GUDARNAS Ö

jag hade inte tänkt visa mig här i dag.

kunde inte få saker på pränt. visste inte vad Ni

kunde tänkas vilja titta på av allt som får 

bildmapparna att svämma över.
jag lyssnar på musiken som en fin anna 
påminde mig om, dricker kardemummakaffe
med mjölk & arbetar, arbetar, arbetar.

jag hade inte tänkt visa mig här i dag.

och det kommer jag inte heller att göra. 

istället ska jag visa vad mitt hjärta är fullt av.

det är fullt av människor som intagit hela

mig, fast att jag inte ens vet vad en del 

av dem heter, eller om jag någonsin

kommer se dem igen. men det slog mig så, 

där på bali, när vi susade förbi varandras liv,

att vi alla är samma. förbundna. 

men det här, det som annars kanske blir kvar 
i en av de där mapparna märkta ’blandat’, 
~ bilderna som aldrig visas, 
det är det enda som räknas. egentligen.

jag kan inte sätta ord på känslan och jag vet 

inte heller om jag kan göra dem rättvisa, 

men idag är de allt jag är.

tack Ni som lämnar ord efter Er här,
det betyder massor för mig. 
till Er, och även Ni i det tysta;
en riktigt skön helg,
~ & kärlek,

h

±

{f.scott fitzgerald quote via nina polli}
{n°5 : fantastiska swena | kupu kupu barong, bali}
{n°9, 10, ~ & 12 : best bosses ever | kuta beach}
{n°13 : black beach at balian beach, bali}
{snäckhalsband sara | love warriors}
{canon eos 5d mark II | canon ef 50mm/1.4}
{© hannah lemholt}

INDIANSOMMAR

när vi var små lekte vi indianer & cowboys,

~ & jag ville alltid vara indian. jag måste läsa på,

lära mig mer om dem, känner jag nu när jag skriver

det här; för hur evig min böjelse än är, sträcker 

sig min kunskap inte mycket längre än till drömska 

inre bilder av stolta krigare fulla av integritet, vackra fjädrar, 

höga kindben, ~ & sagoögon. och så indiansommar,

ett om möjligt ännu mer diffust begrepp, 

som ändå alltid tilltalat mig med sin känsla av värme, 

frihet & barfota fötter in emellan bokstäverna.

jag arbetar med bilderna från bali,

~ & packar fortfarande upp väskorna lite i taget

och fast att regnet smattrar mot rutorna och kylan 

redan nyper lite i kinderna när jag ilar ut för 

att tömma postlådan, ~ så har jag indiansommar

här hemma. brasan gör golven varma, ~ & luften mjuk 

så att jag kan gå i den nya svart & vita kaftanen 

och min silkiga kimono. nu är jag vuxen, men leker 

fortfarande indianer & cowboys. och jag behöver 

inte slåss om att få vara indian. 

jag tar mina sista chanser och går barfota 

ut på trädäcket, ner i gräset på baksidan av vårt hus. 

i skuggorna anas frost från natten, ~ & jag

tänker att kanske är det sista gången för i år som jag 

plockar fikon & vackra fikonblad med mig in i 

värmen igen. oktober. oktober kom medan jag höll

på med någonting annat. så byter jag ändå blad tillslut; 

i vackra kalendern och tycker än en gång 

så mycket om steve jobs ord :

stay hungry. 

stay foolish. 

har Ni börjat kura in Er, är det höst hos Er nu?

jag misstänker att det bara är jag som 

leker indiansommar? när jag var liten hade jag 

låtsaskompisar. tre stycken. 

babbol, lisa bh och jan i fjällen.

så jag antar att allt är precis som det ska ändå.

kärlek till Er,

sommarindianer & höstcowboys.

tack för att Ni är här. 

± 

{3 radigt snäckhalsband | love warriors}

{modell : sara n bergman}

{hotell : underbara kupu kupu barong, bali}

{© hannah lemholt}

BALIBAGGAGE & KÄRLEKSKRIGARE

sakta packar jag upp, med bali-värme kvar i bröstet, 

~ & värme också i huset från öppna spisen; 

där nu elden brinner ständigt. 

utanför vräker regnet ner och vinden river himlen.

i lördags när vi kommit hem, påbörjades den upp-packning
som fortfarande pågår, 

~ & varenda sak är precis så vacker,

i kombination med vårt avskalade, nordiska, vita;
som vi tänkte när vi valde med försiktig hand, 

alla de där tusen milen bort, med djungel

som närmsta granne.

just den där djungeln gjorde det svårt för mig att dela med mig
till Er under resan, som jag egentligen hade tänkt. 

dessutom, hur obegripligt det än känns, 

~ så var ju den här resan egentligen arbete.

och vi. har. legat. i, kan jag berätta. 

mitt uppdrag är att dokumentera allt det här fantastiska
som just tagit sin början. bara att få gå sida vid sida,
i det som är vackraste vännen sara’s uppdrag;

att handplocka & göra finaste fynden världen över,
med start på bali, är ju lycka nog.

vi har alltså fått gå och bli initierade kärlekskrigare sida vid sida,
inbjudna av underbara per & yvonne,
som nu är i full gång att starta upp love warriors. 

det är nästan overkligt att få se sara’s skisser komma till liv i prototyper & prover,
framtagna av så många fina & skickliga människor;
där léenden, gestikulerande & ritningar som byter hand,
ibland fått fungera som det enda språket.

