort.
och i ljuset; bland solkatter & fötter i
otakt {fast det gör ingenting} är
det lättare att se livet;
sådär som man vill få det att
leva med en.







kärlek till Er,

h




±

sara in dress by mes demoiselles
soundtrack by brian crane
words from my {no longer so-} secret diary
skull candle by LW | soon in the shop
© hannah lemholt photography