min morgon börjar tidigt, tidigt. som allt oftare nuförtiden.
drömmer lite till, ståendes. famlar, letar, hittar sakta en ny dag.
jag är alldeles yr på morgnarna. på riktigt alltså. rummet svajjar.
morgonrocken med fåglarna. raggsockar fortfarande.
det är kallt längs våra trägolv. kardemummakaffe.
bläddrar i mia skäringer’s avig maria medan kaffedoften
sprider sig i köket. betraktar hennes vackra, själfulla ansikte
på omslaget. får upp en memorerad slinga av hennes röst,
där hon pratar om sin mamma i sitt vinterprat, i huvudet
{jorå, tillochmed en guldfisk minns efter femtioelva gånger};
arbetet startar ofta klockan fem på morgonen
eftersom hon måste vara klar innan världen vaknar
och allt ska vara rent. på kvällen innan gör hon alltid
i ordning kaffebryggaren så att det ska vara klart
att bara trycka på knappen. så hon kan vakna.
känna mening.
mitt hjärta sväller för mia’s mamma.
för så genialisk är mia skäringer i sitt språk.
så mycket hjärta tror jag att hon är i sig själv,
att det liksom väller fram mellan raderna,
flyter fram som sån’ där mjuk terminator-metall,
~ & bildar form i mig. svällande hjärtform.
mia är nog en god, avig jesusterminator.
{klänningen lina har på de här bilderna för spira s/s 12 heter
maja & är en av mina favoriter ur kollektionen. och där är
nu väntar strax mysigt jobbmöte med en fin en här hemma.
kanske ses vi lite senare.
en go’ onsdag önskar jag Er sålänge ..
och kärlek.
±
{modell : lina lindholm}
{makeup & hår : josefin madsen ljungqvist}
{© hannah lemholt photography | spira s/s 12}










