  

ibland resulterar detta vänliga, men något virriga språk

i lost in translation och en stol blir en teletubbie.

men är man rätt personer; som kommit samman 

i rätt tid, ~ & på rätt plats; 

då blir allt det där till mer än ett gott skratt 

över mer än en piña colada 

{eller en havana sidecar eller två mojito, eller.. 

drinkarna är fullkomligt livsfarligt goda}..

allt går att fixa, ordna, ändra, göra rätt.

.. och allt det där är en stor del av varför det känns 

som att jag kanske drömt alltihopa. 

för att love warriors plötsligt inte bara är ett namn 

eller ett uppdrag, utan att hitta hem; 

på den mest oväntade av platser, i sig själv,

~ & i det man gör; på en & samma gång.

i morgon ska jag berätta, ~ & visa mer
av vad vi hittat och vad som kommer landa i skandinavien
medan vintermörkret sänker sig

och vi alla kan behöva lite av ljuset från gudarnas ö;
allt det där vackra, snart bara ett klick bort.

tack för att Ni fått mig att känna mig

mer än välkommen tillbaka hem.

Ni är fenomenala ! 

kärlek, 

h

± 

{temporary site : love warriors}

{canon eos 5d mark II | canon ef 50mm/1.4}

{© hannah lemholt}

DRÖMFRAGMENT

.. Ni vet hur det är när man vaknar lite för tidigt?

tiden i sig är oviktig; det kan vara mitt i natten, eller 

efter bara en stunds dåsande i solen, men det 

är i vilket fall för tidigt och man är kvar med en fot

i sömnen, ~ & båda i drömmen. 

så känner jag mig nu & sedan två dagar tillbaka, 

sedan vi landade på skandinavisk mark efter vår bali-resa.

som att jag inte vaknat än, som att jag är otydlig 

och ostyrig, ~ & måste sitta rufsig i håret en stund, 

invirad i täcket och dricka kardemummakaffe 

och mest bara stirra framför mig. 

Ni vet hur svårt det är att berätta en dröm?

där är vi nu.

jag vet inte vart jag ska börja 

och jag vill nog inte ens riktigt att det ska vara slut. 

så därför blir det mest ett omtöcknat hej 

för att ge Er ett livstecken, ~ & en första drös 

fragment i form av bilder. här hemma går jag runt i

kimono, ~ & eldar i öppna spisen; 

för att kunna gå barfota ännu ett tag, 

för att få behålla känslan av värme & frihet.

och ja, vi skojade om att vi nog är de blekaste att 

någonsin lämna bali. om det skvallrar bilderna. 

vad de inte riktigt kan berätta, är om allt som får plats 

där emellan; bortom parasollen & paraplydrinkarna på 

kuta beach, bortom fantasibilden av paradiset. 

jag tror inte att något eller någon kunnat 

berätta för mig om hur 

jag skulle bli förälskad i ett helt folk. 

eller att jag skulle komma att älska en vän mer än jag 

redan gjorde, eller om hur jag skulle finna två nya så fort 

och så självklart. och ingen bild kan berätta om att 

den där känslan jag haft sedan ett tag innan vi reste; 

den av att världen öppnat sig & säger 

’varsågod. ta för Dig.’ 

visade sig i så många former, ~ & gång på gång 

på gång, på den mest magiska av platser. 

jag tror inte att något eller någon

kunnat berätta för mig.

och jag vet inte om jag kan förmedla det till Er.

men jag ska försöka. 

nu har jag i alla fall slagit upp ögonen, 

~ & virat mig ur täcket och i arbets-stolen.

hej. 

jag drömde något så märkligt, 

fantastiskt, underbart. 

och jag måste ha sovit i två veckor.

kärlek till Er, 

h 

OSKRIVNA BLAD

jag är full av så mycket tankar & känslor 

just nu att jag misstänker att en kropp
inte är konstruerad att innehålla allt det där.

det känns som att jag skulle behöva en extra.

då åker jag till min vän sandra & hennes familj.
där rinner allt av mig. bokstavligt talat, för
jag gråter i hallen bland alla deras gummistövlar,
bara jag ser henne öppna dörren. som att så
långt har jag kunnat hålla det innanför
sömmarna, men inte längre. inte när hon
kramar mig så länge jag vill.

tills jag släpper taget.

jag är inte ledsen över någonting egentligen.
jag är till brädden full av intryck & känslor.
och sådant förstår sandra.
hon säger bara ’det var väl bra, det var dags’
när jag säger ’herregud, här kommer jag & gråter
det första jag gör’. och så har hon tänt ljus & bakat
blåbärs-scones med massor av vallmofrön.
och så skrattar vi tills vi gråter helt andra tårar.

och när hon gör gröt med kanel
till sina, ~ & kvarterets alla barn, går jag
rundor med kameran och så suckar jag nöjt
över alla hennes egna vackra lösningar
av gamla rör till gardinstänger; rått järn mot
mjuktvättat linne. avskavd, lite pudrig
djurskalle mot rader av volang i sofforna.
’ta de här två hornen’ säger sandra i förbifarten.
’amen nä?’ säger jag.
’amen jo!’ säger hon, - ’hur många djurkadaver
ska jag få plats med här egentligen?’

