mellandagar

lager efter lager blåbär,- &mjölkdröm från ewa i walla | ovanligt allvarligt 

bella boo ögonblick {bröd skojar man inte om} visade sig vara snabbt övergående

storasyster väntar sitt 1a barn i början av nästa år | noël är hög av
julklapps, - & födelsedagspresentslycka

★

sådan lyx är dessa dagar. mellandagar i mellanmjölkslandet.

{fast vi kör fetmjölk. någon måtta får det vara med det måttliga.} 

kanske som de flesta dagar så påtagligt fulla av liv 
blir de här också lite bitterljuva;

känslor darrande nära skuld kan jag känna skära till i glimrandet, 

när det ligger sönderrivet julpapper på golvet. 

klipp klipp i kartonger & band.

klipp klipp i mitt hjärta. 

att vi bara får ha det såhär bra. andra inte.

ändå njuter jag ju också. 

allra mest så av långpromenader med saltstänk mot huden, 

att komma hem med rosiga kinder till
raggsocks, - & råsidenmundering,

  ständigt brinnande ljus överallt & värmande, sprakande brasa,

blåbärsscones på väg in i ugnen,

~ & kardemummakaffets doft slingrandes från köket, 

favorittidningen utspridd i nummer efter nummer av inspiration 

för en ny vår, trängs med julklappsböcker på hög; 

världar som väntar på att upptäckas.

mia skäringer’s avig maria var en av böckerna

bakom julklappspapper, - & jag har bara lyckats spara 

krönikorna på slutet till nyårskarameller. 

plöjt igenom sida efter sida med giriga fingrar 

och igenkännande hummanden.

jag älskar mia skäringer. 

älskar henne bortom hennes egen, 

visserligen kloka & sanna beskriving i boken;

’.. den där kärleken hon skickar till mig nu,

den skickar jag tillbaka till henne.

det är för sig själv hon känner så, genom mig,

bara för att jag sa något som berörde känslan i henne.

det är hon som äger den. inte jag.

allt är en spegling. 

(...) ’

älskar hennes mod i att visa upp skiftningarna

vi alla har i oss, - & inte bara de smickrande lagren.
och så älskar jag ledordet hon vill ha för framtiden, 

det vill jag också växa mig stark i, vara mer;

~ kärleksfullt skoningslös. 

2012 här kommer vi. amen. 

★

© hannah lemholt photography

julkort

’they say that every snowflake is different. 

if that were true, how could the world go on? 

how could we ever get up off our knees? 

how could we ever recover from the wonder of it?’

~ jeanette winterson 

kärlek från mig till Er. 

tack för att Ni stannar till här en stund av Er tid. 

h




±

© hannah lemholt photography

just före

’we are so lightly here. it is in love that we are made. in love we disappear.’

- leonard cohen

★

märkligt passande just före jul 

kändes detta ena fotografi 

jag tog av min storasyster igår, 

i det allra sista ljuset

som hittade in genom skog 

och små soldattorps-fönster. 

 nu väntar de där sista sakerna 

på att ordnas och jag 

hoppas att Ni får en fin 

nästan julafton.

varm kram till Er..

★

© hannah lemholt photography

öronbedövande tystnad

mute | självporträtt

jag har fotograferat lite under eftermiddagen. 

kameran är som en vän. 

älskade vän. 

i det vackra lilla massagerummet på kliniken,
fotograferade jag min storasyster

som väntar sitt 1a barn tidigt nästa år.

mörkret faller fort nu
och det gäller att ta vara på det där sista, lite magiska ljuset.
medan jag själv börjar kisa för att vänja blicken;

hittar kameran det som finns bortom.
känslan jag vill spara. den finner.

älskade vän.

jag önskar alla att ha den känslan kring någonting i sitt liv. 

denna råa, nästan gripbara förnimmelse 

av tacksamhet att ha blivit funnen. 

för fotograferandet fann mig. 

den är en nästan äckelskön rysning i nacken, 

tanken på att allt det där kunde förblivit oupptäckt.
ett språk som aldrig fått ljuda.

motionless movement | självporträtt

annars närmar vi oss med stormsteg juldagar,

- & slutet på ett år. det känns stilla på något sätt.

i alla fall där ute.. och utanpå mig, tror jag. 

inte inuti.
där pågår en massa funderingar.

och jag läser t.s. eliot som ett mantra

innan jag ska sova;

’i said to my soul, be still and wait without hope, 

for hope would be hope for the wrong thing; 

wait without love, for love would be love of the wrong thing; 

there is yet faith, but the faith and the love are all in the waiting. 

wait without thought, for you are not ready for thought: 

so the darkness shall be the light,
and the stillness the dancing.’

god natt alla fina, 

hoppas Ni haft en vacker dag,

h

☮

morgon i mellanrummet

en december för några år sedan gick lillasyster, 
en vän, mamma & jag en fantastisk kurs 
för att lära oss att göra egen äggoljetempera.


långt upp i ett sverige med allt djupare, 
~ & allt renare snö,
bort från de stora vägarna, 
in i djupa skogar av bara oändlighet & vitt.
förbi något som hette vekhyttan, en liten träskylt som sa 
milis färghus, ~ & över en liten bro fanns norrgården. 
som om tiden stannat till, eller som om vi rest rakt in i en saga.
som norrgården, mellangården, ~ & sörgården. 
så urnordiskt. så urvackert. 

in kom vi i ett enormt trähus, stampandes vitt i hallen & bara andades ut.
tog sedan in rum efter rum målade i den ena färgen vackrare än den andra.
paradoxalt nog kanske, för en som bor i ett skrutthus med elva vita rum,
~ har jag aldrig sett något vackrare. 
kanske är det just det där att äggoljetempera har använts
för att måla med i över 500 år.
det finns där långt bak i ryggraden på något sätt. 



