söndagsmood : bekännelser & lycka

affisch michelangelo di battista 39 : fotografiska | snäckhalsband : love warriors pre-collection

stora fine art prints : egna | etc

det är söndag och det märks i hela skrutthuset.

allt är lite sömnigt och ljusen & brasan brinner sakta,
musik från någonstans.

jag är rusig av kreativitet som behöver ut ur mitt huvud
och jag försöker organisera mig, 

men kommer bara till ett hörn av stora artbetsrummet.

jag önskar att jag hade en fotografering inbokad idag.

hittar ingen riktig riktning, bara pillar på rekvisita,

- & värmer sedan mycket hellre seb’s saffransrisotto från igår
{om möjligt ännu godare idag}. 

äter den i skål med kall keso medan jag förlorar blicken utåt trädgården,
där småfåglarna till slut har börjat tveka på kanten av fågelbaden; 

hoppar inte längre kanonkula rakt i, 

plirar mot mig i fönstret. 
jag är kär i fåglarna som bor i vår trädgård. 
de har sina personligheter. 

 blandade bilder på söndagens moodboard | oktobers blad ur favoritkalendern

stort kors med träkulor : love warriors pre-collection

det blir lite fotografering av detaljer i arbetsrummet,

mest för att en dag utan att använda kameran 

inte är någon dag alls.

jag tänker att såhär ser vårt hem väldigt välordnat ut..
och väldigt vitt. 

det är inte hela sanningen, kan jag säga. 

jag har inte ens packat upp min resväska från bali. 

så välordnad är jag. 

jag tänker att jag hoppas att jag inspirerar Er,

snarare än stressar Er. 

jag tänker att jag ju själv kan känna mig stressad ibland; 

av alla till synes perfekta hem som flimrar förbi, 

i vad som verkar vara en allt snabbare takt.

glossigt vitt & ständigt rent svart,
med alla de där vackra sakerna på önskelistan;
redan inköpta och på rätt plats.

då är det ganska nyttigt att tänka att 

vadå? sådär kanske någon ser på m i g {?},

och berätta att, även om jag vill visa det finaste jag har, för Er, på bild,
- så har jag också tvätthögar, dammtussar och, för bövelen;
ett helt rum där vi inte ens kommer in,
för att dethelt enkelt inte går att öppna dörren för allt bråte.    

mörk korg & tine k - pennor : butiken | solfjäder från underbara kupu kupu barong, bali 

stol : olsson & jensen / butiken | korgväska : bali | afrikansk kudde : MO

jag har alltid älskat rum och ting, 

hur olika ljuset kunde vara i våra olika rum hemma som barn,
hur allt förändrades med en väggfärg,
hur bara placeringen av saker kunde ändra hur man såg på dem. 

jag har jobbat många år i inredningsbutik, 

- & har även drivit en egen, så en del vackra saker har jag samlat på mig.
en hel del blev stulet i ett inbrott

och resten ägs numera av en hemlös man i skogen, 

som nu har den vackraste av samlingar 1700-tals möbler 

målade i äggoljetempera, på rad utanför sitt tält. 

men det är en helt annan historia. 

jag, glad i finaste presenten från lilla musan : blus i mjukaste silke, filippa k | bali gjorde 

inte bara underverk för hjärtat ~ huden är lycklig, kan jag konstatera | noël tänker 

på paris och jag tänker på att jag älskar honom gränslöst  

.. och det där var den första halvan av en söndag.

nu regnar det. när fågelbaden fylls till bredden utanför i trädgården;
sådär så att ännu mer regn får det att droppa tillbaka upp
och småfåglarna luftar vingarna & burrar upp sig;
sittandes på kanterna, lyckliga vad det verkar,
när brasan värmer bakom ryggen och nytt,
ångande kardemummakaffe sjuder ner i glaskannan,
väntar på mjölk, 

- då är livet så vackert att jag nästan måste gråtskratta.

det blir ett glansögt léende, men lever man tillsammans,
då ser man, - & och när seb lägger hakan på min axel,
står nära bakom och undrar vad är det?
då svarar jag att jag är söndagslycklig. 

hoppas Ni har det riktigt, riktigt bra,

- & att Ni är söndagslyckliga, Ni med.

kärlek,

h

GUDARNAS Ö

jag hade inte tänkt visa mig här i dag.

kunde inte få saker på pränt. visste inte vad Ni

kunde tänkas vilja titta på av allt som får 

bildmapparna att svämma över.
jag lyssnar på musiken som en fin anna 
påminde mig om, dricker kardemummakaffe
med mjölk & arbetar, arbetar, arbetar.