’vad händer nu då’? undrar hon, när 
hon gör mig sällskap vid det vita jättebordet igen.
’jag ska till bali på jobb på söndag’, säger jag.
’va?!’ säger hon. ’bali? ligger inte det i afrika?!’
’amen, nä!’ säger jag. ’men långt är det!’, säger hon
och så skrattar vi och lovar att vi måste bättra på
våra geografi-kunskaper. sedan skrattar vi
ännu mer åt bilden jag målar upp av 
mig själv i vinterkropp; manetfärgad sådär 
så att jag övergår i genomskinlig & lite 
för mätt på bullar; i provrumsspegeln vid 
panik-inköp av bikini.

och när jag långt senare på kvällen står
alldeles för länge i duschen hemma;
frusen ända tills jag är som ett russin, 
~ tänker jag att jag känner mig alldeles ren. 
inte av allt hett vatten. inte av mandeltvålen. 
utan av den vänskap som gör att 
allt det där som blir över,
det som faktiskt måste ut & bort, 
det där som inte en kropp är konstruerad 
att bära ensam; det blir till luft och ingenting.
och jag känner mig som ett oskrivet blad.
tack vare den finaste av vänner.

idag är en ny dag.
jag jobbar & lyssnar på musik. dansar sakta inuti.
och ja, på söndag åker jag & världens bästa sara
till bali och jobbar. hon med sin magiska blick 
för vackra ting, ~ & jag som den som ska
få det att fastna på bild. 
så att Ni också får se. musiken känner Ni
säkert igen, och den tycks passa..

kärlek, 

h


±

©hannah lemholt fotografi

UP HIGH, DOWN LOW

av någon anledning kändes det som att denna behövdes idag.

en av mina allra första bildserier med min mamma.
’natural high’.

jag vet inte säkert. men om jag går på Era
kommentarer & mail, så känns det som att Ni är
en hel vacker drös därute som är på

väg ur funderingar,

- och i förändringar.

det här är för Er.

med kärlek,

h

PRINTAR & PRINSESSOR

jag skrev dagbok när jag var yngre. 
jag fyllde den ena vackra skrivboken efter den andra 
med överdrivet snirklig text och fullkomligt spillde tonåringens
överdimensionerade känslor ut över sidorna, så att det rann över kanterna
på de där tygklädda asiatiska dagböckerna prydda med drakar‚
- & ett rött sidenband för att hitta vägen. 

jag tror att varenda en av de där böckerna, 
vad jag minns som ungefär fjorton stycken, 
gick förlorade i ett inbrott för några år sedan.
nu får det här agera dagbok, med bilder som hör till.
det är fint, om än väldigt mycket mer utlämnande.

när jag sätter mig vid mitt svarta skrivbord idag, 

greppar en ny kopp kardemummakaffe med vänster hand,
- & tänker mig att jag ska plita ner några rader här med höger,

då flimrar det förbi att den här platsen, bild-loggen bloggen;
är ganska rörig för tillfället.

men den är också ganska talande för hur mitt liv ser ut just nu.
en salig röra.

en underbar, melankolisk, förväntansfull, tacksam,
- & glad röra av projekt på gång. 

ett virrvarr av födelsedagskalas, fotograferingar, 

planering, printar, drömmar, skissande, skapande, 

testande, lämnande, hämtande, - & lite flikar 

vardag instuckna emellan.

printarna är i form av prover på visitkort för det där nya projektet, 
- & så lina på trocadéro i stort, stort format; 
tryckt på det vackraste av ’fine art’ papper.
båda gör mig lite svag i knäna’

och väldigt väldigt nöjd.

födelsedagen är i form av finaste familj & mest omtänksamma presenter.
minns Ni när jag skrev om det där lite oxiderade silverarmbandet
med apertur-markeringar som på en kamera.. min familj mindes det. 
underbart är det och sitter som en skön smäck gör det..
och så känns det ju lite som en sån’ där bricka vissa har om halsen,
som säger allt om dem.

printar alltså. och prinsessor, 
de finns det flera stycken av i mitt liv just nu, i väldigt olika form.
plommon och maränger. 
och ’love warriors’ då, vad är det?
det berättar jag lite mer om i veckan.


kärlek,

h





±

{bild n°1 : hemma | fransk gammal trådkorg : vintage by nina}
{bild n°2 : hos sara | vackra handgjorda koppar}
{bild n°3 & n°4 : hemma | aperturarmband : photojojo store}
{bild n°5 & n°6 : på landet, höstfika ute | slottstallets möbler  }