vårpepparkakor & vinterbarn

vi har varit fredligt invaderade här hemma under ett par dagar 

{därav alla kartonger jag sicksackade emellan}.

reklambyråfolk, stylist, fotograf & fixare har trängts hos oss; 

ätit pepparkakor, överdoserat kaffe, ~ & skapat en del av en katalog 

för en firma, just här i vårt, trots allt älskade skrutthus. 

och åh, vad jag tycker om när här trängs. 

få prata kameror, print, ljus & objektiv, nästan 

en hel dag, bara sådär medan man gör tjugo 

andra saker samtidigt, för att man fattar varandra.

jag nickar frenetiskt och uppfylls ljuvligt 

medan jag sköljer ner fler pepparkakor med kaffe, 
än vad jag fått i mig på flera jular sammanlagt. 

jag har bara pausat för att snusa på bebis

hos mamma & pappa. en timmes ryggläge i soffan, 

med kaminvarm liten groda sovande på bröstet,

och det är någonting som klämtar i hjärtat, 

en liten dov klocka av längtan. 

minns Ni storasyster där i samma soffa, i ryggläge under mellandagarna?

där ligger han nu, på samma plats, fast i egen person.

minns Ni diskussionen om vad ett namn rymmer?

han är en nils. och en riktigt fin liten newbie, fem veckor gammal.

och idag då? 

idag har jag mest återställt ordningen

någotsånär här hemma, ~ man blir inspirerad 

när allt plockas bort & ska tillbaka igen. 

för kanske ska det inte alls tillbaka. 

kanske ska allt få nya platser. 

ja, resten av kvällen blir nog så. 

te, raggsockshasande & omflyttning 

medan en dimmig marskväll mörknar. 

{solskensfärgade ranunkler, överblivna från plåtningen fick till exempel

flytta ihop med jätteranunklerna från häromdagen.} 

kärlek till Er, 

från mig & fågeln. 

den blomstertid

{lång vit puff / bänk tine k home | stor vit keramikurna olsen & jensen : butiken}

jag smyger omkring här hemma i skrutthuset,

kikar fram mellan stora kartonger 

som plötsligt fyllt vårt hem, 

~ & nu tycks som om rama in vissa vyer. 

jag dricker kaffe med mjölk i stora vita koppen med blommönster,
glömmer hela tiden bort vart jag ställt den, 
~ & lyssnar på fullkomligt underbara feist. 

det här är ett vackert hus när vårljuset kommer. 
och i dag är en fin dag. 

jag fick en högst oväntad present av sebastian. 

jag suktade efter ett av halsbanden från marni för hm 
~ & var lite deppig när jag missade det i den sedvanliga hysterin
som blir när hm har sina designer-samarbeten.

han hade bevakat det på auktion,
~ & kammat hem det. 
han är helt bud-savvy min man.  
och väldigt omtänksam. 

{n°1 vintagefynd (reflekterandes vår trappa) | n°2 andy warhol’s karta över manhattan}



och så hämtade vi två tryck som vi fått inramade 
hos världens bästa ramfarbror. 
vilken grej det är det där. 
att från ha legat i rullar i en påse, 
säkert i skälvande pappersförmodan att de 
aldrig skulle få bli omhändertagna i det här #@!!% huset,
~ så har de med hans skickliga händer blivit 
något helt annat. blivit konst.
ja, faktiskt det första som är konst på våra vita väggar.
konst som vi tycker är skön, som passar oss. 

{glasboxar habitat}




och sen’ är det ju så härligt när blomsteraffärerna 
börjar spira av skira vårblommor med de där alldeles speciella,
nästan lysande gröna stjälkarna,
som viskar om pånyttfödelse på något vis.

de här är en av mina favoriter, fritillaria, som har så
späda stjälkar att man undrar hur de ens håller sig,
~ & sina {ibland lila schackmönstrade} klockor upprätta.

.. och så här stora ranunkler, ’jätteranunkler’ helt enkelt, 
har jag aldrig sett. och kunde inte motstå. 

blomsteraffär till granne. 
farligt farligt, men härligt härligt. 

hoppas Ni haft en fin dag!


kärlek från mig.


h

’den kreativa stölden’ eller ’varför är alla så arga?’

måndag. 
ärmar ska kavlas upp. 
mail ska genomgås.
det blir en funderare. 


jag tänkte fundera
tillsammans med Er.

såhär.

med jämna mellanrum får jag mail,
oftast borta på flickr’, som har en väldigt 
omhändertagande gemenskap på många sätt. 
och hökögon.
med olika ord står det i de här mailen : 
jag såg Din bild där utan Ditt namn.

{fig.2}





det har funnits tre 
olika reaktioner från min sida. 


n°1
i början tog jag helt enkelt kontakt med 
den som lagt min bild hos sig 
{om den var utan länk eller credit},
~ & tackade för att de tycker om vad jag gör,
men att jag skulle uppskatta om de länkade
eller nämnde någonstans att bilden var min. 
no hard feelings. pis åv keijk.


n°2 
en gång tappade jag tålamodet.
drog till med något giftigt om karma. 
önskar att jag hanterade det där annorlunda. 
kantiga feelings.
{se fig.2}



n°3 
numera varvar jag reaktion ett, med att mässa
aaauuuuuummm i mitt vita nattlinne, 
lite heligt sådär. 
och sen’ fortsätter jag jobba.

nu senast gällde det just en bild i 
detta vita nattlinne. en man, som verkar 
vara en arg pojke, har mörkat ner den där bilden lite, 
mystiskt ska det vara, ~ & nu är den väl mer hans?
han har ju omarbetat den. 
{det är trots allt tumblr vi pratar om.} 
där ligger den på hans blogg. 


några på flickr’ är upprörda
och jag uppskattar själva deras omtanke,
men aum:ar på där i mitt vita nattlinne. 
sedan får jag ännu ett mail, 
med en länk till den arga pojkens 
profilsida, hans Q&A sektion : 

Q : did you take all these pictures / crying about credit etc.

