ATT MATA SINA GUDAR

safety pin : inreda utreda | halsduk : malene birger (vintage)

hösten är verkligen här nu.

på det där sättet som inte har namnet

av en månad eller handlar om temperatur, 

utan mer är en känsla & nya lustar. 

jag arbetar mig yr och vill mot nya mål, 

jag fryser konstant och längtar efter fotlånga

koftor & varmt te med honung på bion

{varför har de inte det? undrar jag, medan bond’s 

siluett dyker upp där i pistolmynningen}.

vår brasa brinner nästan konstant, ~ & det

enda jag är sugen på är mustiga grytor, 

mango chutney & rödvin.

 buddha i sten, handgjord på bali : love warriors pre collection

buddha gillar macarons. vanilj. 

ja, vad kan jag göra? vi matar honom,

som vi fick lära oss på bali; med blommor,

ljus, ~ & bakverk och där sitter han, i öppningen

på murstocken och verkar nöjd. jag måste

nästan sänka blicken inför honom, ~ & sedan

skakar jag på huvudet åt mig själv.

men innerst inne tror jag. 

allt det jag vågar drömma om blir hela tiden av, 

på något märkligt vis, så jag har börjat tro.

tro på mitt eget vis. på att man måste mata sina

gudar med det bästa man har, 

~ & sina drömmar likaså.

små sand-buddhor, handgjorda på bali : love warriors pre collection | sara’s buddha gillar orchidéer. 

och byredo. tur för sara.

på måndag är det dags för fotografering,

~ & då vet jag att det blir som att drömma. en hel dag.

jag ska göra en serie bilder, special-gjord för love warriors,

som ska ingå i deras 1a lilla kollektion nu i vinter;

tryckas på fine art papper i limiterad upplaga, 

numreras & signeras. det är det allra roligaste jag

vet med mitt så kallade jobb, att få skapa så;

från börjans planering till slutets pappers-ark.

när det dessutom får bli med ett gäng av de finaste,

~ & på en inspirerande plats, då känns det som

att buddha verkligen har lyssnat. 

och gett igen för macaronerna. *

och ska jag drömma högt lite till, 

så hoppas jag få till att några av de där trycka 

fotografierna passar i några av de urvackra, gamla handgjorda 

träramarna vi hittade & valde ut till love warriors.

bara det var en dröm i sig, kan jag säga. 

sara och jag halkade runt där på det vita, glansiga 

kakelgolvet och skrek till varandra men titta den här då!,

denna måste vi också ha! och den här!

j’adöör! 

{så tycker krigarmama, ~ & krigarpapa

från stockholm att det låter när jag och sara gastar 

jag dör. så j'adör med fransk accent fick det bli.

och så hoppas jag att vi får träffa världens 

goaste’ ram-makare igen. för ramar måste vi 

ju ha, visst måste vi? 

  

jag lovar att försöka visa lite

behind the scenes bilder från fotograferingen

på måndag förresten!

kärlek till Er, 

~ & glöm inte mata Era gudar.

vilka dem än är. 

och mig lite gärna också. 

med Era ord.

h

* macaroons? macaronserna? macaroniserna? mackarängerna?! nä?!

MONKEY BUSINESS

en ny vecka är här, ~ & har tagit sin början med regn, brasa, raggisar
och siktet på slutet av arbetet med bilderna från bali. 

de här, på sara, tog jag i the sacred forest

och någonting heligt flöt allt runt där i solen, 

bland apor & människor i sällsamt naturligt möte.

det är en ganska mäktig känsla överhuvudtaget det där;
att se deras rörelser och små händer, som är så lika våra,
när de plockar bland färgkartor & en designers gyllene lockar.

det är också något alldeles visst med att sedan fotografera saker
som sara handplockat där nere på bali, 

i en stor vitmålad lägenhet i vasastan; där allt tycks falla på plats 

mellan vinter-sverige & vad som känns som ständig sommar. 

det tar ett tag till innan bilderna för love warriors visas, 

men så länge kan vi ju njuta av lite detaljbilder jag tog

i just den där lägenheten; sara & patrik’s hem.

jag arbetar vidare, regnet fortsätter vräka ner,

~ & resten av kärlekskrigarna har dragit ut på en lite mindre runda
för att plocka hem en grej som jag tror att en hel del av Er kommer tycka om,

som åtminstone jag fullkomligt älskar och 

längtar efter, sedan jag såg sara’s underbara från riga. 

jag säger bara brons. och så säger jag händer. 

kärlek på det.

plita gärna ner Era tankar.
som jag uppskattar dem.

h



± 

{träkors med stenpärlor : love warriors pre collection}
{kimono : spell & the gypsy collective}
{modell & hem : sara n bergman}
{canon eos 5d mark II | canon ef 50mm/1.4}
{© hannah lemholt}

