PARIS BLUES

den inre rösten är fortfarande

ganska tyst, men desto mer

tacksam. glad över alla Era 
goa’ gratulationer.

och så tycker jag så mycket 

om Era visa tankar, 

~ & vackra ord. 

tack.

tack till em som påminner

mig om indianernas klokheter;

att kanske behöver jag resa som dem.

långsamt och eftertänksamt. 

så att själen hinner med.

tack till malin som

väcker minnet av den där flickan,

som var jag, som älskade själva 

resan. som åkte tåg till, ~ & i det ena

äventyret efter det andra.

malin som påminner om friheten

i själva resan; i mellanrummet 

mellan här och där.

  

tack till johanna som påminner

om att när det är alldeles 

stilla inuti brukar det bero på

att något växer.
det hade jag alldeles 
glömt bort igen. 

tack till helen som påminner

om att ibland är bara kemin 

inombords annorlunda. 

det är underbart helt enkelt.

tack till Er som påminner

om att vi alla kämpar med 

balansen från och till.

Ni är en underbart brokig

skara med en massa fint

att komma med.
jag har det lyxigt jag! 

 
 



  

i kväll åker vi hem till skrutthuset igen.
jag längtar faktiskt lite.

önskar Er en härlig höstdag

och kärlek,

h




±

{spira autumn’12}
 {modell : lina lindholm}
{make up & hår : jossi madsen}

{© hannah lemholt}

FJÄRILEN & GLASKUPAN

idag har jag tänkt på en grej.

hur det kan vara nästan märkligt stilla

inuti vissa dagar, hur fort 

livet än snurrar på utanför kroppen. 

idag har varit en sådan dag. 

jag tänkte på det nu på eftermiddan’,

där jag satt på en sjukhusbrits,

i väntan på den vackra vaccinsköterskan

och sprutan hon skulle ge mig; 

hur det var som om det liksom sänkts ner
en lite mjölkig kupa över hela mig, 

~ & all luft runt mig; på ungefär 
armlängds avstånd.

jag fyller år i dag. 
jag är kanske melankolisk. 
det är kanske det.
det har regnat precis hela dagen
och både regndroppar & gratulationer
har landat hos mig i stadig ström
på ett alldeles underbart vis.
men jag har liksom sett det lite
som om på håll. sett på.

jag vet inte. 

jag ger nog upp här mitt i;
 precis nu när jag sitter & skriver detta,
för det vill inte riktigt låta sig 
formas till bokstäver heller, det 
där, vad det nu är.
jag skriver och raderar. 
raderar. raderar.
som om glashinnan är där även nu; 
mellan mig & orden. 

det är bara det att jag har 
upptäckt precis hur fantastiska Ni är 
som tittar in här. ja, Ni. Du. 
Ni lämnar efter Er de mest underbara
tankar, ~ & lämnar mig rikare.

därför skriver jag ändå ner det här..
svamlet. 
ibland får det väl bara vara så.
till & med på en födelsedag.
jag har något slags, nästan sjukligt
behov av att vara ärlig med 
såna’ knäppheter.

 


jag har fångat stunderna, 
de fantastiska & omtänksamma 
presenterna och detaljerna här på landet,
med kameran; precis som de andra dagarna. 
så det här blir likväl något slags bildbevis 
på att dagen ändå funnits. 
jag var här. jag blev 34.

och med detta förvirrade

önskar jag Er en fin kväll,

~ & kärlek,

h

± 

 {självporträtt | still life}
{canon eos 5d mark II | canon ef 50mm/1.4}
{© hannah lemholt}

PARIS, PRECIS BORTOM FÄLTEN

{lina i le marais, paris | spira autumn’12}

vi är, ännu några dagar, på landet.

sakta infinner sig ett speciellt typ av lugn och 

jag kommer på mig själv med att stå ute på 

grusvägen, i pyjamas & gummistövlar, 

~ sökande efter det rätta grässtrået för bara

en enkel liten fotografering av höst på bordet.

morgonljuset letar sig fram över fälten, 

och precis bakom dem, finns paris 

och bortom; nästa resa.

kontrasterna. 

jag tycker om dem så mycket.

livet på landet är att plocka hallon i

trädgården, att känna dem mellan fingrarna; 

där de nästan går sönder nu, de sista skördarna,

~ & att äta dem bara minuten efter, 

i morgonfilen, tillsammans med höstens blåbär. 

livet på landet är att sträckläsa en hel bok

på fårfällar i soffan, medan den stora koppen

varm choklad sakta sinar och de levande

ljusen brinner stilla ner. 

vardagen; livet i stan’, eller städerna

{eller arbetet som ofta knappt känns som arbete},

är i effektivt tempo, där kroppen b a r a är

hjärta {vad säger min känsla?} & hjärna 

{nästa steg, nästa plats, nästa scen} i en enda

rapp puls som om på autopilot, ~ tills kroppen 

inte är annat än slut & mest kan ligga på 

en hotellsäng & värka. 

den känns överhuvudtaget inte förrän då.

kontrasterna.

jag tror de passar mig utmärkt. 

