MER ÄN TUSEN ORD

jag lät, som jag ofta gör, de författare som har den mest fantastiska förmåga
att göra flyktiga känslor och tunga sanningar, 

till ordföljder som klickar som nycklar i lås, öppnar dörrar;
komplettera de fyra fotografier jag skapade för love warriors. 

likväl är det sant för mig,

som så många klichéartade uttryck ändå ofta är;

att bara en bild kan säga mer än tusen ord. 

dels tänker jag att om många ser en bild, känner för den,
~ & kanske till och med tänker högt kring den; 

så säger den på så vis mer än tusen ord. 

för alla nyanser som kan uppstå när olika människor ser samma bild. 

ser så olika saker. väver in sitt eget liv bland bläck & bomullsfiber, 

bortom motivet. 

och så tänker jag att bilden talade, alla de här fyra bilderna talade, 

mer än tusen ord, redan innan jag själv hade format ett enda. 

de sa de ord som redan tumlade rundor i mig, men som jag inte riktigt var redo
att samla ihop och verkligen titta på. ännu mindre uttala. 

trodde jag.

för det är ju på precis det sättet fotograferandet för mig, 

och andra uttryckssätt för andra, är en röst, är ett andra språk.

ett intuitivt & sensitivt språk, utan omsvep. 

de talade klart och tydligt, men med ett mjukt svartvitt sound, 

om att skydda sitt hjärta, 

men inte vilja annat än att lämna det öppet.

om att titta i samma riktning för kärleken

och inte stirra sig blind på varandra, 

om att vi måste falla; måste våga falla, för att få vingar;
för att annars är vi bara fast i flykt.

och om att komma ihåg att man inte är ensam,
för alla har vi det, på riktigt, gemensamt, att vi någon gång varit älskade,
älskare, och alla slåss vi någon gång för kärleken.

jag har tidigare lovat Er att säga till när love warriors öppnar sin web-shop. 

det gjorde de häromkvällen. och vi var alla lätt chockade över att 

servrarna kraschade till följd av den massiva trafiken. 

fine art trycken jag skapat försvinner nu i jämt snabb takt,
~ & för det skulle jag också behöva en bild. 

en bild som säger mer än tusen ord om hur det fyller mig
så till bredden av lycka, att folk från runt i världen 

vill hänga det jag hade att säga på sina väggar. 

så många tack, 

~ & min kärlek till Er. 

tänk så gärna högt om vad Du 

ser i bilderna.

h

± 

photo art / fine art photography : me for love warriors 

© love warriors 

THUNDERSTRUCK

en av sakerna som skrämde mig när livet mörknade,

var en rädsla för att inte hitta lusten till

fotograferandet igen.
under flera veckor låg kameran där, stilla, 

bland kuddarna i en järnsoffa i hallen. 
oanvänd.

december & januari är nästan tomt på bilder,
med undantag för fotografering för 
love warriors i marie’s underbara hem
och en väldigt personlig omgång bilder i en mapp, 

med ’date created’ mellan 02.25 & 02.36
natten mot juldagen, på vad som nu är förra året.

11 minuter naket ansikte på 65 fotografier,
i vågor av sorg som går att följa i sekunder och
spegelbild av blick - bruten blick - tårar.
så jag fast också så fullkomligt utomkroppsligt.
kanske kan de komma att betyda något, de 
där bilderna. en klok gav mig i alla fall rådet att
dokumentera tiden så; mitt ansikte då, 
i även de mörkaste stunderna, 
~ fastän ingen skulle få se.
fastän jag fortfarande har svårt 
att titta på dem själv.

thunderstruck crystal chestplate : spell | klänning, american vintage : butiken | jeansskjorta, maison scotch : butiken

  

under några dagar nu i slutet av 
veckan fanns plötsligt ljuset där, 
och det var inte som att blixten slog ner. 
mer som en långsamt mullrande åska;
lusten. när den kom. 
det började med en första bild av mig själv, 
fjärrkontroll i hand {som Ni ser} 
och fortsatte med bilder av lite studio, 
lite av livet som det ser ut just nu. 
i min lilla ’atelier’, i det gamla soldat-torpet, 
där jag för tillfället har ’lagt min hatt’. 
mitt hem. 