NOVEMBER SONG

de vida omtyckta ’arne jacobssen muggarna’ : hos oss x & o för en puss & en kram 

antik träsked : bali  |  lång ’feather duster’ : hay

hela den här, novembers första dag, har varit 
som det där musikstycket som också har fått 
gå på lågmäld repeat medan jag arbetat med bilder. 
jag slutar aldrig förundras över att en dag på något sätt 
kan bära med sig en känsla, till och med redan 
innan den riktigt hunnit ta sin början. 
regn mot takfönstren i långa hallen; fortfarande i 
mjukt dunkel, fast att vi sovit alltför länge. 
inte bara en välbekant doft lämnad kvar i sängen, 
idag också en varm, familjär hud bredvid; 
en fin som har ledig dag.

fötter i stilla cirklar över trägolven, brasa,
~ & kardemumma kaffe i omgångar.
en liten tur bort om butiken & magasin 36
när eldstaden blivit tillräckligt varm för att kunna
lämnas en stund utan ständig matning. 
även där en stilla stämning, dunkelt & levande ljus,
lågmälda, varma samtal. goa’ människor. 
enorma, knoppiga gladiolus i mörkt, mörkt lila
får följa med hem, ~ lite rock’n’ roll över lila 
konstaterar vackra anna i butiken. och vi vill ju ha 
lite rock’n’roll in i det mellanmjölksvita.

 träkors med stenpärlor : love warriors pre collection | kimono : spell and the gypsy collective


det är fortfarande bilderna från bali
jag arbetar med, ~ & jag tänker att det är 
inte mycket jag visat här. en del måste ju sparas 
på tills love warriors smyg-öppnar-upp med
webshop senare i vinter. men lite vackraste sara
bara måste jag få bjuda Er på. och en apa. 


tack för att Ni är här,
för allt Ni säger så fint,
~ & välkommen november.

kärlek,

h

redigeraren & rädd-haren

såhär ser den del av vårt arbetsrum ut

där jag sitter & jobbar. eller såhär såg den ut

12.10 idag efter att jag sorterat lite. 

andra dagar kan den här lilla platsen se helt 

annorlunda ut; med en massa diverse lappar;

fullklottrade med tankar, mått & förvirrade 

små texter, tre urdruckna kaffekoppar,

~ & två vattenglas {jag är urduktig på att 

dricka kaffe. vatten; not so much.}.

just där har jag suttit den mesta delen av 

den här tisdagen; med klart höstljus 

vällande in bakom skärmen, frusna fötter,

~ & bohemia-ljuset brinnande så länge att jag blev yr. 

jag har jobbat med bilder för love warriors och 

så har jag, lite i taget, tagit in Era fullkomligt 

underbara tankar bland kommentarerna

och blivit mer än lovligt bortskämd.

jag försöker hinna svara Er allihopa. 

tack för fina ord om självporträtt..
svarar jag anna,
~ det är ju dock en hel del efterarbete också!
och så väljer man ju de som blev bra,
så kanske en av trettio..
jag ska inte ’göra ner’ mig själv, 
men jag är inte en av de där som fastnar
egentligen direkt, så är det bara..
dock har jag efter lång tid lärt mig att slappna
av när jag gör självporträtt och det är ju lite 
det som det handlar om, om man inte är 
sådär naturligt ’photogenique’ vill säga;
att slappna av.
när någon annan håller i kameran blir jag 
fortfarande superstressad.
axlarna åker upp till öronen & jag är så
rädd att le att jag kniper ihop munnen
till ett streck. och det blir i stort 
sett a l d r i g bra.

och så fortsätter jag hamra ner, svara anna, att

japp, jag tror på att göra det man är rädd 
för, alla gånger ! förutom att hålla i
spindlar. det gör jag bara inte.

varpå känslan av 

’vadå göra det Du är rädd för?’ 

ligger och skaver mot insidan av huden.

’Du lägger ju ut de bilder Du känner Dig nöjd

med, lugn med. Du är verkligen orädd, Du!’ 

och så höjer jag på ögonbrynen, liksom för,

~ & emot mig själv och det, det är mitt tecken.

mitt tecken till mig själv att här, 

här finns något att fundera lite över.

något som Du inte riktigt vill 

kännas vid i Dig själv. 

jäklar. 

det här tål att tänkas på.

så länge klappar jag rädd-haren lugnande 

över pälsen, fiskar upp de bilder som hamnade i 

papperskorgen, ~ & gör mig återigen hudlös.

hellre det än att det skaver inifrån.

det står jag bara inte ut med.  

tack för Er & Era tankar. 

jag tycker att Ni är fantastiska.

det är kanske mig själv jag ska redigera,

~ & refusera lite mindre.  

kärlek,

h

en särdeles självisk söndag

igår gjorde jag den där nya headern. 

fick bara för mig plötsligt att det var dags,

~ & pallade upp kameran på en bokhög i sovrummet.

där klickade den med sin tio sekunders autopilot,

balanserandes på françoise sagan & haruki murakami, 

och jag vågade knappt titta på någon av dem.

jag kan konstatera att jag blivit alldeles

främmande för självporträtt igen, 

bortskämd med att få stå bakom kameran,

där jag vill vara. min egen pilot.