{lina i le marais, paris | spira autumn’12}

kanske kan det vara så att finna balans?

 jag blir ängslig av packningen, 

flygresorna, mellanlandningarna.

jag vill vara framme. där. eller kvar. där.

det har jag just erkänt för mig själv. att jag blir ängslig. 

kanske för att jag inte kan göra något.

bara vara. 

i luften. på resorna emellan.  

det måste vara det som är att finna fullkomlig balans. 

att vara med hela hjärtat även i luften; 

på resorna emellan, 

till och med vid mellanlandningarna.

där är jag inte än. 

jag är ute på fältet; i gummistövlar & pyjamas.

eller arbetar ute på det helt andra fältet; 

med kameran & hjärtat i högsta hugg.

 har Ni hittat den balansen?

gör man det någonsin, tror Ni?

eller är det kanske inte alls balans det

handlar om längre då, utan ett varande.

ett bara varande. 

tack för alla Era fina tankar.

tänk vilka kloka, vackra 

människor som hittat hit till mig. 

det slår mig varje gång.

i kväll ska vi traska i gummistövlar

en bit längre bort på grusvägen,

dricka italiensk öl & äta pizza ur vedeldad 

ugn; på ett ställe som är lite som..  

kanske som sicilien, precis bortom fälten

kärlek till Er,

~ & en riktigt härlig helg,

h

±

{spira autumn’12}

 {modell : lina lindholm}

{make up & hår : jossi madsen}

{© hannah lemholt}

se7en

{lördagsgodis | seven deadly sins chokladask}

jag undrar vart tiden tar vägen.

sju dagar bakom mig som i en blinkning.

nu var det dags att titta in, 

jag saknade Er, fina Ni som tittar hit.

en liten sju dagars tillbakablick 

i bilder får det bli, ~ så att vi liksom är 

på samma sida sen’..

lördagen bjuder på sara’s vackra & urgoda

recept på knäckebröd. en sån’ där dag då allt 

bara måste fotograferas. ogräs nypt ur en kruka

har en så vacker lila färg, ~ & påminner ju

om lyckoklöver och tur. 

kan inte med att kasta innan jag förevigat..

och så hinns det med en sällsynt 

stilla stund med kaffe & katalogblädder.

olsen & jensen’s nya; stajlad av fina marie, MO,

~ & fotograferad av fantastiska sara svenningrud 

på bl.a magiska wiktoriana slott här i 

kullabygden.. och så spira-katalogen. 

alltid kul när ens arbete trycks i pappersform.

också lite märkligt när man har en doft, 

en känsla, en hel massa inre bilder 

kopplad till varje fotografi.

söndagen spenderar jag med lina på magasin 36;

i saluhallen, ~ & på en ljuvligt utdragen brunch 

i den gamla ugnshallens restaurang.

sådär så att man plötsligt ser sig omkring 

och inser att alla andra gäster försvunnit

och personalen själv sitter och skrattar vid ett 

långbord, ~ & äter det som blev kvar, 

vilket borde bara varit smulor 

så gott som allt är.

underbart !  

en ny vecka är plötsligt där, 

~ & jag inser att september också kommit

utan att jag riktigt förstått det.

och när jag skiftar till ett nytt grafiskt blad i

urfina kalendern fabien skickade från frankrike,

så säger den precis den tanke jag varit så uppfylld 

av den senaste tiden; 

life is not about finding yourself, 

it is about creating yourself.

och jag skapar och skapar och skapar. 

mest jobbar jag med visitkort för det där nya 

projektet jag snart ska berätta mer om.

jag mäter & skissar, ritar & skriver.

och i det arbetet finns just känslan 

av det där att också ’skapa sig själv’; 

så påtagligt att jag har ständigt 

återkommande gåshud. 

ömsom i nacken, ömsom på 

kinderna och som aldrig förr.

det är så påtagligt att lyckan finns där,

i rummet, i mig. sinnlig, outsinlig.

