honeypieLIVINGetc

1.22.2012

laundry day

vi har en söndag tillsammans. det är ganska sällsynt.

sällsamt. på ett fint sätt.

spotify spelar upp ett långt pärlband av nostalgi,
i vild blandning med allt från champagne supernova & fields of gold
{sting’s original som alltid får tårarna att stiga i ögonen på mig,
~ & grumla synen av en hel massa inre bilder} till informer. ähum.

vi passerar varandra i långa vita hallen, i hala stora vita trappan;
dansar förbi varandra i raggsockar, jeans & vars en sista ren vit tröja,
grå koftor och ser helt oavsiktligt ut som ett sånt’ där par
som klär sig i exakt likadana träningsoveraller.

kanske ingår man mer i en symbios, än vad man själv ser,
efter nästan fem år tillsammans.

{franskt nattlinne från brocante & gammalt kumkum bälte från en av deras 1a kollektioner}

{en av de ’photoGraphics’ jag sålde på magasin36 i stort tittskåp ~ cox & cox}

{ghost of a dress & tre av alla collar crushes}

det börjar skymma runt en dag av snöblandat regn,
överdosering av grönt te, nostalgi,
flödandet av vackert ljus som fått mig att vilja
fotografera allt möjligt och omöjligt,
~ & högar av krispigt nytvättad tvätt,
vikt varsamt med en alldeles speciell
söndagskärlek.

och nu kommer strax papa.
han och seb ska göra carbonara efter konstens alla regler.
jag och mama hade tänkt ta en sen långpromenad under tiden,
men när nu mörkret sänker sig känns det alltmer lockande
att istället tända alla ljus, hälla upp lite rött vin,
~ & bara titta på medan herrarna yin & yang lagar mat.

livet är vackert på den här lilla skärvan av världen idag.

en fin kväll till Er också.
och kärlek.

x

h

1.21.2012

inga måsten’s meditation

länge, länge har jag haft meditation på min lista.

måste börja meditera.

ja, Ni hör ju själva.

måste & meditera passar sådär bra ihop.

men så i dag kom jag på mig själv med att meditera.

inga-måsten-&-på-mitt-eget-sätt-meditera.

som jag brukade vara väldigt bra på som yngre,

alldeles utan någon kurs eller så.

att följa skira scillan’s växt, varje dag,

är fördröjd njutning på hög nivå

tack vare den här lilla loggen kan jag hitta fram till

att jag planterade dem den 28e december.

det har alltså gått nästan en månad (!) och de har bara precis

börjat bryta sig ur sina tajta vårgröna små fodral.

att röra den mörka chokladpinnen i mjölk

under den ordinerade minuten,

utan att tänka på. något. annat. än hur

vitt blir till silkigt belgiskt chokladbrunt i café au lait - skålen,

att sitta och le fånigt för sig själv när sirliga

varm-chokladångor skiftar färg i stearinljusskenet,

att skumbada sig så varm & dåsig att

man nästan somnar på sängen

medan man lyssnar på fantastiska feist ..

allt det där kan väl betraktas

som att bara vara precis nu & njuta av de små sakerna,

smakerna, dofterna, känslan.

och vad är meditation, om inte i alla fall till viss del,

det ?

att sedan ta fram kameran och dokumentera stunden,

eller arrangera den på nytt

{jag kan ju inte ta en bild av mig själv när jag sover.

tro mig. jag har försökt.},

~ det hör också till meditationen för mig.

och så kan livet en ensam-hemma-lördag

se ut i ett stort vitt skrutthus

innan fotosäsongen riktigt börjat

och där inga barnfötter springer över trägolven.

på en personlig not börjar jag längta efter just det ljudet.

men nu är nu och plötsligt är vi två här hemma.

det börjar dofta gott från köket och jag får ett

precis nu sug efter en bakifrån-kram vid spisen.

härlig lördagskväll till Er !

och kärlek.

1.18.2012

bird girl

jag spenderar morgonen med pia jane bijkerks fantastiska

my heart wanders.
jag njuter av de vackra, sinnliga bilderna

som svämmar över av drömskt ljus & behagliga skuggor,

gör en 2a kardemummakaffe och fortsätter vandra med henne,

försjunken i frågan som inleder denna ’travel memoir’ :

what would happen if

one day you decided to follow

your heart ?

jag har funderat en del på det där de sista dagarna;

vilka restriktioner & hinder vi sätter upp för oss själva,
alldeles på egen hand.

hur vi tenderar att göra en bild av oss själva,
hur vi är,

~ & så ska den bilden på något sätt
fortsätta leva upp till sig själv

och vi hasa rundor med den,
påklistrad utanpå.

vem har sagt det ?

med en alldeles självutdelad smekning på ena kinden,

~ följt av en lätt smäll på den andra,
fortsätter jag till exempel

upprepa om mig själv att
jag läste ju franska, italienska

och latin {karess} ..
men jag ångrar s å att jag aldrig läste spanska
{klatsch}.

som om det vore försent.

som om jag är redan.
som vore en dörr som inte ens finns, redan stängd
och där står jag alldeles framför den;

så nära att jag inte ser att det är fritt på sidorna.
är bara att gå runt.

jag är nyfiken och jag provar saker,
frågar alltid om jag inte förstår.

jag har till stor del gått efter min egen dröm,
i att jag nu bara arbetar med fotograferandet,
för mig själv.

jag står alltså inte bara med näsan tryckt mot stängda dörrar,

och rycker i handtag jag själv låst.
det här är alltså mest över café au lait tankar,
reflektioner som mandelskorps-smulor dröjer sig kvar.

och kanske är det bra att ha sådana morgnar; att vakna så.
förbli vaken på utvecklandet av nästa dröm,

~ men också på de små sakerna, etiketterna jag satt på mig själv,

som inte alls är omöjliga att pilla loss,
att till och med slänga bort.

exakt tre olåsta på-riktigt-dörrar bort
finns till exempel en fantastisk tjej
som jobbar i blomsterhandeln.

jag tror att hon heter något så poetiskt som
de la guerra i efternamn.

hon har stora, vackert vakna bruna ögon
och en blyertspenna som spänne när hon då och då snor runt,
~ & upp sitt mörka långa hår

{ett lika fint mysterium varje gång jag ser det.
jag förstår inte hur hon gör.}

hon kan lära mig sitt lengua om jag vill,
det har hon sagt över snittandet av x antal buketter av vita ranunkler
{varvid jag alltid känner mig lika urvattnat fyra nyanser av vit
efter att artigt ha tackat nej till hennes eldigt orange
gladiolusviftande eller passionerat blodröda gerberaförslag.}

kanske är det dags, señorita de la guerra,
att jag tackar ja till Ditt erbjudande, ringer på Din dörr,
~ & öppnar upp för lite nya etiketter.

såna’ i regnbågens alla färger
och med sån’ där självhäftande baksida

som inte klibbar eller fastnar.
utbytbara. föränderliga.