och så är det ju sagt av många kloka;

att alla porträtt ändå är självporträtt,

~ & kanske är det så. 

och där någonstans befinner jag mig idag,

när en särdeles självisk söndag övergått

i grå oktobermåndag & ett arbetsrum 

som plötsligt känns alltför tyst, bara ljudet från

bilarna nere på gatan; plöjer undan regn. 

i att bilden är viktigare än tekniken för mig.

i att jag ändå har så enormt mycket att lära mig.

i att jag har mycket jag vill berätta.

och så kan jag konstatera att jag blivit alldeles

främmande för självporträtt igen,

~ & att det var alldeles för länge sedan jag 

tog mig tid att läsa en bok. 

haruki, snart ska jag se Dig i ögonen. 

massor av kärlek till Er. 

och när Ni delar med Er av Era tankar, 

stora som små, 

då blir jag väldans glad ska Ni veta,

h

± 

självporträtt 

canon eos 5d mark II | twin lens diy camera

françoise sagan | haruki murakami 

THE TIME IS NOW

afrikansk kudde : MO | vintage provdocka : sara’s franska marknad, atelier 54 | 

snäckhalsband : love warriors pre collection

vi kom hem från stockholm häromdagen, 

- & jag var fullkomligt till bredden full av skaparlust

efter att ha bott i sara & patrik’s fantastiska lägenhet
och efter vårt besök på fotografiska,
som just nu visar favoriten christer strömholm.
sådär skapar-kli:ig så att det inte räckte med hundratals bilder
att sortera & redigera. det var helt enkelt tvunget att jag fick klippa,
klistra, - & klottra lite också..

det där resulterade i att jag äntligen fått gjort en egen moodboard

i vårt arbetsrum; inspirerad av alla de fina som marie

haft med sig på fotograferingar vi gjort ihop.

jag kom på då, att det är ju något alldeles visst det där med
att sitta på golvet; med papper & pennor, bilder & berättelser.
dels att man inte tänker på något annat än det man gör precis då, 

vilket ju är underbart alldeles i sig självt,
- men också, i det här fallet; det där att gå igenom gamla boxar 

med fotografier & brev, sparade texter & tankar. 

jag kom på att jag satt där på golvet med stora delar 

av mitt liv utspritt runt omkring mig, 

- & nästan varenda urklipp, varenda anteckning, 

tar mig tillbaka i tiden till en doft, ett rum, en låt, ett minne.
och vår matta är en flygande matta,
om än stilla, så resande i tiden.

jag småsjunger medan jag tejpar

give up yourself unto the moment, the time is now,

med róisín murphy’s sköna röst kvar i huvudet
sedan bilresan ner genom sverige.

och jag tänker att jag ska säga att det är just därför 

det ibland dröjer mellan mina inlägg, 

hur mycket intention jag än har att ta med Er när jag är..
.. någon annastans, - för att där jag är; 

där vill jag vara helt & hållet. 

med ett glas vin i handen & sara’s ögon glittrandes mot mina,
i samtal över levande ljus medan seb spelar piano
så att det slingrar sig ner i trapphuset där i vasastan. 

då måste det få vara nu precis då.

och nu nu, är jag helt & hållet Er,

- & har jag tur så snurrar Ni runt med mig en stund i fredagskvällen.

raggsockar på lite glatt, vitmålat trägolv, precis nu, snurrar;

give up yourself unto the moment

the time is now

give up yourself unto the moment 

let’s make this moment last

även om jag aldrig får veta det.

kärlek till Er,

h

SA{VA}NNAH

sådär såg det ut när vi gick ivriga till frukosten
{eller, för den delen, - vingliga från kvällsdrinken}
på det fantastiska ställe vi love warriors bodde på 
som heter kupu kupu barong.


vi var miss sara & miss hannah.
eller ihop-buntade till sannah, 
med egen butler och jag har aldrig bott så
overkligt underbart i hela mitt liv.
eller upprepat så många gånger, förgäves, att
aj kän kärry mai bäg majself, itts åkej. 


kupu kupu betyder fjäril, läste jag på om
efter hemkomsten. och jag blev inte förvånad;
fjärilar har en tendens att dyka upp på lite
olika vis när vi fotograferar.


hemma är en gråmulen tisdag 
och fullkomligt frenetiskt arbetande. 
hemma är raggsockar & balinesisk kimono,brasa & chai-te.
det var bara det att jag var härligt tvungen att titta in
och bjuda på en droppe solsken från ’borta’, 
Ni har varit så jäkla goa’ med Era fina kommentarer
och vackra mail,
om möjligt mer än vanligt, sedan 
jag kom tillbaka hem. 


och oj, vad jag lever på de här 
bilderna från bali, nu när mörkret sänker sig.
det och att då & då kika i min, ännu inte,
 färdig-upp-packade resväska.


kärlek till Er,

h



±

{savannah coat : spell and the gypsy collective}
{snäckhalsband : love warriors pre-collection}
{location kupu kupu barong , bali}
{canon eos 5d mark II | canon ef 50mm/1.4}
{© hannah lemholt}