jag hade inte tänkt visa mig här i dag.

och det kommer jag inte heller att göra. 

istället ska jag visa vad mitt hjärta är fullt av.

det är fullt av människor som intagit hela

mig, fast att jag inte ens vet vad en del 

av dem heter, eller om jag någonsin

kommer se dem igen. men det slog mig så, 

där på bali, när vi susade förbi varandras liv,

att vi alla är samma. förbundna. 

men det här, det som annars kanske blir kvar 
i en av de där mapparna märkta ’blandat’, 
~ bilderna som aldrig visas, 
det är det enda som räknas. egentligen.

jag kan inte sätta ord på känslan och jag vet 

inte heller om jag kan göra dem rättvisa, 

men idag är de allt jag är.

tack Ni som lämnar ord efter Er här,
det betyder massor för mig. 
till Er, och även Ni i det tysta;
en riktigt skön helg,
~ & kärlek,

h

±

{f.scott fitzgerald quote via nina polli}
{n°5 : fantastiska swena | kupu kupu barong, bali}
{n°9, 10, ~ & 12 : best bosses ever | kuta beach}
{n°13 : black beach at balian beach, bali}
{snäckhalsband sara | love warriors}
{canon eos 5d mark II | canon ef 50mm/1.4}
{© hannah lemholt}

INDIANSOMMAR

när vi var små lekte vi indianer & cowboys,

~ & jag ville alltid vara indian. jag måste läsa på,

lära mig mer om dem, känner jag nu när jag skriver

det här; för hur evig min böjelse än är, sträcker 

sig min kunskap inte mycket längre än till drömska 

inre bilder av stolta krigare fulla av integritet, vackra fjädrar, 

höga kindben, ~ & sagoögon. och så indiansommar,

ett om möjligt ännu mer diffust begrepp, 

som ändå alltid tilltalat mig med sin känsla av värme, 

frihet & barfota fötter in emellan bokstäverna.

jag arbetar med bilderna från bali,

~ & packar fortfarande upp väskorna lite i taget

och fast att regnet smattrar mot rutorna och kylan 

redan nyper lite i kinderna när jag ilar ut för 

att tömma postlådan, ~ så har jag indiansommar

här hemma. brasan gör golven varma, ~ & luften mjuk 

så att jag kan gå i den nya svart & vita kaftanen 

och min silkiga kimono. nu är jag vuxen, men leker 

fortfarande indianer & cowboys. och jag behöver 

inte slåss om att få vara indian. 

jag tar mina sista chanser och går barfota 

ut på trädäcket, ner i gräset på baksidan av vårt hus. 

i skuggorna anas frost från natten, ~ & jag

tänker att kanske är det sista gången för i år som jag 

plockar fikon & vackra fikonblad med mig in i 

värmen igen. oktober. oktober kom medan jag höll

på med någonting annat. så byter jag ändå blad tillslut; 

i vackra kalendern och tycker än en gång 

så mycket om steve jobs ord :

stay hungry. 

stay foolish. 

har Ni börjat kura in Er, är det höst hos Er nu?

jag misstänker att det bara är jag som 

leker indiansommar? när jag var liten hade jag 

låtsaskompisar. tre stycken. 

babbol, lisa bh och jan i fjällen.

så jag antar att allt är precis som det ska ändå.

kärlek till Er,

sommarindianer & höstcowboys.

tack för att Ni är här. 

± 

{3 radigt snäckhalsband | love warriors}

{modell : sara n bergman}

{hotell : underbara kupu kupu barong, bali}

{© hannah lemholt}

BALIBAGGAGE & KÄRLEKSKRIGARE

sakta packar jag upp, med bali-värme kvar i bröstet, 

~ & värme också i huset från öppna spisen; 

där nu elden brinner ständigt. 

utanför vräker regnet ner och vinden river himlen.

i lördags när vi kommit hem, påbörjades den upp-packning
som fortfarande pågår, 

~ & varenda sak är precis så vacker,

i kombination med vårt avskalade, nordiska, vita;
som vi tänkte när vi valde med försiktig hand, 

alla de där tusen milen bort, med djungel

som närmsta granne.

just den där djungeln gjorde det svårt för mig att dela med mig
till Er under resan, som jag egentligen hade tänkt. 

dessutom, hur obegripligt det än känns, 

~ så var ju den här resan egentligen arbete.

