tag:blogger.com,1999:blog-1549921102819364968.post5834851213435445619..comments2023-07-04T11:50:14.563+02:00Comments on honeypieLIVINGetc: LESSONS IN PRESENCEhoneypieLivingetchttp://www.blogger.com/profile/01033183110187528127noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-1549921102819364968.post-13720832954507701172016-11-09T08:50:11.514+01:002016-11-09T08:50:11.514+01:00Nå nu ska jag skriva...:)
Tack igen, kära Hannah,...Nå nu ska jag skriva...:)<br /><br />Tack igen, kära Hannah, för att Du sätter ord och bilder på något som ofta bara kan anas som en känsla. Jag har också hört viskningen av den där lågmälda rösten, allt tydligare på sistone. <br /><br />Vet inte var den tog sin början egentligen. Kanske i svåra och sorgliga tider för några år sedan, då jag kände att jag måste *välja* närvaro i stunden? Då, när jag egentligen inte ville vara där, men samtidigt kände att jag inte orkade vara någon annanstans heller...då jag helt enkelt inte kunde ta in det där ständiga flödet. Mitt sinne sade stopp, och jag känner mig nästan gråtmilt tacksam för de här kloka, beskyddande mekanismerna vi fått med oss...även om det kräver att vi låter dem tala. <br /><br />Sedan dess har rösten fortsatt viska. Om att bara göra en sak i taget. Att ta saker till vara, också när jag scrollar på Instagram eller nån annanstans där det finns skönhet som jag uppskattar enormt, men trots det bara låter flimra förbi i ett överflöd där inget på riktigt tas till vara, av mig alltså. <br />Om att på riktigt vara i mitt eget liv, "in the boredom and pain of it no less than in the excitement and gladness" (Frederick Buechner). Jag har tagit steg, prövat olika saker - att fasta från sociala medier, eller att välja ögonblicken då jag vill vara där istället för att låta dem komma närsomhelst. Jag försöker ändra på hur jag arbetar och ser på arbete. Men änsålänge prövar jag mig bara fram, vet inte ännu vart det leder.<br /><br />Och jag balanserar inte heller alls ännu! :) Men det finns en längtan i mig som vuxit sig starkare och som jag vill lyssna till. Jag vill göra mer av det här; samtala på riktigt också på nätet. Jag vill, igen, bli en brevskrivare som låter pennan raspa mot papperet, någon som njuter av allt det där underbara taktila som jag tror vi människor verkligen behöver - att bläddra, dofta, smaka och känna efter. Att skapa med händerna ibland.<br /><br />Jag undrar ofta om inte den utmattning jag ser i så många ögon har delvis med det här att göra. Nyheterna som bara väller och väller över oss, ibland kanske det första vi tar emot på morgonen...känslan av att ständigt behöva driva framåt, vara jagad, tvunget vara tillgänglig, inte missa något. Det finns säkert också andra orsaker till att livet kännns så hektiskt, men det är ingen tillfällighet att allt fler vill ge röst till den längtan som Du beskriver här.<br /><br />Jag hoppas vi blir många, och att vi kan hjälpa varann tillbaks till ett liv som är mer...mänskligt. Och jag är så glad att Du hittat en plats där allt på något sett öppnar upp för just de här insikterna. Friden i dessa bilder går nästan att ta på. Och visst behöver vi, tror jag, söka upp dessa platser också, för att kunna bära känslan med oss tillbaka in i vardagen. Det är ju *där* det brukar bli svårt...:)<br /><br />Ditt inlägg öppnade igen upp en liten lucka någonstans i min själ och lät mig igen komma ihåg att det är ju såhär jag tänker. Och jag har tappat räkningen på alla gånger det hänt, också när Du skrivit om något helt annat! Du har en alldeles speciell gåva, Hannah.<br /><br />Åh det blev långt igen...! Ta ingen press (haha), jag ville bara "svara" på Ditt inlägg som gav mig så mycket.<br /><br />Varm kram!<br />Joanna <br />Joanna Ulfsdotterhttps://www.blogger.com/profile/02487552546576189641noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1549921102819364968.post-80100015071915707062016-11-08T15:02:57.963+01:002016-11-08T15:02:57.963+01:00....I really wonder how you always are able to mak.......I really wonder how you always are able to make my heart bounce...<br /><br />"forth into something where more of us find the balance.<br />where we really see each other again."<br /><br />I am looking forward to this!<br /><br />Have a happy and cuddly November, Honey.<br />Filled with a lot of hugs and kisses!<br />x<br />t.Geissleinhttps://www.blogger.com/profile/08493247622424123069noreply@blogger.com