shell cuff : love warriors summer’13 | ’suede thunderbird shawl’ : spell | skull candle : love warriors
shell pendant : love warriors | ’stag amulet ring’ : spell | jätte-snäcka : MO + esteten pop up shop | etc


jag är så tacksam för den känslan.
och att den plötsligt bara var där igen. 
glad att finna mig själv; förvånat uppslukad 
av att balansera kameran på bokhögar igen, 
tänka spegelvänt för att förutse självporträttet igen, 
leta ljus igen. 
då klarar jag de mörka stunderna
så mycket bättre.

när magnolian väl började slå ut gick det fort.. | shell necklace : love warriors


jag söker fortfarande vägen; sättet att vara här igen.
det är både fint & fläckvis lite skrämmande
nu när Ni är många som tittar in här, 
i det som på ett sätt är väldigt utlämnande.
men alltid; tack för Er.
tänk gärna högt, ~ det gör mig glad.
stort som smått.


kärlek, 

h




±

selfportraits : canon eos 5d mark II | canon ef 50mm/1.4
questions for the warriors ? get answers : info@lwos.se
© hannah lemholt 

A ROOM WITH A VIEW

’sky-circles’ : fine art print for love warriors | matta prïvate 02 04 : MO | location / home : MO

några av de stunder jag har livet där nedanför,

marken {nedanför mig som svävar} i sikte 

är när jag arbetar. när jag fotograferar.

i dag har jag varit med fina marie både i härliga

huset som nu är till salu i lilla fiskeläget arild

och nya, underbara huset de flyttat till, 

~ & nu ska göra vid. vi har små stunder, oftast 

i bilen, idag stillastående på en parkering; med

snöblandat regn forsande med vindrutetorkarna

över rutan framför oss. vi pratar om sånt’ där 

som är livet, som man inte återger, som

både föder, ~ & torkar tårar.

i dag pratade vi om de små flickorna vi var.

om vägar åter till henne. till dem.

 ’sky-circles’ : fine art print for love warriors | location / home : MO

en del av det vi tar bilder av i dag;

ett av de fyra fotografier jag skapat för love warriors

har några av Er redan sett på instagram & på

love warriors blogg. det är fantastiskt med all Er

fina respons på dem ! det gör både mig, 

~ & resten av krigarna väldigt glada..

och att se denna, ’sky-circles’, med duvan

i marie’s magiska hem är.. något. alldeles. visst.

 ’sky-circles’ : fine art print for love warriors | moving around & out of : location / home : MO

och nu.. nu har mörkret åter sänkt sig. 

jag står en stund och tittar ut genom det där 

fönstret igen. bara stjärnorna lyser ovanför fälten. 

jag är inte mörkrädd längre. 

den bara försvann; rädslan. mitt i allt. 

men sen’ tänder jag ändå varenda stearinljus,

för att jag ska sätta mig & jobba. 

jag sätter på underbara ’coal war’ med 

joshua james på så hög volym att stampandet

i den ger resonans i min bröstkorg.

jag drar på mig ännu ett par raggsockar

utanpå de första, gör en stor kopp 

kardemummakaffe med mjölk.
tårarna rinner tysta, landar varma på
händerna, på tangentbordet.

~ & jag tänker att någonstans där nere, där borta, 

finns marken som jag ska landa på. sen’.
och att även om det är svårt att se den precis nu,
så är luften i sig också ett rum. och den har bitvis
ganska så slående vacker utsikt.

tack för Er. tack för Era mail.

för Era tankar & ord. 

för Er kärlek. 

h

± 

thank you to marie olsson nylander / MO

questions about the fine art prints ? get answers : info@lwos.se
© hannah lemholt

  

EN PLEIN AIR

jag har ingen aning om hur jag ska ta mig tillbaka hit. 

ta tillbaka min plats här, eller börja om, eller vad gör man?

hur gör man?

det svåra är att jag känner likadant inför mitt liv.

vilken var det som var min plats? utan ett oss.

börjar man om? hur gör man?

sex år av vi nedmonterat över sex veckor till ett jag.

till ett ensam.

hur tar man sin plats när det känns som att

man inte ens har mark under fötterna? 

en plein air.
franska för ’i det fria’.