{bildlig övning i ’speak love’ | överdriven putpuss + luft insugen blir ♡}

jag känner mig hög på livet och finner mig 

själv stå & prata med alla som vill höra  

{& några som kanske mindre vill};

i olika ord & meningar & sammanhang,

om lyckan i att skapa sitt liv medvetet 

och känner mig som en tvättäkta uppläsare

av the secret scrolls. jag tror på det med 

hela kroppen; hur klichéaktigt det än kan låta,
eller mer avancerat än vad det är; nedskrivet såhär.

jag säger i alla fall allt det där högt, 
pratar plötsligt kärlek; som det hippiebarn jag var.

och det känns som att världen lyssnar.

och nu då? 

nu befinner vi oss, precis som för 

ganska precis ett år sedan, på den där platsen 

som är lite som balsam.

vi är hus, hund, ~ & kattpassare på en plats där 

fälten vajar utanför, där dagstidningen, när den är färdigläst; 

läggs i grannens brevlåda uppe vid grusvägens slut,

där vi stolpar rundor i gummistövlar på gården,

~ & tassar runt i raggisar på handslaget tegelgolv. 

andäktigt dricker vi kaffe ur små koppar 

med handmålad guldkant och klockan,

den har slutat fungera. 

snart ses vi igen.

tack för allt fint Ni lämnar efter Er 

här hos mig. Ni är underbara!

och så den där kärleken,

h

sneak peek № 6 | vélib’ love

 {vélib' | a portmanteau of french : vélo (bicycle) and liberté (freedom) | public bicycle sharing system, paris}

jag säger med några dagars mellanrum att
jag måste skaffa mig en cykel.
det är så attans mysigt att cykla, tycker jag,
~ speciellt i frisk höstluft och kanske med en korg fram; 
att fylla med kaffe & kamerautrustning.

det är något med att cykla, tror jag, 
som gömmer sig just i de parisiska 
utlånings-cyklarnas namn vélib’. 
lib’ som ur liberté som i frihet.
friheten i att kunna susa fram, fortare 
än bara ens egen kropp kan bära en, 
men ändå med ansiktet öppet mot vinden, 
~ & för egen maskin på nåt’ vis.

att susa fram på en vélib’ i paris sen’,
över place de l’hôtel de ville; sicksacka mellan 
omslingrade par, farbröder som spelar 
kort vid fontänen, ~ & en fransyska i frasig svart
brudklänning; poserande för sin egen fotograf,
då är det inte bara frihet. det är frihet som
om på film. då är det fint att en del av det där
finns fångat i fotografier, här för spira autumn 12,
kanske den sista sneak peek’en av just det.

har Ni några favorit-fotografier än?
det är fint att höra vad Ni tycker!

den där tunikan skulle i alla fall 
vara fint att drössla runt i hemma, 
kanske just såhär; 
med mjukt frasig underkjol
och så raggisar förstås. fast först
ska det åtminstone få bli september.
en och en halv dag kvar.
sedan är hon här.

tills dess.
kärlek,


h



± 

 {spira autumn’12}
{modell : lina lindholm}
{make up & hår : jossi madsen}
{© hannah lemholt}

CHOOSE A JOB YOU LOVE,

AND YOU WILL NEVER 

HAVE TO WORK A DAY IN YOUR LIFE.

jag längtar enormt mycket,

mer än någonsin, efter en studio just nu. 

saknar det där att gå hemifrån, pulsen av 

andra människor, lunch ute, 

~ & något så enkelt som att 

komma hem igen. 

fast jag försöker ha ro i det där. 

det kommer tänker jag, 

~ & så krokar jag tag i den flyktiga lyckan. 

den över att få hålla på med det jag 

älskar. varje dag.


den lyckan.
och så den att jag kan ha långkalsonger 
på jobbet. en klar fördel vissa dagar. 

och tills att det kommer,

är det här glimtar av vart jag jobbar nu.

i ett ganska så stort rum på vår ovanvåning, 

i höjd med trädkronor & fågelbon.

svarta bord att sprida ut sig på,
mot en helt vit canvas; föränderlig med 
humöret, inspirationen & årstiderna.

just nu innebär det augusti’s sista suck
av grönt från trädgården; 
stockrosor får komma in, 
med sina mörka blad nästan som
om från en ek, ~ & tappa sina 
vita mjuka blommor i fönsterkarmarna. 
och så en aning bränd umbra & lite 
guld till blek, sliten mocka. 

 
 


 jag längtar enormt mycket,

mer än någonsin, efter en studio just nu. 

men nu, nu är jag här & jag tror att
allt ramlar på plats om jag bara 
fortsätter arbeta & göra mitt bästa.
och har man ett jobb man älskar, 
då känns det nästan inte som att arbeta.

 

vad hittar Ni på?
är semestern slut, är det förändringar
på gång, ~ eller trivs Ni just där Ni är?


kärlek,

h




±


 {citat : gerardo suter | black & white magazine}
{© hannah lemholt}