{Ni som var hos oss när vi hade linnéaträdgården
vet lite om det där, eftersom vi målade rummen där 
på det här sättet; puts, linolja, jordpigment & vad som 
måste ha varit många hundratals ägg. 
där fick jag också se den reaktion jag själv säkert bar 
den gången vi klev in i milis hus; 
som ett stort léende & en lång, djup suck.} 



färgskalorna rymmer namn som 3e september, 23e januari,
7e augusti & vi vägde, blandade & målade några 
magiska dagar där i milis brasuppvärmda hus 
med trägolv och otaliga lockiga fårfällar.



när vi skulle åka och tumlade ut ur huset alldeles uppfyllda,
stod milis i dörren och efter kramar, hejdå’n, 
~ & medan de andra pulsade mot bilen, 
lade hon handen på min axel och sa;
fortsätt hålla ögonen på mellanrummen, hannah.

och även om jag förstod att hon inte bara 
menade det bokstavligen, utan mest långt mer bildligt,
minns jag att jag spenderade hela resan hem
med att titta mellan träden i alléerna,
mellan molnen, ~ & mellan människorna på trottoarerna 
när vi reste ner genom det alltmer befolkade. 


jag tänker ofta på det där mellanrummet fortfarande. 
vad det innebär, vad som finns där. 
jag har lärt mig att där finns möten. 
möten av ett helt annat slag om man respekterar 
det mellanrum som finns in emellan två personer. 
om jag kan ge både av mig själv på riktigt,
~ & ta in den andra på riktigt
och inte med mina egna perspektiv.


här har Ni varit, ~ & är så fina, om än i det här 
lite illusoriska mötet, men annars har det kanske aldrig 
varit så tydligt som i ’bloggvärlden’, där människor 
dessutom kan gömma sig bakom skärm & alias;
i kommentarer som i vissa fall bara vittnar 
om de egna förväntningarna, ~ & ett nästan krav
på följsamhet tillbaka.


kan vi inte ha som vinterlöfte, inför 2012, 
att ge varandra lite mer utrymme? 
jag träffar Er allra helst där, i mellanrummet, 
där Du är Du och jag är jag, 
~ & jag sedan stänger ner datorn
lite mer full av vidsynthet & tillit
för att Du varit just Du och för att Du låtit 
mig vara just mig. 


det må vara hippie 
men så önskar jag, ~ & så Er
en riktigt vacker vinterdag..


h






± 

© hannah lemholt photography  

amarone & amaryllis

det är en grå vintertisdag & vi har fyra dagar kvar till julafton. 

jag & kameran spenderar morgonen tillsammans.

försöker spara på stunder i dunklet.
mitt sinne oskarpt. kameran tar över.

damien rice sjunger 

can’t take my eyes off of you

& 

jag tänker på den vackra öppnings-scenen i closer 

då en fantastisk natalie portman & jude law 

möts på gatan. den minst lika vackra 

slut-scenen också för den delen.
{när man sett resan inemellan.}

tänk alla människor vi möter i våra liv. 

hur vi, ~ & de förändrar. och förändras. 

på bordet ligger en stor bukett amaryllis 

med eukalyptusdoftande blad, 

världens vackraste lilla julkort hämtat ur brevlådan,

struket med lyckliga fingrar & kärlek svällande hjärtat. 

doften är utbränd tändsticka & fladdrande ljus,

~ & jag har amaronefläckade läppar efter en oväntad kväll

och en massa saker och människor 
att vara tacksam över
i mitt liv. 

jag hoppas att Ni haft en fin tisdag.
snöar det där Du är?


kärlek. 

cakepop’s & popsicle plié’s

självporträtt x 2 : popsicle plié | não sou nada

att baka cakepops på pinnar i glada färger

och något annat jag inte riktigt kan eller 

kanske måste, ~ sätta fingret på ~ 

har gjort mig glad och
ensam hemma - sprallig i dag. 
hoppa i sängen hoppig. 
dansa i trappan i hala raggsockar dansig. 

.. och Ni vet ju att jag helst dansar till världens 

nog vackraste, ~ & säkert mest 

talangfulla syskonpar ..

dra upp den här på så hög volym datorn tål.

och säg sen’ att det inte händer någonting 

liksom inne. i. höfterna. 

och med smajlgroparna. 

vi gjorde våra cakepop’s i påhittad version; 

med själva cake'n på mjuk pepparkaka 

och philadelphia med florsocker & rivet citronskal. 

efter en halvtimme i kylen doppade vi i smält vit choklad,

~ & så strösslade noël pepparkakor, som han smulat 

sönder i vår stora stenmortel, över alltihopa.

själva pop’et står nog glasspinnarna i 

glada färger för, ~ & den sinnrika torkanordningen; 

en skokartong med strategiskt utplacerade knivsnitt i locket,

står givetvis papa för {samma man som lägger ut 

memorybrickor med tumstock}.  

jag hoppas att Ni har dansat lite i dag, 

eller gjort något annat som fick det att 

värka i skrattmusklerna. 

tack för att Ni tittar in här.

fina Ni. 

kärlek till Er. 

h