 

kanske stannar man upp precis där & då,

hur plågsamt det än är att sväva, i känslan riktningslös,

- men ändå just därifrån se allt. kristallklart så det skär.

kanske gråter man tills tårarna förvånar en

och man undrar hur det ens är fysiskt möjligt att det
fortfarande finns en källa kvar där inne i kroppen
att dra vatten från. när allt känns tomt.

kanske stannar man upp där ändå, 

för att det är dags för det i livet;

att stirra rakt in i sorgens frostiga vitöga.

det är så jag har gjort. det är där jag har varit.

det är där jag fortfarande är 

när mörkret kommer på kvällen, 

när det blir stilla, 

eller bara plötsligt när som helst.

jag står i det där fönstret och tittar ut i

beckmörka, stjärnklara nätter 

som verkar bottenlösa.

det enda ljuset är månens,
- & så de frostiga fälten som den får att glittra.

kanske låter det romantiskt. 

det är det inte. inte ett jävla dugg.

jag har hört ljud i min gråt som jag inte

trodde tillhörde mig. som om någon släpat 

ett sårat djur in emellan mina linnelakan.

kanske skriver man ner det och börjar någonstans, 

trots att handen darrar mot bokstäverna.

trots svårigheten i att vara personlig men inte för privat.

trots rädslan att blöda över allt det vita.

nu blir det i alla fall så jag gör.

för att detta också är livet.
för att det kanske är okej att inte ha alla svar
men ta plats ändå. 

även om det får bli härifrån luften. 

kärlek till Er,

- & många, många tack 

för all Er tanke & omtanke. 

h

±

n°1 : självporträtt 

n°2 & 3 : nya, om än tillfälliga utsikter

n°4 : en morgon i sara’s vackraste sovrum

© hannah lemholt

SVÄRTA

Ni har känt rätt. jag försvann. 

och jag kommer att vara härifrån ett tag.

jag vet inte hur länge.

det måste bli länge nog för att 
det jag sedan skriver inte bara blir.. svart.

dock har det lättats ankar borta hos 
love warriors, där är horisonten full av ljus, 
~ & där bloggas det i en 
’love log’ från och med.. här. 


kärlek till Er,

h



± 

{porträtt modell : lina lindholm}
{hår : jossi madsen} 
{tack till : marie olsson nylander}
{©hannah lemholt}

PARFYMÖRERNA

tittar in med fotoarbete, brasa, varm choklad 

och en lätt huvudvärk in emellan raderna. 

någon klok, som jag tror var hāfez, har sagt så fint att

“a day of silence can be a pilgrimage in itself.” 

och jag tänker att det ligger mycket i det där.

det känns som att jag reser, långa resor, i mig själv

just nu. och av Era fina kommentarer & mail 

att döma är jag långt ifrån ensam. så klart.

det är resor inom och bortom mig själv.
i barndom och framtid. och ändå dessa envisa
försök att ändå sitta kvar på perrongen på nåt’ vis, 
se tågen rusa förbi, åt båda håll, ~ & vara bara
precis där & då. här & nu. 

det är resor till något slags bibliotek, 
långt där inne, ~ fullt av doftminnen. vi har 
nämligen gått & blivit parfymörer, sara & jag.
eller nästan i alla fall. doftljus-parfymörer.
då får vi pilla på små apotekarflaskor, 
skruva av och på lock, dofta, blanda, oooh:a
och aaah:a för love warriors räkning.

först blandar vi till en lite maffigare sort.
den tar oss på månskenspromenad i 
ett vinterhus med nattblommande hyacinter,
~ & en bit nästan svart choklad; 
som äts i mörkret medan månljuset faller
in över sliten parkett & nakna fötter.

sedan sätter vi ihop en som mer.. blomstrar.
av chempaka; den blomma som påminner oss om bali, 
~ & tar oss tillbaka till dyrkan i templen och 
våra inre bilder av de flickor som är ensamma, och som
för att visa det, bär en vit chempaka bakom örat.
tom ford & comme des garçons är några 
andra som också blivit yra av den där doften 
och förevigat den i form av parfym. 
det bådar gott, tycker vi.  

och till sist sätter vi ihop en sån’ där klassiker. 
den som doftar som när tvätten hänger ute hos pia i 
provençe och känns som allt hennes nytvättade linne; 
böljandes i vinden bland platanträden. 
linne kommer för alltid efter det att dofta kärlek; 
in emellan veck och bomullsvolang.