A : go away. 

unless you are literally the photographer 

from which the original image came, 

in which case just message me with a link to the photograph 

and i will credit you if that’s your desire, 

try to keep your neurotic freaking out to a minimum, 

i’m extremely uninterested 

and you’re not going to get an apology 

or some weird ass kissing from me.

okej då.
då tickar det till i mig.
sedan skrattar jag lite åt hans humor.
den är vältalig ändå, på ett sånt’ där cyniskt 
vis som jag kan uppskatta. 
orden kliar lite. känns. 

jag inbillar mig att jag är en lyckligare människa 
för att jag skakar av mig en hel del,
~ & ser orsaker, väger in det jag tror
är bakomliggande. ser den större bilden.
och går vidare. 


jag får mer gjort då. 
jag hade inte haft tid att ta lika många nya fotografier,
eller svara på fina mail,
eller göra det här,
om jag jagade efter varenda sån’ här grej
till exempel. 



fast jag kan tänka att många nog tycker 


det är väl ingenting? 
det här är ju internet. 



ända tills en bild på dem själva,
tagen med mycket arbete, kanske självutlämnande, 
stirrar tillbaka på dem från någon annans lilla 
plats i den här virtuella världen. 


dags då för den där utslitna, sönder-använda,
~ men förvånande frekvent sanna, frasen :


behandla andra som Du själv vill bli behandlad. 


n’est-ce pas?

jag undrar vad Ni tänker om detta?

och så hoppas jag att 
Ni har en skön start på Er vecka! 

kärlek till Er,



h

mars, mars måne

{3 x lillasyster emma}

 {självporträtt ’10}


självporträtten.
Ni har undrat i mail & kommentarer. 
om min man tar dem? om någon annan tar dem? 
nä, alltså, jag tar ju alla mina självporträtt själv, 
per definition. annars är det fusk liksom, 
i alla fall om man ska prata om självporträtt. 


.. och det kan ju kanske låta pretentiöst. 
men har man provat vet man skillnaden. 
och för en del av oss, som mig, som varit, 
~ & till viss del fortfarande är ~ kameraskygg, 
kan det verkligen vara en resa att
ta självporträtt. en resa närmare sig själv.

{självporträtt ’11}



för mig har den resan gått från 
obskyra, skylda, mörka, 
tekniskt urdåliga små historier, 
förbi att våga komma ut i ljuset; 
rakt upp & ner, 
~ till att börja leka med 
peruker & rekvisita. 


 i en stor del av mina självporträtt 
håller jag helt enkelt kameran ifrån mig 
med ena handen & trycker av. 
det är tungt & ganska svårt, tycker jag. 
man kan också använda självutlösare; 
trycka & sedan ha x antal sekunder på sig
att komma på rätt plats i rätt stund, 
~ eller fjärrutlösare {det använde jag senast igår};
det vill säga en liten fjärrkontroll. 
då gäller det mer att hinna gömma den där 
lilla manicken, innan det klickar till. 


jahapp. det var väl det. 
Ni får gärna ställa fler frågor, 
om Ni undrar över något. 


jag undrar vad Ni 
tycker om självporträtt?

{såhär kan det också gå | med fjärrutlösare igår}




kärlek till Er.
hoppas Ni haft en riktigt fin helg! 

lördag : unplugged remix

{amenrååå.}

{jamen Ni ser ju själva.}

ingenting har gått rätt i dag. 

i n g e n t i n g.

jag kan inte ens skriva ner det här, tydligen.

orden suckar & stönar. vill inte vara med. 

om en bild säger mer än tusen ord så

känns det som att de här strejkar i ett hörn. 

vägrar prata med mig.

och om någon därute kunnat läsa bilder 

som blindskrift

hade här stått att 

jag försökte fotografera lite i dag. 

ett helt a4 fullt med idéer. 

varav ingen blev som tänkt. 

risken är överhängande att jag raderar 

allt det här förresten. 

vad ska det vara bra för? 

undrar jag. 

fast jag undrar också, 

lite för nyfiken för att radera, 

~ vad gör Ni när Ni har dagar som denna?

jag undrar om Ni ger efter? 

får man det? 

hjälper det? 

för i dag kan jag säga Er att jag hade långtgående planer
på att dra täcket över huvudet, bokstavligt talat. 
bygga koja i sovrummet, läsa ur min bokhög, 
dricka te & äta sängen kaviarknäckesmulig.
inte gå upp nå’ mer idag. 



det gjorde jag inte. 
jag fortsatte envetet. 
med facit i hand : 22:46. kvällsregn. 
jag har inte gjort världen någon nytta idag. 
jag kunde nog dragit täcket över huvudet. 
alldeles riskfritt. 


kärlek till Er.

i alla fall. 

± 


{citat : mignon mclaughlin.}