och vi. har. legat. i, kan jag berätta. 

mitt uppdrag är att dokumentera allt det här fantastiska
som just tagit sin början. bara att få gå sida vid sida,
i det som är vackraste vännen sara’s uppdrag;

att handplocka & göra finaste fynden världen över,
med start på bali, är ju lycka nog.

vi har alltså fått gå och bli initierade kärlekskrigare sida vid sida,
inbjudna av underbara per & yvonne,
som nu är i full gång att starta upp love warriors. 

det är nästan overkligt att få se sara’s skisser komma till liv i prototyper & prover,
framtagna av så många fina & skickliga människor;
där léenden, gestikulerande & ritningar som byter hand,
ibland fått fungera som det enda språket.

  

ibland resulterar detta vänliga, men något virriga språk

i lost in translation och en stol blir en teletubbie.

men är man rätt personer; som kommit samman 

i rätt tid, ~ & på rätt plats; 

då blir allt det där till mer än ett gott skratt 

över mer än en piña colada 

{eller en havana sidecar eller två mojito, eller.. 

drinkarna är fullkomligt livsfarligt goda}..

allt går att fixa, ordna, ändra, göra rätt.

.. och allt det där är en stor del av varför det känns 

som att jag kanske drömt alltihopa. 

för att love warriors plötsligt inte bara är ett namn 

eller ett uppdrag, utan att hitta hem; 

på den mest oväntade av platser, i sig själv,

~ & i det man gör; på en & samma gång.

i morgon ska jag berätta, ~ & visa mer
av vad vi hittat och vad som kommer landa i skandinavien
medan vintermörkret sänker sig

och vi alla kan behöva lite av ljuset från gudarnas ö;
allt det där vackra, snart bara ett klick bort.

tack för att Ni fått mig att känna mig

mer än välkommen tillbaka hem.

Ni är fenomenala ! 

kärlek, 

h

± 

{temporary site : love warriors}

{canon eos 5d mark II | canon ef 50mm/1.4}

{© hannah lemholt}

DRÖMFRAGMENT

.. Ni vet hur det är när man vaknar lite för tidigt?

tiden i sig är oviktig; det kan vara mitt i natten, eller 

efter bara en stunds dåsande i solen, men det 

är i vilket fall för tidigt och man är kvar med en fot

i sömnen, ~ & båda i drömmen. 

så känner jag mig nu & sedan två dagar tillbaka, 

sedan vi landade på skandinavisk mark efter vår bali-resa.

som att jag inte vaknat än, som att jag är otydlig 

och ostyrig, ~ & måste sitta rufsig i håret en stund, 

invirad i täcket och dricka kardemummakaffe 

och mest bara stirra framför mig. 

Ni vet hur svårt det är att berätta en dröm?

där är vi nu.

jag vet inte vart jag ska börja 

och jag vill nog inte ens riktigt att det ska vara slut. 

så därför blir det mest ett omtöcknat hej 

för att ge Er ett livstecken, ~ & en första drös 

fragment i form av bilder. här hemma går jag runt i

kimono, ~ & eldar i öppna spisen; 

för att kunna gå barfota ännu ett tag, 

för att få behålla känslan av värme & frihet.

och ja, vi skojade om att vi nog är de blekaste att 

någonsin lämna bali. om det skvallrar bilderna. 

vad de inte riktigt kan berätta, är om allt som får plats 

där emellan; bortom parasollen & paraplydrinkarna på 

kuta beach, bortom fantasibilden av paradiset. 

jag tror inte att något eller någon kunnat 

berätta för mig om hur 

jag skulle bli förälskad i ett helt folk. 

eller att jag skulle komma att älska en vän mer än jag 

redan gjorde, eller om hur jag skulle finna två nya så fort 

och så självklart. och ingen bild kan berätta om att 

den där känslan jag haft sedan ett tag innan vi reste; 

den av att världen öppnat sig & säger 

’varsågod. ta för Dig.’ 

visade sig i så många former, ~ & gång på gång 

på gång, på den mest magiska av platser. 

jag tror inte att något eller någon

kunnat berätta för mig.

och jag vet inte om jag kan förmedla det till Er.

men jag ska försöka. 

nu har jag i alla fall slagit upp ögonen, 

~ & virat mig ur täcket och i arbets-stolen.

hej. 

jag drömde något så märkligt, 

fantastiskt, underbart. 

och jag måste ha sovit i två veckor.

kärlek till Er, 

h