så ja. en dag, eller dagar, av tystnad kan
vara en resa i sig. både bland funderingar om
framtid & dåtid och dofter som tar en till 
platser man trodde bleknat. det här är väl lite
mina vykort, till Er, från de stunderna.
och doftljus ska det bli. tre till en början.  

vilken är Din favoritdoft,
~ & vart reser den med Dig?



kärlek,


h



±

{n° 3 : självporträtt | n°4 : porträtt av sara}
{© hannah lemholt | love warriors}

HONEY & MILK

i dag har jag öppnat paket som skulle vara julklappar. 
jag brukar inte ha svårt med sånt’ där. att vänta. 
men sara’s paket låg där på bordet
och jag är ganska så säker på att de {eller hon ~} viskade
till mig att i dag var alldeles rätt dag att njuta av dem.

jag dricker te med honung och lyssnar på en gammal favorit
medan jag andäktigt pillar på de tunna läderbanden
som sara slagit om den vita kartongen.
det droppar varma tårar på fina farbrorn med glitterstrut.
det kan inte hjälpas. jag är sån’ just nu. gråtig. 
jag är inte ledsen då. allt är bara så.. påtagligt och nära huden,
~ vill inte stanna undanpackat.

det kan vara att missy sjunger just det som sara’s
handgjorda paket står för för mig,
vad även hennes röst säger mig genom papper & kartong.



your warm whispers 
out of the dark they carry my heart
your warm whispers
into the dawn they carry me through

and i am weeping warm honey and milk
that you stay surrounding me

 
hela året slår vi in paket i papper som egentligen är gamla tapetrullar | byredo’s
fantastiska kartonger är fina som de är, med bara lite band & någon etikett

och det handlar inte ens om allt det vackra 
som sedan finns att finna i de där kartongerna.
det hade, som jag också sms:ar till sara; räckt med kortet
{följt av lille-skutt-gråtande små gubbar & hjärtan
så att displayen svämmar över.} det är det att 
hon ger gåvor så som de alltid borde ges,
fullpackade med omtanke & kärlek. på riktigt.

det finns människor som är så bra på det där. 
mamma kan till exempel handla sin första julklapp
till någon av oss i augusti, det handlar mer om 
att hon ser något som skulle passa, ~ & det är just det;
vetskapen om att någon har tänkt på en,
i en bokhandel eller en butik med vackert papper. 
tänkt på en, ~ & velat göra en glad.

min ’love warrior ring’, som jag tittar ner på när jag behöver kraft
att jobba på ytterligare några timmar, hittade jag på etsy



det kan säkert låta hur pretto som helst,
~ & kanske är det jättesvårt när man har barn
och alla andra får en i-pad eller i-pod eller ..

men ibland är bara klichéerna sanna och det är tanken som räknas.
och jag tänker att det där sönderslitna  talesättet bär på
just den känslan; att det har funnits en stund i någons liv,
i deras vardag, mitt i bruset, där de har stannat upp och haft en i tanken. 
tänkt att de vill göra en glad. 
och finns det något finare än precis just det?

julklappstips : byredo | finns i allt från parfymer till små doftljus för 250;- & stora för 550;-
| kopparskål : hötorgets loppis | rävmask 29:50;- : H&M | hemgjort godis i vackert papper





min bästa vän sandra & jag ger inte varandra julklappar, utan julbrev.
och de har jag sparade sedan många år tillbaka.
runt något, hoprullat, sitter en nu alldeles torkad grankvist i ett snöre.
ett annat ligger i kuvert, alldeles vitt, men alla bär de på något fantastiskt,
och det är minnena från det året som hade gått då,
små detaljer som jag hade glömt bort
om de inte funnits nedskrivna. hela breven, 
datumen, andas olika tider i våra liv. 
och när jag plockar fram dem, 
då gråter jag också, honung & mjölk; 
mjuka tårar vars grumliga dis man alltid ler igenom. 

ännu är det länge till jul. 
jag har inte börjat julpynta, hold your horses, 
det här var tankar som kom i dag bara, 
~ & de ville jag dela med Er.
för att Ni är så fina i Era funderingar.

kärlek,

h




±


{självporträtt ’10}
{© hannah lemholt}